Historisk Tidskrift för Finland 2013:2 2013:2

216 Pages·2013·4.63 MB·Swedish

Historisk Tidskrift för Finland 2013:2 H
is
t
o
r
is
121 Henrika Tandefelt och Maria Vainio-Kurtakko, Inledning: Herrgårdens många k
skepnader. Den finländska herrgårdsforskningens traditioner T
id
132 Kasper Kepsu, Godsdrift och tjänstemän på ingermanländska gods under s
k
1600-talets andra hälft r
if
t
156 Johanna Ilmakunnas, Adelns arbete och vardag på 1700-talets svenska herr- f
ö
gårdar. Johan Gabriel Oxenstiernas och Jacobina Charlotta Munsterhjelms r
F
dagböcker in
185 Carolina Brown, Bilder, sällskapsliv och herrgårds kultur. Maskeradporträtt, la
n
silhuetter och andra bilder från 1700-talets Tista d

216 Marie Steinrud, Per Reinhold Tersmedens Ramnäs. Bruksherrgården som scen för
status konsumtion och manifestation i början av 1800-talet
251 Henrika Tandefelt och Maria Vainio-Kurtakko, Ett storgods som historisk och
modern konstruktion. V.M. von Borns etablering på Sarvlaks i Pernå
287 Göran Ulväng, Betydelsen av att äga en herrgård. Herrgårdar, ståndsgårdar och
gods i Upp sala län under 1700- och 1800-talen
Granskningar
317 Kirsi Vainio-Korhonen, Sofie Munsterhjelmin aika. Aatelisnaisia ja upseereita
1800-luvun Suomessa. Av Juha-Matti Granqvist
322 Karin Granlund, Prins i en värld som inte fanns – om en adelsgosses uppväxt på
storgodset Tervik i 1920–1940-talets Finland. Av Maria Vainio-Kurtakko
Från fältet
326 Nytt liv i gamla herrgårdssamlingar. Av Petra Hakala
328 Nordiskt slotts- och herrgårds symposium i Skåne 2013. Av Johanna Ilmakunnas
och Henrika Tandefelt
HeRRGåRdaR ocH HeRRGåRdSäGaRe
Godsdrift och tjänstemän på ingermanländska gods
Adelns arbete och vardag på 1700-talets svenska herrgårdar
Maskeradporträtt, silhuetter och andra bilder från 1700-talets Tista
Historisk Tidskrift för Finland www.historisktidskrift.fi
Bruksherrgården som scen för statuskonsumtion och mani festation
Redaktionens adress: Institutionen för filosofi, historia, kultur- och konstforskning, 2 Storgodset Sarvlaks som historisk och modern konstruktion
PB 59 (Unionsgatan 38 A), 00014 Helsingfors universitet. Prenumerationspris 2013: 40,00 €. 0
För beställningar till utlandet tillkommer 5,00 €. Lösnummerpris: 12,00 €. Försäljning: 1 Herrgårdar, ståndsgårdar och gods i Uppsala län
Akademiska bokhandeln i Helsingfors och Åbo, Vetenskapsbokhandeln i Helsingfors 3 2013:2
:
(Kyrkogatan 14), Gaudeamus Kirja & Kahvi samt genom redaktionen. ISSN: 0046-7596 2
Tryck: Waasa Graphics Oy, Vasa 2013
Historisk Tidskrift för Finland
utgiven av Historiska föreningen r.f., Helsingfors
REDAKTIONEN
Ansvarig redaktör: Docent Lars-Folke Landgrén
Redaktionssekreterare: Fil.mag. Jens Grandell • Fil.dr Jennica Thylin-Klaus
Ekonom: Fil.mag. Michaela Bränn
REDAKTIONSRÅD ADELN OCH DESS HUS BOKNYHET!
