Kroppen som form Erika Alm

13 Pages·2013·0.85 MB·Swedish

Kan begreppet form, som bland andra Judith Butler använder,
hjälpa oss att teoretiskt hantera den könade kroppen, frågar
Erika Alm. Hon finner tentativa svar genom att återvända till
Aristoteles.
Kroppen som form
Erika Alm
Ordet form används ofta i vardagliga sam- exempelvis Aristoteles och Hegel och form-
manhang som en beteckning för ett tings yttre begreppet har haft betydelse för den teologiska
konturer. Det är vanligt förekommande i talet diskussionen kring kropp och könslighet.
om kroppen och framför allt om den könade Det faktum att formbegreppet används så
kroppen. I Nationalencyklopedin står att läsa frekvent just i relation till kroppen gör det
att effekten av ett tillskott av androgener hos intressant. Kanske kan formbegreppet hjälpa
kvinnor blir en "ändring av kroppsformen oss att begreppsliggöra kroppen såsom den
med minskning av brösten, ökning av kropps- beskrivs av några av vår samtids mest fram-
behåring samt skäggväxt, håravfall på huvu- stående feministiska teorietiker: som något
det, förgrovning av rösten, bortfall av men- som alltid pekar utanför sig självt, situerat i ett
struationerna, klitorisförstoring och ökning spänningsfält mellan biologi och kultur och
av libidon."1 Feministiska vetenskapsteoreti- insnärjt i mänskliga praktiker kring språk,
ker och vetenskapshistoriker använder också kunskap och moral.
form för att beteckna kroppens yttre köns- Denna artikel skall läsas som ett försök att
tecken. Anne Fausto-Sterling skriver till exem- pröva formbegreppets analytiska potential
pel om en idrottskvinna som visade sig ha och då särskilt som ett verktyg för att kritiskt
manlig könskromosomuppsättning att hon förhålla sig till de många gränsdragningar
trots sin Y-kromosom och sina testiklar hade kring kroppen som är konstitutiva för vårt
"utvecklat en kvinnlig form".2 tänkande: kropp versus psyke, inre versus
Även i filosofiska sammanhang är det van- yttre, biologi versus kultur, subjekt versus
ligt att tala om kroppen i termer av form. Utar- objekt. Jag vill med utgångspunkt i form-
betade teorier om kroppen som form finns hos begreppet såsom det definieras och används i
781 I Kvinnovetenskaplig tidskrift 1.06
två mycket specifika och avgränsade filosofiska aspekter går inte att reducera till varandra.
kontexter, hos Aristoteles och i Judith Butlers Aristotelesforskaren David Ross menar att
läsning av Aristoteles, skissera vilka möjlig- man kan avhjälpa den begreppsförvirring som
heter som ryms i tankefiguren kroppen som kan tänkas uppstå genom att se till vilka ter-
form. mer Aristoteles använder om form. Form-
begreppet kringgärdas nämligen av en mängd
Aristoteles formbegrepp olika termer, bland dessa eidos och morfe.
I De Anima skriver Aristoteles att själen är Aristoteles använder ofta eidos när han talar
kroppens form och kroppen är själens materia. om de inre avgörande egenskaperna medan
Aristoteles teori om form och materia - hylo- morfe används om den yttre gestalten.4
morfismen - fyller en viktig funktion i hans Det kan dock finnas en poäng i att inte lösa
filosofiska system; den hör hemma i metafysi- upp dubbeltydigheten, för däri finns en teore-
ken men får konsekvenser för både de biolo- tisk potential. Om vi godtar att form är det
giska och de politiska undersökningarna. som gör tinget till vad det är och samtidigt den
Mycket förenklat kan man säga att form gestalt som omedelbart delges betraktaren,
för Aristoteles är det som ger materien stadga samt att det enligt Aristoteles är genom formen
och mening i såväl ontologiskt som epistemo- vi förstår ett ting - formen säger oss vilka egen-
logiskt hänseende. Materien är potentialitet skaper tinget har och är dessutom det som vi
som genom formen aktualiseras mot ett speci- faller tillbaka på när vi klassificerar ting i arter
fikt mål, nämligen formens fulländning. Filo- och typer - så växer ett komplext samband
sofen Charlotte Witt menar att hylomorfis- mellan form, materia och intelligibilitet fram.
