Läsa lyrik i skolan

19 Pages·2017·0.12 MB·Swedish

Läsa lyrik i skolan
Introduktion
Lyrik i olika former som barnkammarrim, sånger, berättande verser,
centrallyriska dikter, låttexter m.m. upptar en stor del av många unga
människors liv. Barn sjunger innan de talar och de kan rimma och använda
bildspråk innan de börjar skolan. Många rappare och rocklyriker,
exempelvis Petter Alexis Askergren, har mer eller mindre tydliga
referenser till den äldre lyriken, vilket ger oss en utmärkt ingång till den. På
Litteraturbanken finns mängder med dikter ur vårt svenska kulturarv, som
har mycket att ge sina läsare. Här har vi gjort ett urval att läsa och arbeta
med i skolan. Vår urvalsprincip har varit att dikterna ska ha något att säga
också dagens ungdomar och att de ska vara någorlunda lättbegripliga både
språkligt och innehållsmässigt. Dessutom ska dikterna vara
upphovsrättsfria (det ska ha gått minst 70 år sedan författaren dog). Den
allra äldsta dikten i urvalet är ”Den blomstertid nu kommer”, skriven i
slutet av 1600-talet, och den är ett bra exempel på hur äldre litteratur har
hållits levande för många generationer av barn och unga. Kanske någon
tycker att vi har valt för krävande och svåra dikter för barn och ungdomar,
men vi är av den uppfattningen att gemensam läsning och samtal fördjupar
både förståelsen och känslan för dikten och att läsaren inte alltid behöver
förstå exakt varje ord i en dikt utan kan njuta av diktens rytmer och
klanger. I många fall är äldre dikter också tonsatta och då tillkommer
musiken som ytterligare en dimension i upplevelsen. Många kända svenska
visor och psalmer finns i vårt urval. Vi vill gärna understryka att
litteraturarbete kan göras också med texter man sjunger. Stöd för det finns
i kursplanen i musik för grundskolan.
Vad säger skolans styrdokument om lyrik?
Under ”Centralt innehåll för grundskolans svenskundervisning i årskurs 1-
9” lyfts lyriken fram genom formuleringar som ”Berättande texter och
poetiska texter för barn från olika tider och skilda delar av världen. [– – –]
Texter i form av rim, ramsor, sånger, bilderböcker, kapitelböcker, lyrik,
dramatik, sagor och myter”. ”Texter i form av skönlitteratur, lyrik,
dramatik, sagor och myter som belyser människors villkor och identitets-
och livsfrågor”.
Även gymnasieskolans kurs Svenska 3 nämner lyrik: ”Skönlitterära texter,
författade av såväl kvinnor som män, inom genrerna prosa, lyrik och
dramatik. Litteraturvetenskapligt inriktad analys av stilmedel och
Litteraturbankens skola. Materialet är utarbetat av Ann Boglind och Anna Nordlund. 1
berättartekniska grepp. Litteraturvetenskapliga begrepp och verktyg”.
I kursplanen i musik för grundskolan står det under ”Centralt innehåll för
åk 1-3” att kursen ska innehålla ”[g]estaltning av sånger och berättelser
med ljud, rytmer och rörelser” samt ”[m]usik som knyter an till elevens
vardagliga och högtidliga sammanhang, däribland nationalsången och några
av de vanligaste psalmerna, samt inblickar i svensk och nordisk
barnvisetradition”. För åk 7-9 nämns följande: ”Konstmusik, folkmusik och
populärmusik från olika epoker. Framväxten av olika genrer samt
betydelsefulla tonsättare, låtskrivare och musikaliska verk”.
Det finns alltså ett starkt stöd för läsning och arbete med lyrik i skolans
styrdokument. Men det förekommer inte några tydliga argument för varför
lyrik ska läsas.
Varför läsa lyrik i skolan?
