Svenska landskapsinsekter utsedda

10 Pages·1999·1.2 MB·

by  Hall, R

Svenska landskapsinsekter utsedda
[Insects representing Swedish provinces selected.]
RAGNAR HALL & MARKUS FORSLUND
Fiirslaget till att ta fram landskapsinsekter viick- iir mycket htta att kiinna igen. Enigheten har
tes 1996 av Entomologiska s[llskapet i Lund. dock varit stor att fcirdelarna dverviiger att listan
Frigan stiilldes redan di om vi behOver nflgra representeras av allt frin tiimligen allmiinna arter
landskapsinsekter. Svaret iir nog den att entomo- till akut hotade arter. Det har inte varit ett lAtt ar-
logerna inte behdver dem fcir egen del utan som bete och i flera fall har det varit svirt att hitta en
ett verktyg fcir att rika medvetenheten om insek- insekt som alla kunnat enas om. Med mer iin
ter bland allmiinheten och dka intresset fcir ento- 25.000 insekter i landet dr det inte liitt atr viilja ut
mologi bland ungdomar. Landskapsinsekterna 25 arter. Hcisten 1998 fattade styrelsen sitt beslut
har redan fitt ett stort utrymme i massmedia vil- om landskapsinsekter i Sverige. Styrelsens beslut
ket 6r ett viktigt led i kunskapsfdrmedlingen om grundar sig pi frirslagen frin lokalfcireningarna
insekterna. och vad som kommit fram under resans ging.
Listan civer Sveriges landskapsinsekter har ta- Under sommaren 2000 planeras en bok diir
gits fram genom ett samarbete mellan Sveriges landskapsinsekterna kommer att presenteras mer
Entomologiska Frirening och lokalfrireningarna. utfrirligt. Den kommer att illustreras med akva-
Dessa har tagit fram fdrslag till landskapsinsek- reller av Nils Forshed. Tab. 1 visar listan civer alla
ter fcir de landskap som fdreningen verkar inom. arterna. Du kan ocksi liisa lite mer utfcirliga tex-
Tillviigagingssrittet har varierat frin frirening till ter och finna minga av insekterna avbildade pi
fdrening. En del har presenterat olika insektskan- SEF:s hemsida www.sef.nu
.
didater i lokaltidningen som sedan arrangerat en F6ljande personer har ansvarat fdr underlags-
omrcistning medan andra har fdrankrat det bland texter till nedanstiende sammanfattningar och
entomologer i landskapet. till texterna pi SEF:s hemsida: Kjell Antonsson,
Kriterier som varit viigledande under arbetes Bjdrn Cederberg, Carl-Cedric Coulianos, Per
gang iir: Douwes, Bengt Ehnstrdm, Markus Forslund,
1. Insekten ska fflnga allmenhetens intresse Torkel Hagstrdm, Lars Imby, Hikan Ljungberg,
och gdrna vara spektakullir. Den ska vara obser- Roger Pettersson, Gciran Sjdberg och Urban
verbar och giirna identifierbar av en bredare all- Wahlstedt.
mrinhet.
2. Insekten ska ha en tydlig anknytning till Skfine
landskapet den representerar, antingen genom att Bokskogsliip are C arabus intricatus Linnaeus
den ofta pitriiffas just diir eller att den iir knuten Bokskogslciparen dr en av vira stcirsta och vack-
till en naturtyp som fdrknippas med landskapet. raste jordlcipare. Den 'dr 25-38 mm 16ng och eir
3. Insekten bcir ha en viss naturvirdsrelevans, svart med bli metallglans och "knottriga" tiick-
varvid skyddandet av eller uppmiirksamheten fcir vingar. Den beskrevs frfln Sverige av Linn6
arten sjiilv och dess livsrum har en pedagogisk 1761, och det vetenskapliga namnet intricatus
effekt till gagn fdr naturvirden. syftar pi det invecklade knottriga mcinstret pi
4. Ett flenal olika insektsgrupper ska finnas trickvingarna. Frirst 1942 pitraffades arten igen
representerade bland Sveriges landskapsinsekter. vid Forsakar niira Degeberga, och nflgra flr senare
iiven vid Stenshuvud. Den iir fortfarande endast
Frirslagen har diskuterats livligt vid tvi 6rs- kiind frin dessa tvi omriden. Den fridlystes re-
m6ten. Det har iiven diskuterats om listan bara dan 1942 i Kristianstads liin och iir sedan 1999
skulle omfatta allmiinna arter och/eller arter som fridlyst i hela landet. I Sverige iir bokskogslcipa-
t33
Ragnar Hall & Markus Forslund Ent. Tidskr. 120 (1999)
Tab. 1. De svenska landskapsins ekterna.
