K U LT U R E N S F R O N T L I N J E R Skrifter från forskningsprogrammet K u l t u r g r ä n s n o rr 16 Bertil Marklund Skogssamiska studier Möten i kultur och näringar 1650-1800 Umeå 1999 Skogssamiska studier Till Elisabet, Peter, Tomas och André KULTURENS FRONTLINJER Skrifter från forskningsprogrammet KULTURGRÄNS NORR 16 Bertil Marklund Skogssamiska studier Möten i kultur och näringar 1650-1800 Umeå 1999 I forskningsprogrammet Kulturgräns norr: Förändringsprocesser i tid och rum, som finansieras av Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond, är basbegreppet gräns. Dels granskas kulturgränser som utgör sega, tidsmässigt djupt förankrade strukturer inom ett geografiskt mm, dels krafter som på olika sätt sveper fram över rummet och ibland förmår utradera en kulturgräns, men ibland lämnar en gammal gräns helt ombbad. För att detta tvärvetenskapliga forskningsfält med framgång skall kunna genomlysas, samlar programmet forskare från åtta ämnen vid främst Umeå universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet. Projektets redaktion utgörs av professor Lars-Erik Edlund (seriens huvudredaktör) och forskningsassistent Kristina Holmström (redaktör). Skrifterna kan beställas genom Kristina Holmström. Adress: Kulturgräns norr, Institutionen för litteraturvetenskap och nordiska språk, Umeå universitet, 901 87 UMEÅ. © Forskningsprogrammet KULTURGRÄNS NORR samt författaren. Översättning av sammanfattningar till engelska: Professor Gunnar Persson, Luleå. ISSN 1402-8506 ISBN 91-88466-21-3 Tryckt av Livréna Grafiska AB, Kungälv 1999 Innehållsförteckning förord INLEDNING Från fattiglapp till lapphjon Fattigdom och utflyttning från Pite och Ume lappmarker 1650-1760 i ljuset av 1748 års lappförordning Lappskattelandet Vuorbejaur 1650-1800 En pilotstudie Bilaga Källskrift 1: Bertil Marklund: Samer och nybyggare i det gamla Malå. Tiden 1736-1777. Källskrift 2: Bertil Marklund: Samer och nybyggare i det gamla Malå. Tiden 1778-1802. Författarporträtt Bertil Marklund är född 1948 i Malå församling, Västerbottens län. Han är adjunkt i historia och samhällskunskap. Marklund är doktorand vid Institutionen för historiska studier vid Umeå universitet och arbetar på en avhandling om skogssamema i Pite och Urne lappmarker 1650-1800. 6 Förord Bertil Marklund är doktorand vid Institutionen för historiska studier, Umeå universitet, och arbetar sedan en tid tillbaka på en avhandling om skogssamema i Pite och Urne lappmarker 1650-1800; arbetsnamnet är Det skogssamiska samhällets differentiering: Arvidsjaurbyn och Uhmeåbyn 1650-1800. De arbeten som samlats i denna volym av Kulturens frontlinjer har tillkommit under en längre tidsperiod. Studierna inleddes när Bertil, som är född i Malå i norra Västerbotten, ville veta mer om sina förfäders, dvs. nybyggarnas, historia i området. Med tiden kom intresset att förskjutas mot frågeställningar rörande skogssamema i förhållande till nybyggare, fjälls amer, bönder ”på nedre landet”, statstjänare och handelsmän. I artikeln ”Från fattiglapp till lapphjon” analyseras effekterna av ”Förordning hwarefter Lapparne med deras Qwinnor och bam i Wästerbottn och dertil lydande lappmarker hafwa sig at rätta, när de utom lappmarkerna sig uppehålla wilja” (1748). Det visar sig att fattiglappar kan beläggas i relativt stor utsträckning i Västerbottens kustbygder redan före 1748. ”Lappskattelandet Vuorbejaur 1650-1800: En pilotstudie” sätter ett enskilt lappskatteland i fokus och har utarbetats för att söka fånga in de utomordentligt komplexa förhållandena i det skogssamiska samhället. Inte minst ställer analysen, som framgår av studien, stora krav på val av teoretiska perspektiv. De två avslutande arbetena ”Samer och nybyggare i det gamla Malå: Åren 1736- 1777” och ”Samer och nybyggare i det gamla Malå: Tiden 1778-1802”, har tillkommit för att på ett mer populärt sätt tillgängliggöra