men är normativ; Aristoteles uppfattade och Formens funktion är både ontologisk och epis-
beskrev världen utifrån premissen att form är temologisk; formen är på en gång tingets
en renare och godare princip än materia.3 essens och det som gör tinget begripligt för oss
Relationen mellan form och materia är således (i dubbel bemärkelse: dels genom att ge tinget
teleologisk, materia existerar för formernas dess konturer - som betraktaren genom sina
skull. Utifrån en sådan tolkning ter sig form sinnesförnimmelser tar del av - och dels
som helt överordnad materia och som metafy- genom att vara det hos tinget som människan
siska begrepp är form och materia alldeles tyd- med sitt förnuft erfar som särskiljande - speci-
ligt bundna till varandra i en hierarki. Men i fikt för det särskilda tinget och gemensamt för
det enskilda tinget går form och materia inte tinget och andra ting av samma släkte).5
att särskilja från varandra. Aristoteles hylomorfism engagerar fortfa-
Formbegreppet är i sig tvetydigt hos rande. Särskilt hans teorier om själen som
Aristoteles. När begreppet används om ett form och kroppen som materia är närvarande
specifikt ting - en sten, ett träd, en häst, en och levande i vår samtids filosofiska diskus-
människa - kan det beteckna såväl tingets inre sioner om subjektivitet och materialitet. Ett
avgörande egenskaper som dess yttre gestalt. gott exempel är det faktum att Judith Butler
Aristoteles använder med andra ord form utgår från De Anima i sin diskussion kring
både när han talar om det som gör tinget till materiebegreppets utveckling och de möjlighe-
vad det är och när han talar om tingets sinn- ter som ligger förborgade i själva begreppet.
ligt förnimmbara konturer och dessa två
Kropp I 147
Butler: materia, materialisering, matrix Schema betyder form, gestalt, figur, utse-
Redan i titeln till Bodies that Matter framgår ende, klädnad, gestik, syllogisk figur och
att materiebegreppet är av avgörande betydel- grammatisk form. Om materia aldrig
se för Butler. Titeln kan läsas som en ordlek: uppträder utan sin schema betyder det att
'kroppar som betyder' korsbefruktas med det den endast uppträder under en viss gram-
grammatiskt felaktiga men fullt begripliga matisk form och att principen för dess
'kroppar som materia' eller kanske snarare igenkännbarhet, dess karaktäristiska ges-
'kroppar som materierar'. Butler betonar att tik eller klädnad, är oupplöslig från det
engelskans matter härrör från latinets mäter som konstituerar dess materia.6
(mor) och matrix (livmoder) och att materie-
begreppet historiskt sett är sammanlänkat Här använder Butler ordet schema som är en
med föreställningar om alstrande och ur- av termerna för form i den aristoteliska ter-
sprung. Detta faktum är viktigt i ett filosofiskt minologin (jag återkommer till hennes till-
sammanhang där frågan om vad ett objekt är ämpning senare i artikeln). Av citatet ovan
och vad det betyder ofta formuleras som en framgår tydligt att Butler utgår från att mate-
fråga om varifrån objektet kommer, det vill rien alltid är formad och att form och mate-
säga som en fråga om härkomst. Enligt Butler ria är oskiljaktiga. Det är utifrån detta pos-
finns ett oupplösligt samband mellan materia tulat som man skall förstå hennes påstående
och betydelse som uttrycks i själva ordet i om att det inte finns någon distinktion mel-
såväl latinet som i grekiskan. I den antika kon- lan materialitet och intelligibilitet. Viktigt att
texten tillskrivs materien en förmåga att ge komma ihåg i sammanhanget är att detta
upphov till ting och samtidigt göra dem intelli- sammanfallande mellan ontologi och episte-
gibla. mologi endast gäller materialiserade ting,
Denna beskrivning stämmer inte alls över- åtminstone om man skall vara Aristoteles
ens med Aristoteles materiebegrepp såsom det trogen. Det är i materialiseringsprocessen
beskrivits ovan. Butler hänvisar vare sig till och alltså i det redan existerande tinget som
hylomorfismen eller formbegreppet. Materien form och materia är oskiljaktiga. Som meta-
tycks ha de egenskaper som formen tillskrivs i fysiska begrepp är form och materia däremot
de aristoteliska texterna: den är aktiv, skapan- åtskilda och dem emellan finns den hierarki
de och begripliggörande. Därför kan det tyck- som tidigare beskrivits: formen är aktualite-
as förvånande att Butler hänvisar till just ten, materien potentialiteten, formen ger
Aristoteles i detta sammanhang. Hon citerar materien stadga och mening. Essensen åter-
nämligen ett stycke ur De Anima där Aristote- finns i formen som metafysiskt begrepp. But-
les hävdar att det är meningslöst att fråga sig ler tycks dock inte intresserad av vare sig
om själen och kroppen är ett ting eller om ett materiebegreppet eller formbegreppet som
tings materia och det som materien är en del metafysiskt begrepp.
