Tjänarinnan: kvinna i Sudan

109 Pages·1978·17.52 MB·Swedish

by  Berit Härd

•• NORDISKA
'1',JllNlltl NK r
I{\'INN1' I SIII)l'N
NORDISKA
AFRIKAINSTITUTET
\982 08- 17
UPPSALA
I{\TINNlI I SIII)lIN

I{\TINNli I SIJI)liN
Nordiska afrikainstitutet, Uppsala 1978
1dennaserie.somproducerasavSIDAisamarbetemed
Nordiska Afrikainstitutet, har tidigare utkommit:
Anita Jacobson·Widding, FörsörjersRan. Kvinna i Kongo.
Stockholm 1977.
Cecilia Molander, Kvinna i Vietnam. Stockholm 1978.
ZenebeworkTadesse. Kvinna i Etiopien, Uppsala 1978
Fotografier: Berit Härd
Omslagsbilden visar Hujra på väg för att hämta vat·
ten. Vid hennes sida Amnas dotter Bakeita.
© Berit Härd och SIDA 1979
ISBN 91·7106-147·9
Offsetcenter ab, Uppsala 1979
,
J
Innehåll
Inledning 7
Ett bröllop har stått 8
En dag med Amna 22
De dyrbara dropparna 36
Djuren och makten 47
En kväll vid elden 56
Bönen som botar 68
Omskärelsen 76
Flyttningen 86
Sudan, Kordofan och kababish
- lite fakta 99
Litteratur 105
Egypten
Tchad
El Firja ,,/
\
,
\ Sodiri
I "
•
I
Nyala EIObeid K~si
•
\
I
KORDOFAN)
,
\
\, ./ M~ak
, j
Wau
•
Juba'
~
Kenya
o
500 km
Inledning
Jag hade kommit objuden, men bjöds att stanna så länge
jagville. Man erbjöd sig attbygga migetthus ochnärjag
tackadenejfickjagbomedAmnaochhennesbarn.Detvar
såjag kom att dela Amnas liv, så annorlunda mitt eget, i
vardagoch fest.
Under långa kvällar bytte vi tankar framför elden och
detvarintebarajagsomvardenundrande,denforskande.
Jagfick själv svara på många frågor om livet här hemma.
Så olika var vi och ändå så lika: Amna, analfabet, produkt
avnomadsamhälletiöknenoch styrdav muhammedanis·
mens lagar.Jag själv produkt av det högindustrialiserade
samhället och lika styrd av det. Men när vi talar om bar·
nen, om livet, om framtiden talar vi samma språk. Bara
närvi kommer in påomskärelse avfliCkor förstår vi plöts·
ligtinteallsvarandraochvilerurskuldande.
Den här berättelsen om nomadkvinnan Amna bygger
dels påmina upplevelseribyn,delspåsådantsom isin tur
berättats för mig. Detär ingen socialantropologisk studie
ochjagreserverarmigdärförföratthautlämnatnågonså·
danaspekt. Detärenskildringavenkvinnaienannan kul·
tur än vår, hennes vardag, hennes bekymmer och glädje·
ämnen. Detärettförsök attfå nomadkvinnan ute iöknen
attkommaosslitenärmare.
Berättelsenhadealdrigkunnatblitillutandengästfrihet
jagåtnjötibyn,intehellerutanminouttröttligatolk.Jagär
dem alla mycket tacksam. Ministry ofCulture and Infor·
mation iKhartoum och El Obeid tackarjagför ovärderlig
hjälpattkomma utiöknenochatthittarätt. Tackocksåtill
SIDA förhjälpoch uppmuntranattgenomföra projektet.
Göteborgijuli 1978
BeritHärd
7
Ett bröllop har stått
Ljud av fötter i den mjuka sanden, lågmälda skratt från
män och knappt hörbara kvinnoröster. Den sista gästen
hållerjust på att ge sig av, förföljd av ett våldsamt hund·
skall,somförenstunddränkerallaandraljud.Mörkrethar
fallit, en bedövande stjärnhimmel har välvt sig över det
ändlösa ökenlandskapetochöver fem småtält. Tälten, av
