Varför gjorde du så här mot mig?!

297 Pages·2014·1.21 MB·Swedish

by  Camilla Flink

Varför gjorde du så här mot mig?!
Camilla Flink
ISBN 978-91-982246-0-3
Copyright © Camilla Flink 2014
All right reserved
Medberoende förlaget
Omslagsbild: Fredrik Andreasson
Till min älskade son Hampus
”Du och jag har alltid varandra”
2014
”Inget ont som inte har något gott med sig”
OKTOBER
För sju år sedan satt jag i min soffa, ångestfylld och undrade i min förtvivlan vad
för gott som skulle komma ur allt det onda han hade utsatt mig för. ”Inget ont
som inte hade något gott med sig…” Jag trodde på det, jag levde för det. Men
vad skulle kunna komma för gott ur all den ondska han hade utsatt mig för? Från
den mardröm, helvete han hade tvingat in mig i. Jag ville att det skulle finnas en
mening med mitt lidande, det skulle inte vara förgäves. För om jag skulle kunna
orka fortsätta att leva, att läka behövde jag veta att även ur det onda så skulle
något gott komma. Men hur skulle det kunna föddas något fint, rent och vackert
från den illaluktande, infekterade ondskan som det inte ens verkade som jag
någonsin skulle kunna bli fri från?
En tanke började att ta form. Jag slog bort den först, men den fortsatte att kräva
min uppmärksamhet. Tänk om det goda kunde vara att jag skrev en bok... En
bok om vad jag hade upplevt och skriva den utifrån alla mina dagböcker. Kunde
min bok ge tröst och stöd till någon annan så skulle det ge en mening till allt det
fasanfulla! Låta de få veta att de inte är ensamma i helvetet. Genom mörkret av
min förtvivlan såg jag en ljusglimt, ett hopp om att det inte hade varit förgäves.
När jag kunde ge boken ett lyckligt slut skulle jag skriva den. Jag ville inte bara
förmedla sorg och förtvivlan, jag ville även ge ett hopp om en utväg. För det
måste finnas en utväg, en möjlighet att få vakna upp ur mardrömmen. Till min
sista blodsdroppe skulle jag kämpa för mitt liv för att hitta en väg ur helvetet.
Och först då skulle jag sätta mig och skriva ner min historia. Jag lovade och svor
en ed för mig själv att jag skulle skriva denna bok.
Här sitter jag nu framför min dator och detta är det sista jag skriver på denna
bok. Min resa har varit lång och jag har gjort många upptäckter om mig själv,
men även om honom. Jag startade denna resa i januari och jag startade även upp
en blogg ”medberoendesdagbok” för att dela med mig om min resa. Jag ville
dela med mig om alla de tankar och upptäckter jag skulle få under tiden jag
skrev min bok.
Där var mycket som hade han gjort mot mig som jag inte kunde förstå, jag kunde
inte greppa om det. Varför han gjorde så mot mig levde fortfarande kvar lika
starkt inom mig. Jag trodde att jag skulle skriva en bok om medberoende till en
alkoholist men en väg leder till en annan… Jag började med alkoholism och
slutade med vardagspsykopat.
Jag har alltid sökt svar i böcker, i fakta och teorier, helt enkelt forskat om ämnen
som jag är nyfiken på. Jag ville få kunskap om och en förståelse för alkoholism
eftersom jag trodde att allt berodde på det. Jag hamnade av en tillfällighet på en
länk om psykisk misshandel och kände igen mig. Fortsatte att rota och forska
och insåg att han var en kvinnomisshandlare. Vilket ledde mig vidare till
narcissism och psykopati, vardagspsykopater. Jag läste på nätet och jag lånade
faktaböcker på biblioteket. Jag läste allt jag kunde komma över om ämnena och
pusselbitarna föll på plats. Jag hade trott att alkoholismen var orsaken till allt det
hemska, men det var bara en "bieffekt". Alkoholism och misshandel är en del av
psykopatens beteende!
Efter jag hade börjat skriva en bit in i min bok så insåg jag att jag fick dela upp
den i två böcker. Från jag först träffade honom till mitt lyckliga slut innefattar en
tolv års lång resa. En bok hade blivit otroligt tjock och lång. Min väg ur
mardrömmen mot mitt lyckliga slut skulle få en egen bok ”Därför gjorde du så
här mot mig”.
Det har varit en riktigt känslomässig berg-och dalbana att skriva boken och jag
har velat hoppa av många gånger. De första månaderna kunde jag se honom
framför mig när jag grävde i mina minnen och läste i mina dagböcker. Han blev
kusligt levande för mig och jag kunde höra hans röst eka i mitt huvud. Att
minnas förtvivlan, ångesten jag bar på så länge och att inte förstå varför allt
hände. Hur en människa kunde förändras så mycket. Det var smärtsamt, jobbigt,
men jag hade lovat mig själv att skriva boken. Något gott skulle det komma ur
allt det onda.
Jag hör inte hans röst längre och han är en vag figur i mitt minne idag. Jag har
fått svar på mina frågor om varför. Och den resan ska jag ta med er på nu. Ni får
följa mig från första dagen jag träffade honom, vardagspsykopaten, Boken du
håller i din hand får du min historia om mitt förhållande med honom. Mina
tankar och känslor om allt som hände, baserade från mina dagböcker. Det är en
sann historia och allt har hänt mig som du kommer få uppleva.
Lägg kuddarna tillrätta, luta dig tillbaka och lägg dig bekvämt i soffan, för nu
ska du få följa med mig in i mitt liv med en vardagspsykopat.
2002