av är detsamma, då de inte går att skilja åt. Just det sistnämnda är en av de poänger
Däri ligger kärnan i Butlers tolkning av Aristo- som filosofen Åsa Carlson gör i sin läsning av
teles. Bodies that Matter. Carlson konstaterar att
Butler laborerar med två materiebegrepp: dels
vårt samtida begrepp i vilket materien är det-
781 I Kvinnovetenskaplig tidskrift 1.06
samma som passiv massa och dels det materie- lering av det aristoteliska materiebegreppet är
begrepp som hör hemma i Aristoteles De legitim går Carlson tillbaka till Aristoteles.
Anima. Hon hänvisar till De generatione animalium
Detta är ett strategiskt drag från Butlers där Aristoteles skriver att det första som for-
sida, vars syfte, om man skall tro Carlson, mas i en materialisering är principen, i männi-
bottnar i en önskan om att låta det aristotelis- skans fall hjärtat.10 Och om det är detta slags
ka materiebegreppets dynamiska karaktär princip som Butler åsyftar med formuleringen
smitta av sig på den egna samtidens syn på att matrisen är en formande princip så kan
materia. Som ett led i denna tolkning av Carlson tillstå att principen är materia. Men,
Aristoteles inkorporerar Butler formen och fortsätter Carlson, denna materiella princip är
dess egenskaper i materiebegreppet. Butler i sin tur formad av formen som ju är något
modifierar helt enkelt det aristoteliska materie- annat, nämligen det som aktualiserar materi-
begreppet till att beteckna materialiseringen en. Om relationen mellan materia och form
- den process varmed materien aktualiserar och princip skriver hon sedan: "Allt den dyna-
formen - och försöker genom denna språkliga miska materien behöver är en liten vindpust
manöver upphäva skillnaden mellan form och från den aktualiserande formen, sedan klarar
materia som finns inskriven i den aristoteliska den sig med sina egna principer. Denna aktua-
metafysiken. Butler vill enligt Carlson "upp- liserande vindpust försöker Butler få in i mate-
häva skillnaden mellan form och materia, mel- rien, in i kroppen."11
lan mentalt och materiellt, mellan psykiskt Carlson ogiltigförklarar alltså det som hon
och fysiskt, och hon vill genom detta göra tolkar som ett försök från Butlers sida att till-
aristotelisk materia till ett icke-metafysiskt skriva materien i sig en kapacitet att sätta
begrepp. Det som är materiellt är materialise- igång en utvecklingsprocess. Med all rätt, det
rat, det vill säga format och därför begrip- finns inte stöd i de aristoteliska texterna för
ligt".7 påståendet att materien skulle vara aktiv i det
Butlers utläggning kring materien och ögonblick när materialiseringsprocessen tar
materialiseringen - i förhållande till Aristote- sin början. Men jag tror inte att Butlers omfor-
les - spänner bara över ett par sidor. Mycket mulering av materiebegreppet är så radikal
förblir outtalat och tvetydigt. Särskilt en som Carlson framställer den: att materien i sig,
mening ger upphov till förvirring. Jag citerar som fristående från form och utanför en mate-
den därför på originalspråk: "The matrix is an rialiseringsprocess, skulle besitta något slags
originating and formative principle which skapande kraft. Butler poängterar nämligen
inaugurates and informs a development of vid ett flertal tillfällen att materia alltid är for-
some organism or object."8 Carlson menar att mad och hon betonar såsom ett sakförhållan-
Butler med denna formulering kopplar sam- de 'att vara materiell är att materialisera'. Med
man matris och form.9 Detta kan i sin tur, dessa formuleringar knyter Butler sitt påståen-
enligt Carlson, tolkas som att Butler vill göra de om materiens alstrande kraft till det sam-
det aristoteliska formbegreppet (eller rättare manhang där materia och form verkligen,
sagt: termen princip, som hör hemma i termi- även hos Aristoteles, är ett och detsamma:
nologin kring formbegreppet) materiellt. För materialiseringen.
