Ett bortglömt 1800-talsfynd av träsksammetslöparen, Chlaenius sulcicollis (Coleoptera, Carabidae)

3 Pages·2001·2 MB·

by  Ljungberg, H

Ett bortglömt l8O0-talsfynd av träsksammetslöparen,
C hlae niu s s ulc ic o lli s ( C oleop ter a, C arabidae)
HÅK,qN LJUNGBERG
Ljungberg, H.: Ett bortgliimt lB0O-talstynd av träsksammetslöparen, Chlaenius sulcicollis
(Coleoptera, Carabidae). [An overlooked 19th century record of the ground beetle
Chlaenius sulcicollis (Coleoptera, Carabidae).1 Entomologisk Tidskrift 122 (l-2): 57-
59. Lund. Sweden 2001. ISSN 0013-886x.
An old, previously unknown Swedish record of the extremely rare ground beetle Chlaenius
sulcicolis (Payk.) has been found in a public collection. The species was long thought to be
restricted to the extreme south of Sweden, but this record together with the recent discovery
of a locality in central Sweden completes our pictr.rre of the species' distribution consider-
ably, and gives the picture of a wider (albeit scattered) distribution in the eastern part of the
country. Since the discovery in 1998 the Swedish population, which is one of very few
known in northern E,urope, has been subjected to pitfall trapping. It is questioned whether
large scale pitfall trapping is ajustifiable rnethod lbr studying the biology ofa species red-
listed as critically endangered, or ifmore non-destructive methods should be preferred.
H. Ljungberg, Dept. of Quaternar-r- Geolog,y, Lund University, Trtrruwtigen 13, SE-223 63
Lund, Sweden. E-mail <hctkan.ljungberg@ geoL.lu..se>
Om de svenska fynden
Träsksammetslöparen (Chlaenius sulcicollis av dem vara gjort i en för arten naturlig biotop,
(Payk.)), hör till våra mest sällsynta jordlöpare snarare än i driftmaterial på havsstranden. Dess-
och är även i övriga Europa en ytterst sällsynt utom finns i samlingarna på Zoologiska museet i
och överallt rödlistad art. Såsom varande strikt Lund ett äldre svenskt exemplar av träsksam-
knuten till tidvis översviimmade, hydrologiskt metslöparen, som knyter samman förekomsten i
ostörda kärrmarker. hotas den framför allt av ut- Gästrikland också med de sydsvenska tynden.
dikningar och regleringar. De svenska fynden var Exemplaret, som härör ur C.G. Thomsons sam-
till helt nyligen begränsade till de sydsvenska ling, är försett med en av Thomson handskriven
landskapen Skåne, Oland och Gotland, och med etikett med texten: "Småland, coll. Ljungh".
undantag för ett vinddrifisfynd hade arten inte Utan tvekan är detta beläggexemplaret för det
påträffats inom landet efter första världskriget. fynd från Skärsjö i Bälaryd socken som I 823 pu-
Upptäckten av en population på en myr nära blicerats av Ljungh (enl. Lindroth 1949, s. 858),
Gävle i södra Gästrikland (Wallin et al. 2000) var och som legat till grund för Thomsons uppgift
därför en stor överraskning. Detta fynd f-öran- om att arten påträffats i Småland (Thomson
ledde mig att på nytt granska vad som var känt 1859). Lindroth (1945, s.371; 1949, s.858) av-
om artens utbredning i Norden, och intressant färdade detta fynd med kommentaren att det (fritt
nog visade det sig att ett par fynd liån sydvästra översatt) "utan tvekan rör sig om C. quadrisul-
Finland var kända (Lindroth 1945). Aven om ccttus" . Denna slutsats är i och ftir sig förståelig,
dessa lynd huvudsakligen tycktes röra sig om eftersom C. quadrisulcatus (Payk.) länge varit
vinddrivna exemplar, så förefaller åtminstone ett känd från detta område (från Småland, Väster-
51
Håkan Ljungberg Ent. Tidskr. 122 (2001)
götland och Östergötland), medan C. sulcicollis
har verkat ha en mer exklusivt sydlig utbred-
?
ning. Det står i alla fall klart att Lindroth aldrig
hade tillfälle att granska beläggexemplaret. I
och med detta fynd framstår såväl den nyligen
upptäckta förekomsten i Gästrikland som de
ovannämnda finska fynden i en annan dager.
Bälaryd är nämligen beläget uppe på Syd-
svenska höglandet (ca I 80 m ö.h.), i en region
som klimatiskt mer liknar Bergslagen än syd-
ligaste Sverige. Det förefaller inte alls otroligt
att träsksammetslöparen har, eller åtminstone
tidigare har haft, en mer vidsträckt utbredning i
östra Sverige (fig. I ), och att de få och glest
spridda fynden fär skyllas artens stora sällsynt-
het i kombination med att levnadssättet gör den
mycket svårfunnen.
i
På Gustavsmyren Gästrikland påträffades
förutom träsksammetslöparen också den närbe-