Det är omöjligt sa tvivlet
Det är farligt sa rädslan
Det är onödigt sa förnuftet
Prova ändå viskade hjärtat
DECEMBER
6 december. Jag hade hörts talas om dig. Du var nyinflyttad till Ystad och hade
fått anställning på mitt arbete på äldreboendet. Ryktet gick fort om den snygge
och trevliga killen som hade börjat på övre plan. Jag jobbade på nedre, därför
hade jag inte träffat dig än. Klart blev jag nyfiken på dig, de som hade mött dig
kunde bara lovorda dig.
Några av mina arbetskamrater var även mina vänner privat och en av dem hade
jobbat med dig. Hon kunde inte nog beskriva hur snygg du var och hur trevlig du
var dessutom. Du hade bjudit in henne på fest och hon undrade om jag ville följa
med. Min nyfikenhet på dig var stor och så klart svarade jag ja. Äntligen skulle
jag med egna ögon få se om du var så snygg och trevlig som ryktet sa.
Festen var hemma hos dig. Vi skulle inte dricka, min vän skulle jobba tidigt
nästa morgon. Det rådde redan en feststämning när vi kom. Ljudnivån var
ganska hög så ni hade nog börjat att festa tidigt. Jag stannade till i dörröppningen
till vardagsrummet och min blick svepte över rummet, det var bara killar. Min
blick fastnade på en kille som satt i en fåtölj längst bort. Han dominerade
rummet utan att vara högljudd eller krävande på uppmärksamhet. Han verkade
inte så berusad heller. Han var blond, markerade manliga drag, något så när
vältränad, en snygg kille med andra ord. Men det var inte det som fångade min
uppmärksamhet utan hans utstrålning. Den var karismatisk, nästan som att den
trollband mig. Jag hade svårt att slita min blick från honom.
Min vän hade börjat ta i hand och presentera sig för killarna som satt i soffan.
Jag fick slita min blick ifrån honom och också presentera mig för killarna. Jag
kom fram till honom. Jag sträckte fram min hand och han tittade upp på mig som
hastigast och tog min hand. Han hade ett starkt, fast handslag. Han sa sitt namn
och det var du. Den nye killen på jobbet. Du släppte min hand lika fort för du var
inne i en diskussion med en av killarna bredvid dig. Jag satte mig i soffan, det
enda stället det fanns plats. Killarna pratade och skämtade med mig. Jag hade
koll på dig i ögonvrån. Jag hoppades att du skulle komma fram och prata med
mig. Jag var bortskämd med att killar tog initiativet och visst, jag hade väl
kunnat gå fram till dig för att prata. Men utan alkohol i blodet var jag inte så
framåt.
Lite senare på kvällen dök din granntjej och hennes vän upp. Jag såg du stod och
pratade med henne i köket. Jag hörde från de andra att du hade bestämt dejt med
henne på söndagen. Och visst jag kände lite besvikelse, men, men… Det fanns
andra killar.
7 december. Min vän hade bestämt med dig att vi skulle festa med dig och dina
två kompisar hemma hos dig. Det var lättare att prata med varandra och ju längre
kvällen gick och vi fick alkohol i oss var vi alla som bästa kompisar. Du och jag
började prata mer och mer med varandra och till slut så var det bara vi. Vi uteslöt
de andra. Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om, men vi skrattade en del och
jag kunde även hålla med ryktet om att du var trevlig. Otroligt charmig till och
med. Vi bestämde oss allihop för att gå på nattklubb. Väl där så minglade jag
som vanligt, men jag slöt upp med er andra lite då och då. Eftersom du hade
bestämt dejt med grannen så såg jag dig bara som en ny rolig bekantskap, men
visst lite synd var det.
Nattklubben skulle stänga och de spelade sista dansen. Vi gick allihop till
garderoben för att hämta ut våra jackor. Du stod framför mig och väntade på din
tur. Helt plötsligt vände du dig om och frågade om vi skulle dansa. Javisst, sa
jag. Vi gick ut på dansgolvet och de spelade ”The power of love”. Jag kröp in i
din famn och vi började sakta röra oss till musiken. Du sa något till mig och jag
vände upp ansiktet mot dig. Jag hade inte hört vad du sa. Våra blickar möttes
och dina läppar började att närma sig mina och vi kysstes. Men hade du inte
bokat en dejt med granntjejen? Jag hade kanske missuppfattat det. Du sa något
igen men musiken var så hög så jag kunde inte höra dig. Jag tittade frågande på
dig. Du lutade dig fram så vi kom kind mot kind. Dina läppar var vid mitt öra.
– Får jag följa med dig hem?
– Nä, du har ju en dejt med din granntjej imorgon.
– Jag kan avboka den.
– Gör som du vill, men du kan inte följa med mig hem ikväll.
– Kan jag i alla fall få följa dig till din dörr? Så du kommer hem säkert.
Jag blev överrumplad. Ingen av de andra killarna jag hade träffat förut hade velat
få följa mig till min dörr bara. Ingen kille innan hade oroat sig för om jag kom
hem säkert eller inte. Du kändes så mogen, så vuxen. En gentleman.
Vi hämtade ut våra jackor och började att gå. Du tog min hand och flätade in
dina fingrar i mina. Vi skrattade och pratade hela vägen hem till mig och jag
ville inte att kvällen skulle ta slut. När vi kom till min port ville du inte släppa
min hand och våra röster hade tystnat. Du tittade intensivt in i mina ögon, det var
knappt jag kunde möta din blick. Du gjorde mig nervös och det fladdrade i min