att försöka avgöra huruvida Butlers omformu-
Kropp I 49
Att inom dessa klassiska kontexter tala uella matrisen, som beteckning för det system
om bodies that matter är inte en menings- av praktiker som utgör gränserna för vad som
lös lek med ord, för att vara materiell är begripligt för oss, ett begrepp vari ontologi
betyder att materialisera, denna materia- och epistemologi, materialitet och intelligibili-
liseringsprincip är just det som 'matter' tet smälter samman.
med kroppen, dess begriplighet. Att veta Att Butler införlivar form i sitt omformule-
någots betydelse är, i denna mening, det- rade materiebegrepp, dels genom att konse-
samma som att veta hur och varför det kvent tala om materialisering och dels genom
'matter', "to matter" innebär på en gång att utnyttja matristermens dubbeltydiga kon-
"att materialisera" och "att betyda".12 notationer, är tydligt. I en mening finns dock
formbegreppet som det presenteras hos
Butlers formulering om att matrisen är en for- Aristoteles faktiskt närvarande även i Butlers
mativ princip bör nog läsas i ett större sam- text, nämligen i det sammanhang där form blir
manhang, i ljuset av hennes projekt att visa liktydigt med själ. Butler jämför på ett spän-
hur gränserna för vad vi uppfattar som nande sätt Aristoteles beskrivning av själen
mänskliga kroppar och subjekt konstitueras som det som aktualiserar kroppen och Fou-
av föreställningar om kön och sexualitet. Hen- caults resonemang om själens betydelse för
nes påstående att materialitet och intelligibili- formandet och materialiserandet av fångens
tet är sammanvävda rymmer en insikt om att kropp i Övervakning och straff.
det som inte är begripligt heller inte kan exis-
tera för oss. Samtidigt är själva termen matris "Själ[en] bringar [fången] till existens";
intrikat. Även om ordet genom sitt ursprung och inte helt olikt Aristoteles formar och
kan associeras med materia så för den vanli- formulerar själen, av Foucault beskriven
gaste användningen snarare tankarna till som ett maktinstrument, kroppen; präg-
formbegreppet. Matris används om såväl en lar den och skapar den genom denna präg-
yttre form som om en princip som är forman- ling.^
de och produktiv.13 Med andra ord finns i själ-
va ordet just den komplexitet som Butler efter- I sin korsläsning av Aristoteles och Foucault
strävar. lanserar Butler tanken att man kan historisera
Genom att inledningsvis knyta matris till den aristoteliska formen i relation till krop-
materiebegreppet för att sedan hävda att pen. Med det menar hon att man kan se for-
matrisen är en formativ princip låter Butler men som de kulturellt varierande principerna
matrisen fylla den funktion som formen har för kroppens begriplighet. Här för hon in tan-
hos Aristoteles i materialiseringsprocessen. ken att kön och (hetero)sexualitet skulle vara
Dessutom får begreppet den heterosexuella väsentliga komponenter i en sådan form. I
matrisen som är så avgörande för hennes teo- aristoteliska termer kan man kanske säga att
rier om sambanden mellan kön, kropp, sexu- Butler menar att den heterosexuella matrisen
alitet och könsidentitet ytterligare en dimen- är en del i den form som mänskliga kroppar
sion genom detta resonemang.T4 Om matris aktualiserar: mänskliga kroppar är könade
på en och samma gång är något materiellt, eftersom kön är en del i formen genom vilken
produktivt och regulativt så är den heterosex- de materialiseras över huvud taget.16 Carlson
781 I Kvinnovetenskaplig tidskrift 1.06
tycks vara inne på samma linje: "Ur Butlers ett underordnande (engelskans subjectivation
perspektiv är människokroppens 'essens' kön och subjection). Processen varmed individen
och sexualitet: för att vara begriplig ska en blir ett igenkännbart subjekt rymmer enligt
människokropp vara manlig eller kvinnlig och Butler dimensioner som vi, med vårt samtida
heterosexuell." x7 materiebegrepp, skulle kalla materiella; det är
Det är också i jämförelsen mellan Aristote- ett förkroppsligande.
