Hans Majestät Konungens jultal

10 Pages·0.06 MB·Swedish

by  Projekt Runeberg

Hans Majestät Konungens jultal
av Carl XVI Gustaf
Förord till den elektroniska utgåvan
Varje år på juldagens kväll håller Sveriges konung ett jultal till folket. Projekt Runeberg har fått Hans Majestäts
Carl XVI Gustafs nådiga tillstånd att publicera texten till de senaste årens jultal över Internet, som framgår av
nedan återgivna brev. Förhoppningsvis kan de vara av intresse inte minst för svensk och utländsk skolungdom,
studenter, svenskar som bor i utlandet och utlänningar som vill lära känna vårt land.
Kungl. Slottet den 27 januari 1995
Lars Aronsson
Datorföreningen Lysator
Linköpings universitet
581 83 LINKÖPING
På uppdrag av Hans Majestät Konungen tackar jag för Ditt brev av den 28 december med förfrågan om att få
distribuera Konungens jultal över Internet.
Vi har nu haft möjlighet att fråga Konungen om ärendet och Han säger ja till publicering över Internet. Jag
bifogar de senaste tre årens jultal och återkom gärna om Du önskar ytterligare tal.
Med vänliga hälsningar
Cecilia Wilmhardt
Informationssekreterare
Hans Majestät Konungens jultal 1992
Kära svenskar, hemma och utomlands!
Det är för mig en angelägen och kär tradition att varje år, just denna dag, få vända mig till alla Er här hemma och
i främmande länder.
Just nu, när vi i Sverige omger oss med en varm julstämning, står många svenskar på vakt för freden i oroshärdar
i fjärran länder. Andra kämpar, inom ramen för kristna och humanitära organisationer, mot svälten och nöden
som utbreder sig över hela vår jord. Jag vänder mig till Er alla men också till Er som verkar för Sverige
utomlands, för svenska företag runt om i världen, och därmed också för oss här hemma. Era insatser är
beundransvärda och ovärderliga.
*
I dagliga nyhetssändningar påminns vi om hur kort avståndet är mellan liv och död, mellan glädje och sorg.
Under året som gått har krigets fasor kommit oss närmare, inte minst genom den svåra konflikten på
Balkanhalvön. Krigets offer når även våra gränser. Vi tar, i enlighet med den tradition vi har i Sverige, emot och
skyddar så många vi förmår.
Sverige är en del av världssamfundet. Vi kan inte leva isolerat och det har vi heller aldrig gjort. Vårt land har
aktivt tagit del, då omvärlden kallat på vår hjälp, och det måste vi fortsätta att göra.
*
År 1992 har kraftigt präglats av de ekonomiska problem, som en djup lågkonjunktur medför. Detta påverkar oss
alla. Arbetslösheten har sällan varit så hög. Varje dag möter vi nya kriser, nedläggningar, indragningar och
konkurser. Till en del är problemen ett resultat av vårt nära beroende av våra handelspartners. Men detta är en
ringa tröst för alla de enskilda människor som drabbas och som får lämna både hem och arbete och vilkas liv
många gånger slås i spillror.
De ekonomiska problemen har också bidragit till att skapa oro och i vissa kretsar fientlighet mot omvärlden.
Runt om i Europa, och dessvärre även i Sverige, växer främlingshat och rasism. Många flyktingar, som kommit
hit för att få skydd, känner sig i stället hotade. Allt detta är skrämmande och oacceptabelt i vårt Sverige.
Alltsedan tidernas begynnelse har vi varit ett invandrarland. Under hela vår historia har vi utvecklats i nära
samklang med andra länder. Svenskar har sedan medeltiden rest utomlands för att studera vetenskaper, konst och
hantverk. På samma sätt har utlänningar kommit hit för att undervisa eller lära sig av oss.