John Strömberg (ordförande) • Anders Ahlbäck • Annette Forsén red. Johanna Aminoff-Winberg
Johanna Ilmakunnas • Henrik Knif • Lars-Folke Landgrén
Jani Marjanen • Henrik Meinander • Eljas Orrman • Henrika Tandefelt
Stig in i Riddarhuset! Det har nu gått 150
Nils Erik Villstrand • Holger Weiss • Charlotta Wolff
år sedan byggnaden stod färdig och 150
år sedan lantdagen sammankallades efter
en paus på drygt 50 år. Med boken Adeln
och dess hus får läsaren betrakta 1800- och
TILL VÅRA LÄSARE 1900-talets samhälle med Riddarhuset som
Meddelanden om prenumer ationer och utkiksplats.
adressföränd ringar skall riktas till vår adress:
Artikelskribenter: Johanna Aminoff-Winberg, Inb. 39,90 €
Bo Lönnqvist, Jessica Parland-von Essen, Anna Ripatti,
HTF / Michaela Bränn
Alex Snellman, Henrika Tandefelt, Eva Helen Ulvros
Institutionen för filosofi, historia, kultur-
och Johanna Wassholm.
och konstforskning
Inb. 39,90 €
Pb 59 (Unionsga tan 38 A)
Ett samarbete mellan Fontana Media och Riddarhuset i Helsingfors.
00014 Helsingfors universitet

Tele fon 040-563 1492 Sandvikskajen 13, 00180 Helsingfors • www.fontanamedia.fi • tfn [phone] 30 • [email protected]
E-post: [email protected]
Redaktionens kontaktuppgifter:
[email protected]
[email protected]
[email protected]
Historisk Tidskrift för Telefon [phone] (Lars-Folke Landgrén)
Finland
Historisk Tidskrift för Finland
www.historisktidskrift.fi trycks med bidrag av
Vetenskapliga samfundens delegation och
Svenska littera tur sällskapet i Finland
Henrika TandefelT ocH Maria Vainio-kurTakko
Inledning:
Herrgårdens många skepnader
Den finländska herrgårdsforskningens traditioner
Historisk Tidskrift för Finland behandlar i det här numret gods
och herrgårdar, ett traditionellt ämne som har många skep-
nader och kan ingå i flera olika traditioner. Herrgårdar kan
och har studerats ur flera synvinklar som utgår från olika nivåer eller
aspekter av godsens historia. Vi kan ställa fokus på jorden och godset,
utgå från ekonomin, studera byggnaderna, betrakta särskilt samling-
arna eller betrakta människorna som det centrala för vår förståelse av
herrgården som plats och företeelse i historien. Val och prioriteringar
som dessa ger olika typer av herrgårdshistoria.
Släkternas och herrgårdarnas historia har traditionellt varit så starkt
sammanbundna att man ofta har haft svårt att skilja dem åt. Vi känner
igen sättet att berätta om en herrgård genom personhistoriska skild-
ringar, händelser och anekdoter också i sättet på vilket herrgårdar pre-
senteras under guidade turer. Relationen mellan platsen, föremålen,
porträtten och individerna ger den perfekta pedagogiska inramningen
för en släkt- och personhistorisk infallsvinkel. Sättet att se herrgården
som plats för släkthistoria leder tillbaka till släkternas eget intresse för
förfäderna och det de har lämnat efter sig. Eftersom släktens historia,
bland annat manifesterad i släktens herrgårdar och gods, har varit en så
viktig del av en adlig självuppfattning och kultur har flera herrgårdar,
herrgårdssamlingar och livet på gårdarna dokumenterats och skild-
rats av ättlingar. På 1800-talet framväxte en medvetenhet eller upp-
fattning om herrgårdarna som ett nationellt arv.1 I 1880-talets Finland
ledde ett intresse för att dokumentera herrgårdarnas samlingar till en
1. Bo Stråth, Sveriges historia 1830–1921 (Stockholm 2012), s. 278–284. Se även Anna
Ripatti, Jac. Ahrenberg ja historian perintö. Restaurointisuunnitelmat Viipurin ja Turun
linnoihin 1800-luvun lopussa, Suomen muinaismuistoyhdistyksen vuosikirja 118 (Hel-
sinki 2011).
