Recension/Book review: Ljungberg, H. 1994. Jordlöparfaunan i Kvismaren och Norrbyåstrakten (Coleoptera, Carabidae), en inventering

2 Pages·1995·0.17 MB·

by  Jonsell, M

Ent. Tldskr. ll6 (1995) Sveriges myror
pA Gotland - ny frir Nordeuropa - Ent. Tidskr. l16: - 1991. The phenotypes of the Formicarufacomplex in
127-128. east Gernany. - Abh. Ber. Naturkundemus. G6,rlitz
Htilldobler, B. & Wilson, E. O., 1990. The Ants. 65( I ): l-27.
Springer Verlag, Berlin Heidelberg. - 1991. Lasius platythorax n. sp. a widespread sibling
Nilsson, O. & Douwes, P. 1987. Norrliindska myror med species of Lasius niger. - Entomol. Gener., Stuttgart
bestdmningstabell till arbetama. - Natur i norr 6:49- I 6( I ):69-8 I .
90. - 1992. Formica nigricans Emery, 1909 - an ecomorph
Seifert, B. 1988. A revision of the European species of of Formica pratensis Retzius, 1783 (Hymenoptera,
the ant subgenus Chthonolasius. - Entomol. Abh. Formicidae). - Entomol. Fennica 2:217-226.
Mus. Tierk. Dresden 5 l(8): 143-180. - 1992. A taxonomic revision of the Palearctic
- 1988. A taxonomic revision of the Myrmica species members of the subgenus Lasius s. str. (Hymenopte-
of Europe, Asia Minor and Caucasia. - Abh. Ber. Na- ra: Formicidae). - Abh. Ber. Naturkundemus. Gdrlitz
turkundemus. Gt rlitz 62(3): I-75. 66(5): l-67.
- 1989. Camponotus herculeanus (LINNE, 1758) und - 1993. Taxonomic description of Myrmica microrubra
Camponotus ligniperda (LATR. 1802) - Determina- n. sp. - a social parasitic ant so far known as the
tion der weiblichen Kasten, Verbreitung und microgyne of Myrmica rubra (L.). - Abh. Ber. Natur-
Habitatwahl in Mitteleuropa. - Entomol. Nachr. Ber. kundemus. Gtirlitz 67(5):9- 12.
33:127-133.
Tvfl naturvflrdsinventeringar av vfltmarksskalbaggar i
kulturlandskapet
Ljungberg, H. 1994. Jordltiparfuunan i Insekterna utgdr en mycket stor del av art-
Kvismaren och N orrbydstrakten (Coleop- mlngfalden i vAr natur. De borde diirfcir vara vik-
tera, Carabidae), en inventerin7. Publika- tiga vid bedcimningar av olika omrAdens naturvAr-
tionsnr 1994',22, L[nsstyrelsen i Orebro den. Just mAngfalden skapar dock en del problem
med artbestiimning och inventeringsmetoder mm,
lan.22 sidor i A4-format, fyra figurer. Kan
bestiillas frAn: Liinsstyrelsen i Orebro liin, vmielkde tv igdc inr aatuttr vin6srdeeksteinmvae nmteArinnggaar .g ABnegvearr ainntdee taavs
Storgatan 28,703 61 Orebro. Pris: 50 kr. lokaler som dr rika pA vexter och ryggradsdjur
Sdrensson, M. 1994. Om faunan av fnngar antagligen in en hel del av insektsmAng-
ryggradslosa djur i Vesums mosse samt falden, men man fiirlorar insektsrika lokaler som
saknar betydande indikatorer bland vAxtema och
ndgra andra omrdden inom Burlivs och
ryggradsdjuren.
Staffanstorp kommuner. Rapport, Milj6- I dessa tvA inventeringar har dock insekterna
kontoret, Burldvs kommun. 34 sidor i A4- satts i centrum och anvlnts som indikatorer pA
format. Kan bestdllas fr[n: Miljtikontoret, olika miljiier som kan vara v6rda att bevara. Fcire-
Burl6vs kommun, Box 53, 23221Arl6v. komster av vissa insekter anvlnds ocksA fcir att
Pris: gratis! belysa omrAdenas historia. BAda rapporterna berdr
99
Recension Ent. Tidskr. ll6 (1995)
gynnas och gynnas av igenvdxningen runt vAra
JORDI.oPIT TAI,NAN I TT,ISMAREN slattsjiiar. Svenska namn p[ djuren har ocksi an-
ocsNonngrASm.ArrN(corxoprtn cAnAaIDlE) viints fcir att g6ra det hela l5ttAtkomligare fijr den
inte helt inbitne entomologen.
obEadllt
Mikael Srirensson har besdkt fem lokaler i "det
niistan plAgsamt hArdutnyttjade sydviistskAnska
flker- och kulturlandskapet" precis scider om
Lund. Hiir giiller det att riidda de fA kvarvarande
spillror av natur som pAminner om det landskap vi
hade fcir 100 ir sedan. Tre av lokalerna ?ir vAt-
marker, med inslag av torrare iingsmarker, medan
de andra tvfl dr parkliknande skogsbestAnd ddr det
ena dessutom innehlller en damm. En del natur-
viirden finns kvar trots ganska stark ptverkan av
den moderna miinniskan, frdmst genom diknings-
fiiretag. Jiimfiirt med Ljungbergs rapport iir fiilt-
insatsen betydligt mindre. Endast en av lokalerna,
Vesums mosse, har genomscikts mer systematiskt
och 226 arter har listats. P[ tre av lokalema har
endast ett bescik gjorts vilket naturligtvis inte kan
ge nflgra rdttvisande artlistor, men fdr den vane
feltentomologen gAr det iindA att gdra vissa natur-
viirdesbedtimningar.
Ur sina listor lyfter bAda fcirfattarna fram vissa
svEAf,AN L,UNGBERG indikatorarter, vilket kan kiinnas nAgot vanskligt
eftersom vi iindA vet relativt lite om de flesta
roea insekters specifika krav pA sin livsmiljci (se t ex
debatten om vedinsekter i nr l-2 av denna tid-
skrift). En indikator ska helst ocksi vara latt att
skalbaggar. Ljungberg inskrAnker sig enbart till inventera, vilket insekter oftast inte Er. Entomolo-
jordldpare, medan Stirensson istiillet utstrecker ger som iir verksamma i fAlt har dock oftast goda
sig till att even ta med landsniickor. Bland insek- bilder av hur "deras" arter ftirekommer i naturen -
terna hiir skalbaggama, och bland dem kanske uppgifter som inte stAr att finna i litteraturen. Att
framftir allt jordliiparna, till de ordningar vi har med sldana erfarenheter lAta arter indikera milj6-
biist kunskap om vad giiller utbredningar och krav variabler tycker jag kiinns motiverat om man gcir
p[ livsmiljd, vilket verkligen motiverar att de an- det med lite eftertanke och fiirsiktighet. Hlkan
viinds i naturvlrdsinventeringar. Ljungberg, som gltt l[ngst i sitt resonemang, skri-
HAkan Ljungbergs inventering bertir strdnderna ver ocksi att hans indikatorsystem ska ses som en
runt slettsjdn Kvismaren i Ndrke samt en grusAs i aning preliminiirt. Man ska ocksA minnas att beda
anslutning till sjrin. Liksom pi de flesta andra lik- fiirfattarna har stor erfarenhet av "sina" djur.
nande lokaler hotas Kvismarens strdnder av igen- Det iir bra att vAra myndigheter tar med insek-
viixning d[ betesdriften upphdr pA strandilngarna. terna i naturvArdsarbetet. Det iir ocksA mycket viir-
Materialet kommer frAn spridda bescik under l5 defullt att det arbete som liiggs ner av inventerare
Ars tid, samt en mer koncentrerad insats under inte enbart blir listor som samlar damm i arkiven.
1994. Aven gamla fynduppgifter frAn Anton Jans- En tryckt och distribuerad rapport iir mycket viir-
sons tid (1930-talet och framlt) har han griivt defull som referens vid utviirderingar av andra
fram. Med detta material iir antagligen stOrsta de- omrAden och fcir naturvArdsforskningen i stort,
len av jordlciparfaunan p[ platsen dokumenterad, inte minst dA fiirfattama dr sA pass kunniga som i
liksom en del fcir?indringar 6ver tiden. Till detta dessa blda fall.
finns en mycket intressant, om iln nlgot spekula-
tiv, redog<irelse om hur olika jordltipararter miss- Mats lonsell
100