Invandrarna är idag en del av Sverige och de bidrar på ett påtagligt sätt till vår svenska kultur. Vår enda
möjlighet är att fortsätta att utvecklas och gå framåt i nära samarbete med vår omvärld.
*
Det finns ingen anledning till att vi i vårt land skulle låta dagens molltoner övergå i hopplöshet och resignation.
Vårt land är i grunden rikt, priviligierat och välordnat.
Vi är en av världens äldsta demokratier. Svenska folket har genom århundraden samlats till ting och riksmöten.
Under vår historia har vi genomgått många svåra perioder, men gemensamt har vi alltid löst våra problem. Vi har
stora resurser i form av miljö och naturtillgångar, erfarenhet och kunskaper, välutbildade och kunniga ungdomar
som är redo att med entusiasm och stort engagemang ta sig an sina uppgifter. Allt detta utgör en solid bas för den
kraft och det mod som behövs för att vi ska våga pröva nya vägar och fatta de beslut som behövs för framtiden.
*
Drottningen och jag har under året som gått bl.a. besökt Estland, Lettland och Litauen. I sin nyfödda frihet möter
dessa stater och deras medborgare stora svårigheter - mestadels av ekonomisk karaktär. Men där finns, allt detta
till trots, en oerhörd livstro och entusiasm samt en beundran för oss svenskar, vårt välstånd och vår snabba
utveckling under 1900-talet.
Det var en stor upplevelse för mig, att som förste svenske kung sedan min farfars far, Gustaf V, få besöka det fria
Estland och Lettland. Ja, jag var också den förste efter Karl XII, som besökte det fria Litauen. Drottningen är den
enda svenska drottning överhuvud taget, som besökt dessa våra närmaste grannländer i öster.
Våra statsbesök i de baltiska länderna blev inte bara historiska utan också resor i historien för oss. För mig var
det angeläget att nu, då diktaturens bojor slitits sönder, bidra till Sveriges återupptagande av vänskapliga
förbindelser med dessa länder, som står oss så nära. Sverige knyts nu till de baltiska staterna genom en ständigt
växande väv av privata och officiella kontakter, inom handel och ekonomi, vetenskap och forskning. Många
hundra studenter läser exempelvis svenska i Estland, Lettland och Litauen.
Det är ett ömsesidigt intresse för oss, alla grannar på var sin sida om Östersjön, att miljöproblemen angrips
snabbt och effektivt. Vårt gemensamma hav måste åter bli rent. Brytningen av oljeskiffer och fosforit har på ett
upprörande sätt förstört naturen över stora områden. Depåer av kärnavfall och bristfällig avloppsrening är andra
sorgliga arv från den mörka tid som varit.
*
Under FN:s stora konferens för miljö och utveckling i Brasilien i juni månad påmindes vi än en gång om de
globala problemen. Det är ett långsamt och svårt arbete som ligger framför oss. Men mycket gott hopp finns i det
faktum att insikten om problemens vidd får en allt större spridning. I fler och fler länder blir man medveten om
hur angeläget och brådskande det är att kraftfulla åtgärder med det snaraste sätts in för att bevara naturen till
kommande generationer. Personligen gläds jag åt det faktum att så många svenska ungdomar tar aktiv del i
kampen för miljön. Vi har lyckats sprida det viktiga budskapet till en mycket central grupp för vårt samhälles
framtid.
*
Men världen - och Sverige - tyngs inte enbart av problem. Det är viktigt att se framåt med hopp och tillförsikt.
Drottningen och jag besökte under sommaren världsutställningen i Sevilla. Där visades i de olika nationella
paviljongerna många nya intressanta lösningar och vägar mot framtiden.
Med stolthet såg vi i den svenska paviljongen exempel på hur våra uppfinningar spritts över världen och
utvecklats till multinationella företag. Och så sker än idag; vårt land ligger långt framme i tekniskt kunnande. Vi
har många skickliga forskare och företagare, som betyder mycket för Sverige, hemma och givetvis utomlands.
