Recension: I. Löbl & A. Smetana (red.). 2003. Catalogue of Palaearctic Coleoptera, Volume 1. Archostemata – Myxophaga – Adephaga

2 Pages·2003·0.86 MB·

by  Ljungberg, H

Ent. Tidskr. 124 (2003) Den orientaliska och den tyska kackerlackan i Finland
gicae 10: 40-42. Tutkimuskeskus. Vantaa.
Vappula, N.A., Kanervo, V. & Hämäläinen, M. 1978. Asunt- Åkerlund, M. 1991. Ängrar – finns dom Ö? Om skadeinsek-
ojen, varastojen ja muiden sisätilojen tuhoeläimet. – Tu- ter i museer och magasin. – Svenska museiföreningen i
hoeläintutkimuslaitoksen tiedote N:o 1. Maatalouden samarbete med naturhistoriska riksmuseet, Uppsala.
En milstolpe i skalbaggstaxonomin
Löbl & A. Smetana (red.). 2003. Catalogue of
Palaearctic Coleoptera, Volume 1. Archostema-
ta – Myxophaga – Adephaga. I. Utgiven av
Apollo Books, DK-5771 Stenstrup, Danmark.
24 x 17 cm, 819 s. Inbunden. ISBN 87-88757-
73-0. Pris: DKK 900. Vid prenumeration på hela
serien erhålls 10% rabatt.
Med denna massiva tegelsten inleds en oerhört ambi-
tiös satsning – en katalog tänkt att omfatta hela skal-
baggsfaunan i den palearktiska regionen. Med Pale-
arktis avses här Europa, Afrika norr om Sahara samt
Asien med undantag av den sydöstligaste delen (In-
dien söder om Himalaya, länderna söder om Kina).
Syftet med katalogen är att för alla taxa i regionen ge
a) alla tillgängliga namn med korrekt stavning och
publikationsdata, b) en komplett förteckning över re-
ferenser till originalbeskrivningar, och c) utbred-
ningsuppgifter. Med detta hoppas man kunna skapa
stabilitet i nomenklaturen och lägga en fast grund för
fortsatta studier av biodiversitet inom området. Ett
helhetsgrepp på den palearktiska skalbaggsfaunan har
inte tagits sedan Winklers ”Catalogus Coleopterorum
regionis palaearcticae” (1924-1932), så verket är ef-
terlängtat!
Serien är planerad att utkomma i åtta band, utgivna
med arton månaders mellanrum. Det första bandet
omfattar underordningarna Archostemata, Myxopha-
ga och Adephaga. De förstnämnda två grupperna är
artfattiga — Archostemata saknas helt i norra Europa, pektive högre nivå. Någon typografisk åtskillnad
medan Myxophaga endast representeras av familjen mellan arter och underarter görs inte, utan de olika
Sphaeriusidae (med Sphaerius acaroides (Waltl) som underarterna listas på samma nivå och med samma
enda nordeuropeiska art). Adephaga å andra sidan typsnitt som arterna. Lite svåröverskådligt i mitt
innehåller artrika och välkända familjer som Dytisci- tycke. Registret omfattar alla taxa ner till undersläkte,
dae (dykare) och Carabidae (jordlöpare). Avsnittet och i de större släktena gäller det alltså verkligen att
om Dytiscidae har författats av vår egen världsspecia- veta i vilket undersläkte en art hör hemma. Försöker
list Anders Nilsson, något som torde borga för en hög man t.ex. hitta Bembidion grapii Gyll. eller B. yuko-
kvalitet på denna del av texten. I min granskning har num Fall (båda välkända arter med holarktisk utbred-
jag därför med tillförsikt begränsat mig till jordlöpa- ning) så får man leta länge. Anledningen är att de inte
rna, som upptar större delen av boken och är den enda förts till något av de välkända undersläktena, utan is-
av grupperna där jag känner mig någotsånär hemma- tället listats sist i släktet Bembidion under rubriken
stadd. ”Incertae sedis”. Uppenbarligen har författaren inte
Taxa ner till underfamiljenivå listas i systematisk varit säker på vilket undersläkte de skall tillhöra.
ordning. I huvudsak följer man här standardverket av En viktig uppgift har varit att rensa i träsket av
Lawrence & Newton (1995), men man har inte dragit taxa beskrivna på underartnivå eller t.o.m. lägre. Taxa
sig för att införa förändringar där man ansett dem vara beskrivna på en nivå lägre än underart (”morpha”,
välgrundade. Lägre taxa listas alfabetiskt under res- ”natio” etc.), listas ej i katalogen, om de ej publicerats
207
Recension Ent. Tidskr. 124 (2003)
före 1961. Inom släkten populära bland ”frimärkssam- Skall man verkligen invända mot något så är det
lare” (särskilt Carabus) grasserar dock alltjämt en att brister i layouten gör katalogen svåröverskådlig.
vildvuxen flora av nybeskrivningar på underartsnivå, När man söker efter en art i boken kan det krävas en
ofta av dubiöst biologiskt värde. Det nomenklatoriska hel del bläddrande, och man saknar genast ett sidhu-
regelverket ger ingen möjlighet att förhindra onödiga vud där t.ex. familj, underfamilj, tribus och släkte an-
nybeskrivningar, men redaktörerna uttrycker en för- givits. En enkel åtgärd som hade gjort det oerhört
hoppning om att det stora antalet namn listade som mycket lättare att slå i boken! Utbredningsuppgifter-
rena synonymer skall bidra till att minska intresset för na presenteras inte i tabellform, utan de geografiska
sådan verksamhet. områdesbeteckningarna uppräknas alfabetiskt under
Volymen är en sammanställning av bidrag från ett respektive högre kategori. Det sparar naturligtvis ut-