les och Foucault som Butler kommer nära ett I sin läsning av Jacques Lacans och Sig-
dubbeltydigt formbegrepp. Även om resone- mund Freuds teorier om individens bild av den
manget inleds med en definition av form som egna kroppen visar Butler hur denna tillblivel-
själ - det är ju utifrån den premissen som över- seprocess tar sig ut. Enligt Freud är nämligen
gången till Foucault legitimeras - så glider individens skapande av en kroppsbild tätt för-
form över till att likna Aristoteles metafysiska knippat med skapandet av ett ego - känslan av
begrepp. Butler använder nämligen termen att vara ett subjekt. Det är genom att bli varse
schema. Schema har hon tidigare i texten den egna kroppen som individen blir varse sig
definierat såsom betecknande: form, gestalt, själv. Och varseblivningen av den egna krop-
figur, utseende, klädnad, gestik, syllogisk figur pen sker genom en psykisk investering i krop-
och grammatisk form.18 Här återfinns den pens olika delar, en libidinös sådan. Denna för-
dubbeltydighet som formbegreppet präglas delning av libido i kroppen är, i Butlers läsning
av: inre avgörande egenskaper och yttre av Freud, omgärdad av sociala förbud. Det
gestalt. Butler utvecklar inte denna tvetydig- finns alltså en tydlig social aspekt i skapandet
het och hon kopplar den inte till vare sig mate- av kroppsbilden, vilket Lacan betonar i sina
ria eller matris, det senare har många grund- resonemang om spegelfasen. Butler konstate-
läggande likheter med form. Men vad skulle rar att om hennes tolkning av Freud och Lacan
användandet av ett explicit formbegrepp stämmer så kan man inte hävda att det finns
kunna tillföra Butlers materialiseringsteori? någon entydig skillnad mellan en ontologisk
Med formen som en variabel i materiali- och en epistemologisk nivå i talet om kroppen:
seringsteorin skulle Butler kunna betona det de sammanfaller.
hon antyder i sin korsläsning av Aristoteles
och Foucault. Om formbegreppet får behålla [Djet är inte längre möjligt att anta anato-
den tvetydighet det har i Aristoteles metafysik min som en stabil referent som på något
och samtidigt används både om individens själ sätt värderas eller betecknas genom att
och om det system av praktiker som utgör underställas ett imaginärt schema. Tvärt-
gränserna för vad som är begriplig för oss, så om är själva åtkomligheten hos anatomin
blir formbegreppet ett kraftfullt analytiskt i en mening beroende av detta schema och
verktyg där individuella, strukturella, sociala, sammanfallande med det. [---] Oupplös-
psykiska och fysiska faktorer går in i varand- ligheten mellan det psykiska och det
ra och inte kan separeras från varandra annat kroppsliga tyder på att varje beskrivning
än på ett analytiskt plan. Det skulle vara av kroppen, även de som inom vetenskap-
intressant att se ett sådant vitt formbegrepp lig diskurs bedöms som konventionella,
användas i Butlers diskussion kring subjekt- sker genom spridning och bekräftande av
blivandet som på en gång ett tillblivande och ett sådant imaginärt schema.
Kropp I 51
Här använder Butler återigen ordet schema med fördel användas i relation till tolkningar
och tycks i detta inrymma såväl en individuell av kroppen.12- Här följer en schematisk pre-
som en social och strukturell nivå. I denna sentation av några möjliga varianter. För
användning liknar hennes schema faktiskt det enkelhetens skull har jag fokuserat på exempel
aristoteliska formbegreppet, inte bara i dess som är kopplade till frågan om vad som gör en
bestämning som själ, utan även i dess meta- individ könad.