List of insects representing the Swedish provinces.
Landskao Svenskt namn Vetenskapligt namn Hotkategori
Skane Bokskogsltipare Carabus intricatus I
Blekinge Ekoxe Lucanus cer-vus 2
Halland Ollonborre Melolontha meloLontha
Smiland Bilgeting Vespa crabro 2
Oland Rosenvingad griishoppa Bryodema tuberculata 4
Gotland Riddarskinnbagge Lygaeus equestris
Ostergdtland Liiderbagge Osmoderma eremita I
V?istergdtland Alkonblivinge Maculinea alcon 2
Bohusl?in Myskbock Aromia moschata
Dalsland Aspfjiiril Limenitis populi
Niirke Vassmosaiksliinda Aeshna osiliensis
Siidermanland Strimlus Graphosoma lineatum
Uppland Cinnoberbagge Cucujus cinnaberinus
Viistmanland Boknatfjfil Euphydryas maturnd
Viirmland Brun griisfjAril Coenonympha hero
Dalarna Violettkantad guldvinge P alae ochry s ophanus hippotho e
Giistrikland Hagtornsfjiiril Aporia crataegi
H?ilsingland Svavelgul hdfjaril Colias palaeno
Hiirjedalen Fjiillvickerblivinge Albulina orbitulus
Medelpad Mnemosynefjfil Parnassius mnemoEne
J[mtland Stormhattshumla Bombus consobrinus
Angermanland Stor hornstekel Urocerus gigas
Viisterbotten Stdrre svartbagge Upis ceramboides 2
Norrbotten Praktsammetslcipare Chlaenius costulatus I
Lappland Hdgnordisk hdfjAril Colias hecla
ren knuten till bokskogsraviner med ett tjockt las med n6got annat djur. Honan dr mindre och
fdrnalager, drir den bide som larv och som full- inte lika karakteristisk, ett fdrhillande som ar
vuxen lever av bl.a. sniglar och fjdrilslarver. ovanligt bland insekter. Ekoxen hdr hemma i ek-
Den kliittrar giirna upp pa tradstammar i sin jakt landskapet och dr fortfarande lokalt ganska
efter bytesdjur. Trots att arten iir mycket stillsynt vanlig i den sydcistra delen av landet inte minst i
lir den viilkiind fdr entomologer och en bra re- de ekrika om-radena i Blekinge, cistra Smiland,
presentant fcir den skinska bokskogen och dar- Oland och Ostergtitland. Den fciredrar solexpo-
fcir en passande landskapsinsekt fcir Skflne. nerade sluttningar med ett glest ekbestflnd diir
vdrmen nir rotpartiet pi traden, och eftersom
Blekinge sfldana omriden blir allt sdllsyntare blir ekoxen
Ekoxe Lucanus cervus Linnaeus alltmer undantriingd. Den zir sedan hcisten 1999
Ekoxhanen kan bli 6ver 80 mm l6ng och eir Eu- fridlyst i hela landet och stir som sirbar i den
ropas stdrsta och kanske mest egenartade skal- s.k. rddlistan. Arten dr utbredd i Blekinge, diir
bagge. Det breda huvudet med de l6nga, horn- den ocksi iir landskapsdjur. Sjiilvklart miste den
liknande kiikarna ger honom ett imponerande ocksi vara landskapsinsekt.
utseende och grir att skalbaggen inte kan fcirvdx-
134
Ent. Tidskr. 120 (1999)
Halland ofta genom 0",, o*, ."1 r, :::;';::: :::; :::.
Ollonborre Melolontha melolontha Linnaeus ljud som hcirs i flykten. Honan flyger bara korta
Ollonborren iir en viilkiind insekt itminstone till striickor medan hanen kan flyga betydligt liingre
namnet. Det iir en upp till tre cm l6ng skalbagge och h6gre. Den rosenvingad griishoppan finns i
som iir dverviigande brun med en rad vita triang- Sverige bara pfr Olands alvarmarker. Fdrutom pi
lar pi vardera sidan av bakkroppen. Ljumma en nyupptiickt lokal i sddra Finland saknas arten
niitter tidigt pi sommaren flyger baggarna om- i de nordiska liinderna. Den har sin huvudut-
kring med ljudligt brummande ton och man kan bredning frin centrala Ryssland 6ver det sibiris-
di se dem i gatlyktornas sken. I slutet av ka stiippbiiltet bort mot Mongoliet och Manchu-
1800-talet och i bcirjan av detta sekel, kunde ol- riet. I Mellaneuropa har tycks arten ha fcirsvun-
lonborren vissa 6r upptreda i viildiga massor i nit frin minga omriden. Den rosenvingade
viistra Skine och scidra Halland och gdra stor g.riishoppan utgdr ett karakteristiskt inslag i
skada i exempelvis plantskolor. Ollonborren fci- Olands mest speciella..naturtyp - alvaret, och
rekommer i scidra Sverige och iir vanlig endast passar dirf0r bra som Olands landskapsinsekt.