I både forskning och litteratur med undervisningsidéer återkommer
däremot en rad argument som visar hur mångfacetterat man kan arbeta
med lyrik i skolan. Lars Wolf, som har genomfört ett antal
receptionsundersökningar kring lyrikläsning och skrivit ett par
metodböcker i ämnet, delar in argumenten för lyrikläsning på följande sätt:
Litteraturargument som menar att vårt litteraturarv till stor del
består av lyrik och därför ska vi läsa den och träna litterär
uppfattningsförmåga.
Emancipatoriska argument som har med fantasi, känslor och
personlighetsutveckling att göra.
Funktionella argument. I och med att lyriska texter i stor
utsträckning är skrivna med tanke på takt och klang och dessutom är
korta och koncentrerade har författaren själv gjort ett omfattande
språkarbete, som man i undervisningen kan arbeta med, diskutera
och utreda. Lyrikens nyskapande språkarbete, både vad beträffar ord
och meningsbyggnad, främjar språkutvecklingen.
Alla tre argumenten är lika viktiga. Barn och ungdomar bör få läsa lyrik och
koppla den till sina egna känslor. Det är också viktigt att de får göra
iakttagelser i författarnas språkbehandling. Men de ska framför allt få läsa
lyrik som lyrik – som litterära texter som kräver ett särskilt sätt att läsa
och som talar till dem här och nu. Lyrik inbjuder till långsam begrundande
läsning, som övar mental koncentration och kan sätta oss i förbindelse med
djupare skikt i vårt inre. Vår erfarenhet är att det är förhållandevis lätt att
skapa en positiv attityd till lyrik om man har mycket högläsning och läsning
tillsammans följt av utforskande samtal där alla får ventilera sina läsningar
och åsikter och arbeta med kreativa och laborativa uppgifter. Om man
Litteraturbankens skola. Materialet är utarbetat av Ann Boglind och Anna Nordlund. 2
dessutom får pröva på att laborera med dikter och själv skriva lyrik stärks
känslan för genren. Lärare som själva läser en hel del poesi har också lättare
att engagera sina elever i poesiläsning.
Kännetecken på lyrik
För att skapa en gemensam utgångspunkt för alla som använder de
undervisningsidéer som finns här, har vi ställt samman en introduktion till
lyrikgenren med exempel ur vårt dikturval här på Litteraturbankens skola.
Denna genreintroduktion kan helt eller delvis användas i undervisningen.
Begreppen lyrik, dikt och poesi kan användas synonymt och alla orden säger
oss också något om vad som utmärker lyriska texter. Det äldsta kriteriet för
lyrik är musikalitet och ordet kommer av det grekiska ordet lyra som under
antiken betecknade sång till spel på musikinstrumentet lyra. Dikt kommer
från det tyska ordet dicht som betyder tät eller från det latinska ordet
dictare, diktera. Dikter är betydelsetäta i och med att de förmedlar mycket
innehåll och mening med hjälp av relativt få ord. Poesi kommer av det
grekiska poiein som betyder göra eller tillverka. Att skriva dikt ansågs alltså
som ett hantverk. Att kunna rimma och sätta samman ord till klanger och
rytmer är ett språkligt hantverk och en lek med ord som kan bli till dikt.
Lyrik upplevs ofta som mer omedelbart tillgänglig för våra sinnen än prosa.
Det finns för det mesta en närhet mellan den som talar i en dikt och det som
han eller hon talar om. Ett exempel är Södergrans ”Stjärnorna” från Dikter
(1916) som är skriven helt i presens med ett direkt tilltal till läsaren och en
mångtydig uppmaning att inte gå i gräset med bara fötter:
”Stjärnorna”
När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor.
Mångtydighet och möjligheter att förstå det som sägs både bokstavligt och
symboliskt är utmärkande för lyrik. Det ger också stora möjligheter att
samtala om innehållet i dikter med både små och stora.
Radindelning och strofer
Litteraturbankens skola. Materialet är utarbetat av Ann Boglind och Anna Nordlund. 3
Att ha kunskap om en genre innebär en förförståelse som underlättar
läsningen. Det som läsaren lägger märke till vid första anblicken av en dikt
är de korta raderna. Texten är versifierad och dess formgivning är
betydelsefull. Därför är det alltid bra att visa dikten för eleverna, men det
kan göras efter det att de först fått lyssna till den. Under varje dikt i
läshandledningarna finns en länk till dikten på Litteraturbanken, där
tydligare framgår hur dikten såg ut rent visuellt när den trycktes första
gången.