Det bevisades bl.a. av de vetenskapliga symposier som arrangerades inom ramen för det svenska deltagandet i
Expo 92. Det är viktigt att vi fortsätter att hålla vår svenska fana högt, när vi nu steg för steg knyts allt närmare
övriga Europa.
*
Sverige har ansökt om medlemskap i EG, och vår riksdag har godkänt EES-avtalet. Kanske utvecklas inte alltid
samarbetet så snabbt som vi ibland önskar. Men det är av stor betydelse för vår egen nationella självkänsla att vi
vet vad vi ger oss in i. I diskussionerna för och emot EG tenderar vi att tappa bort en av grundpelarna i
gemenskapen: genom att knyta Europas länder närmare varandra skall framtida krig förhoppningsvis framstå
som både onödiga och omöjliga.
Under kort tid har Europas karta förändrats avsevärt. Nya stater har uppstått, gamla allianser har rivits upp. Det
är en ofta dramatisk nutidshistoria som utspelas inför våra ögon. Jag finner det fullt förståeligt om många känner
sig oroliga inför framtiden och undrar var Sverige står och vart vi är på väg.
1993 kommer att bli ett historiskt år på många sätt. Hela svenska folket kommer då att kunna göra en vandring i
sin egen historia. Jag ser mycket fram emot den stora utställningen "Den svenska historien", som Drottningen
och jag inviger här i Stockholm i mars. Och på andra platser i vårt land görs det olika satsningar, som kommer att
erbjudas dem som är intresserade av en vandring genom århundradena.
Jag tror att det är av mycket stor betydelse att vi alla och envar kan vår historia. Inte av nostalgiska eller
sentimentala skäl utan för att vi ska kunna få naturlig kraft, inspiration och framtidstro. Om man inte vet varifrån
man kommer, har man så mycket svårare att förstå vart man är på väg. Vår historia ger bakgrunden till vår nutid
och de traditioner som vi bär med oss. Vi skall inte gömma undan utan lyfta fram och vara stolta över vår
historia. I ett större europeiskt sammanhang är det viktigt att vi har dessa kunskaper, som är en framträdande del
av vår nationella identitet.
*
Jag ser nu fram emot ett nytt år i övertygelse om att vi gemensamt skall kunna arbeta oss ur våra svårigheter. Vi
måste se framtiden an med tillförsikt och tilltro till vår omvärld.
Julens budskap är just gemenskap och kärlek. Det gäller både i stort och smått. Vi som har förmånen att fira
helgen med nära och kära får inte glömma dem som är ensamma och utanför. Många av Er som finns i
främmande länder är av olika skäl förhindrade att vara hemma just nu. Vi sänder Er en alldeles särskild tanke.
Tillsammans med min familj vill jag önska Er alla, här hemma och långt borta, en fridfull och skön julhelg samt
ett riktigt Gott Nytt År!
Hans Majestät Konungens jultal 1993
Kära svenskar, hemma och utomlands.
Det är tjugo år sedan min käre farfar, Gustaf VI Adolf, gick bort och jag tillträdde Sveriges tron. De år som
förflutit sedan dess har varit oerhört rika på upplevelser och intryck. Drottningen och jag har haft unika
möjligheter att besöka olika delar av vårt land och därmed också kunnat se och lära om Sveriges mångskiftande
samhälle, näringsliv och kultur.
Vi har också företrätt Sverige under åtskilliga resor runtom i världen. Syftet har varit att medverka till att stärka
Sveriges kontakter i när och fjärran. Under det gångna året har bl a Norge, Polen, Indien och östra delen av
Tyskland besökts.
När jag tillträdde mitt ämbete som vårt lands monark antog jag valspråket "För Sverige i tiden". Med detta ville
jag understryka vikten av att Kungen och Kungahuset följer med i tiden, står mitt i utvecklingen, och att vi är
beredda att aktivt bidra till en bra utveckling för vårt land.