Historisk Tidskrift för Finland årg. 98 2013:2
122 Henrika Tandefelt och Maria Vainio-Kurtakko
Från Sarvlaks park. Foto: Svenska litteratursällskapet i Finland.
inventering av porträttsamlingarna vid herrgårdar och i andra herr-
skapshem. Förteckningar över porträtt, ofta sammanställda av stats-
arkivarien Reinhold Hausen, publicerades under många år på 1880-
och 1890-talen i Svenska litteratursällskapets serie Förhandlingar och
uppsatser. År 1931 utkom sedan som en fördjupning och utveckling av
detta dokumenterande K.K. Meinanders Porträtt i Finland före 1840
1–2 (1931). I Magnus Björkenheims förteckning Äldre fransk litteratur
på herrgårdar i Finland (1929, faksimileutgåva 1981) från samma tid
var det herrgårdsbibliotekens skatter som var i fokus.2
2. Se även historiografisk utredning i Bo Lönnqvist, ’Etnologiskt herrgårdsstudium – mål
och metoder’, Finländskt herrgårdsliv. En etnologisk studie över Karsby gård i Tenala,
Folklivsstudier XI, SSLS 480 (Helsingfors 1978), s. 17.
Herrgårdens många skepnader 123
I det här numret av HTF får vi bland annat läsa om friherre Viktor
Magnus von Born, som organiserade herrgården Sarvlaks arkiv, knöt
sig och sin familj till arkivkontinuiteten och skrev släkt- och herrgårds-
historiska böcker. Han skrev också själv en förteckning över porträtten
på Sarvlaks för Förhandlingar och uppsatser 3 (1887). I följande genera-
tion gick von Borns svärson, historikern P.O. von Törne och släktingen
Kurt Antell i samma fotspår då de i olika sammanhang studerade och
dokumenterade flydda tiders herrgårdsliv och socknens historia. Det
gjorde också V.M. von Borns dotter, författaren Elsa von Born med
sina böcker Nio syskon på landet (1931), som är en idylliserad beskriv-
ning av uppväxten på Sarvlaks, Skönhet och hjärta (1942), där hon be-
skriver fem kvinnliga släktingar, och Pernåboken (1949) om socknen.
Framför allt Nio syskon på landet betraktades då den kom ut 1931 som
ett fönster in i adelns slutna vardagsvärld. Det är en finländsk represen-
tant för en genre, som är mera förekommande i Sverige och som har
fått benämningen herrgårdsmemoarer.3 De två andra böckerna hör till
en tradition och genre som man kunde beskriva som en kombination
av släkthistoria, minnen, lokalhistoria och kulturhistoria som också
har företrätts t.ex. av Nils Gustav Grotenfelt i böcker som En berättelse
från Savolax (1994) och Herrgården. Wehmais under självständighets-
tidens tillblivelse (1997), och nyligen av Karin Granlund med boken
Prins i en värld som inte fanns. Om en adelsgosses uppväxt på storgod-
set Tervik i 1920–40-talets Finland, som recenseras längre fram i detta
nummer. Herrgården som en idyllisk plats att blicka tillbaka på före-
kommer dessutom i många äldre memoarer och självbiografier, som
i Annie Furuhjelms Den stigande oron (1935).