Man kan säga att även det vita utrymmet på en sida har något att säga
läsaren. Radindelningen är författarens sätt att tala om hur dikten ska läsas,
det vill säga bland annat var man ska ta en kortare paus. Radlängden
påverkar tempot på så sätt att korta rader innebär fler pauser och tempot
blir då långsammare, medan långa rader får ett snabbare tempo. Diktrader
kan vara korta som i denna dikt av Vilhelm Ekelund:
Per Ridderstad skriver i ”Textens ansikte i seklernas spegel. Om litterära
texter och typografisk form” utförligt om hur typografin kan påverka vilket
intryck en dikt ger.
”Aldrig kan själens längtan stillas”
Aldrig kan själens
längtan stillas,
icke jordens riken,
brusande städer
och havens glans
förmå att lindra
dess eviga oro.
O, vem spelar
dessa toner,
denna svidande musik
på mitt hjärtas
strängar, spända
alltid, alltid
alltför hårt?
Diktrader kan också vara långa som i Dan Anderssons
”Omkring tiggarn från Luossa”
Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,
Litteraturbankens skola. Materialet är utarbetat av Ann Boglind och Anna Nordlund. 4
och om sin längtan sjöng han hela natten lång:
»Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören – något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!
[– – –]
Dessa båda dikter är tacksamma att jämföra också till sitt innehåll. Vad är
det för slags längtan som skildras i de båda dikterna och hur uttrycks den?
Vad finns det för skillnader och likheter?
Det finns också dikter som formges ytterligare för att förtydliga innehållet,
som Gustaf Frödings ”Gråbergsång”, där uppdelningen i ett ord per rad ger
en känsla av entonighet och enformighet.
”Gråbergsång”
Stå
grå
stå
grå
stå
grå,
stå
grå
stå
grå-å-å-å.
Så är gråbergs gråa sång
lå-å-å-å-å-å-å-å-ång.
Längre dikter indelas i strofer på samma sätt som en prosatext delas in i
stycken. En strof är en gruppering av ett antal versrader som är avskild
från nästa grupp med en blankrad som i ”Stadsbarn” av Bo Bergman:
”Stadsbarn”
Jag älskar dimman som släpar våt
över kajer och torg i natten
och lyktornas ögon, röda av gråt,
och lukten från gatan och visslans låt
från en spöklikt skymtande båt
ute på Mälarns vatten.
Litteraturbankens skola. Materialet är utarbetat av Ann Boglind och Anna Nordlund. 5
Jag älskar novemberdagens grå
förtvivlan och grändens fasa,
fabrikernas hjärtan som bulta och slå
och droskan som rullar och löven som gå
i dans kring en bänk i en vrå
med en ensam människotrasa.
I så kallad fri vers är grupperingen av strofer inte regelbunden, det
förekommer inte rim och raderna är olika långa. Ett exempel är Henrik
Parlands nr XV ur ”Influensa” i samlingen Idealrealisation:
Jag såg ett hav
av blod,
dykvalmiga vindpuster
piska dess yta
till tungt, rött skum.
Lik
trasigt stympade
kring en gäll affisch,
skriker ut över vidden:
Här
har paradiset legat!
Det finns både långa och korta dikter. Långa dikter är ofta berättande.
Korta koncentrerade dikter som huvudsakligen berör universella
existentiella teman som livets mening, kärlek och död kallas centrallyrik.
Verner von Heidenstams dikter ur ”Ensamhetens tankar” är exempel på
detta:
VI.
För några dagar gav mig slumpen lov
att vakna upp ur sömn, att leva, att
förnimma.
Och när var livets bästa timma?
När jag sov!