Om det finns något begrepp som dominerar utvecklingen idag, så är det förändring. Förändringen är snabb, bl.a.
inom politik, ekonomi och teknologi. Detta ställer stora krav på oss alla. Dagens politiska världskarta ser
annorlunda ut än för bara några år sedan. Mycket av det som hänt är positivt. Berlinmurens fall blev startskottet
för en genomgripande förändrings- och demokratiseringsprocess i Öst- och Centraleuropa.
Beslutet att avskaffa apartheid i Sydafrika måste betecknas som ett historiskt genombrott. Och låt oss också
hoppas att uppgörelsen mellan Israel och PLO leder till det resultat vi alla önskar, nämligen varaktig fred i
Mellersta Östern.
Säkerhetspolitiken har idag fått ett annat innehåll med nya hot i släptåg. Etniska motsättningar, gapet mellan rika
och fattiga, den snabba folkökningen, miljöförstöringen, ökade flyktingrörelser - dessa faktorer får en allt större
betydelse för utvecklingen i världen. Även om mycket av detta sker på andra kontinenter, påverkas Sverige
starkt. Klotet är litet. Problemen vi står inför känner inga nationsgränser.
I delar av världen kan således utvecklingen för närvarande målas i ljusare färger. Men tyvärr finns det åtskilliga
exempel på motsatsen. Jag tänker främst på de många väpnade konflikter som pågår världen över, också i vårt
närområde. Media matar oss dagligen med inbördeskrigets fasor i före detta Jugoslavien, ett ohyggligt skådespel
som dessvärre är verkligt. Vi känner avsky och vanmakt. Vi frågar oss, med rätta, hur kan detta få ske i hjärtat av
Europa.
Under senare år har det totala antalet flyktingar i världen ökat starkt. Orsaken är, som så ofta i historien, politiskt
förtryck, krig och inbördes konflikter. Men vi börjar också se exempel på att människor flyr, därför att sociala
eller miljömässiga förhållanden där de bor inte ger något hopp för framtiden.
Det är svårt att se en lösning på alla dessa problem, om vi inte ger högsta prioritet åt fattigdomen i u-länderna.
Detta kräver ett aktivt ledarskap från de rika länderna och däribland Sverige. En viktig förutsättning är självfallet
att u-ländernas egna regeringar visar ett genuint intresse för både fördelningsfrågor och kampen mot
ineffektivitet och korruption.
Fattigdomen, folkökningen och hotet från miljön inger berättigad oro, och jag skulle önska att dessa frågor får
större utrymme i debatten än hittills.
Det är viktigt med denna bakgrund, när vi diskuterar flykting- och invandrarfrågor i vårt eget land. Hit kommer
tusentals människor som flytt undan krig, förföljelser och våld. Flykten representerar nästan alltid den sista
utvägen.
Första advent genomförde Röda Korset en manifestation mot främlingsfientlighet i Sverige. Den följdes upp av
ett stort antal torgmöten över hela landet. Syftet var bl.a. att påminna om flyktingarnas ofta vidriga och
skrämmande upplevelser i sina forna hemländer. I Röda Korsets upprop sades att "det är en förmån att bo i ett
land som faktiskt kan ta emot dessa medmänniskor". Ja, i detta uttalande instämmer Drottningen och jag
helhjärtat.
Sveriges ekonomi uppvisar idag flera problem. Många människor känner oro inför framtiden. Detta får dock inte
medföra att vi stänger våra gränser eller behandlar dem illa, som sökt skydd och hjälp i vårt land. Det finns i
själva verket all anledning att påminna om de bidrag till utveckling som vårt land har fått och får genom sina
kontakter med omvärlden. Invandrare har i alla tider berikat vår kultur. Sveriges historia utgör en spännande väv
av inhemska och utländska impulser och människor.