ldngst ner i sydviist. Eftersom arten har tyngd-
punkten av sin utbredning i denna del av landet Gotland
iir det riitt naturligt att viilja denna art som Hal- Riddarskinnbagge Ly gaeus eque stris (Linnae-
lands landskapsinsekt. us)
Denna ll-12 mm linga frdskinnbagge har en
Smiland fiirgteckning i rdtt och svart med ett riddarkors-
Bilgeting Vespa crabro Linnaeus liknande emblem pi civersidan, vilket fdranled-
Bilgetingen ar viir st0rsta geting och kan bli de Linn6 att ge arten namnet equestris = riddare.
iinda upp till 35 mm l6ng. Fiirgen iir gul eller Riddarskinnbaggen har vidstrdckt utbredning i
rtidgul men vissa partier d,r bruna. Den rir en viir- Palearktis frin Japan vesterut till stiirre delen av
mekriivande art som fdretriidesvis bygger sina Europa. Den saknas dock eller fcirekommer bara
bon i stora ihiliga iidelltivtriid. Troligen iir sida- siillsynt eller sporadiskt i delar av Viisteuropa.
na triid ocksfl viktiga rivervintringsplatser frir Hos oss finns den mest i de syddstra landskapen,
drottningarna. Under 6r di mfrnga drottningar nomrt till sddra Giistrikland. Isolerade fdrekom-
lyckats civervintra kan boplatsbrist gcira att bon ster finns i Skflne. Arten iir ett karaktiirsdjur fdr
iiven anldggs pi vindar, i uthus, figelholkar eller alvarmarkerna pi Oland och Gotland. Utbred-
liknande. Bilgetingen var tidigare vitt utbredd i ningen i Sverige sammanfaller med den hos
Gdtaland och Svealand. Idag finns den mest i tulkdrt som dr artens huvudsakliga viirdviixt. P6
sridra och i sydcistra Sverige samt i Miilardalen. Oland och Gotland Overvintrar riddarskinnbag-
Den har g6tt starkt tillbaka i hela Nordeuropa gen ofta i kyrkor, och pi Gotland kallas den ock-
och iir bl.a. utdiid i Norge samt akut hotad i Fin- sfl kcirkmack (= kyrkmask) medan den pi Oland
land. I Sverige st6.r den som sirbar pi den s.k. kallas skomakare. Gotland hyser minga speciel-
rddlistan. Arten zir en karaktzirsart fcir det sm6- la insektarter. Riddarskinnbaggen dr en av dem
liindska eklandskapet och Ar diirf6r en viirdig och iir diirfcir utmrirkt som landskapsinsekt.
landskapsinsekt frjr Smiland.
Ostergiitland
Oland Ldderbagge Osmoderma eremita Scopoli
Rosenvingad grdshoppa Bryodema tubercu- Liiderbaggen iir en stor, brunsvart skalbagge,
/ara Fabricius med liiderartade, finrynkiga tdckvingar. Den kan
Den rosenvingade grdshoppan, som 'dr 27-35 bli upp till 30 mm ling. Kroppsformen iir ganska
mm lflng och har blekt rosafiirgade bakvingar, klumpig och piminner nigot om en stor mcirk
tillhrir alvarets mest intressanta insekter. Den fci- guldbagge. Den kdnnetecknas av en egendomlig
rekommer ddr tunna jordar tiicker hiillen och diir lukt som p6minner om ldder som specialgarvats.
lavar, mossor, cirter och lflga griis utgdr huvud- Liiderbaggen iir knuten till ihiliga kivtriid,
saklig vegetation. Man uppmdrksammar den frdmst ek, ofta i anslutning till gamla naturbetes-
135
Ragnar Hall & Markus Forslund Ent. Tidskr. 120 (1999)
hall.
Halland: Ollonborre (Melolontha melolontha). Gotland: Riddarskinnbagge (Lygaeus equestris).