Bildspråk
Dikter är mångtydiga och meningstäta och det hänger ihop med att de är
uppbyggda kring symboler och bilder som både utvidgar betydelsen och
förvandlar den så att ny mening skapas. Utöver symboler är liknelser och
metaforer vanliga i dikter. I Frödings dikt ”Infruset” är nordanvinden och
Litteraturbankens skola. Materialet är utarbetat av Ann Boglind och Anna Nordlund. 6
kylan en metafor för den känslokalla tillvaron: ” [– – –] Kampens bistra
frostvind/isar allt det varma,/ alltför kallt är livet/för de veka arma.[– –
–]” Exempel på liknelse är när Henry Parland skriver följande: ”Om dagen
sover biograferna som krokodiler i solen vid gatornas stränder” i del X ur
”Influensa”.
Andra exempel på bildspråk i litterära texter är personifikation (ett
abstrakt begrepp framställs som en person), besjälning (döda ting besjälas
och förmänskligas) och sinnesanalogier (olika sinnesintryck ställs samman).
I dikten ”De lugna stegen bakom” av Karin Boye är det döden och döendet
som personifieras.
Lyssnar jag, hör jag livet fly
ständigt snabbare nu.
De lugna stegen bakom –
Död, det är du.
”Vårvindar friska/Leka och viska” är en besjälning som inleder ”Den
stackars Anna eller Molltoner från Norrland” av Euphrosyne (pseudonym
för Julia Nyberg).
Stilfigurer
I dikt är upprepningar vanligt och effektfullt. Upprepning av de inledande
orden för att skapa effekt brukar kallas anafor. Ett exempel är Edit
Södergrans ”Vierge moderne” där alla rader inleds med samma ord:
Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol…
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet…
[– – –]
Anafor är en stilfigur och vid sidan av bildspråk är den medvetna
användningen av stilfigurer utmärkande för det lyriska språket.
Stilfigurerna är olika sätt att sätta samman språkliga komponenter till en
effektiv och varierad stil. Utöver upprepningar är de vanligaste stilfigurerna
parallellism (samma tanke eller formulering upprepas och varieras i två
eller flera led) och antites (motsatser som ställs mot varandra för att uppnå
kontrastverkan), paradox (till synes oförenliga motsatser). Runebergs ”Den
enda stunden” är en dikt uppbyggd av antiteser och paradoxer:
Litteraturbankens skola. Materialet är utarbetat av Ann Boglind och Anna Nordlund. 7
Allena var jag,
Han kom allena,
Förbi min bana
Hans bana ledde.
Han dröjde icke,
Men tänkte dröja,
Han talte icke,
Men ögat talte. –
Du obekante,
Du välbekante!
En dag försvinner,
Ett år förflyter,
Det ena minnet
Det andra jagar;
Den korta stunden
Blev hos mig evigt,
Den bittra stunden,
Den ljuva stunden.
Rytm, rim, klanger och språklek
Orden i en dikt är ofta rytmiskt ordnade, det vill säga ordens stavelser är
regelbundet betonade eller obetonade. En versfot är en kombination av
minst två stavelser där minst en är betonad. Den betonade stavelsen
markeras nedan med X och den obetonade med x. De vanligaste är följande:
Troké Xx (ropa)
Jamb xX (figur)
Spondé XX (fin-fin)
Daktyl Xxx (dáktylos)
Anapest xxX (anapést)
Om rytmen bildar ett regelbundet mönster talar man om takt. Att läsa en
dikt taktfast kallas att skandera. Olika versfötter kan kombineras på en
mängd sätt i rader och även i strofer så att rytmiska mönster uppstår i
dikten. Dessa mönster kan vara mer eller mindre specifika för just den
dikten. Men de kan alltså också följa givna mönster enligt fastställda regler.
Då kallas de versmått. Många versmått, som hexameter och alexandrin, går
tillbaka till den klassiska litteraturen och den klassicistiska perioden i
europeisk litteraturhistoria mellan cirka 1500 och 1800, då regler och
förmåga till imitation var viktiga i skapandet av skönlitteratur. Fri vers är
fri från rim, regler och regelbundenhet. Läran om rytm i dikt kallas för
metrik eller verslära.