Liksom bl.a. herrgårdarna i Sverige och Danmark har de finländ-
ska herrgårdarna under 1900-talet dokumenterats som ett viktigt, och
också försvinnande kulturarv i illustrerade bokverk som Herrgårdar i
Finland 1–3 (Gabriel Nikander et al. 1928–1929), Gabriel Nikanders och
Eino Jutikkalas Säterier och storgårdar 1–2 (1939–1942), som gavs ut på
finska i tre delar åren 1939–1945, och Ragna Ahlbäcks Gods och herre-
säten i Finland (1946). Dessa verk kom ut i tider då Finlands herrgår-
dar och agrara struktur påverkades och förändrades avgörande av flera
3. Angela Runqvist, ’Minnenas herrgårdar. Bilder och berättelser i memoarer’, Mats Hell-
spong et al., Herrgårdsromantik och statarelände. En studie av ideologi, kulturarv och
historieanvändning (Stockholm 2004).
124 Henrika Tandefelt och Maria Vainio-Kurtakko
lagar om omfördelning av jorden: under 1918–1919 de s.k. torparlagar-
na, 1922 Lex Kallio och under och efter vinter- och fortsättningskriget
lagarna om snabbkolonisering för att kompensera förlusten av stora
delar av Karelen. Tillsammans med Gunnar Suolahtis något tidigare
publicerade verk om Finlands prästgårdar och Finlands prästerskap
(1912 och 1919/1927) är dessa stora och dokumenterande samlingsverk
om Finlands herrgårdar viktiga bidrag till ståndens kulturhistoria. De
innehåller beskrivningar av ägoförhållanden och ägare under tidernas
lopp, samt av byggnader, samlingar och godsdrift. Särskilt texterna i
Herrgårdar i Finland, som är skrivna av skribenter som var väl för-
trogna med herrgårdsägarna och herrgårdskulturen, har starka drag
av ett berättande inifrån denna kultur.
Verken kan också betraktas som sin tids coffee table-böcker, rikt
illustrerade med bilder av exteriörer, välkomponerade interiörer och
enskilda föremål. Till denna genre hör också Carl Jacob Gardbergs
mera sentida efterföljare, storsäljaren Finländska herrgårdar (1989,
Suomen kartanoita s.å.), illustrerad med fotografier tagna av Kaj Dahl,
men med mera komprimerade skildringar av herrgårdarnas arkitek-
tur, samlingar och ägarhistoria. Också böcker om en mera begränsad
regions eller orts herrgårdar, som varierar samma grundkoncept, har
getts ut under de senaste decennierna. Bo Lönnqvists Herrgårdar och
rusthåll i Helsingforstrakten (2009) med fotografier av Katja Hagelstam
– som bygger på Lönnqvists bok Gamla gårdar i Helsingforstrakten.
Kulturhistoriska tidsbilder från 1995 – som kompletterar det traditio-
nella upplägget med en mera kulturhistorisk och kulturantropologisk
infallsvinkel, är ett exempel från de senaste åren. En socken och dess
herrgårdar – fjorton till antalet – presenteras också i boken Someron
kartanot (2011), redigerad av Leeni Tiirakari och med nytagna bilder av
Manu Kärki. Den läsande allmänhetens och marknadsförarnas intresse
för herrgårdsböcker illustreras bl.a. av att denna bok då den gavs ut i
en tredje upplaga 2013 fick ett nytt namn, ny pärmbild och delvis nya
illustrationer. Från det lokalt hållna ”herrgårdar i S omero” – en sock-
en på gränsen mellan Tavastland och Egentliga Finland – har man
övergått till det mera allmängiltiga namnet Kartanokierros, herrgårds-
rundan. De två första upplagorna pryds på pärmen av en exteriörb ild
av L achtis herrgård i Somero i ett leende sommarlandskap, medan
den tredje upplagan pryds av en interiörbild med en ö ppen dörr som
bjuder läsaren att stiga in i nästa rum.