fysiska tappning. Schemat är det som krop- Syftet med följande avsnitt är inte att sätta
parna materialiseras genom och finns därmed, formbegreppet i motsättning till Butlers mate-
underförstått, också närvarande i det enskilda rialiseringsteori eller att hävda att det är ett
tinget, i det här fallet i den könade människan. bättre alternativ än det senare, utan snarare
Med andra ord är det i resonemangen kring att formulera möjliga användningsområden
psykoanalytiska teorier om kropp och köns- för formbegreppet. Formbegreppet har förvisso,
lighet som Butler kommer det aristoteliska som jag ser det, vissa fördelar i förhållande till
formbegreppet närmast. materialiseringsbegreppet i det att det är ett
begrepp som finns levande i vardagsspråket
och att det där används just i relation till den
Oavsett om Butlers tillämpning av det aristo- fysiska kroppen. Styrkan i såväl materiali-
teliska materiebegreppet är fruktbar eller inte, seringsteorin som formbegreppet är förmågan
så kan den diskuteras i relation till Aristoteles att synliggöra sammansmältningen av det som
texter. Butler hävdar till exempel att materien ofta beskrivs som åtskilt: kropp och psyke,
inte bara är en av Aristoteles fyra orsaker utan inre och yttre, biologi och socialitet, ontologi
också principen för individuation.zo Bland och epistemologi, identitet och handling. But-
Aristoteles uttolkare råder dock oenighet i frå- ler formulerar ett sätt att tala om hur det köna-
gan om orsaken bakom det enskilda tingets de subjektet skapas, vilka möjligheter och
specificitet. Vissa menar, liksom Butler, att det vilka begränsningar som formar individens
är i materien individuationsprincipen står att sociala tillblivelse. Materialiseringsbegreppet
finna - att det är materiens potentialitet med är för henne en semantisk och filosofisk möj-
dess motsatspar och öppenhet som möjliggör lighet, då det erbjuder ett alternativ till be-
individualitet. Andra hävdar att varje enskilt grepp som konstruktion som bäddar för miss-
ting har en egen form (som är något annat än förstånd och förgivettaganden.23
den gemensamma formen för släktet) och att Ett sätt att använda formbegreppet är att
det är från denna form som det individuella göra det inomkroppsligt, att låta det relatera
härrör.2-1 till spänningar och samspel inom kroppen.
Tankefiguren kroppen som form kan med
Form som tankefigur formbegreppets dubbelhet vara en metafor för
Exemplet med Butlers bruk av materie- och det faktum att gränsen mellan kroppens insida
formbegreppen visar att det finns en spräng- och utsida inte går att upprätthålla; att det inte
kraft i dessa begrepp som gör dem intressanta. går att särskilja insida från utsida, de är ett och
Om man tar fasta på det faktum att form detsamma och ändå inte en enhet.
betecknar såväl de inre definierande egenska- I denna tappning skulle form till exempel
perna som den yttre gestalten kan begreppet kunna vara av intresse i analyser av biologis-
781 I Kvinnovetenskaplig tidskrift 1.06
ka diskurser. I populärvetenskapliga texter och manér är den yttre gestalten har förank-
framställs ofta människans gener som hennes ring i vårt vardagliga tal om kropp och kön.
essens, vilken tar sig uttryck i yttre, omedel- Detta till synes enkla orsakssamband mellan
bart synliga attribut. I formbegreppets dubbla inre definierande egenskaper och yttre gestalt
karaktär finns en kraftfull metafor för kritiska kompliceras dock av det faktum att det är
analyser av sådana förenklade resonemang. utifrån de fysiska uttrycken som man bildar sig
Anne Fausto-Sterling och Suzanne Kessler har en föreställning om den inre könsidentiteten
i utförliga studier visat hur läkarvetenskapen i och vice versa. Frågan om vilka uttryck som
behandlingen av intersexuella - tvetydigt skall betraktas som autentiska - genuina
könade individet - har ett mycket pragmatiskt uttryck för en känsla av att vara man eller
förhållningssätt till vilka könstecken som anses kvinna - undermineras av detta samspel och
avgörande för valet av kön. Den medicinska av insikten om att det ena inte kan skiljas från
praktiken utgår från att det i normalfall finns det andra.
