kompendium i grammatik

32 Pages·2001·0.26 MB·Swedish

KOMPENDIUM I GRAMMATIK
SSSS AAAA TTTT SSSS DDDD EEEE LLLL AAAA RRRR
eeeennnnlllliiiiggggtttt ffff(cid:228)(cid:228)(cid:228)(cid:228)llllttttaaaannnnaaaallllyyyyssss
m.m.
Ulf Swedjemark
INNEH¯LL
F(cid:228)ltanalys
sida
Fem grundstenar 1
Predikat 1 (PRED 1) 1, 3
Subjekt (SUBJ) 1 (3, 6)
" formellt och egentligt 17-18
Satsadverbial (ADV 1) 2 (12, 16)
(S(cid:228)rskilt satsadverbial 2, 16)
Predikat 2 (PRED 2) 3
Predikatsfyllnad (PF) subjektiv 4
" objektiv 5
Objekt (OBJ) 4-7 (8-9)
" direkt och indirekt (ackusativ- och dativobjekt) 5 (9)
Adverbial (ADV 2) 6-7, 16
Fundament (FUND) 14-15
SAMMANFATTNING 21
(cid:214)vrigt
Om verb och verbformer
Aktivum och passivum 8-10
Transitiva, intransitiva, stativa verb 8-10
Deponens 10
Reflexiva verb 5
Finita former 1, 3, 11
Modus: 11
Indikativ 11
Konjunktiv 12
Imperativ 12
Tempus:
Presens, imperfekt/preteritum 11
(Perfekt, pluskvamperfekt, futurum 3)
Infinita former
Infinitiv 3, 12
Supinum 3, 12
Particip - presens och perfekt particip 13
Tema och rema 17
Betydelsetomt det. Formellt subjekt 17-18
Huvudsats och bisats 19
Bisatser (satsdelsfunktion, inledningsord, betydelse) 19-20
Attribut 22
N(cid:229)got om ordklasser 23-25
Fonem och morfem 26
Om ordbildning 27
Redundans (Feltryska) 28
Stilistiska och retoriska termer 29-30
1
F˜LTANALYS AV SATSDELAR
En dansk spr(cid:229)kforskare, Paul Diderichsen, har tagit fasta p(cid:229) att satsdelar hamnar p(cid:229) best(cid:228)mda platser
eller i best(cid:228)mda f(cid:228)lt i danska, liksom i svenska och flera andra spr(cid:229)k. Hans metod att hitta olika
satsdelar kallas f(cid:228)ltanalys (eller ibland positionsgrammatik).
Fem grundstenar:
1. En satsdel (= del/bit av satsen) kan utg(cid:246)ras av ett eller flera ord.
2. Den del (ett eller flera ord) som kan s(cid:228)ttas f(cid:246)rst i ett p(cid:229)st(cid:229)ende eller i en ja-nej-fr(cid:229)ga (cid:228)r en
prim(cid:228)r satsdel. Dessutom: om flera ord tillsammans utg(cid:246)r en enda satsdel kan de ers(cid:228)ttas av ett
enda, t.ex. han, honom, den, det, s(cid:229)dan; d(cid:228)r, d(cid:229), s(cid:229), d(cid:228)rf(cid:246)r, d(cid:228)rigenom o.dyl. (En prim(cid:228)r satsdel
som best(cid:229)r av flera ord kan sedan delas in i huvudord och sekund(cid:228)ra satsdelar. Med "satsdel" f(cid:246)rst(cid:229)s
i det f(cid:246)ljande prim(cid:228)r satsdel.)
UPPGIFT: P(cid:229) hur m(cid:229)nga s(cid:228)tt kan ordf(cid:246)ljden (cid:228)ndras i f(cid:246)ljande meningar? Hur m(cid:229)nga satsdelar
best(cid:229)r de av?
I ishockey skadas m(cid:229)nga spelare genom tacklingar mot sargen.
Genom sin starka inlevelse i rollen trollband den lilla sp(cid:228)da sk(cid:229)despelerskan en stor och
entusiastisk publik.
3. Den satsdel som passar in i denna ram
jag/du han/det ......... (snart) nu/d(cid:229)
(cid:228)r predikat och kallas h(cid:228)r PRED 1 och utg(cid:246)rs av ett finit (=tidsbest(cid:228)mt) verb.
UPPGIFT 1: Stryk under PRED 1 i nedanst(cid:229)ende meningar:
I Uppsala bor Sveriges (cid:228)rkebiskop.
Trubadix spelar och sjunger vid alla fester.
Under ett ilsket morrande kom sch(cid:228)fern allt n(cid:228)rmare.
UPPGIFT 2: Var placeras PRED 1 om dessa tre meningar g(cid:246)rs om till ja-nej-fr(cid:229)gor (d.v.s fr(cid:229)gor
som besvaras med ett ja eller ett nej)?
4. I ja-nej-fr(cid:229)gor kommer som framg(cid:229)r av 3 ovan PRED 1 p(cid:229) f(cid:246)rsta platsen. Omedelbart d(cid:228)refter
kommer subjektet, f(cid:246)rkortat SUBJ.
5. En sats som uttrycker en fr(cid:229)ga eller ett p(cid:229)st(cid:229)ende inneh(cid:229)ller subjekt och predikat.
- I uppmaningar och f(cid:246)rbud med imperativ (cid:228)r subjektet oftast underf(cid:246)rst(cid:229)tt, ej utsatt. - Mening
kallas det som st(cid:229)r mellan starka skiljetecken (punkt, utropstecken och fr(cid:229)getecken). En mening kan
allts(cid:229) utg(cid:246)ras av ett enda ord, t.ex. Fy!, eller av v(cid:228)ldigt m(cid:229)nga ord; i det senare fallet inneh(cid:229)ller
meningen sannolikt flera satser.
2
I. JA-NEJ-FR¯GOR
Det f(cid:246)rsta och andra f(cid:228)ltet - PRED 1 och SUBJ
Det (cid:228)r l(cid:228)mpligast att f(cid:246)rst studera var satsdelarna placeras i ja-nej-fr(cid:229)gor. Dessa inleds alltid, som
framg(cid:229)r av s. 1, av PRED 1 och SUBJ - andra satsdelar (cid:228)r inte alltid n(cid:246)dv(cid:228)ndiga f(cid:246)r att en sats skall bli
grammatiskt korrekt. D(cid:228)rf(cid:246)r s(cid:228)tts nedan rubrikerna f(cid:246)r (cid:246)vriga satsdelar inom parentes. - Tecknen * och
? f(cid:246)re en exempelmening markerar att den (cid:228)r grammatiskt inkorrekt eller tveksam. (D(cid:228)remot beh(cid:246)ver
den ej vara obegriplig, lika lite som en grammatiskt korrekt mening alltid g(cid:229)r att f(cid:246)rst(cid:229)!)
Det tredje f(cid:228)ltet (ADV 1)
I f(cid:228)ltet efter SUBJ kan st(cid:229) som satsdel ett (oftast obetonat) ord eller uttryck som s(cid:228)ger n(cid:229)got om hela
satsen eller anger den talandes inst(cid:228)llning (bl.a. ogillande, f(cid:246)rv(cid:229)ning och (cid:246)vertygelse), t.ex. inte, ju, nog,
v(cid:228)l, tyv(cid:228)rr. Obs! Vissa av dessa ord/uttryck kan p(cid:229) grund av sin betydelse ej f(cid:246)rekomma i fr(cid:229)gor. (Fler
exempel p(cid:229) s(cid:229)dana ord s. 12, andra stycket.) Denna satsdel (cid:228)r satsadverbial och kallas h(cid:228)r ADV 1.
Anm(cid:228)rkningar:
1. PRED 1 2. SUBJ (3. ADV 1) PRED 1 inneh(cid:229)ller alltid en finit (=tids-
best(cid:228)md) verbform som passar in mellan
G(cid:229)r bilen verkligen
f(cid:246)ljande ord: Jag/Du/Han/Det .... (snart) nu/d(cid:229)
Fungerar din nya (grundsten 3 s. 1):
motor
Jag kommer snart/nu: presens
Kommer du inte
Han kom d(cid:229): imperfekt el. b(cid:228)ttre pretØritum
Hann du m(cid:246)jligen
Gick det verkligen
inte
Tryckstarkt (betonat) SUBJ kan byta plats
Fungerar din nya inte
med ADV 1
motor
Fungerar inte(cid:150)> <(cid:150) din nya
motor
Fungerar den inte
Ett ord som (cid:228)n kan ej byta plats med ett
*Sjunger (cid:228)n gubben subjekt (s(cid:229)som inte, m(cid:246)jligen kan) - (cid:228)n (cid:228)r
allts(cid:229) ej ADV 1 (utan ADV 2)
Sjunger gubben ......
M(cid:228)rk! H(cid:229)ll is(cid:228)r satsadverbial (ADV 1) och en sekund(cid:228)r satsdel som kallas s(cid:228)rskilt satsadverbial eller b(cid:228)ttre framh(cid:228)vande
adverbial). I det senare fallet (cid:228)r det en s(cid:228)rskild satsdel som "lyfts" fram, ofta f(cid:246)r att markera en (t(cid:228)nkt) kontrast. Exempel
(med gr(cid:228)nsen mellan olika satsdelar markerad med | ):
(a) Bara han | ville | (cid:228)ta | fisk [de andra i s(cid:228)llskapet skulle ha k(cid:246)tt]. (b) Han | ville | bara (cid:228)ta | fisk [men inte tillaga den]. (c)
Han | ville | (cid:228)ta | bara fisk [aldrig k(cid:246)tt]. - Observera att ordet efter bara i talet (cid:228)r starkt betonat!
˜ven en negation kan framh(cid:228)va en viss satsdel, vilket ocks(cid:229) m(cid:228)rks tydligt i talet genom den extra betoning
ordet/uttrycket efter negationen f(cid:229)r. J(cid:228)mf(cid:246)r hur starkt betonat han (cid:228)r i (a) ovan vid h(cid:246)gl(cid:228)sning till skillnad fr(cid:229)n i Han ville
(cid:228)ta fisk och till skillnad fr(cid:229)n en mammas suck om sin son: Bara han ville (cid:228)ta fisk! = Om han bara ville (cid:228)ta fisk!
(Bisatsinledande bara = om ... bara s. 22.) Samma formulering kan d(cid:228)rf(cid:246)r i skrift riskera att bli missuppfattad. J(cid:228)mf(cid:246)r de
olika m(cid:246)jligheterna att tolka (d) Hon (cid:228)lskade inte Lars:
(d1) Hon | (cid:228)lskade | inte | Lars. = ’Det var inte s(cid:229) att hon (cid:228)lskade Lars [m(cid:246)jligtvis var hon lite f(cid:246)rtjust i honom, eller hon
kanske rent av hatade honom]’. (d2) Hon | (cid:228)lskade |inte Lars. = ’Det var inte Lars hon (cid:228)lskade [utan Peter]’. (I tal (cid:228)r h(cid:228)r Lars
betonat.)
Se ocks(cid:229) ytterligare n(cid:229)got exempel p(cid:229) negation som satsadverbial (ADV 1) och framh(cid:228)vande adverbial s. 16.
3
Det fj(cid:228)rde f(cid:228)ltet (PRED 2)
I f(cid:228)lt 4 kan st(cid:229) tv(cid:229) olika verbformer, ibland flera (som i de tv(cid:229) sista exemplen nedan) - av samma slag
eller olika:
a) en form man (l(cid:246)sryckt ur sammanhanget) kan s(cid:228)tta att framf(cid:246)r - infinitiv;
b) en form som slutar p(cid:229) -t(s) och som kombineras med en form av verbet ha(va) - supinum.
Obs! PRED 2 (cid:228)r normalt mycket mer betydelsem(cid:228)ttat och viktigare f(cid:246)r f(cid:246)rst(cid:229)elsen av yttrandet (cid:228)n
PRED 1. N(cid:228)r det finns b(cid:229)de PRED 1 och PRED 2 i en sats, (cid:228)r d(cid:228)rf(cid:246)r PRED 1 oftast trycksvagt
(obetonat) i talet. I s(cid:229)dana satser (cid:228)r PRED 1 vanligen ett hj(cid:228)lpverb (varom mera efter exemplen) och
PRED 2 ett huvudverb. (Se s. 15-16 om ordf(cid:246)ljdsvariationer vid huvudverb.)
Anm(cid:228)rkningar:
1 PRED 1 2 SUBJ (3 ADV 1) (4 PRED 2) PRED 1 i de fyra f(cid:246)rsta fr(cid:229)gorna (cid:228)r
modala hj(cid:228)lpverb, som st(cid:229)r med
infinitiv utan att, i de tre sista
Skall du kanske jobba
tempusbildande.
Borde eleverna inte l(cid:228)sa p(cid:229)1 Tempusbildande:
har + supinum = perfekt
Kan hon ro
hade + supinum = pluskvam-
F(cid:229)r man sv(cid:228)ra perfekt
kommer ... att + infinitiv =
Brukar syndaren sk(cid:228)mmas
futurum
Har/hade de jobbat/l(cid:228)st/ Skilj noga mellan det tempusbildande
rott/svurit/ hj(cid:228)lpverbet ha(va) och huvudverbet ha(va)
= ’(cid:228)ga’. (J(cid:228)mf(cid:246)r t.ex. Jag har k(cid:246)pt en bil
sk(cid:228)mts
och Jag har ingen bil.)
Kommer laget att lyckas Modala kallas de hj(cid:228)lpverb som
ers(cid:228)tter ett modus, n(cid:228)mligen
Hade man faktiskt kunnat g(cid:229)
konjunktiv, varom nedan s. 13. -
Har du slutat b(cid:246)rja ˜ven bland dessa verb finns ett som ocks(cid:229)
f(cid:246)rs(cid:246)ka sluta kan vara huvudverb: f(cid:229) = ’erh(cid:229)lla’. (J(cid:228)mf(cid:246)r
F(cid:246)r sitt tips fick han en bra slant och Han
r(cid:246)ka
fick inte tippa f(cid:246)r sin fru.)
1 I l(cid:228)sa p(cid:229), hugga av, sl(cid:229) in m.m. finns en tryckstark partikel (adverb). Denna placeras, ev. ensam, i f(cid:228)ltet f(cid:246)r PRED 2. Men
en trycksvag (obetonad) partikel (preposition) s(cid:228)tts i samma f(cid:228)lt som huvudordet i uttrycket. J(cid:228)mf(cid:246)r Talade han om olyckan
med sin fru? - Talade han om olyckan f(cid:246)r sin fru? (Endast i det senare fallet kan man ocks(cid:229) s(cid:228)ga Omtalade han...) - Att l(cid:228)sa
p(cid:229) sina l(cid:228)xor (cid:228)r ej riktigt detsamma som att l(cid:228)sa p(cid:229) sina l(cid:228)xor. P(cid:229) samma s(cid:228)tt upptr(cid:228)der ocks(cid:229) ibland substantiv och
adjektiv som tryckstarka, ob(cid:246)jda partiklar: i fasta uttryck (idi(cid:243)m) som ta hand om - folk tar aldrig h(cid:228)nder om n(cid:229)got -, l(cid:228)gga
band p(cid:229) sig, sl(cid:229) vakt om, (cid:228)ga rum, g(cid:246)ra g(cid:228)llande, g(cid:246)ra sig kvitt. ˜ven dessa i PRED 2-f(cid:228)ltet.
4
Det femte f(cid:228)ltet (OBJ/PF)
M(cid:229)nga kombinationer av PRED (1 och/eller 2) och SUBJ blir meningsl(cid:246)sa om man inte l(cid:228)gger
till n(cid:229)got, s(cid:229)som framg(cid:229)r av f(cid:246)ljande:
1 a) ˜r Petersson? b) Petersson r(cid:246)rmokare? c) ˜r Petersson r(cid:246)rmokare?
2 a) Heter flickan d(cid:228)r? b) Flickan d(cid:228)r Lena? c) Heter flickan d(cid:228)r Lena?
3 Borde han inte g(cid:229) och dr(cid:228)nka?
4 Kl(cid:228)mde pojken?
5 Skulle du vilja ge?
6 a) Uts(cid:229)gs G(cid:246)teborg? b) Uts(cid:229)g man G(cid:246)teborg?
Studera f(cid:246)rst meningarna 1 och 2. Du finner a)-formuleringarna meningsl(cid:246)sa, b)-varianterna
begripliga och c)-fr(cid:229)gorna b(cid:229)de begripliga och grammatiskt korrekta. J(cid:228)mf(cid:246)rs a) och b) (cid:228)r det
tydligt att verben h(cid:228)r - (cid:228)r resp. heter - (cid:228)r utan n(cid:228)mnv(cid:228)rd betydelse. Man m(cid:229)ste fylla p(cid:229) med
n(cid:229)got. Men samtidigt (cid:228)r det s(cid:229) att den utfyllnad som man m(cid:229)ste l(cid:228)gga till inte har s(cid:229) mycket
med (cid:228)r eller heter att g(cid:246)ra utan med Petersson och flickan d(cid:228)r. Det (cid:228)r inte (cid:228)r som beh(cid:246)ver
preciseras utan Petersson. En del verb (exx. nedan) har i svenska v(cid:228)sentligen en grammatisk
funktion. F(cid:246)r dessa g(cid:228)ller att i en grammatiskt korrekt sats m(cid:229)ste PRED 1-f(cid:228)ltet vara fyllt.1 Den
utfyllnad som beh(cid:246)vs i 1 a) och 2 a) kallas predikatsfyllnad (PF) - eller mer exakt subjektiv
predikatsfyllnad eftersom till(cid:228)ggen ger besked om subjekten. Obs! Det r(cid:229)der alltid en sorts
identitet mellan subjekt och subjektiv predikatsfyllnad. Subjektiv predikatsfyllnad f(cid:246)rekommer
vid former av t.ex. vara, bli(va), heta, kallas, v(cid:228)ljas (till), anses (som/f(cid:246)r), verka, f(cid:246)refalla,
synas, tyckas.2
Titta nu p(cid:229) 3 och 4: 3 Borde han inte g(cid:229) och dr(cid:228)nka? 4 Kl(cid:228)mde pojken? Verben dr(cid:228)nka och
kl(cid:228)mma har f(cid:246)rvisso - till skillnad fr(cid:229)n vara, heta m.fl. - en "p(cid:229)taglig" betydelse men kr(cid:228)ver
ett preciserande till(cid:228)gg, en best(cid:228)mning, t.ex. kattskr(cid:228)llet resp. fingrarna. Best(cid:228)mningen till ett
s(cid:229)dant verb anger vem eller vad som drabbas, p(cid:229)verkas, f(cid:246)r(cid:228)ndras, (cid:229)stadkommes m.m., kort
sagt vem eller vad som (cid:228)r f(cid:246)rem(cid:229)l f(cid:246)r handlingen (eller vad som blir handlingens resultat) och
kallas objekt (OBJ). Mer om OBJ finns att l(cid:228)sa under rubrikerna Nexus s. 6,
Prepositionsobjekt s. 7 och Inneh(cid:229)llsobjekt s. 9.
1 I andra spr(cid:229)k d(cid:228)remot, med andra regler, beh(cid:246)ver man inte uttrycka det betydelsetomma verbet vara, i varje fall
inte i presens /(cid:228)r/; s(cid:229) t.ex. i ryska och ungerska, tv(cid:229) spr(cid:229)k som icke alls (cid:228)r besl(cid:228)ktade f.(cid:246)vr. Annorlunda (cid:228)r det
f(cid:246)rst(cid:229)s med vara = ’existera; befinna sig’ som i Han (cid:228)r p(cid:229) landet.
2 Vissa andra spr(cid:229)k, s(cid:229)som isl(cid:228)ndska, latin och fornsvenska, har olika former av bl.a. substantiv beroende p(cid:229)
vilken satsdel de (cid:228)r, t.ex. en form f(cid:246)r subjekt, i (cid:246)vrigt andra former. I s(cid:229)dana spr(cid:229)k st(cid:229)r den subjektiva predikats-
fyllnaden i subjektsform, naturligt nog. I modern svenska har vi i (cid:229)tminstone ett fall n(cid:229)got liknande, n(cid:228)mligen i
b(cid:246)jningen av personliga pronomen: subjektsform jag, du, han, hon, vi, ni, annars mig, dig, honom, henne, oss,
er. N(cid:228)r ett personligt pronomen (cid:228)r subjektiv predikatsfyllnad anv(cid:228)nds subjektsformen: Det (cid:228)r jag. Men
egendomligt (cid:228)r att motsvarande fras i engelska, som har ett formsystem som liknar svenskans, vanligen heter: It·s
me. I danska alltid: Det er mig. N(cid:228)r predikatsfyllnaden (cid:228)r ett adjektiv r(cid:228)ttar det sig i svenska efter subjektets form,
vilket kallas kongruens [=’(cid:246)verensst(cid:228)mmelse’]. J(cid:228)mf(cid:246)r Gardinen (cid:228)r gr(cid:246)n - Huset (cid:228)r gr(cid:246)nt - Gardinerna/Husen
(cid:228)r gr(cid:246)na. Det kan vara v(cid:228)rt att notera att i fr(cid:229)ga om kongruensb(cid:246)jningen kommer ibland tanken i konflikt med
grammatiken, och det h(cid:228)nder att tanken segrar, t.ex. i uttryck som En del/En stor m(cid:228)ngd blev d(cid:246)dade, d(cid:228)rf(cid:246)r att
En del/En stor m(cid:228)ngd (grammatiskt singularis) ju f(cid:246)r tanken (cid:228)r pluralis = ’N(cid:229)gra/M(cid:229)nga’ (konstruktion efter
betydelsen). P(cid:229) liknande s(cid:228)tt uppfattas ofta pronomenet man som syftande p(cid:229) flera personer, och d(cid:228)rf(cid:246)r kan vi
h(cid:246)ra fraser som Man var tvungna att... En s(cid:229)dan fras (cid:228)r dock (cid:228)nnu ej fullt accepterad, till skillnad fr(cid:229)n En del var
tvungna att...
5
Kattskr(cid:228)llet och fingrarna avser ju n(cid:229)got annat (cid:228)n subjekten (han resp. pojken). Men (cid:229) andra
sidan kan man f(cid:246)rst(cid:229)s b(cid:229)de i 3 och 4 l(cid:228)gga till sig som syftar p(cid:229) subjektet. Detta sig (cid:228)r ocks(cid:229)
objekt (och inte PF). I f(cid:246)ljande meningar talar ju b(cid:229)de henne och sig om vem det (cid:228)r som
drabbas: Han slog henne - Han slog sig. Ordet sig (och sin) syftar (n(cid:228)stan) alltid p(cid:229) subjektet,
(cid:229)terspeglar, ger s.a.s. en reflex av detta och kallas reflexivt pronomen. Likas(cid:229) (cid:228)r mig, dig, oss,
er reflexiva ifall de syftar p(cid:229) ett subjekt jag, du, vi. ni i samma sats; annars (cid:228)r de former av ett
personligt pronomen. J(cid:228)mf(cid:246)r Jag slog mig (reflexivt) - Du slog mig (personligt). Att man kan
s(cid:228)ga Kom ih(cid:229)g, k(cid:228)ra v(cid:228)n, att jag (cid:228)r jag och du (cid:228)r du men icke *Jag slog jag beror p(cid:229)
skillnaden mellan subjektiv predikatsfyllnad och objekt.
M(cid:228)rk att ett reflexivt pronomen alltid (cid:228)r trycksvagt och att det inte kan s(cid:228)ttas f(cid:246)rst i en mening,
helt naturligt eftersom det (cid:228)r alldeles obekant (f(cid:246)r (cid:229)h(cid:246)raren och kanske (cid:228)ven f(cid:246)r talaren) vad
ett sig i b(cid:246)rjan av ett yttrande syftar p(cid:229) - det finns ingenting det kan "reflektera". Allts(cid:229) ej *Sig
slog han eller *Mig slog jag, d(cid:228)remot (personligt, betonat och kontrasterande) Mig slog du
[men inte honom]. En rad verb upptr(cid:228)der endast med reflexivt pronomen och ben(cid:228)mns, f(cid:246)ga
(cid:246)verraskande, reflexiva verb, t.ex. f(cid:246)rfasa sig, missta(ga) sig - n(cid:229)got ensamt misstaga eller
misstagas finns ej.
5 Skulle du vilja ge? - Vid verb som ge, sk(cid:228)nka, bevilja och deras motsatser (f(cid:246)r)v(cid:228)gra, neka,
ber(cid:246)va, fr(cid:229)nh(cid:228)nda m.fl. vill man alltid f(cid:229) besked om vad det (cid:228)r som ges eller nekas, (t.ex. ett
f(cid:246)rem(cid:229)l, en skriftlig handling, ett medgivande). Dessutom vill man ofta ocks(cid:229) upplysas om vem
som f(cid:229)r - eller inte f(cid:229)r - n(cid:229)got. Vid vissa av dessa verb finns alternativa uttryckss(cid:228)tt, t.ex. ge
mig boken eller ge boken till mig, vid andra bara den f(cid:246)rsta m(cid:246)jligheten: unna mig det n(cid:246)jet.
B(cid:229)de mig (eller till mig) och boken resp. det n(cid:246)jet h(cid:246)r hemma i det femte f(cid:228)ltet; b(cid:229)da
satsdelarna (cid:228)r objekt. F(cid:246)r dessa skilda objekt finns olika termer som alla kan motiveras p(cid:229) sitt
s(cid:228)rskilda s(cid:228)tt. I ge mig boken kan mig kallas dativobjekt eller indirekt objekt; och boken
ackusativobjekt eller direkt objekt.
6 a) Uts(cid:229)gs G(cid:246)teborg? - Ett samtal mellan obekanta kan inte meningsfullt inledas med denna
fr(cid:229)ga. Den m(cid:229)ste uppenbarligen fyllas ut med n(cid:229)got som samtidigt ocks(cid:229) klarg(cid:246)r om talaren
med G(cid:246)teborg menar staden eller fotbollslaget IFK G(cid:246)teborg. M(cid:228)rk nu att ett till(cid:228)gg som till
huvudstad/till (cid:229)rets lag s(cid:228)ger n(cid:229)got om subjektet G(cid:246)teborg p(cid:229) samma s(cid:228)tt som utfyllnaden i
meningarna 1 och 2 s. 4 preciserar subjekten Petersson och Lena. Utfyllnaden till
huvudstad/till (cid:229)rets lag (cid:228)r allts(cid:229) subjektiv predikatsfyllnad.
1. PRED 1 2. SUBJ (3. ADV 1) (4. PRED 2) (5. OBJ/PF)
Uts(cid:229)gs G(cid:246)teborg till x (PF)
6 b) Uts(cid:229)g man G(cid:246)teborg? - I denna likabetydande sats (cid:228)r G(cid:246)teborg objekt. Vad (cid:228)r till
huvudstad/(cid:229)rets lag f(cid:246)r satsdel? Ja, uttrycket preciserar fortfarande G(cid:246)teborg och (cid:228)r en
n(cid:246)dv(cid:228)ndig utfyllnad till uts(cid:229)g. Det m(cid:229)ste vara en PF, men nu en objektiv predikatsfyllnad
eftersom det kompletterar objektet.
1. PRED 1 2. SUBJ (3. ADV 1) (4. PRED 2) (5. OBJ/PF)
Uts(cid:229)g man G(cid:246)teborg/ till
x

Objektiv predikatsfyllnad f(cid:246)rekommer, liksom vid aktiva former av utse, bl.a. vid g(cid:246)ra (till),
anse (som/f(cid:246)r), kalla (f(cid:246)r), v(cid:228)lja (till). - Men i passivum (verbets s-former) st(cid:229)r alla dessa med
subjektiv predikatsfyllnad. Mer om subjekt, objekt, aktivum och passivum s. 8-10.
6
(Komplement:
a St(cid:246)rtade barnen in r(cid:246)da om kinderna efter leken?
b Kom han hem glad (cid:246)ver framg(cid:229)ngen?
c Trivdes hon som rektor?
d L(cid:228)mnade de hunden ensam?
I viss m(cid:229)n p(cid:229)minner satsdelarna r(cid:246)da om kinderna, glad (cid:246)ver framg(cid:229)ngen, som rektor och ensam om PF: subjekt
eller objekt fylls ut, f(cid:229)r ett till(cid:228)gg. Men detta (cid:228)r icke n(cid:246)dv(cid:228)ndigt. Det g(cid:229)r att stryka och (cid:229)terstoden utg(cid:246)r i alla fall
en grammatiskt korrekt sats, t.ex. Kom han hem? och Trivdes hon?. En PF d(cid:228)remot (cid:228)r n(cid:246)dv(cid:228)ndig. Satsdelarna
ovan (cid:228)r s. k. predikativa attribut och fungerar som ADV2. Se (cid:228)ven particip s. 13 med noterna 1 och 2. )
Nexus
F(cid:246)rh(cid:229)llandet mellan ett subjekt och predikat kallas nexus [latin: ’knut’]. I en normal sats
f(cid:246)religger finit nexus: Pelle Pettersson vann. Det finns ocks(cid:229) infinit nexus, n(cid:228)mligen n(cid:228)r ett
substantiv (eller pronomen) och en infinit verbform (infinitiv eller particip) f(cid:246)rh(cid:229)ller sig till
varandra som subjekt och predikat: (Jag s(cid:229)g) Pelle Pettersson vinna. En infinit nexus (cid:228)r
satsv(cid:228)rdig, d.v.s. man skulle i st(cid:228)llet kunna ha en sats: (Jag s(cid:229)g) att Pelle Pettersson vann.
L(cid:228)gg m(cid:228)rke till att s(cid:229)v(cid:228)l Pelle Pettersson vinna som att Pelle Pettersson vann (cid:228)r en enda
prim(cid:228)r satsdel som kan ers(cid:228)ttas av ett enda ord (grundsten 1 och 2 s. 1): (Jag s(cid:229)g) det. I denna
sista sats (cid:228)r ju det OBJ, allts(cid:229) (cid:228)r (cid:228)ven Pelle Pettersson vinna och att Pelle Pettersson vann
OBJ.
Det sj(cid:228)tte f(cid:228)ltet (ADV 2)
I det sj(cid:228)tte f(cid:228)ltet kan (men m(cid:229)ste inte alls) s(cid:228)ttas best(cid:228)mningar till huvudverbet vilka n(cid:228)rmare
avgr(cid:228)nsar, preciserar handlingen eller skeendet. Dessa best(cid:228)mningar - adverbial (ADV 2) - kan
g(cid:228)lla bl.a.
(cid:149) tiden - n(cid:228)r?/hur l(cid:228)nge?
(cid:149) platsen - var?/varifr(cid:229)n?/vart?
(cid:149) s(cid:228)ttet - hur?
(cid:149) graden (styrkan) - hur mycket?
(cid:149) medlet (verktyget) - varmed? ) Skilj p(cid:229) med = ’med hj(cid:228)lp av’
>
(cid:149) s(cid:228)llskapet - tillsammans med vilken/vilka? ) och med = ’tillsammans med’
(cid:149) orsaken - varf(cid:246)r?
(cid:149) syftet - i vilken avsikt?
(cid:149) villkoret - i vilket fall? under vilken f(cid:246)ruts(cid:228)ttning?
Mycket ofta f(cid:246)rekommer flera ADV 2 samtidigt: F(cid:228)rdades kungen /mycket snabbt/ i vagn/
fr(cid:229)n Stockholm/ till Landskrona/ p(cid:229) tre dagar/ med endast en f(cid:246)ljeslagare/? Ett substantiv som
ing(cid:229)r i ett adverbial f(cid:246)reg(cid:229)s (styrs) ofta av en preposition. (Prepositioner (cid:228)r en ordklass som
mestadels utg(cid:246)rs av korta, obetonade ord, t.ex. fr(cid:229)n, till, i, p(cid:229), med, genom, hos, av, f(cid:246)r, (cid:229)t, om,
ang(cid:229)ende; (cid:228)ven vissa flerordsuttryck, som (cid:228)r fasta f(cid:246)rbindelser, r(cid:228)knas hit, s(cid:229)som p(cid:229) grund av,
med anledning av, f(cid:246)r...skull.) Vid en del tidsuttryck saknas dock preposition: Han brukade
vissla en stump varje morgon.
1 Stannade han hemma f(cid:246)r att han var sjuk?
2 Reste hon till Rom f(cid:246)r att studera konst?
3 L(cid:228)mnade hon hemmet f(cid:246)r att han skulle f(cid:229) lugn och ro?
4 Ska Lars f(cid:229) pianot, n(cid:228)r Emma d(cid:246)r?
5 Kostar apparaten 7.300 kronor, frakten inr(cid:228)knad?
De understrukna uttrycken ovan (cid:228)r alla en enda prim(cid:228)r satsdel. (Pr(cid:246)va med omflyttning!) Och
de m(cid:229)ste alla vara ADV 2. L(cid:228)gg m(cid:228)rke till deras utseende (uppbyggnad): i 2 en
prepositionsstyrd infinitiv (med objekt), i 1, 3 och 4 en bisats, i 5 en infinit nexus (frakten
inr(cid:228)knad = ’om frakten inr(cid:228)knas’). - Om huvudsats och bisats se s. 19.
7
Mer om OBJ och ADV 2 - Prepositionsobjekt
N(cid:228)r du tidigare p(cid:229) s. 4 l(cid:228)ste Kl(cid:228)mde pojken? t(cid:228)nkte du kanske l(cid:228)gga till n(cid:229)got annat (cid:228)n
fingrarna eller sig. Det g(cid:229)r ju bra med t.ex. p(cid:229) tomaterna; men inte med p(cid:229) kv(cid:228)llen. ¯ andra
sidan kan man ha b(cid:229)de p(cid:229) tomaterna och p(cid:229) kv(cid:228)llen med: Kl(cid:228)mde pojken p(cid:229) tomaterna p(cid:229)
kv(cid:228)llen? Uttrycket p(cid:229) kv(cid:228)llen kan strykas men inte p(cid:229) tomaterna, lika litet som fingarna eller
sig. Uppenbarligen fungerar p(cid:229) tomaterna som OBJ (= f(cid:246)rem(cid:229)l f(cid:246)r en handling) fast det
avviker fr(cid:229)n ett normalt objekt p(cid:229) tv(cid:229) s(cid:228)tt: 1) det inneh(cid:229)ller en preposition (p(cid:229)), 2) det kan inte
bli subjekt i en passiv sats: J(cid:228)mf(cid:246)r Fingrarna kl(cid:228)mdes -*P(cid:229) tomaterna kl(cid:228)mdes. (Se (cid:228)ven s.
9 mitten.)
Studera nu f(cid:246)ljande meningar:
a1 Dr(cid:246)mde han om Lena? - a2 Dr(cid:246)mde han om natten?
b1 Arbetade han p(cid:229) sin avhandling? - b2 Arbetade han p(cid:229) banken?
Prepositionsuttrycken om Lena och p(cid:229) sin avhandling anger f(cid:246)rem(cid:229)len f(cid:246)r dr(cid:246)mmarna resp.
arbetet. Men om natten fattas vanligen inte som svar p(cid:229) fr(cid:229)gan vad han dr(cid:246)mde om utan n(cid:228)r.
Och p(cid:229) banken anger normalt var han hade sitt arbete.
Hur (cid:228)r det med
c Arbetade han p(cid:229) en b(cid:229)t?
I de m(cid:229)nga fall d(cid:228)r ett prepositionsuttryck anger f(cid:246)rem(cid:229)let f(cid:246)r en verksamhet har vi att g(cid:246)ra
med ett objekt. Med grammatikens hj(cid:228)lp (cid:228)r det l(cid:228)tt att visa att Arbetade han p(cid:229) en b(cid:229)t? (cid:228)r
tvetydigt:
1. PRED 1 2. SUBJ (3. ADV 1) (4. PRED 2) (5. OBJ/PF) (6. ADV 2)
c1 han p(cid:229) en b(cid:229)t
Arbetade
c2 han p(cid:229) en b(cid:229)t
Arbetade
c1 = ’H(cid:246)ll han p(cid:229) att bygga en b(cid:229)t?’
c2 = ’Hade han (ett) arbete p(cid:229) en b(cid:229)t?’
Det prepositionsuttryck som fungerar som objekt kallas av somliga prepositionsobjekt, av
andra objektadverbial. H(cid:228)r f(cid:246)redras den f(cid:246)rsta termen. (Noterbart (cid:228)r att vissa gammalmodiga
l(cid:228)rob(cid:246)cker som behandlar grammatik - (cid:228)ven om nyskrivna - icke h(cid:229)ller is(cid:228)r de ur betydelse-
och funktionssynpunkt helt olika om Lena och om natten i meningarna a1 och a2 ovan.)
Skillnad mellan prepositionsobjekt och prepositionsadverbial
L(cid:228)gg m(cid:228)rke till en faktisk skillnad mellan prepositionsobjekt och prepositonsadverbial:
prepositionen i ett adverbial m(cid:229)ste alltid st(cid:229) ihop med det uttryck den styr, men prepositionen
i ett prepositionsobjekt kan st(cid:229) ensam senare i meningen ("strandad preposition"). J(cid:228)mf(cid:246)r:
Han l(cid:228)ngtade efter semestern.
Semestern l(cid:228)ngtade han efter.
Han gr(cid:228)vde efter vatten efter semestern.
Vatten gr(cid:228)vde han efter efter semestern.
*Semestern gr(cid:228)vde han efter vatten efter.
Efter semestern gr(cid:228)vde han efter vatten.
(Vid l(cid:228)ngtade (cid:228)r allts(cid:229) efter semestern prepositionsobjekt men vid gr(cid:228)vde ADV 2 .)
8
VERB OCH VERBFORMER
Verb spelar en central roll f(cid:246)r syntaxen (= (cid:145)l(cid:228)ran om hur ord, fraser och satser fogas samman(cid:146))
och d(cid:228)rf(cid:246)r kan det anses l(cid:228)mpligt att h(cid:228)r n(cid:228)rmare ta upp denna ordklass som ocks(cid:229) (cid:228)r den
formrikaste.
Verbets stora betydelse har (cid:228)ven gjort att vissa grammatikor idag utg(cid:229)r fr(cid:229)n just verbet. (cid:147)Valet(cid:148)
av verb p(cid:229)verkar ju hela satsen. Vid en del verb t.ex. kr(cid:228)vs att subjektet (cid:228)r n(cid:229)gon/n(cid:229)got som
har liv eller i varje fall har en egenskap som liknar liv: en flicka/h(cid:228)st/klocka g(cid:229)r men icke en
sten. (Men t.ex. trappan g(cid:229)r ju upp till f(cid:246)rsta v(cid:229)ningen, inv(cid:228)nder kanske n(cid:229)gon nu. Verbet g(cid:229)
har emellertid inte riktigt samma betydelse i de b(cid:229)da fallen.) Verb som betyder i stort sett
samma sak kan konstrueras helt olika: be n(cid:229)gon om n(cid:229)got - beg(cid:228)ra n(cid:229)got av n(cid:229)gon.
AKTIVUM OCH PASSIVUM
Passivum uttrycks i svenska antingen med -s eller med en omskrivning med bli(va) eller vara.
Endast bildningen med -s, t.ex. opereras, har passiv form - passiv betydelse d(cid:228)remot f(cid:246)religger
i blir opererad.
I. Verb med b(cid:229)de aktiv och passiv form - och aktiv och passiv betydelse
A. Transitiva verb - varmed menas s(cid:229)dana verb som i aktivum har b(cid:229)de ett handlande subjekt
och ett objekt - kan utan vidare st(cid:228)llas i passivum.
Aktiv sats: Kokar mor kaffe? - Passiv sats: Kokas kaffe av mor?
Subjektet till ett transitivt verb i aktivum utf(cid:246)r handlingen. (cid:228)r aktivt.
1. PRED 1 2. SUBJ (3. ADV 1) (4. PRED 2) (5. OBJ/PF) (6. ADV 2)
a: (cid:214)ppnade pojken d(cid:246)rren
b: Opererar l(cid:228)karen flickan nu
F(cid:246)r transitiva verb i passivum: subjektet i satsen framst(cid:228)lls som (mer eller mindre
frivillig) passiv mottagare av eller f(cid:246)rem(cid:229)l f(cid:246)r handlingen:
1. PRED 1 2. SUBJ (3. ADV 1) (4. PRED 2) (5. OBJ/PF) (6. ADV 2)
c: d(cid:246)rren
(cid:214)ppnades
d: Opereras flickan nu av
l(cid:228)karen

Objektet i den aktiva satsen blir subjekt i den passiva motsvarigheten.
Subjektet i den aktiva satsen kan bli ett av-uttryck - agent (ADV 2) - vid omvandling till
passivum.