Fon: Ake Sandhall. Foto : C arl -C e dric C ouliano s.
marker, parker och all6er. Den fcirekommer slll- dre utvecklat samspel med myror. Fjfilen liig-
synt och mycket lokalt frin Skine till Uppland ger agg pi blomknoppar av klockgentiana. Lar-
och Vastmanland med flest antal frirekomster i ven livndr sig fdrst pfl viirdviixten fijr att sedan
Ostergtitland, Kalmar ldn och Blekinge. Den iir falla till marken och vdnta pi att bli upptlckt av
ytterst siillsynt i v6.ra nordiska grannliinder, i en trddgirdsrridmyra. Myrorna "adopterar" fjii-
Baltikum och vissa liinder i Mellan- och Sydeu- rilslarven och matar och vflrdar den som om den
ropa. Den iir sedan tidigare fridlyst i Danmark, vore en myrlarv. I Sverige fdrekommer alkon-
Finland och har nyligen fridlysts i Sverige (hcis- blivingen siillsynt och mycket lokalt i Skine,
ten 1999). Den iir upptagen som prioriterad art i Halland, Viistergdtland och Bohusliin. Den iir
EU:s habitatdirektiv. Eftersom huvudfrirekom- utbredd civer stora delar av Mellaneuropa iinda
sten ligger i Ostergdtland iir den liimplig som till centrala Asien, men iir niistan dverallt sall-
landskapsinsekt. synt och hotad. I Sverige stir den som si.Lrbar pi
den s.k. nidlistan. Alkonblivingen har sitt star-
Viistergiitland kaste fiiste i Viistergdtland och iir diirftir en bra
AlkonblAvinge Maculinea alcon (Denis & representant fcir landskapet.
Schiffermiiller)
Alkonblivingen dr en stor blivinge med ett fas- Bohusliin
cinerande liv. Hanens ovansida dr matt griblfl, Myskbock A romia moschara (Linnaeus)
medan honan iir brungri med en svag blflpud- Myskbocken tir upp till 35 mm ling och vackert
ring vid vingbaserna. Alkonblivingen har lik- metallgliinsande i guldgrOnt eller bligrdnt,
som flera andra blivingearter ett mer eller min- ibland koppantitt eller nestan svart, och iir en av
136
Ent. Tidskr. 120 (1999) Sv e ns ka I and s l<ap s ins e kt e r
Siidermanland: Stimlus (Graphosoma lineatum). Uppland : Cinnobe rba g ge (Cucujus cinnaberinus ).
Foto : C arl - C e dric Coulianos. Foto: Rune Axelsson.
de svenska linghorningar, som iir Httast att kiin- viilbekant syn pfl smflviigar i aspomriden. I
na igen. Den fick sitt latinska rrarrlr,, Aromia Dalsland iir den pi flera h6ll inte ovanlig vid el-
moschata, av Linn6, som noterade den behagli- ler strax efter midsommartid, men i dvriga lan-
ga, myskartade doft, som avges i form av flyk- det oftast ratt slillsynt och lokal. Fjfilen besOker
tigt sekret fran ett par k6rtlar i skalbaggens bak- aldrig blommor men vilar med frirkiirlek pi
brtist. Myskbockar samlas ibland i stort antal pe grusviigar, giirna med vattenpcilar diir den kan
gamla skadade pilar, ur vilka saft sipprar fram. dricka. Den besriker ocksi giirna starkt luktande
Arten fanns ursprungligen i stOrre delen av lan- saker som t.ex. kadaver och spillning. Oftast
det men har pi senare 6.r fdrsvunnit fran minga hflller den dock till h6gt upp i aspkronorna. Asp-
omriden, en ftiljd av att garnla exponerade siil- fjiiril har valts till Dalslands landskapsinsekt ef-
gar och pilar inte fitt sti kvar. Den iir vanligast i tersom den har ett av sina starkaste fiisten heir.
Bohuslzins skiirgflrd, diir det alltjiimt finns gott
om gamla l<ivtriid, och passar diirfcir bra som Niirke
Bohusliins landskapsinsekt. Vassmosaikslilnda Ae shna os ilie ns is (Mierzer-
jewski)
Dalsland Vassmosaiksliindan iir en magnifik, iOgonfallan-
Aspfjiiril Limenitis populi (Linnaeus) de trollslenda med den stdrsta vingbredden (l l0
Aspfjiirilen tillh<ir vira absolut stdrsta dagfiiiri- mm) av alla svenska trollsliindor. Med en annars
lar diir vissa honor kan ha en vingbredd pe upp cistlig utbredning fOrekommer den kring Miila-
till en decimeter. Med sin vitfliickade, i viss be- ren och vid de stora grunda och vassrika sliitt-
lysning vackert bligliinsande Oversida iir den en sj6arna i Mellansverige. Arten beskrevs frfln
137
Ragnar Hall & Markus Forslund Ent. Tidskr. 120 (1999)
Osel i Estland l9l3 under namnet A. osiliensis. nedre Daliilven. Den lir funnen i Norge och Fin-
Den betraktades under flera irtionden som sy- land samt i Baltikum, Ryssland och 0stra delen
nonym med den sibiriska A. serrata men anses av Mellaneuropa. Cinnoberbagge har fdrsvunnit
numera med viss tvekan vara en egen art.. Den frin de flesta landskap diir den togs pi 1800{a-
rikliga frirekomsten vid Kvismaren gdr denna let och finns med pi vi.'r nationella rtidlista under
art till en bra landskapsinsekt f0r Niirke. hotkategori akut hotad. Den iir sedan hdsten
1999 fridlyst i hela landet. Arten har sitt absolut
Siidermanland starkaste ftiste i Uppland, varfOr det iir naturligt
Strimlus Graphosoma lineatum (Linnaeus) att viilja cinnoberbaggen som Upplands land-
Genom sin storlek (10-ll mm) och rdda ftirg skapsinsekt.