en samstämmighet mellan de inre könsorga- Tankefiguren kan också inverteras så att
nen (genetisk uppsättning, könskörtlar och vissa fysiska egenskaper (ofta specificerade
inre könsorgan) och de yttre könstecknen som genomet men ibland även som en skillnad
(yttre könsorgan och sekundära könstecken mellan kvinnors och mäns hjärnstruktur)
som bröst och behåring). Hos intersexuella är betecknas som de inre definierande egenska-
denna samstämmighet bruten och könsteck- perna medan de psykiska och sociala uttryck-
nen inte avläsbara. Tankefiguren kroppen som en av denna fysiska essens beskrivs som den
form kan vara behjälplig i analysen av de dis- yttre gestalten. Föreställningen om en fysisk
kussioner som aktualiseras i samband med val essens som orsak till beteende känns igen både
av kön. Vilka föreställningar om den könade i våra vardagliga föreställningar och i vissa
kroppen ligger till exempel bakom kravet på vetenskapliga praktiker. Vanligt förekomman-
en koherens mellan inre och yttre könstecken, de är till exempel tanken att det finns kogniti-
manifesterat i den utbredda praktiken att eli- va könsskillnader gällande exempelvis spatial
minera alla könstecken som inte stämmer och verbal förmåga som bottnar i en köns-
överens med det kön som individen till- differentiering av hjärnan under fosterstadiet,
delats?^ samt övertygelsen om att mäns (generellt)
Ett annat sätt att ta formbegreppet i an- högre halt av testosteron i kroppen förklarar
språk vore att applicera det på begreppsparet det faktum att de är överrepresenterade i
kropp och psyke. Här kan flera kombinatio- brottsstatistiken som gärningsmän.zé
ner tänkas. Man kan postulera psyket som de Ytterligare en variant vore att använda
inre definierande egenskaperna och kropps- formbegreppet för att begreppsliggöra före-
ytan som den yttre gestalten. Då kan man ställningar om psyket i sig. I en sådan tolkning
exempelvis begreppsliggöra det komplexa skulle form kunna appliceras på uppdelningen
samspel mellan psyke och kroppslighet som mellan identitet och handling. Judith Butler
återfinns i teorier kring könsidentiteten som och många med henne har beskrivit den vanli-
personlighetens kärna.25 Föreställningen om ga föreställningen att en individs handlingar
att könsidentiteten är de inre definierande korresponderar mot och orsakas av en inre
egenskaperna och fysiska uttryck som poser identitet. Detta går till exempel igen i anta-
Kropp I 53
gandet att individens könsidentitet manifeste- till de förslag på användningsområden som
ras genom vissa handlingar och attribut eller listades ovan. I samtliga fall antas i mer var-
att hennes sexuella identitet tar sig uttryck i dagliga resonemang att det ena ledet i dikoto-
sexuella handlingar. Vår bild av identiteten min är den orsakande faktorn medan den
som stabil och enhetlig, en grund som hand- andra ses som en effekt av den förra. Med
lingarna bottnar i och är utslag av, är enligt andra ord finns en tendens att ordna tecken
Butler en illusion. Den till synes grundmurade och beteenden - i de här exemplen könstecken
identiteten är helt och hållet beroende av - i en kausal och temporal kedja. Detta inrät-
handlingarnas repetitiva bekräftande, skapas tande görs med hänvisning till ontologin: det
rent av genom dem. Det är alltså handlingar- är så tingen ordnar sig. Men det förment onto-
na som formar identiteten och detta sker kon- logiska antagande om kausalsambandet mel-
tinuerligt. Butler uttrycker sin teori om könets lan inre och yttre visar sig vid närmare påsyn
performativa karaktär med hjälp av Friedrich vara i lika hög grad epistemologiskt: det sätt
Nietzsches formulering: "det finns inget 'vara' på vilket vi ordnar tingen för att nå kunskap
bakom handlandet, verksamheten, tillblivan- om dem.
det. Den handlande är en tilldiktning till hand- Kanske är det i denna till synes enkla, rent
landet; handlandet självt är allt. "z71 termer av av triviala, betydelse som formbegreppet är
form kan man alltså hävda att det som tycks mest fruktbart. Formen är det som gör tinget
vara de inre definierande egenskaperna - iden- till vad det är och samtidigt det som gör det
titeten - i själva verket skapas av den yttre begripligt för oss. Denna dubbla funktion
gestalten - de bekräftande handlingarna - och bottnar i det faktum att formen på en gång är
viktigast av allt: att identitet och handling inte något inre och förborgat och något yttre och
är möjliga att särskilja. omedelbart synligt. Det ena kan inte skiljas
I samtliga ovan nämnda användningar av från det andra men heller inte reduceras till ett
formbegreppet kan dess tvetydighet - att de och detsamma. Genom att ta fasta på detta
inre definierande egenskaperna är förbundna kan man kritisera och analysera talet om
med den yttre gestalten, men inte samman- kroppen som utgår från dikotoma distinktio-
faller med den - tillämpas i kritiska analyser ner.
av resonemang som laborerar med dikotomier: Formbegreppet skulle då kunna ges den
kropp versus psyke, inre versus yttre, biologi vida innebörd som Butler av allt att döma läg-
versus kultur, identitet versus handling etc. ger i termen schema och således innefatta både
Butler poängterar i sin läsning av De inre och yttre, psykologiska, materiella, socia-
Anima att ontologi och epistemologi smälter la, kulturella, individuella, strukturella, onto-
samman i materialiseringsprocessen. Det är logiska och epistemologiska aspekter av kön,
just en sådan sammansmältning som det i oupplöslig förening. Så begreppsliggörs
dubbla formbegreppet kan begreppsliggöra. komplexiteten i de processer som formar kön
Sammansmältningen mellan en ontologisk och subjektblivande: aldrig avslutade projekt,
och en epistemologisk nivå är, om man ser till öppna för förändring och samtidigt i varje
formbegreppets kontext i den aristoteliska ter- ögonblick begränsade. Det faktum att indivi-
minologin, ett av begreppets viktigaste egen- den upplever den egna formen - inre och yttre,
skaper. Detta blir signifikant om vi återvänder psykiska, sociala och fysiska könstecken -
781 I Kvinnovetenskaplig tidskrift 1.06
som stabil och enhetlig är ett resultat av en Construction of Femininity and Masculinity,
inlärningsprocess utan slut och en nödvändig- Indiana University Press 1997; Nelly Oud-
het för att individen skall kunna fungera som shoorn: Beyond the Natural Body: An Arche-
subjekt. Kanske kan man utifrån Butler säga ology of Sex Hormones, Routledge 1994.
att det inte finns något sådant som en stabil 2 Fausto-Sterling, 2000, s. 2. Samtliga översätt-
form, varken som inre form (könsidentitet) ningar av citat från engelska original är gjor-
eller som yttre form (könad kropp och köns- da av artikelförfattaren.
bekräftande handlingar), varken i subjektet 3 Hylomorfism är en beteckning på Aristoteles
som blivit till genom en materialisering av for- teori om form och materia som används av
men eller i formen som den diskursiva mall vetenskapshistoriker och filosofer. Se exem-
genom vilken kropparna blir begripliga för oss. pelvis: Charlotte Witt: "Form, Normativity
and Gender in Aristotle", Feminist Interpre-
Noter tations of Aristotle, Cynthia A. Freeland
i Nationalencyklopedin online: www.ne.se, (red.), Pennsylvania State University Press
2005-12-01, sökord: virilisering. Resone- 1998. Vad gäller materialiseringsprocessen så
manget är ytterst intressant ur ett könsteo- poängterar Witt att den i sig leder till det
retiskt perspektiv, det är ett tydligt exempel goda. Aktualiseringen av form i världen är
på föreställningen att kön och sexualitet är realiseringen av något gott: Witt 1998, s. 128.
sammanlänkade. Kvinnans sexualdrift sägs Witt hänvisar till Aristoteles Metaphysica
förändras, i en progressiv rörelse, av IX 8 1050315-16.
tillförseln av androgener (i vardagligt tal: 4 David Ross: Aristotle, (1923), Routledge
manliga könshormoner). Implicit i resone- 1995, s. 76. Se även: Sven-Eric Liedman:
manget finns med andra ord ett antagande "Stenarna i själen: Om form och materia hos
om att kvinnor har mindre pockande sexu- Aristoteles", Lychnos: Årsbok för idé- och
aldrift än män av den enkla anledningen att lärdomshistoria, Swedish Science Press 1999.
de inte utsätts för lika höga halter av andro- 5 Se exempelvis: Witt 1998, s. 124.
gener. Artikeln i Nationalencyklopedin är 6 Butler 1993, s. 31-33. Citat: ibid, s. 33.
kortfattad och hänvisar inte till några studier. 7 Åsa Carlson: Kön, kropp och konstruktion:
Det framgår inte om det verkligen finns upp- En undersökning av den filosofiska grunden
mätta förändringar i libido eller hur en sådan för distinktionen mellan kön och genus, Sym-
mätning i sådana fall gått till. Tanken att posion 2001, s. i42f, 182. Citat: ibid, s. 143.
kvinnors och mäns sexualdrift är olika stark 8 Butler 1993, s. 31.
och att sexualdriften är en direkt effekt av 9 Denna tolkning gör hon antagligen på basis
könstillhörigheten har historiskt sett haft av ordvalet: Butler talar ju om en formande
högröstade förespråkare även innan man fick princip, såväl meningens subjekt som dess
kännedom om de så kallade könshormoner- bestämning leder tankarna till det aristotelis-
na. Se exempelvis: Anne Fausto-Sterling: Sex- ka formbegreppet.
ing the Body: Gender Politics and the Con- 10 Carlson hänvisar inte till något specifikt stäl-
struction of Sexuality, Basic Books 2000, le hos Aristoteles, men hon har precis citerat
kapitel 6 och 7; Marianne Van Den Wijn- ett stycke ur De Generatione Animalium 2.5,
gaard: Reinventing the Sexes: The Biomedical 714b.