Problemen i den svenska ekonomin har drabbat många hårt, först och främst de arbetslösa. Att förlora sitt arbete
och därmed sin lön skapar stor osäkerhet. Det viktigaste för var och en av oss är att ha en uppgift, att känna att vi
behövs. När den tryggheten rycks undan faller hela tillvaron ofta i bitar.
Vi befinner oss i en ny fas i utvecklingen, där landvinningarna inom tekniken lett till allt större
produktivitetsvinster. Invanda begrepp ställs på huvudet när vi står på tröskeln till kunskapssamhället.
På många sätt är det en fascinerande utveckling, samtidigt som den är skrämmande för många. Som vanligt, när
utvecklingen går snabbt, känner vi oro inför det nya och det ovana. För att möta kraven och möjligheterna i
kunskapssamhället behövs en attityd präglad av lika portioner ödmjukhet, öppenhet och realism.
Arbetsmarknaden kommer inte bara att kräva mera av kunskap och kompetens utan också vilja till anpassning
och utveckling.
Idag är utbildningen för de flesta av oss förlagd till ungdomsåren. I det framtida samhället får vi i stället se
utbildningen som en återkommande aktivitet. Det är nödvändigt, om vi vill hänga med i den allt snabbare
förändringsprocessen. Utbildning och kultur kommer att bli allt mera bärande byggstenar i våra liv i framtiden.
En fortsatt hög arbetslöshet innebär stora påfrestningar för hundratusentals enskilda medborgare men också
negativa effekter för rikets finanser.
Det sedan flera år snabbt stigande budgetunderskottet ligger nu på drygt 200 miljarder. Detta kan accepteras
tillfälligt men inte som ett permanent fenomen. Precis som i ett vanligt hushåll måste statens finanser på sikt
balanseras.
Det allvarligaste med budgetunderskottets ökning är att vi för varje år vältrar över en allt större börda på våra
barn. Det är de som sist och slutligen får betala en stor del av notan.
Svårare att mäta är den skuld vi gradvis bygger upp på miljöområdet. Man kan likna naturen vid ett kapital på
banken, som representeras bl.a. av en stabil atmosfär, ren luft och rent vatten, friska skogar, åkerjordar och hav.
Precis som fallet är med pengar på banken är vi intresserade av en jämn och god avkastning från detta
naturkapital. Denna avkastning är i allvarlig fara idag som ett resultat av överuttag, avfall och föroreningar.
Exempel på detta är bl a risken för klimatpåverkan, uttunning av ozonlagret samt förstöring av de kustnära
haven. Östersjöns alltmera utsatta situation samt försurningens härjningar är illavarslande tecken i vårt
närområde.
Den goda viljan bakom många av de reformer, som byggt vårt land, går inte att ta miste på. Men realismen i
kalkylerna har inte alltid varit verklig. Samtidigt ser vi att både miljö-problemen och teknologiutvecklingen
innebär utmaningar, där våra traditionella lösningar inte räcker till.
Trots problemen är det min absoluta övertygelse att vårt land kommer att klara de omställningar som krävs.
Viktigast av allt är att inte låta sig nedslås av pessimism utan att öppet möta svårigheterna och ta vara på de
möjligheter som finns.
Den övergripande uppgiften för oss alla består i att försöka förändra och utveckla dagens ekonomiska system
mot större långsiktighet, större naturhänsyn och mot ett läge, där varje människa själv kan skapa sig en
meningsfull tillvaro. Men kanske måste vi temporärt slå ner på kraven och acceptera det som bjuds, både i stort
och smått, som samhälle och enskilda individer. Det är inte min mening att vi för den skull skall ge avkall på vår
integritet. Nej tvärtom, den kommer att stärkas om vi kan visa att vi även i tider av svårigheter kan samverka för
vårt eget och landets bästa.