En utförlig genomgång av verslära finns i Staffan Bergstens och Lars
Litteraturbankens skola. Materialet är utarbetat av Ann Boglind och Anna Nordlund. 8
Elleströms Litteraturhistoriens grundbegrepp (Studentlitteratur 2004) och
i Eva Liljas Svensk verslära (Norstedts Akademiska förlag 2008).
Liksom versmått är rim vanliga i äldre dikter (men inte de från antiken).
Vanligen menar man med rim slutrim, det vill säga ord som rimmar i
versradernas slut. De vanligaste rimmen är så kallade manliga rim och
kvinnliga rim, det vill säga ord som rimmar på en stavelse, likt man och kan
(brukar betecknas med liten bokstav), och ord som rimmar på två
stavelser, likt kvinna och vinna (brukar betecknas med stor bokstav).
Slutrimmen kan sättas samman i olika mönster, som kallas rimflätning.
Vanligast är parrim som ovan (aabb), korsrim (abab) och kiastiskt rim
(abba).
I dikten ”Kyssen” rimmar Runeberg aabb, det vill säga parvis efterföljande
rim och alla rimmen är manliga, d. v. s. enstaviga:
”Kyssen”
Jag kysser dig och ledsnar ej,
och skall jag nånsin ledsna? Nej!
Nu, goda flicka, svara mig,
vad sällhet kyssen skänker dig?
Du älskar den så väl som jag:
nu säg, vad utgör dess behag?
Jag frågar nu, jag frågte nyss
och får till svar blott kyss på kyss.
[ – – –]
Tvåstaviga rim brukar betecknas med stor bokstav. ”Till min sparv” har
korsrim och varvar kvinnliga och manliga rim. Rimflätningen skrivs då
AbAb, där A alltså betecknar rimmen gärna och kärna medan b betecknar
rimmen ibland och hand.
”Till min sparv”
Dig sköter jag, min lilla sparv, så gärna,
Och räknar väl ibland
Med tårar i mitt öga varje kärna,
Du plockar ur min hand.
[– – –]
Att ta ut rimflätning i dikter är en bra övning i att känna igen rim. Att känna
igen rim och själv kunna rimma brukar lyftas fram som en viktig grund för
Litteraturbankens skola. Materialet är utarbetat av Ann Boglind och Anna Nordlund. 9
läsinlärning, eftersom det ger en förståelse för hur de språkliga ljud som
bokstäverna representerar kan sättas samman till olika ord och fäster
uppmärksamhet på språkets många olika ljud och ljudkombinationer. Det
finns andra ljudlikheter än slutrim. Allitteration är ett rim som uppstår av
ljudlikheter i början av ord. Inrim eller assonans innebär att delar av ordens
stavelser i ordens mitt eller slut i en versrad uppvisar ljudlikheter.
Här är exempel på både allitteration och inrim i en strof ur Frithiofs saga
där Esaias Tegnér efterliknar fornnordisk vers:
Nu rider rike
Ring över Bifrost,
sviktar för bördan
bågiga bron.
Upp springa Valhalls
valvdörrar vida;
Asarnas händer
hänga i hans.
Lyrik bygger också mycket på ljud och klanger som i denna dikt av Gustaf
Fröding:
”Ett grönt blad på marken”
Grönt Gott
friskt skönt vått!
Rik luft, mark!
stor kraft ljuvt stark
rik saft,
stor kraft!
friskt skönt
grönt!
Andra lyriska drag är ordlekar och uppfinningsrikedom i språket: Fröding
sammansätter ord på sitt eget vis och får då en speciell rytm i dikten
”Skogsrån”: älskogsaktig, manfolksgalen, påskdagspräst, ungtallsmidig,
enstamvig, lokattbukter, kattguldsväst är några exempel.
I lyriken förekommer en hel del avvikelser från skrivkonventioner som stor
bokstav och uteblivna skiljetecken. Ett exempel är Erik Lindegrens ”att
älska utan att veta” vars första strofer lyder så här:
att älska utan att veta det att stilla lyssna
till ljudet av sanningens outtröttliga dyrkar
Litteraturbankens skola. Materialet är utarbetat av Ann Boglind och Anna Nordlund. 10