de källor som närmare belyser kontakterna mellan samer och nybyggare inom ett mindre nordvästerbottniskt område. Utifrån denna empiri kan som synes åtskilliga analyser göras. Projektet Kulturgräns norr fokuserar i sitt ursprungliga forskningsprogram starkt frågor rörande samer och nybyggare (se bl.a. Kulturens frontlinjer 1, 1997, s. 19f.), och de här föreliggande studierna belyser på ett intressant sätt olika aspekter av denna problematik. Det skall särskilt betonas att Marklund bearbetat studierna för att passa just i detta projektsammanhang. Till en mer djuplodande och sammanhållen behandling av de frågor som här aktualiseras, återkommer Bertil Marklund så småningom i sin doktorsavhandling. Umeå i juni 1999. Lars-Erik Edlund 7 Inledning Mitt avhandlingsämne har rubriken Det skogssamiska samhällets differentiering: Arvidsjaurbyn och Uhmeåbyn 1650-1800.1 I valet av undersökningsområde var det viktigt att bestämma ett som kunde karakteriseras som genuint skogssamiskt. Valet föll på Arvidsjaurbyn, och skälen därtill var flera. Det visade sig att byn hade överlevt till våra dagar; den bestod av endast skogssamer; Jurisdiktionen för häradsrätten i Arvidsjaur är identisk med skogssamebyns område; detta var det område i de svenska lappmarkerna som nybyggare kom till så sent som efter 1757; källäget var tillfredsställande, och forskare som Israel Ruong hade utfört fältstudier och skrivit artiklar om detta område, där det karakteriserades som ursprungligt skogssamiskt.2 Att genomföra en jämförande studie med Uhmeåbyn var av vikt, eftersom man hade likheter i näringsliv och språk (umesamiskan), men också skillnader över tid. Till Uhmeåbyn kom nybyggare redan på 1670-talet. Uhmeåbyn hade i stort sett upphört som skogssameby vid slutet av 1700-talet. I skogssamemas områden fanns nybyggare etablerade sedan andra hälften av 1600-talet. Genom dessa trakter hade rennomadiska ljällsamer flyttat till vinterbetesmarker sedan åtminstone samma tid. Fjällsamemas och nybyggarnas näringar konkurrerade med skogssamema om näringsutrymmet i skogslandet. Det kan vara frestande att utmåla skogssamema som offer för starka yttre krafter. Det skogssamiska samhällets inre förändringsbenägenhet, försvarsstrategier och utvecklingsförmågor måste dock behandlas likvärdigt i forskningsarbetet. Lappskattelandet är den viktigaste undersökningsenheten i forskningen. Det var den kamerala enhet som den enskilde lappskattelandsinnehavaren betalade skatt för, och det var förmodligen också den viktigaste faktom i den skogssamiska strategin för överlevnad. Som invånare i skogslandet hade skogssamema utformat en näringsstrategi baserad på flera näringsgrenar. Under det att Qällsamen litade till en enda näringsgren, renskötseln, levde skogssamen av flera, där jakt, fiske och renskötsel var de viktigaste. Detta var möjligt av den enkla anledningen att skogslandet är en rikare biotop än fjällen. Lappskattelandet, i genomsnitt en yta om 15x15 km, nyttjades väl med bostäder vid sjöar, renvallar och fangstställen. Antalet fattiga över tid är en indikator på förändringar i egendomsförhållandena, som i sin tur kan ha sin grund i näringsförskjutningar. I artikeln ”Från fattiglapp till lapphjon” har en gmndläggande studie av fattiglapparna i undersökningsområdet genomförts. Andra indikatorer som återstår att studera, och som belyser det skogssamiska samhällets inre förhållanden, samtidigt som de kan kopplas till den övergripande frågan om lappskattelandet som en central förklaringsfaktor är giftermålsmönster, generationsstrategier och arvsförhållanden. Artikeln ”Lappskattelandet Vuorbejaur 1650-1800 - En pilotstudie” sätter ett enskilt lappskatteland i fokus i första hand mot bakgmnd av yttre tryck från fjällsamer och nybyggare. Det har visat sig att fjällsamema inledde sin rennomadiska fas under 1600-talet. Men när inledde skogssamema sin? För
Description: