Joseph Goebbels : en biografi

386 Pages·2012·12.98 MB·Swedish

by  Lars Ericson Wolke

Joseph Goebbels
EN BIOGRAFI
Lars Ericson Wolke

HISTORISKA MEDIA

Tidigare utgivning av Lars Ericson Wolke på Historiska Media:
Svenska knektar (1995, 1998, 2002, 2004)
Svenska frivilliga (1996)
Lasse i Gatan (1997, 1999, 2007)
Vägen till westfaliska freden (red.) (1998)
Medborgare i vapen (1999)
Stockholms historia under 750 år (2001, 2003)
Andra världskriget (red.) (1998)
Krig och krigsmakt under svensk stormaktstid (2004)
Johan III (2004, 2006)
Mordet på Gustav III (2005)
Trettioåriga kriget (2006)
1658. Tåget över Bält (2008)
”Bomba och bränn dom” – Taktik och terror under 100 år av flygkrig
(2009)

Historiska Media
Box 1206
221 05 Lund

[email protected]
www.historiskamedia.se

© Historiska Media och Lars Ericson Wolke 2010
Omslag: Per Idborg
Omslagsbilder: Porträtt av Joseph Goebbels den 26 oktober 1941
(Keystone-France/IBL Bildbyrå) samt, i bakgrunden, fotografi från
partidagarna i Nürnberg den 10 september 1939 (Bundesarchiv).
Faktagranskning: Niclas Sennerteg
Tryckt utgåva ISBN 978-91-86297-13-8
E-bok ISBN 978-91-87263-03-3
Innehåll
Förord
1. Inledning
2. Hur kan vi veta vad vi vet om Goebbels?
3. Bilden av Joseph Goebbels – forskningsläget
4. Kejsardömets Tyskland omkring 1900
5. Den katolska barndomen 1897–1913
6. Studier istället för krigstjänst 1914–1918
7. Weimarrepublikens Tyskland 1919–1933
8. Litteraturforskaren 1919–1921
9. Vacklan mellan yrkesliv och politik 1922–1923
10. Den politiska karriären börjar 1924–1926
11. Gauleiter i Berlin 1926–1927
12. Gauleiter och riksdagsman 1928–1929
13. De våldsamma ”kampåren” 1930–1931
14. Vägen mot makten 1932–1933
15. Tredje riket under fredsåren 1933–1939
16. Minister i fred 1933–1939
17. Propagandisten Goebbels
18. Goebbels största propagandatriumf Berlin-OS 1936
19. Demonen Goebbels och kristallnatten 1938
20. Goebbels, Sverige och svenskarna
21. Nazityskland och andra världskriget
22. Minister i krig Framgångsåren 1939–1941
23. Minister i krig – motgångarna växer 1942–1943
24. Mordförsöken mot Goebbels
25. Antisemiten Goebbels och förintelsen
26. Mot katastrofen 1944
27. Slutakten Januari–april 1945
28. Den sista veckan 22 april–1 maj 1945
29. Goebbels – vem var han egentligen?
Referenser
Källor och litteratur
Personregister
Förord
På hösten 2008 var vi med familjen i Tyskland. Det var onekligen en
märklig känsla att se vår då 2,5-åriga dotter Sigrid på den plats i Berlin
där historien om Tredje riket och den om Joseph Goebbels tog slut i
början av maj 1945.
Den som idag står i korsningen mellan den gamla regeringsgatan
Wilhelmstrasse och Vosstrasse anar knappast något av att detta fram till
1945 var Tysklands och det ockuperade Europas maktcentrum. Men här,
bokstavligt talat just här, rasade dygnen den 30 april till den 2 maj 1945
slutstriden om Berlin. Idag är både det gamla och nya rikskansliet borta,
de synliga spåren efter Hitlers bunker är utplånade och Wilhelmplatz med
Goebbels propagandaministerium är helt förintad. Detsamma gäller Hotel
Kaiserhof, både före och efter maktövertagandet 1933 något av ett
”stamhotell” för de ledande nazisterna. Därför kan det vara svårt att ta
till sig kunskapen om vad som en gång fanns här och de hemska
händelser som utspelade sig i kvarteren när Tredje riket störtade samman
i grus och aska. Men lite längre ned på gatan finns fortfarande Hermann
Görings enorma flygvapenministerium – idag förbundsrepublikens
ekonomiministerium – och runt hörnet från Wilhelmstrasse, på
Mauerstrasse, står fortfarande den tillbyggnad till propagandaministeriets
nu försvunna huvudbyggnad som Goebbels lät uppföra 1936. I huset satt
1949 DDR:s första president Wilhelm Pieck och sedan den tyska
återföreningen 1990 förbundsrepublikens hälso-och socialministerium. Den
som tittar noga på fasaden kan ännu se spåren av kulhål från striderna
våren 1945. Så sammanfattas Tysklands dramatiska 1900-talshistoria i en
enda byggnad.
Under marken finns fortfarande, väl tillslutna, lämningarna av Hitlers
bunker under det som en gång var rikskansliets trädgård, men också,