stort antal författare med skilda utgångspunkter i fråga rymme, men gör det samtidigt omöjligt att på ett en-
om taxonomisk tradition, kunskapsläge och tillgång kelt sätt se vilken utbredning en art eller underart har.
till litteratur. Här har redaktörerna haft en grannlaga Vill man se vilka arter som förekommer i en viss geo-
uppgift att skapa en fungerande helhet. Dessutom är grafisk region eller sammanställa det totala artantalet
författaren ofta hemmahörande i en helt annan geogra- i olika taxonomiska grupper region för region måste
fisk region än många av de arter han behandlar. Jag man göra arbetet manuellt, vilket p.g.a. bokens om-
undrar om verkligen full samstämmighet mellan olika fattning och organisation blir nästan ogörligt. Om ar-
specialister har uppnåtts beträffande t.ex. tillämpandet ternas förekomst i de olika geografiska områdena pre-
av underartsbegreppet. Exempelvis har tribus Patrobi- senterats i tabellform hade det naturligtvis varit enkelt
ni behandlats av en rysk specialist, som valt att syno- att summera de olika kolumnerna, gruppvis och regi-
nymisera Patrobus australis Sahlb. med P. septentrio- onvis. Här känns det som att man inte utnyttjat dator-
nis Dej. – P. australis ges inte ens status som underart. teknikens potential fullt ut.
Det framhålls redan i inledningen att respektive förfat- Nu kan man invända att bokens format och pris
tare är ansvarig för faktainnehållet i sitt avsnitt och att hade sprängt alla ramar om man lagt upp den i tabell-
någon omfattande ”peer review” inte har varit möjlig form, men det kunde man delvis undvikit genom att
med hänsyn till det merarbete det skulle ha inneburit. I offra en hel del ”onödig” geografisk upplösning. I
stället anges författarna till de olika grupperna med Europa särredovisas var och en av de baltiska stater-
post- och mailadresser. na, delrepublikerna i det forna Jugoslavien och de oli-
Arternas utbredning beskrivs med hjälp av förkort- ka Beneluxländerna, och t.o.m. lilleputtländerna An-
ningar på tre nivåer. Den första nivån består av en upp- dorra, Malta och Lichtenstein, medan man i Asien rör
delning i tre områden: Europa, Nordafrika och Asien sig med gigantiska regioner som ”East Siberia”! Här
(E, N, A). Under vart och ett av dessa områden ges kunde man gott undvarat lite upplösning i Europa i
sedan uppgift om förekomst i länder eller ”subregio- utbyte mot en större överskådlighet. För arter med
ner” med tvåbokstavsförkortningar (DE för Danmark, starkt begränsad utbredning — de enda fall där en
SV för Sverige, o.s.v.). För de kinesiska provinserna högre upplösning är motiverad — ges ju redan nog-
används trebokstavsförkortningar. Den tredje nivån granna utbredningsuppgifter.
används för arter eller underarter med mycket begrän- Sammanfattningsvis: ett imponerande arbete, som
sad utbredning. För en art med isolerad förekomst på lägger en fast och efterlängtad grund för skalbaggs-
Sicilien anges t.ex. den europeiska utbredningen som taxonomin för lång tid framöver, och framför allt tjä-
”E: IT (Sicilia)”. Slutligen anges förekomst i geogra- nar som en likriktare. Det är dock lite synd att denna
fiska regioner utanför Palearktis. enorma faktamängd inte presenteras på ett mer lätt-
Minutiös korrekturläsning är naturligtvis A och O i överskådligt och lättanvänt sätt, och att en del av den
ett referensarbete av den här kalibern. Att enstaka ut- sammanställda informationen p.g.a. brister i struktur
bredningsuppgifter faller bort är ofrånkomligt; t.ex. och layout blivit svåråtkomlig. Kanske kan några av
uppges Chlaenius nitidulus Schrank ej från Sverige, de ovannämnda bristerna rättas till i kommande band
och jag är säker på att den nitiske läsaren kan hitta an- i serien.
dra småfel. Några större felaktigheter har jag dock inte Kan jag då rekommendera ett köp? Tja, det får nog
kunnat finna, och texten ger på det hela taget ett myck- bero på graden av intresse. För den genomsnittlige
et solitt och tillförlitligt intryck. Referenslistan upptar skalbaggssamlaren, som sällan samlar utanför Sveri-
som nämnts endast arbeten som innehåller originalbe- ges eller Europas gränser, skjuter nog denna jättekata-
skrivningar. Det enorma antal källor (delvis opublice- log lite över målet. Tids nog lär ju de nya slutsatserna
rade) som använts vid sammanställningen av utbred- komma till användning i vår svenska katalog. Vill
ningsuppgifterna finns alltså ej angivna. Det är nu inte man verkligen hålla sig ajour med skalbaggsystemati-
så mycket att förundras över, då referenslistan redan ken så ger emellertid katalogen mycket innehåll för
omfattar drygt 250 sidor. Det framhålls också att ut- pengarna, och man kan bara önska redaktörerna lycka
bredningsuppgifterna på lands- eller provinsnivå inte till i det fortsatta arbetet!
är uttömmande, utan mer skall ses som en utgångs-
punkt för fortsatt faunistiskt arbete. Håkan Ljungberg
208