med svarta ltingsstrimmor iir denna skinnbagge
praktfull niir den sitter, ofta i antal, i de vita Viistmanland
blommorna av flockblomstriga v[xter. Arten be- Bokniitfjiiril Euphy dry as matur-na (Linnaeus)
h6ver mycket sol och vdrme ftir sin utveckling, Bokniitfiiirilen iir var stdrsta nattiiril med en
och solfattiga eller kyliga somar hinner minga vingbredd pi cirka fem centimeter. De niitteck-
djur inte bli fullbildade innan hOstkylan kom- nade vingarna i olika rcidtonade nyanser, siirskilt
mer. Dessa djur dtir, eftersom strimlusen bara framtriidande pfl bakvingeundersidan, gdr den
kan civervintra som fullbildad insekt. Varma, mycket dekorativ. Frin att tidigare ha funnits pfl
solrika somrar 6kar bestinden i storlek och en rad lokaler i sydligaste Sverige och i ett band
kommer flera sidana i rad 6kar utbredningsom- frin nordijstra Uppland vasterut till Dalama och
ridet. Ogynnsamma somrar medftir motsatsen. Viirmland, finns den i dagsliiget bara kvar inom
Arten har vidstriickt utbredning i Palearktis frin ett begriinsat omride i nordviistra Vdstmanland.
Mellan- och Sydeuropa till sddra Sibirien och I tivrigt finns den fldckvis utbredd i sOdra Fin-
Centralasien. I Sverige hittades den fdrsta ging- land och Baltikum och vidare iisterut in i Ryss-
en l8l7 i 6stra Smiland. Den dOk upp 1916 i land. Den rir sedan hdsten 1999 fridlyst i hela
S0dermanland (Enskede) diir den hillit sig kvar landet. Boknatfjfilen fdrekommer bara i Viist-
och spritt sig. Nu iir den vanlig i stora delar av manland varftir det dr kiinns naturligt att viilja
6stra Sverige frin SOdermanland, Uppland, scid- den som landskapsinsekt.
ra Viistmanland och Osterg0tland till Smiland.
Under 1990-talet har den pitriiffats pi Gotland, i Viirmland
Skine och i Danmark. Alla dessa nyfynd kan Brun griisfj ii ril C o e no ny mp ha h e ro (Linnaeus)
tillskrivas spridning frin Baltikum, Polen och Brun griisfjfil zir en liten, vacker grlisfjiiril som
Nordtyskland ddr strimlusen ocksi spritt sig framfrir allt frirekommer pi smi skogsiingar i ett
norrut. Strimlus iir ett naturligt val som S6der- gammaldags, smiskaligt odlingslandskap. I takt
manlands landskapsinsekt. med igenviixningen och igenplanteringen av
skogsdngsmarkerna med gran har den blivit allt-
Uppland mer tillbakatrdngd. Den itr idag internationellt
Cinnoberbag ge C uc uj us c innab e rinus Scopoli hotad i hela Vdsteuropa. I Danmark och Holland
Cinnoberbaggen har under mflnga ir varit ett iir den redan utdtid. I Sverige finns tvi utbred-
slags flaggskepp bland shllsynta och skogslev- ningsomriden, ett sydligt diir arten bara finns
ande skalbaggar. Den iir ungef?ir 14 mm l6ng, kvar pi en lokal utanfcir Htjdr i Skine. Det mel-
platt och lysande cinnoberrijd. Den liitt igen- lansvenska ormidet omfattar Viirmland och s6d-
kAnnbara larven iir gulbrun, mycket platt och ra halvan av Dalarna samt angrdnsande delar av
liingst bak f6rsedd med fyra korta utskott. Den Dalsland, Viistergdtland, Giistrikland och Hiil-
dr sedan 1944 fridlyst i Uppsala liin och har fort- singland. Idag har arten sitt karnomrflde i Viirm-
farande sitt starkaste ftiste i hela Skandinavien i land samt scidra och mellersta Dalarna diir den
detta liin, diir den fortfarande fdrekommer pi fortfarande iir relativt vtil spridd. Omrfldet utgdr
flera lokaler runt Uppsala, runt sjdn Viillen i troligen ett kiirnorffede fOr hela Viisteuropa. Ar-
nordristra delen av liinet, i Fiby urskog samt vid tens utbredningsomrflde striicker sig frin Europa
138
Ent. Tidskr. l2O (1999) Sv e n ska lands kap s ins e kte r
genom Ryssland till Amur, Korea och Japan. Hiilsingland
Den iir sedan hdsten 1999 fridlyst i hela landet. Svavelgul hiifjiiril C o I i a s p al ae no (Linnaeus)
Genom sin utbredning och fdrekomst pi smi Den svavelgula hdfjiirilen iir en mycket karakte-
skogsdngar iir brun griisfiiiril utmiirkt som land- ristisk dagfjiiril som med sina svartkantade gula
skapsinsekt fiir Viirmland. eller gulvita vingteckningar knappast kan fcir-
viixlas med nigon annan fjiiril i Sverige. Honan
iir gulvit till grivit medan hanen iir svavelgul.