brun ylleväv, smyger tätt intill några akaciabuskar, som
omdesökteskyddavdem. Deärvärldenscentrumför fem
familjer, varaven är alldeles ny. Ettbröllopharståttibyn
ElFirja mittidensudanskaöknen.
Amna sveper slöjan tätare omkring sig och går lång
samtmotsitttält. Litevarmärhonfortfarandeavupphets
ningfrån dagensfestligheter, menkvällskylanbörjarändå
kännas tydligt. Denhetadagen harövergåttikalla natten.
Vid Amnas sida går Hujra, svägerskan, också väl insvept.
Bakom dem, en bra bitefter, går deras män som alltid på
lagom avstånd. Männen för sig, kvinnorna för sig - så är
denoskrivnaregelnhär.
AmnasochHujraslågmäldasamtalhandlarombruden,
som är Amnas yngsta syster. Hon hade varit vacker i sin
nya röda tobeoch buritsinasmycken medvärdighet,säger
de.
Fjorton år är Um El Hassan, den unga bruden, som de
just lämnat ensam i hennes tält, där hon första gången
skall möta sin nästan lika unge make, Abdullahi. Han har
kommit från en by långt från deras egen, flera dagsritter
bort. Abdullahis far och Um El Hassans far är bröder, och
bröllopet gjordes upp för länge sedan som en vänskaps
handlingmellandem. Prisetförbrudenvaringastörresvå-
8
righeterattenasom,ochUm ElHassansfar, somocksåär
hövdingförsinklan,hadevaritnöjd.
Utanför Amnas tält stannar de båda svägerskorna. De
sägerettlågmältgodnattochAmnalyfterpåskynket,som
täcker entren till tältet. Några hönor kilar ut mellan hen·
nesben,medanhonlätthukadgårinimörkret. Utanförly.
serdetklaramånskenetupplandskapet. Inneitältetärallt
becksvart. Det är för sent för att tända någon eld, och
Amnalyfteriställetuppskynketsåattenstrimmaavmån·
ljuset kommer in. Hon går fram till den stora bädden,
gjord av palmbladsmatta, och tittar på sina tre barn, som
redan somnat. Till och med Zeinab, den lilla skrikhalsen,
sover. Men det blir väl kanske inte så länge till. Zeinab,
Amnas sistfödda, gör sig ofta påmind. Själv har Amna
ingentingatt ge babyn,hennes bröstär lika torra som all·
tid. Tackoch lov för djuren! Zeinabfår dricka getmjölk ur
flaska, men tycks ändå ständigt vara hungrig och skriker
ofta. Menjust nuär hon tyst, och Amna utnyttjar stunden
till att snabbt själv gå till sängs. Hon tar av sin tabe, slöjan
som är den finaste hon har, viker ihop den omsorgsfullt
ochstopparindenienavskinnsäckarna,somhängerefter
tältväggen. Nu dröjer det ett slag, innan hon får sätta på
den igen. Kanskeblirdet förstvid Rögayas,Hujrasdotters,
omskärelse. Hon lyfter av det tunga halsbandet hon haft
runt halsen och vrider också loss de breda fotsmyckena
hon burit om vristerna. De är avsilver, tunga och trånga,
och Amna grimaserar, när hon vriderav dem, för det gör
ont.
Så kastar hon om sigsin svarta vardagsslöja,sveper om
sig en filt och sträcker ut sig mellan barnen på den breda
bädden. NattdräktharAmnaaldrighörttalasom- härso·
ver man i samma kläder som man går i om dagarna.
Hundskalletutanförhar tystnat. Amnas man, Abdelkadir,
hörs precis utanför tältet. Man skymtar hans vita turban
9