under det nya monumentet till minnet av förintelsens offer, det
skyddsrum som byggdes i anslutning till Goebbels stadsvilla på Friedrich
Ebert-Strasse, ett stenkast norr om Wilhelmplatz. Nere i tunnelbanan
under gatukorsningen Wilhelmstrasse/Vosstrasse finns stationen
Mohrenstrasse (tidigare station Kaiserhof), där väggarna är klädda med
röd marmor från Hitlers raserade rikskansli. Medan lilla Sigrid
koncentrerade sig på en tetra äppeljuice kunde vi vuxna konstatera att
koncentrerade sig på en tetra äppeljuice kunde vi vuxna konstatera att
här, under marken, finns spåren ännu kvar. Några meter bort fanns det
luftförsvarsskyddsrum där Goebbels följde de allierade bombanfallen mot
den tyska huvudstaden. Ned hit i tunnelbanan tog sig också de sista
flyktingarna från Hitlers bunker natten mellan den 1 och 2 maj 1945, i ett
desperat försök att undkomma de sovjetiska trupperna.
Så finns här trots allt spåren efter människorna och verksamheten som
ägde rum här under nazitiden, inklusive spåren efter Hitlerdiktaturens
propagandaminister Joseph Goebbels.
Det här är en bok om en människa som för många personifierar den
ondska och den totala brist på moral som under 1900-talet drabbade
Europa och världen med blodiga diktaturer och världskrig. Därmed
handlar den om så mycket mera än ”bara” individen Joseph Goebbels:
den är ett bidrag till vår kunskap om den nazistiska ideologin, men också
om det totalitära samhället och vad det gör med människor, såväl
förtryckande som förtryckta. Men mitt uppe i dessa stora, strukturella
perspektiv finns den lilla människan, antingen hon står på maktens sida
eller ligger under dess stövel. Därför är en bok om Joseph Goebbels, och
de människor som fanns i hans närhet och tidvis rörde sig kring honom,
både en biografi över en viktig aktör och ett bidrag till kunskapen om
mera strukturella förhållanden.
Många forskare, främst tyskar, amerikaner och britter, har gått före
mig i spåren och därför har det inte funnits anledning för mig att
genomföra omfattande arkivstudier i olika tyska arkiv, det har andra
redan gjort och det grundligt. Men genom att värdera källorna och sätta
in hans agerande i sitt samtida perspektiv har jag försökt följa människan
Joseph Goebbels i såväl yrkes-som privatliv, och diskutera hur han blev
den han blev och hur det kom sig att han erövrade och kunde behålla den
maktposition han uppnådde.
Jag har valt att i ett kapitel fokusera på Goebbels förhållande till
Sverige och svenskarna, eftersom det dels är intressant för förståelsen av
Sveriges historia under naziåren, men också för att det ger ett perspektiv
på vår kunskap om de ledande nazisternas och Hitlertysklands
omvärldsbild och förhållande till grannländerna. Det perspektivet har inte
tidigare beaktats i litteraturen om Goebbels.
Bokskrivandet är ju en ensamvargens sysselsättning. Oavsett vilka
goda råd och impulser man får så är författaren til syvende og sidst
ensam vid tangentbordet. Men icke desto mindre är det några personer
ensam vid tangentbordet. Men icke desto mindre är det några personer
som med råd, och i viss mån även dåd, har bidragit till denna bok.
Min hustru Madeleine har som alltid visat ett stort engagemang för
det jag skriver. Trots egna pressande arbetsuppgifter har hon tagit sig tid
att noga läsa igenom manus och komma med en hel del konstruktiva
synpunkter som i flera avseenden avsevärt har förbättrat boken såväl
pedagogiskt som språkligt. Tack, Madeleine, för din insats!
Niclas Sennerteg, med en gedigen egen erfarenhet av forskning om
Nazityskland, har faktagranskat manus och kommit med några värdefulla
påpekanden. Vännen Björn Gäfvert har bidragit med en illustration ur
sin rikhaltiga tyska frimärkssamling. Jag vill också rikta ett tack till min
tidigare kollega, förra arkivrådet vid Riksarkivet, Lars-Olof Welander,
som välvilligt har låtit mig ta del av hans otryckta licentiatavhandling
om synen på demokrati och diktatur i den svenska pressdebatten 1936
och 1939.
Självfallet är jag ensam helt ansvarig för den slutliga form som boken
har fått.

Stockholm en av de första riktiga sommardagarna i juni 2010
Lars Ericson Wolke