Ett ökat samarbete behövs också på andra nivåer: internationellt, och då inte minst inom Europa, mellan
naturvetenskap och samhällsvetenskap, mellan teknik och kultur. Kort sagt är det nödvändigt med flera
horisontella kontakter.
Det gamla samhället lärde oss att sätta gränser. Men i det framtida samhället kommer behovet av att bygga broar
och att överskrida gränser att dominera. Så här i jultid tänker jag på mycket konkreta gränser som måste raseras.
Den mellan två grannar. Det är viktigt att vi tar oss an vår nästa, att vi knackar på hos den som är ensam eller
sjuk. Det behövs så litet, men det betyder så mycket, för att vi själva skall bli bärare av julens glada budskap.
Jag vill avsluta med att säga att det är min ärliga övertygelse att "den ljusnande framtid" trots allt är vår. I den
andan vill jag och min familj önska Er alla en god fortsättning på julen och ett riktigt gott nytt år. Vi har mycket
att vara tacksamma över i vårt land. Det är en stor förmån att få bo och verka i Sverige.
Hans Majestät Konungens jultal 1994
Kära svenskar, hemma och utomlands.
Ett år känns ofta som en evighet för ett barn. Tiden fram till julafton är oändlig. Vi vuxna, däremot, märker inte
alltid att ett år har gått. Julen kommer lika överraskande varje år. Men för både barn och vuxna är julen en
speciell högtid som bryter vardagen och ger oss tid att stanna upp. Julen är en tid för anhöriga, vänner och andra
medmänniskor. En tid för stilla tankar. Därför är det för mig en särskild känsla att få vända mig till Er på
Juldagen och tala om det vi har gemensamt.
Varje år i livet är unikt och formar oss som människor. Några år stannar för alltid kvar i våra tankar. 1994 är ett
sådant år.
Estoniakatastrofen berör oss alla. Sverige, som omvärlden och vi som lever här upplever som ett tryggt land, har
drabbats av en ofattbar katastrof och en djup sorg. En sorg som vi fortfarande känner och som vi delar främst
med våra grannländer Estland och Finland.
Ordet katastrof framträdde i hela sin grymhet när så många anhöriga, goda vänner och arbetskamrater så oväntat
rycktes bort. Vid denna helg vill jag, å min familjs och hela svenska folkets vägnar, än en gång framföra vår
starka medkänsla med alla Er anhöriga. Sorgen och saknaden känns ofta särskilt tung just vid de stora
högtiderna.
De nära och goda förbindelser som funnits sedan länge och nu åter håller på att byggas upp mellan de baltiska
staterna och Sverige är naturliga och omistliga. Vi är grannar. Vi har mycket gemensamt, historiskt och inför
framtiden. Den fruktansvärda katastrofen i Östersjön och vår gemensamma sorg har fört oss ännu närmare
varandra.
*
Sverige tar nu ett stort steg ut i Europa. Denna kontinent har inte bara under vår tid varit delad i två -
ekonomiskt, politiskt och militärt - skilda block. Europa har också historiskt sett varit splittrat och härjat av krig.
Sverige hade sin del i detta, exempelvis under stormaktstiden. Även de nordiska vikingarna for vida omkring och
spred skräck. Men de bidrog också till att förändra och bygga upp nya samhällsformer.
Det finns många spår av Sverige i andra länder. Vi påminns om den svenska historien just när vi är utomlands.
Jag besökte nyligen Lützen och Leipzig, där man i år högtidlighåller 400-årsminnet av Gustav II Adolfs födelse.
I Estland talar man om den goda svenska tiden, i Polen talar man om våra gemensamma kungar. I Skottland talar
man om arvet från vikingarna, i Norge om unionstiden. Vår historia är ofta också en del av ett annat lands
historia. Att vara medveten om sin historia ger perspektiv på nutiden och möjlighet att dra nyttig lärdom för
framtiden.