Dalarna Den iir virt lands vanligaste hdfjaril och har s.k.
Violettkantad guldvinge Palaeochrysophanus cirkumpoliir utbredning, vilket innebiir att den
hippothoe (Linnaeus) finns i siviil norra och centrala Europa, norra
Hanen av violettkantad guldvinge liknar vit- Asien som norra Nordamerika. Hos oss fciredrar
fliickig guldvinge genom att sakna svarta fliickar den moss- och kiirrmarker. Arten it karaktiirsart
pfl civersidan men dr m0rkare koppandd och har pi landskapets myrmarker och en viilkiind fjiiril
som namnet antyder vackert violettskimrande hos minga naturintresserade personer och diir-
yttre delar. Honan Zir lik den hos vitfliickig guld- frir mycket liimplig som landskapsinsekt.
vinge, men iir vanligtvis mer brun, inte svart i
fliickmdnstret. Arten iir tillsammans med liten
guldvinge den mest spridda av Sveriges fyra Htirjedalen
guldvingearter med fcirekomst i alla svenska Fjiillvickerblivinge Albulina orbitulus (Prun-
landskap. Trots detta har arten genom sitt strikta ner)
biotopkrav kommit att fiirknippas med Dalarnas Fjillvickerblivingens hane eir med sina silverbli
blomsteringar, inte minst i Siljansbygden. Den vingar dr en av vi.ra klarast lysande dagfjiirilar.
har minskat rejalt i antal p.g.a. trivialisering, Honan iir jiimnt brunfrirgad pfl vingarnas ovansi-
0verbete eller vanligtvis igenviixning av dess dor. Undersidan med sina markerade vita flackar
iingsbiotoper. Violettkantad guldvinge iir en ka- avviker frin alla andra blivingar i Sverige. Niira
raktersart fcir Dalarnas iingsmarker och har diir- triidgriinsen, diir fj[llvickerblflvingen huvudsak-
fcir valts som landskapsinsekt. ligen flyger, kan den knappast fdrviixlas med
nigon annan blfivinge. Arten har mycket be-
griinsad utbredning i Skandinavien i ett omrflde i
Giistrikland mellersta Norge frin Dovrefj[ll till Hiirjedalen
Hagtornsfjiiril Ap o ria c ratae gi (Linnaeus) och scidra Jiimtland. Den finns pfl kalfiiillet och i
Hagtornsfjiirilen dr den st6rsta av vira s.k. "vit- fi[llbjcirkskog, giirna i rika rasbranter och lik-
fjiirilar" och iir en typisk lokalbunden fjfil som nande marker, 800 - 1200 m <i.h. och kan lokalt
hos oss inte flyger nigra liingre striickor. Fcirut- vara allmdn. Den finns niirmast i Alperna och
om sina svarta (hanen) eller bruna (honan) Kaukasus. Fjiirilen 2ir en bergsart som iir spridd
vingribbor iir denna helt vit pi vingarnas bflda lokalt iinda bort till Centralasien. I Sverige finns
sidor. Hagtornsfiiirilen iir en social fjiiril som den framfdr allt i Hiirjedalen, vilker gtir den till
giirna sitter i stora grupper pi fuktiga marker diir ett bra val som landskapsinsekt.
den sciker vatten och ndrsalter. Populationen va-
rierar kraftigt mellan aren. Vissa 6r iir den siill-
synt andra 6r upptriider den teimligen allmiint. I Medelpad
Sverige iir hagtornsfjiirilen stdllvis tiimligen Mnemosynefjdril Parnassius mnemo syne (Lin-
vanlig upp till sddra Norrland. I Giistrikland har naeus)
den ett av sina starkaste flAsten i landet med en Mnemosynefj iirilen tillh6r vflra srcirsta dagfj iiri-
mycket livskraftig population i Grinduga - Tnis- lar med en vingbredd pi cirka sex centimeter.