Herrgårdens många skepnader 125
Den förändrade pärmbilden till boken om herrgårdarna i S omero
vittnar om de betoningar och trender som allt mera har präglat de
senaste decenniernas herrgårdsböcker. Läsarna bjuds längre och längre
in i herrgårdarna och dessa fylls i allt högre grad av möbler, männis-
kor och sällskapsliv. Riitta Koskinens Säätyläiskoti. Sisustuksia, histo-
riaa, tapakulttuuria 1700-luvulla (2003), om inredning, seder och bruk,
och hennes Suomalainen kartano. Kustavilaisen ajan säätyläis elämää
(2013), om bland annat byggnadsstil och livsföring på sex herr gårdar i
Egentliga Finland – båda med foton av Katja Hagelstam – ingår i denna
trend. Man har också vandrat ut i herrgårdsparkerna, som i boken
Fagervik. Trädgårdskonst i bruksmiljö redigerad av Irma Lounatvuori
(2004). Ett populärt uppslag under de senaste åren har varit att för-
flytta sig från salongen till kök och hushåll genom böcker som Jouni
Kuurnes Louhisaaren linnan talousreseptit (1770–1850), hushållsrecept
från Villnäs, från 2008 och Laukon kartanon keittiössä (2008), i köket
på Laukko herrgård, skriven av Leena Lagerstam och redigerad av Liisa
Lagerstam. Den senare boken hör till en genre där läsaren genom det
generöst tilltagna bildmaterialet bjuds att stiga in i herrgårdens kök
och till att beskåda det magnifikt dukade bordet med alla sina läcker-
heter, medan den förstnämnda representerar kommenterad utgivning
av källmaterial i transkriberad form.
Vid sidan av den tradition som de ovan nämnda på ett eller annat
sätt relaterar till, där herrgården och godset är starkt sammanlänkade
med ägarsläkterna, finns också andra perspektiv som utgår från jorden
och godset, och som betonar godssamhället i sin helhet. Några år efter
att Herrgårdar i Finland 1–3 hade utkommit disputerade Eino Jutikkala
på ämnet gods och herrgårdar med avhandlingen Läntisen Suomen
kartano laitos Ruotsin vallan viimeisenä aikana (1932), västra Finlands
herrgårdsväsende under svenska tidens slut. Hans intresse för godsen
som en del av agrar och ekonomisk historia ledde honom också att skriva
om allmogens historia i Suomen talonpoika kautta aikojen (1946) och i
Suomen talonpojan historia (1958, Bonden i Finland genom tiderna, 1963)
samt Bonden – adelsmannen – kronan. Godspolitik och jordegendoms-
förhållanden i Norden 1550–1750 (1979). Med inspiration av Jutikkalas
Läntisen Suomen kartanolaitos Ruotsin vallan viimeisenä aikana har
Alex Snellman nyligen gjort en undersökning om storgodsens ägar-
struktur i Nyland under 1800-talet och 1900-talets början (Ennen ja
nyt 2012).
126 Henrika Tandefelt och Maria Vainio-Kurtakko
Perspektivet att utgå från och studera hela godssamhället, och integ-
rera allmogens historia i godsets och herrgårdens historia, har senare
anammats och utvecklats t.ex. av Olle Sirén i hans undersökningar
om Sarvlaks och Malmgård (1980, 1995) i Pernå i Nyland där land-
böndernas och torparnas arbete, villkor och levnadsstandard ges en
central roll i förståelsen av godshelheten. Godsekonomin och gods-
näringarna studeras som hela godssamhällets grund, samtidigt som
Sirén också betraktar herrgårdsägarna och deras val och behov. I fem
delar av Pernå sockens historia (1965–1999) har Sirén betraktat en hel
herrgårdsbygd ur en social, ekonomisk och politisk aspekt. I den etno-
logiska studien av Karsby gård i Tenala, som leddes av Bo Lönnqvist
(Finländskt herrgårdsliv, 1978), utgjorde också folkets arbete, vardag
och fest en viktig komponent i förståelsen av herrgården som helhet,
liksom även i A nna-Maria Åströms avhandling ’Sockenboarne’. Herr-
gårdskultur i Savolax 1790–1850 (1993). Etnologerna Lönnqvist och
Åström har dessutom genom etnologisk och antropologisk metod fo-
kuserat på kulturella och sociala mönster och traditioner som fram-
träder i herrgårdssamhället och betraktat herrskapets kulturform och
liv genom frågor om tingens ordning, människors rörelser i rummet,
tidens och årets rytm gestaltade genom vardag och fest. Anna-Maria
Åström gör i ’Sockenboarne’ en studie av herrgårdsägandets förändringar
i Savolax under den undersökta perioden, samt studerar hur karriär-
val och utkomst förändrades över tid. Härvidlag kan hon också sägas
vara en efterträdare till socialhistorikern Kaarlo Wirilander vars bok
Herrasväkeä. Suomen säätyläistö 1721–1870 (1977) också har översatts
till svenska (Herrskapsfolk. Ståndspersoner i Finland 1721–1870, 1982).