Det finns också många spår av andra länders historia i Sverige. Redan under stenåldern förändrades samhället
genom invandring. Mycket av det vi tycker är typiskt svenskt har tillkommit efter inspiration och påverkan från
andra länder. Dagens jultomte som gjorde entré i slutet på 1800-talet är en blandning av den svenska
gårdstomten och utländska förebilder. Vårt speciella firande av Lucia bygger på gamla svenska folkseder kring
årets mörkaste tid men också på sydeuropeiska traditioner.
Det för oss så genuint svenska i möbler och inredning från 1700-talet är vår tolkning av den tidens konst- och
hantverksströmmar i Europa. Även våra matvanor förändras hela tiden genom inflytande från andra matkulturer.
Pizza, pasta, hamburgare och kebab hör idag till vår vardagsmat. Och våra så typiskt svenska kåldolmar är en
turkisk rätt som fördes hem av Karl den XII och försvenskades.
Att bevara och förändra är en ständigt pågående process. Gamla traditioner vävs ihop med nya i takt med att
samhället förändras. Kulturarvet är en del av vår historia men också något vi skapar just nu, för framtiden.
*
Kontinenten kommer oss närmare när vi nu går med i Europeiska Unionen.
Svenska folket har känt starkt engagemang i folkomröstningen om Sveriges medlemskap i EU. Många har varit
tveksamma, många har också sagt nej till ett medlemskap. Men majoriteten av medborgarna gav sitt stöd för ett
medlemskap.
Det är en tillgång för Sverige att så många har diskuterat och ifrågasatt och att så många har skaffat sig grundlig
information. Vi behöver engagerade och kunniga medborgare i det europeiska samarbetet, som ständigt är under
utveckling. I en demokrati, liksom i det samarbete mellan demokratiska stater vi nu går in i, är det viktigt att alla
åsikter kommer fram och kan diskuteras öppet.
Vi människor har många olika identiteter, samtidigt som olika faktorer binder oss samman. Kultur och
traditioner, språk och historia, sport och politik. Om vi befinner oss utanför Europa betraktar vi oss som
europeer. I Europa är vi nordbor. I Norden svenskar och i Sverige är vi smålänningar eller jämtar. På alla nivåer
behöver vi samarbete där vi, var och en, varje land, varje region, bidrar med just det vi är bra på.
I år har 75-årsjubileet av beslutet om svenska kvinnors rösträtt firats. Kvinnorepresentationen i våra politiska
församlingar har ökat markant efter valet i september. Att riksdagen nu består till mer än 40 procent av kvinnor
har väckt uppmärksamhet långt utanför Sveriges gränser. Detta är ett av de många områden där våra nordiska
länder är viktiga förebilder och där vi kan påverka utvecklingen i andra länder.
Många svenskar är ambassadörer för Sverige. Inte bara alla Ni som bor och verkar utomlands utan även alla som
turistar i andra länder, alla som tar emot besökare från utlandet. Och alla som deltar i samarbete över gränserna.
Alla bidrar till att skapa en bild av Sverige och till att göra Sverige välkänt runt om i världen. Det bereder väg för
nya, ömsesidigt berikande kontakter mellan Sverige och andra länder.
Det gäller inte minst det internationella samarbetet inom idrotten som är av gammalt datum och förenar
människor från jordens alla hörn. Samtidigt är idrotten mycket nationell, man tävlar som representant för sitt
land.
Att även Sverige märks i internationella sammanhang är idrottsåret 1994 ett bra bevis för. Vi har kunnat glädja
oss åt åtskilliga svenska framgångar i stora sammanhang, flera gånger drabbats av nationell yra. Hundratals
miljoner TV-tittare har följt våra duktiga landslags framfart på VM-, OS- och EM-arenorna. Många storartade
individuella prestationer är också värda allt beröm.
*
Vardagen behöver lysas upp av fest och gemenskap. Det finns mycket att glädja sig över. Men det vackra och
goda i livet trängs ofta undan av bekymmer och oro. Bilder från jordens alla oroliga hörn får oss att undra över
människans gärningar. Vi känner oss ofta helt maktlösa.
