Vad är queer? PDF
Preview Vad är queer?
Fanny Ambjörnsson Vad är queer? Natur och Kultur [email protected] www.nok.se Första e-boksutgåvan, 2010 © Fanny Ambjörnsson och Natur & Kultur, Stockholm ISBN e-bok: 978-91-27-12796-8 ISBN tryckt bok: 978-91-27-11320-6(2008) Innehåll Inledning: Vad är queer? 1. En historik 2. Teoretisk bakgrund 3. Heteronormativitet 4. Sexualitet 5. Genus 6. Trans 7. Aktivism Litteratur Författarens tack Inledning: Vad är queer? I en intervju i Sveriges Radios samhällsprogram Studie Ett år 2000, fick Sveriges statsminister Göran Persson välja mellan att kalla sig queer eller kommunist. Persson valde kommunist. Fem år senare upprepas frågan i en intervju i den årliga Pridefestivalens magasin. Denna gång väljer Persson att svara queer. Hans kanske lite skämtsamma omsvängning i frågan blir en tydlig illustration av queerbegreppets framfart i den svenska offentligheten. »Alla älskar queer», förklarar Nina Lekander i tidskriften Arena, syftande på allt ifrån politiker till aktivister och kulturarbetare. Och i sin inledning till antologin Queersverige menar Don Kulick (2005a) att queer, till skillnad från i USA och England, tagits emot med öppna armar av det svenska etablissemanget. Men, vad är egentligen queer? Svaret på den frågan varierar utifrån var jag söker. Frågar jag en äldre person som vuxit upp i England eller USA blir svaret att queer betyder konstig, pervers och sexuellt avvikande. Vänder jag mig till en student i genusvetenskap får jag höra att queer är en teori om sexualitet och normalitet. Letar jag svaret bland dagens unga, politiskt engagerade svarar de att queer är en form av aktivism. Ber jag första bästa granne om hjälp blir svaret förmodligen att queer har att göra med bögar, glamour och schlager (och låter jag Göran Persson förklara sig vet jag uppriktigt sagt inte var vi skulle hamna!). Faktum är att alla svaren kan betraktas som korrekta. Queer kan betyda allt ifrån knäpp och avvikande till teori, omstörtande och aktivism på en och samma gång. Ibland används det som en paraplybeteckning på gruppen homo-, bisexuella och transpersoner (i vardagligt tal förkortade till HBT) och ibland som benämning på personer som i största allmänhet faller utanför normen. Sedan queer införlivades i svenskan för inte mer än ett tiotal år sedan, har det alltså använts på en uppsjö olika sätt. När vi hör det nämnas i dagstidningar, på TV, på universitetet eller i demonstrationståget är det därför ofta olika betydelser som avses. Gemensamt för dem alla är emellertid att de på ett eller annat sätt handlar om det »vridna», »annorlunda» eller upplevt perversa. Slår man upp ordet i Nationalencyklopedin får man svaret att queer framför allt innebär ett kritiskt förhållningssätt till det normala. Vare sig man pratar om en queer arbetskamrat, bilmodell, teaterföreställning, teoribildning eller demonstration är det alltså brottet mot normen som är det centrala. Och eftersom queer har sitt ursprung i den homopolitiska rörelsen är det brottet mot sexuella normer, strukturer och identiteter som står i fokus. Varför, kanske läsaren frågar sig, ska vi då veta vad queer är? Mitt svar är: för att queer är djupt samhällsrelevant. Queer, både som politisk rörelse och som teori, uppmärksammar en rad förhållanden i samhället som har att göra med genus, sexualitet och makt. Men i stället för att söka upprättelse och tolerans för de personer som oftast diskrimineras på grund av sin sexuella preferens eller identitet, riktar queer strålkastarljuset mot det påstått normala. Snarare än att kämpa för att likställa homo-med heterosexualitet, uppmanar queer oss att tänka bortom uppdelningarna. Att helt enkelt vända upp och ner på antagandet att det finns ett normalt och ett onormalt sätt att vara en sexuell kvinna eller man. På så sätt ger oss queer redskap att ifrågasätta samhällets för givet tagna sanningar, vare sig det handlar om genus, sexualitet eller annan form av normalitet. Att queer ytterst sett handlar om brott och kritik snarare än en identitet, handling eller person, innebär att det är svårt att ringa in och definiera. Samtidigt är en av poängerna med begreppet att det är just svårdefinierbart, tvetydigt och gränsöverskridande till sin karaktär. Tiina Rosenberg (2002) skriver i Queerfeministisk Agenda att queer därför egentligen inte bör preciseras. Dess uppgift är att röra om, störa och bryta upp kategorier, inte att själv förvandlas till en. Då riskerar nämligen den kritiska potentialen att gå om intet. Det här innebär dock inte att ordet med nödvändighet måste vara svårt att förstå och därigenom uteslutande eller elitistiskt. I den här boken ska jag därför, så begripligt jag förmår, försöka förklara vad queer är – både dess politiska bakgrund och aktivism och den teori som under senare år kommit att kallas queerteori. Med tanke på bokens begränsade omfång kommer den teoretiska delen inte att bli alltför djuplodande. Snarare har jag ansträngt mig för att ge lättfattliga, verklighetsförankrade exempel på tankar som i strikt teoretisk form ibland kan tyckas svårbegripliga. Jag har också försökt att inte enbart upprepa en amerikansk historieskrivning, trots att USA måste betraktas som den moderna queerteorins födelseland. Queera