Ytterligare ett viktigt perspektiv på herrgården är det konst- och
arkitekturhistoriska. Herrgårdarnas arkitektur har varit ett stående inslag
i översiktsverk om finländsk konst och arkitektur och har också behand-
lats i en del doktorsavhandlingar i konsthistoria: Anna-L isa Ambergs
avhandling om det numera förstörda Suur-Merijoki på Karelska näset
(2003), Birgitta Stjernvall-Järvis avhandling om herrgårds arkitekturen
i Sysmä och Hartola i Tavastland (2007), och Riitta Koskinens avhand-
ling om stadsarkitekten C. F. Schröder som herrgårdsarkitekt (2012). En
förenande nämnare för dessa är en strävan att med lite olika m etoder
beskriva herrgårdsbyggnader och delvis inredningar i samverkan med
livsstil, ideal och social positionering. Amberg behandlar en borgerlig
släkt i det tidiga 1900-talet, Stjernvall utgår från en adelssläkts herr-
Herrgårdens många skepnader 127
gårdar på lokal nivå och Koskinen studerar en arkitekts arbete och de
byggherrar som engagerade honom.
Trädgårdar och parker som en del av herrgårdens bebyggda m iljö
och idévärld har undersökts i några verk. I Finland framstår särskilt
trädgård och park vid bruksherrgården Fagervik i Ingå i Västra Nyland
och vid ryske kammarherren Ludvig Heinrich von Nicolays lustlant-
ställe Monrepos i Viborg som särskilt fina och intressanta. Just dessa
parker har också studerats i konst-, kultur- och idéhistorisk belysning.
Fagerviks trädgård och park har placerats i den europeiska trädgårds-
konstens historia med boken Fagervik. Trädgårdskonst i bruksmiljö
(2004), redigerad av Irma Lounatvuori. Parken i Fagervik och dess an-
knytningar till sin samtids europeiska parker och lustträdgårdar fram-
kommer också i den unge Mikael Hisingers resedagbok från 1783–1784,
Halki vanhan Euroopan. Matkapäiväkirja 1783–1784 (2012), som har
översatts till finska av Jouni Kuurne. Vid sidan av fästningar, manu-
fakturer, konstsamlingar m.m. besökte och beskrev den 26-årige sonen
till Fagerviks ägare också flera parker. Dagboken ges ut på original-
språket svenska av Svenska litteratursällskapet i Finland. Monrepos
park, samlingar och arkitektur har behandlats av Rainer Knapas i fl era
sammanhang och på många språk, särskilt i boken Monrepos. Ludwig
Heinrich Nicolay och hans värld i 1700-talets ryska Finland (2003).