Det finns många i vårt Sverige som har det svårt, som är ensamma eller sjuka. Många som drabbats av personliga
tragedier. Flyktingar som lämnat sitt land och är oroliga över sina anhöriga. Alla som tvingats in i arbetslöshetens
gissel.
Vår riksdag och regering står inför svåra uppgifter. Vi måste få balans i vår ekonomi och skapa nya
arbetstillfällen. Att ha ett jobb att gå till är inte bara nödvändigt för den egna ekonomin utan har också stor
betydelse för självkänslan, att veta att man behövs.
Vi lever bara ett liv men vi delar det med många. Vad vi gör och vad vi inte gör påverkar både oss själva och
andra. Vi kan inte bara förlita oss på att andra löser alla problem, utan var och en av oss har också en uppgift i att
göra livet lättare för våra medmänniskor.
Som enskilda individer måste vi också ta vår del av miljön. Om vi gör det, påskyndas utvecklingen och
internationella insatser och lösningar underlättas.
Varje sekund tillkommer tre nya världsmedborgare, tre nya munnar att mätta. Världen står inför enorma
försörjningsproblem, som kommer att kräva all vår skaparkraft för att lösa. Ett kortsiktigt utnyttjande av jordens
resurser inskränker kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. En ständig målsättning måste
vara att leva i harmoni med naturen.
Erfarenheten visar också att utvecklingen och tekniken - rätt använd - kan gå hand i hand med människan och
naturen. Den nya informationsteknologin kommer att innebära en revolution i vårt dagliga liv. Arbetet förändras.
Jorden krymper. Vi kan snabbt få information om det mesta. Det är en spännande utveckling som ger
fascinerande möjligheter, som vi måste ta tillvara på rätt sätt. Sverige har sedan lång tid tillbaka innehaft en
tätposition på teknologins område. Det är nu viktigt att vi tar tillvara denna potential och hoppar på tåget också
när det gäller informationsteknologins utbredning.
En av de stora uppgifterna för den nära framtiden måste vara att rensa upp i utbudet av allt brutalare
våldsskildringar. Våldet i vårt eget land inger mig stark oro, inte minst på det sätt det breder ut sig bland barn och
ungdomar. De fruktansvärda våldsdåden på Stureplan i Stockholm för bara några veckor sedan fyllde mig med
sorg och avsky. Vi föräldrar måste ta ansvar för våra barn. I samarbete med skolan, myndigheterna och
massmedia - och inte minst tillsammans med barnen och ungdomarna själva måste vi ta krafttag för att få slut på
allt meningslöst våld i samhället.
Tillsammans kan vi göra viktiga insatser också genom att ta avstånd från missbruket av alkohol och droger som
breder ut sig långt, långt ned i åldrarna.
Detta missbruk kan förstöra en ung människas hela liv. Ett liv som inte går i repris för någon. Vi måste alla
reagera, bestämt och villkorslöst. Tystnad, likgiltighet leder ingen vart, tvärtom.
*
Att vårda och utveckla det vi har och skapa möjligheter för alla människor att leva ett värdigt liv, i fred och
frihet, är en utmaning för oss alla. Jag hoppas att vi i vårt land, i fast övertygelse om vårt ansvar och våra
möjligheter, skall kunna bidra till en sådan utveckling.
Med dessa ord vill jag och min familj önska Er alla - här hemma och utomlands - en god fortsättning på julen och
ett Gott Nytt År.
Digitaliserad av Projekt Runeberg och publicerad på http://runeberg.org/svkonung/.
Konverterad till .pdf, .epub, .mobi och .txt av Arkivkopia och publicerad på
https://arkivkopia.se/sak/runeberg-svkonung.
Filen skapad 2018-12-18 17:11:31.226455