kenomridet. Stora kolonier har observerats pfl Den liknar den betydligt stcirre apollofjiirilen
andra platser 6ver hela Giistrikland och arten med sina vita, delvis transparenta vingar med
passar diirfdr bra som landskapsinsekt. tydligt mrirka vingribbor och nflgra halvcenti-
meter stora svarta flickar. Den saknar dock de
r39
Ragnar Hall & Markus Forslund Ent. Tidskr. 120 (1999)
iifl
Dalsland: Aspfiiiril (Limenitis populi). Foto: Lars Viistmanland: Bokniitfi (Euphydryas matuma).
Imby. Foto: Lars Imby.
: Stor hornstekel (Urocerus gigas). Lappland: Hdgnordisk hi;fiiiril (Colias hecb). Foto:
Lars Imby.
rdda fliickar som apollofiiirilen har pi bakving- .Iiimtland
arna. Mnemosynef,liril iir en kriivande och s6ll- Stormhattshamla Bombus consobinus Dahl-
synt art som finns mycket lokalt diir det finns bom
riklig ftirekomst av viirdvzixten nunnedrt, sliiktet Denna stora humla har piils som dr orangebrun
Corydalis.I modern tid iir den endast kiind frin pi mellankroppen och friimre delen av bakkrop-
tre landskap, Blekinge, Uppland och Medelpad. pen medan den iir helt brunsvart eller brunsvart
Obekriiftade uppgifter finns iiven frin Jlimtland. med ljusgri spets pe bakkroppens bakre del.
I Blekinge iir arten akut hotad med en total po- Den utmiirker sig mest genom sin extremt linga
pulation pi endast nigra hundra djur. I Uppland snabel, i utstriickt liige lika ling som kroppen i
iir situation iir biittre biittre med ett femtontal lo- Ovrigt. Det iir en anpassning till den huvudsakli-
kaler friimst pi Rfrdmansti och i trakten av Ost- ga niiringsvdxten nordisk storrnhatt (Aconitum
hammar. Landets fdrniimsta fdrekomst finns lycoctonum). Arten bestiker ocksi andra blom-
dock i Medelpad diir tvi stora utbredningsomri- mor, fciretrzidesvis sidana med ling spolre, men
den hyser flera livskraftiga lokaler. Fjiirilens fOrekommer dock inte utanfcir stormhattens ut-
biotoper iir friimst hotade av igenviixning men bredning i Sverige. Stormhattshumlan iir en ka-
ocksfl av bete och tramp frin djur. Den iir sedan raktiirsart f6r de viistjiimtlIndska htigdrtsInga-
hdsten 1999 fridlyst i hela landet. Med sin hu- rna men iir ocksfl vanlig i Storsjiibygden och i
vudfOrekomsten i Medelpad iir mnemosynefjii- iilvdalarna. Den passar diirfOr utmiirkt som
rilen en viirdig landskapsinsekt. Jlmtlands landskapsinsekt.
140
Ent. Tidskr. 120 (1999) Sv e ns ka I and s l<np s i n s e kt e r
Giistrikland: Hagtornsfr dril (Aporia crataegi). Foto : Viis t e rb ott e n : S t ii r re sv artba g g e ( Upis c eramb oide s ).
Rune Axelsson. Foto: RuneAxelsson.
Angermanland Viisterbotten
Gul hornstekel Urocerus gigas (Linnaeus) Stiirre svartbagge Upis ceramboides (Linnae-
Den gula hornstekeln iir vflr strirsta viixtstekel us)
med honan upp till 4 cm ling och hanen mindre. Den stOrre svartbaggen iir en 16-18 mm ling
Den tillh6r den ganska artfattiga familjen horn- skalbagge som iir brandgynnad och kan ha
eller vedsteklar (Siricidae) som innehflller flera massfdrekomster under barken pi branddbdade
mycket stora och fiirggranna insekter med larv- bjdrkar. Den pitriiffas dven siillsynt pi andra
utvecklingen fdrlagd till dt da trdd. Honan iir lOvtriid som siilg och asp. Den fanns tidigare i
ftirsedd med ett ling iiggliiggningsrOr. Med sin stort sett tiver hela landet, men under 1900-talet
gula och svarta f?irg fOrvdxlas arten ofta med en finns endast fynd fran Dalarna och nomrt. Det iir
stor geting och manga miinniskor springer giirna den minskade fdrekomsten av gamla ddda bjOr-
iviig di denna insekt kommer flygande genom kar som har gjort att arten fiirsvunnit fran sOdra
barrskogen. Aggen liiggs i d<iende och nyligen Sverige. Tillgingen pi f<ida i form av solexpo-
d6da bantriid men en speciell fiirkiirlek f0r briin- nerade, grova bjOrkar och hyggesbriinning har
da triid. Genom att denna a.n liksom flera av sina minskat i norra Sverige, vilket gjort att den iiven
sliiktingar iir beroende av en kontinuerlig till- gitt tillbaka i Norrland. Den riiknas idag som en
gang pi d0da barrtred har de med flren blivit hotad art (sirbar). I Norrland iir stor svartbagge
ganska slillsynta. Arten hnns Over neistan hela fortfarande lokalt allmiin, frzimst i Viisterbottens
landet men ir vanlig i Angermanlands skogar och Norrbottens kustland. Stdrre svartbagge fd-
och passar bra som landskapsinsekt. rekommer i det boreala barrskogsomridet pi
t4t
Ragnar Hall & Markus Forslund Ent. Tidskr. 120 (1999)
norra halvklotet, i Sverige, Norge, Finland, Est- ligger klart <iver triidgriinsen. Hos oss finns den
land, Litauen, Ryska Karelen och det ryska tai- bara utbredd i den norra halvan av Lappland, dvs
gaomridet till Sibirien och vidare till Kanada. i Lule och Torne lappmarker. I dvrigt har den s.k.