tankar har naturligtvis också tänkts i Sverige (liksom i en väldig massa andra länder) och queer aktivism har bedrivits här som där. I bokens första kapitel beskriver jag den historiska bakgrunden och uppkomsten av en queer rörelse och tanketradition. Det är nämligen omöjligt att förstå dagens queerteori och aktivism utan att ha en bild av dess historiska ursprung och utveckling. Kapitel 2–6 utgår från queer som teori och diskuterar olika teman som queerteorin behandlar. Bokens sista kapitel ägnas en genomgång av queeraktivismen som den ser ut i dagens Sverige. Här diskuteras också den kritik som riktas mot queer både från feministiskt håll och från den mer traditionella homorörelsen. Slutligen vill jag påminna läsaren att boken bör läsas som en version av queer som tanketradition och rörelse. Det finns naturligtvis olika sätt att beskriva queer, som sätter andra frågor i fokus, väljer andra exempel eller teoretiker. Detta är min tolkning. Stockholm 2006 Fanny Ambjörnsson 1 En historik »We’re Here, We’re Queer, Get Used To It!» Detta var ett av de slagord som ropades under den årliga homosexuella frigörelseparaden i New York 1990. Under samma manifestation delades ett anonymt flygblad ut i 15 000 exemplar. Texten på flygbladet vittnade om en ilska och trötthet över att som homosexuell alltid vara utestängd från den värld där makten och privilegierna finns, att ständigt bli behandlad som en andra klassens medborgare. Budskapet var att uppmana till uppror och ingjuta mod att slå tillbaka: Tillåt dig att vara förbannad över att priset för vår synlighet är att vi ständigt utsätts för hot om våld – våld mot queers som i stort sett varenda del av samhället främjar och bidrar till. Tillåt dig att känna vrede över att DET INTE FINNS ETT ENDA STÄLLE I DETTA LAND DÄR VI GÅR SÄKRA, inte ett enda ställe där vi inte utsätts för hat och angrepp, och självhatet och självmorden som »garderoben» innebär. Berättelsen om queerrörelsens födelse brukar ta sin början i denna händelse. Flygbladet kom från gruppen Queer Nation, som bildats bara några månader tidigare. Medlemmarna bestod av människor som också var aktiva i ACT-UP, en aidsaktivistorganisation som på kort tid hade fått en enorm massmedial uppmärksamhet genom uppseendeväckande aktioner som att invadera börsen i New York och avbryta TV-bolagens nyhetssändningar. ACT-UP:s mål var att bryta tystnaden och ignoransen kring hiv och aids, den epidemi som riskerade att ödelägga stora delar av det manliga homo-och bisexuella samhället. Även Queer Nation ägnade sig åt aidsaktivism, men ville också uppmärksamma andra frågor som var viktiga för homosexuella. Med slagord som »queers bash back» organiserade man till exempel gatupatruller för att skydda homosexuella mot det ökade våldet på offentliga platser. Att vara queer innebar för dem inte endast rätten att vara homosexuell i privatlivet, utan även friheten att kunna vara offentlig med sin sexualitet. Queer Nations aktioner byggde alltså inte på samförståndsanda. Tvärtom uppmanade man till konfrontation och kompromisslöshet. Ett sätt att göra detta var genom att återanvända namnet queer. På engelska betyder begreppet queer »knäpp», »pervers», »avvikande» och användes från början av 1900-talet i England och USA som ett nedsättande ord för homosexuella kvinnor och män. Queer var ett av de skällsord som homosexuella hoppades skulle falla i glömska när man på 1970-talet lanserade beteckningen »gay». Nu stod plötsligt de homosexuella själva och skanderade ordet i offentligheten. Hur kom sig detta? Från homofil till gay I boken Queer Theory visar Annamarie Jagose (1996) hur utvecklingen mot en queerrörelse måste förstås mot bakgrund av den tidigare homorörelsens historia. Lite förenklat kan man dela in historien i tre faser. Dessa brukar i ett angloamerikanskt sammanhang kallas den homofila, gay samt queer. Jagose beskriver hur den tidiga så kallade homofila rörelsen, som framför allt verkade i 1950-och 60-talets USA och Europa, drev frågor om homosexuellas rättigheter under ganska försiktiga former. I mångt och mycket gällde det att överleva i samhällen som både juridiskt och socialt diskriminerade alla som överskred sexuella normer. Därför handlade den tidiga homofila aktivismen ofta om att skapa möjlighet till fredade mötesplatser och sociala aktiviteter för att motverka isolering. I USA fanns grupper som The Mattachine Society och The Doughters of Bilitis. I Sverige bildades 1950 RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande. Under 1960-och 70-talen förändrades den homofila rörelsen, från försiktighet till större militans. I stället för att kalla sig homofil valde man beteckningen gay. (I Sverige användes gay mer sällan om den politiska aktivismen. Här talade man hellre om homosexuell frigörelse och lesbisk feminism. Eftersom denna korta historik pendlar mellan ett svenskt och ett angloamerikanskt sammanhang använder jag emellertid, för enkelhetens skull, termen gay.) Där den homofila rörelsen hade inriktat sig på att försöka blidka det omgivande samhället och försäkra dem om att homosexuella, trots sina sexuella preferenser, var lika respektabla medborgare som heterosexuella, valde
Description:The list of books you might like