Knapas betraktar trädgården, parken, samlingarna och arkitekturen,
samt herrgårdsdiktning och idéer som en helhet. En kombination av
konst-, kultur- och idéhistoria präglar också M aria Vainio-Kurtakkos
avhandling Idyll eller verklighet? Albert Edelfelt och Gunnar Berndtson i
det moderna genombrottets ambivalens (2010). Vainio-Kurtakko studerar
ett urval av Edelfelts och Berndtsons konstverk som är skapade i herr-
gårdsmiljö – ofta i trädgården, parken eller vid bryggan. Studien foku-
serar på hur dessa konstverk illustrerar de båda konstnärernas position
mellan herrgårdssamhällets värderingar och sociala normer och mera
frisinnade idéer om frihet, jämlikhet och broderskap som odlades i
nordiska och franska konst- och kulturkretsar.
Under senare år har det i Finland getts ut ett antal böcker om en-
skilda herrgårdar i vilka flera skribenter kastar ljus över en rad olika
infallsvinklar. Herrgården blir i dessa böcker en prisma genom vilken
man kan beskriva arbetet, ekonomin, människorna, släkterna, arki-
tekturen, landskapet, samlingarna m.m. Texterna kombineras ofta i
dessa böcker med gamla bilder ur herrgårdens och släktens arkiv med
128 Henrika Tandefelt och Maria Vainio-Kurtakko
motiv som ”herrskapsliv” och ”herrgårdsporträtt”, samt med nytag-
na bilder av exteriörer, interiörer och föremål. Till denna grupp hör
bland annat Stensböle i Borgå. En herrgård i 700 år (2004), redige-
rad av Henrik Degerman, Torsten Edgren och Olle Sirén, Louhisaari
(Villnäs) från 2005, med Irma Lounatvuori och Marja-Terttu Knapas
som redaktörer, och Sarvlax. Herrgårdshistoria under 600 år (2010),
med Henrika Tandefelt som redaktör och med nytagna fotografier
av Katja Hagelstam. Det senaste tillskottet i denna genre är Johanna
Wassholms och Christer Kuvajas Gården vid kanalen. Strömma gårds
historia (2013). I boken Åminne. Gårdens historia och restaureringen
av karaktärsbyggnaden (2009), som har redigerats av Merja Niemi-
nen och Irma Lounatvuori, har också restaureringsarbetet presente-
rats utförligt i text och bild.
Det under 1990-talet växande intresset inom historieforskningen
för eliter och makt – vilket också innebar ett ökat intresse för adeln –
berikade också herrgårdarnas historia med flera intressanta böcker och
doktorsavhandlingar. Det handlar om frågeställningar kring eliternas
maktutövning, medel och nätverk, manligt och kvinnligt aktörskap
samt positionering och manifestation med bl.a. herrgården som kon-
text. Mirkka Lappalainen beskriver i Släkten, makten, staten. Creutzar-
na i Sverige och Finland under 1600-talet (2005, svenska översättningen
2007) adelns makt som en del av den centraliserade statens tillkomst
och utveckling, och studerar släkten Creutz på 1500- och 1600-talen
som ett konkret exempel. Johanna Ilmakunnas avhandling om famil-
jen von Fersen i 1700-talets Sverige, Ett ståndsmässigt liv. Familjen von
Fersens livsstil på 1700-talet (2011, svensk översättning 2012), studerar
familjens och enskilda aktörers livsstil, positionering och strategier ut-
gående från ekonomi, inkomster, investeringar och konsumtion. Både
hos Lappalainen och hos Ilmakunnas är herrgården och godset en vik-
tig komponent i enskilda personers och släkters makt- och förmögen-
hetsstrategier. Samma frågor är centrala också i Anu Lahtinens under-
sökning Anpassning, förhandling, motstånd. Kvinnliga aktörer i släkten
Fleming 1470–1620 (2007, svensk översättning 2009) som sätter fokus
på kvinnligt aktörskap i släkt- och godskontexten. Hon undersöker
särskilt kvinnors möjligheter – och begränsningar – som medlemmar
av släktnätverk och studerar också ett antal kvinnliga gods ägare. Kirsi
Vainio-Korhonen har i sina böcker om Sophie Creutz (2008, svensk
översättning 2011) och Sofie Munsterhjelm (2012) – varav den senare