En art som gitt mycket kraftigt tillbaka i landet cirkumpoliir utbredning, dvs finns utbredd i den
men som fortfarande har en stark population i arktiska zonen runt hela norra halvklotet. Den iir
Viisterbotten. Den iir diirftir en viirdig represen- helt knuten till sin viirdv2ixt fjiillvedel, Astraga-
tant fdr landskapet Viisterbotten. lus alpinus, som uteslutande viixer pi rika mar-
ker pi kalkgrund. Hdgnordisk hiifiiiril har mins-
kat i antal under senare ir, troligtvis helt beroen-
Norrbotten de pi tramp och dverbete av renar. Den tir en ut-
Praktsammetsliipare Chlaenius costulatus pr[glad tallart och ftirekommer endast i Lapp-
(Motschulsky) land. Det gcir den till en utmiirkt landskapsinsekt
Praktsammetskiparen iir en II-12 mm l6ng jord- frir Lappland.
kipare med idgonfallande fiirg och skulptur.
Oversidan iir vackert metallgliinsande i grdnt,
koppar eller purpur, ben och antenner svarta. Summary
Praktsammetslciparen iir starkt fuktighetsiilskan- Sveriges Entomologiska Fdrening (The Ento-
de och lever pi rikmyrar med vitmosstuvor och mological Society of Sweden) has together with
bl6ta hdljor med vattenkldver, starr och friiken. the local entomological societies selected insect
Den iir riverallt en stor raritet, som i Norden species meant to represent the different provin-
liinge endast var kiind genom nigra fi gamla ces. The insects have been selected according to
fynd frfln Finland. Utbredningen i Ovrigt streck- four criteria: l. The species should be ofpublic
er sig frfln nordviistra Tyskland till 6stra Sibiri- interest, preferably spectacular and easy to iden-
en. Det fcirsta svenska fyndet gjordes 1962, pit tify. 2. The species should have affinities to the
en riversvdmmad myr i Norrbottens kustland. province, by occurring in this province only or
Praktsammetsltiparen iir akut hotad och hotas av by living in a habitat typical of the province. 3.
utdikning av myrmarker och av torvbrytning. The species should be of some importance in
Den iir trots sin siillsynthet en bra representant conservation issues, so that the species or its ha-
fcir en mycket vanlig naturtyp i Norrbotten och bitat benefits from nature conservation. 4. Seve-
passar bra som landskapsinsekt. ral insect groups should be represented among
the selected species.
A short description is given for each species,
Lappland with some comments on distribution and prefer-
Hiignordisk hiifjiiril Colias hecla Lefdbvre red habitat. An explanation is also given why the
Den hdgnordiska htifjiirilen dr med sin intensivt species has been selected. During the year 2000
orangef?irgade civersida omisskInnlig di den a book with all province insects will be publi-
snabbt och ligt brukar flyga <iver fjiillheden. shed.
Hanen har mOrka ytterkanter pi bide fram- och
bakvingarna och undersidan iir blekt gulorange Ragnar Hall, Zoologiska Institutionen, Lunds
med grcinaktig anstrykning. Honan iir blekare Universitet, Helgonavtigen 3, 5-223 62, Lund.
med diffusare mcirka vingkanter uppsplittrade
med ljusare gulaktiga fliickar. Hdgnordisk Markus Forslund, Postmdstaregatan 5, 5-392
h0fjaril iir en utpriiglad fjallart vars lokaler oftast 47, Kalmar.
142