Preview Suomi
INDIANA UNIVERSITY LIBRARY 1 r DigitizedbyGoogle SUOMI, Tidskrift I fosterlHndska ämnei. « 1859. tfittonde arg^angen. Utgifren Flnska Litteratur-Sällskapets föriag. •-jj gtUingfors, Finska Litterator-SSllskapets tryckeri. 1860. DigitizedbyGoogle pH § .S Imprimatur: L. Heimburger. ::-r V;- %V •••» *•». ••••• *.•' DigitizedbyGoogle ^7 l fr lnnehall: Sid. Hafva Lappar och Finnar pä skilda tider invandrat tili norden? undersökning afJoh. Ad. Lindström 1. Ne Suomalaiset sukunimet joita Wiitasaaren emäpitäjän miehiset yksilöt omasivat v. 1834 (W. Kilpinen) 43. Nägra historiska urkunder, meddelade af Joh. Es. Waaranen 47. Materialer tiliFinska sprukets nrdbildningslura, samlade af Joh. Relnh. Bergstadi 115. Handlingar rörande Finlands historia, meddelade af Karl Ang. Bomansson 217. Jak. Länkelän matkakertomus 265. Suomalaisen kirjallisuuden seuran keskustelemiset 18|59— 18M60 293. Hafva Lappar och Finnar pä skllda tider invandrat tili Norden? Undersokning af Joh. Ad. Lindström. Redan förut har jag uti en skild afhandling, hvars litel är: »Försök att bestämma tiden ifrdn hvilken Finnarne inne- haft aina nuvarande boningsplatser,* sökt adagalägga, att Finnarne, i motsats niot hvad nästan alla scdnare författare pastätt, befunnit sig uti sina nordliga hembygder redan at- minstone 500 är före Chr. Denna äsigt har sedermera med tiden, tillfölje af nya undersökningar, vunnit hos mig alit mera stadga, och det är den, som jag härmedelst viii framställa, äfvensom att Lappar och Fiunar under sina vandringar slädse atföljt hvarandra. Efter utvidgade insigtcr uti historiska fra- gors lösning frangär jag flere af de pastäenden, som uti of- vannärande afhandling blifvit uttalade; men dcrigenom kommer 8jelfva hufvudfrägan likväl ej att undergä nagon förändring. Men förrän vi börja med hufvudsaken uti förhanden varande undersökning, torde det ej sakna intresse att veta, hvad be- grepp skilda folkslag gjort sig om norden. Man finner sasoni nägonting besvnnerligt, attmenniskorna uti äldre Uder aosägo norden varahöljd i mörker. Redan hos Hebreerna synes denna äsigt värit gängse, ty hos dem be- tyder zaphou miduattstrakl, norr, uurra hallklotet. Homerus Suomi. 1 2 omtalar i Odyssen 11 sangen 19 versen Cimerier, höljdc uti evig natt. Herodotas säger om de högt upp i norden belägna länder: »Der sofves. sex manader om aret,« och Plinias yttrar sig om de nordiska länderna: Pars mundi damnata a rerum natura et densa tnersa caligine. Enllgt Apollonius Rhod., sodi ger Rhodanus och Eridanus uti Italien gemensam källa, var dock den mythiske floden belägen vid jordens yttersta gränser och i nattens hemort. Latinarnes Aquilo, nord, kom- mer ifrän aquilus mörk, och pä samma sätt kommer Fr. bise nordvind, fordom äfven norden, af 6s«brun, svart. Brett. biss nord, Kelt. biz, bis id. Fht. biza id. Geijer yttrar Big: »Nor- den var mörkrets reg-ion. Men liksom ur natten dagen födes, sä hade äfven Norden, sinnebild af den urgamla natten, först födt ljuset och dess välgörande gudamakter»*). Araben Ca- zuini, som skref uti 13:de ärh. ett verk under titel: Mirabilia terrarum, omtalar »Jura, ett land vid mörkrets haf; de sä al- drig säd, men hafva mänga skogar; de lefva affiske ochjagt; man säger, att Bulgarerne ditföra sablar.» Ehuru nägra velat förklara landet Jura för Norige, sä finner man ändock lätt, att dermed förstas det fordna Jugrien, som skrefs Jugria och Jukra, ty det var der, som Bulgarerne drefvo handel. Nam- net Thule, äfven skrifvet Thyle, hvarmed betecknades den Skandinaviska norden, och som förekommer i historien redan 400 är före Chr., härlcdes af Bochart pä goda skäl ifran ett feniciskt ord tule, tyle, som betyder mörk **). Afven Fionarne *) Svea Rikes Häfder 1 del. pag. 39. **) UtiHebr.betyder bbtt beskugga, beslägtadt med bb* beskug- gas (uti Arab. skrifves detta ord med tha), derafbl skugga, fnttbX dödsskugga, dödsnatt, tjockt mörker. Ethiop. zalema vara skuggig. Arab. tholmun mörker. Haraffinner man säledes, att betydelsen af skugga ock mörker vexlar uti dialekterne. DigitizedbyGoogle 3 synas nti äldre tider hafva gjort sig det bcgrepp om norden, att der var mörkt, ty pimentola^ eg. mörkrets ställe, ansago de vara beläget i norden, och sade derföre om detsamma, ait det var Pohjan perä, nordens anda. Poika lähti Pohjan maahan Mies pieni Pimentolahan d. ä. Gossen restc tili nordlandet Den lilla mannen tili mörkrets boning. Uti Grönländska spraket betyder anoa tak i allniänhet mörker, men pä trollkarlarnes spräk nord*). »I den nordiska gndalärana, yttrar sig Geijer, »är Norden det ondas princip. I Norden är det kalla, töckniga Nifelhem med brunnenHver- gelmer, ur hvilken giftströmmar flyta, och i hvars djup den stora ormen Nidhogg, bland oräkneliga andra, ligger och gna- ger verldsträdets rot. 1 Norden ärHels underjordiskaboning, dvergarne8 och svartalfernashem. I Norden bo Rimthursarne eller frostjättarne, det ondas denioner, gudars och menniskors fiender.» »Den onde Ahriman är i den gamla Persiska reli- gionen ocksä en orm. I det första mörkret bodde ensam orm- draken, hans väsen 1 fröet afdettjockaste mörkret, hanskropp vidtutsträckt,sävidtmörkreträcker. Emot Izeds,deafOrmuza skapadc goda makterna, skapade Ahriman' de onda Dews eller Div>8, hvilka, enligt Persiska mythen, i talrika hopar alltid äro fardiga att storma fram ifrän Norden**). Enligt Finnar- nes mytbologiska föreställningar befann sig i Pimentola, yt- *) Om Forholdet mellera det gamle og ny Fastlands Urbeboere af Daa, pag. 18. **) Svea Rikes Häfder pag. 306 ocli 307. DigitizedbyGoogle
The list of books you might like