släktade strimmiga sammetslöparen (C. qwadri-
sulcatus), och Wallin et al. (2000) framkastade
rentav tanken att det möjligen skulle gå att på-
träffa också praktsammetslöparen ( C. c o s t ul atws
(Motsch.)) tillsammans med dessa två arter på
någon svensk lokal. I detta sammanhang kan det
vara intressant att nämna att C. sulcicollis och
C. costulatus så sent som 1990 påträftades till-
sammans på en lokal i östra Lettland (Barsev- Fig. l. Svensko fynd av trtisk,sam.metsl.öparen,
skis 1993). Uppenbarligen uppvisar dessa tre Chlaenius sulcicollis. Ofvllda cirklar markerar
arter stora likheter i levnadssätt och biotopval. gamla La.ndskapsuppgifte r utan erakt lokaLangivelse.
Med undantag av den nordliga.vte lokalen är allafynd
gjordaföre 1920.
Några kritiska synpunkter Swetlish records of Chlaenius sulcicollis. Open
De stora sammetslöparna Chlaenius costulatus, circles denrie old provincial records witlloLi exact
C. quadrisulccLtus och C. sulcicoLlis är pampiga bcality. With the exception oJ the northernmost
djur, som p.g.a. sin sällsynthet och svåråtkom- locality, all records are fronr before 1920.
lighet är eftertraktade samlarobjekt. De är dess-
utom arter som står högt upp på rödlistor i hela
sitt europeiska utbredningsområde och som t.ex. emellertid alltid nyttan av vunna kunskaper vä-
tycks balansera på utrotningens brant i hela Cen- gas mot risken för negativa effekter på popula-
traleuropa. Sannolikt har vi i Norden med våra tioner som kan misstänkas vara såväl små som
stora arealer relativt opåverkade myrmarker ett isolerade.
ansvar ftir deras tbrtbestånd. Att fastställa i vil- Beträffande C. suLcicollis, som är rödlistad
ken miljö fortplantning och larvutveckling sker som akut hotad (Gärdenfors 2000), känns det
är naturligtvis av största vikt om vi skall kunna inte bra att det redan året efter upptäckten inleds
avgöra exakt vilka egenskaper som gör de kända omfättande insamlingar med lalllällor på den
lokalerna till lämpliga habitat, och hur sådana enda kända svenska lokalen. Visst kan man all-
miljöer skall kunna bevaras eller återskapas på tid argumentera att det kan finnas ett mörkertal
andra platser i landet. Vid sådana studier måste av oupptäckta populationer, men innan sådana
58
Ent. Tidskr. )22 (2001) Ett hortglömt I 800-tal,sfynd av träsksammetslöparen
faktiskt har konstaterats anserjag att man av för- förklara varför de trots sin storlek är så dåligt
siktighetsskäl måste behandla djuren som om de kända, och så sällan påträffats av samlare. Vid
bara förekom på de få lokaler där de hittills på- fallfällestudier av dessa arter fångas då enbart de
träffats. Det vore önskvärt att insamlingar be- exemplar som tillfälligtvis begett sig upp på
drevs med återhållsamhet. tills dess vi vet mer fastare mark, och man riskerar att helt missa de
om utbredningar och populationsstorlekar hos viktigaste aspekterna av arternas biologi: födo-
dessa starkt minskande arter. sök, fbrtplantning och larvutveckling. Helt klart
Alldeles oavsett sådana invändningar tycks är att många frågetecken beträflamde sammets-
fallfällor vara ett trubbigt instrument för att stu- löparnas biologi finns kvar att räta ut!
dera dessa djur. Insamlingarna av C. quctdri-
suLcatus (Wallin et al. 1999) och C. sulcicollis
(Wallin et al. 2000) har, trots att åtskilliga adul- Tack
ter erhållits, inte lyckats ge svar på grundläg- Ett varmt tack till Roy Danielsson, som generöst har
gande frågor som var larvutvecklingen sker eller givit rnig tillgång till samlingarna på Zoologiska In-
när/varlhur larver och adulter söker sin föda. Jag stitutionen, Lund. Mikael Sörensson har granskat och
tror att anledningen är att att levnadssättet hos kommenterat texten.
dessa arter zir mer eller mindre amfibiskt, ett lev-
nadssätt som tidigare har konstaterats hos andra
jordlöpare, bl.a. Carabus clathratus L. Exem- Litteratur
plar av C. clathratus som observerats i fången- Barsevskis, A. 1993. Austrumlatvijas Vaboles. Dau-
skap har tillbringat upp till 15 minuter åt gången gavpils (Saule).
under vattnet, och bara besökt vattenytan för att Gärdenfors, U. (red.) 2000 Rödlistade arter i Sverige
förnya det luftfonåd de hållit under sina täck- 2000. ArtDatabanken, Uppsala.
Lindroth. C.H. 1945. Die Fennoskandischen Carab-
vingar (Thiele 1911). Jag har själv vid Mälaren idae, I. Göteborgs Kgl. Vet. Vitterh. Samh.
kunnat observera hur exemplar av C. clathratus
som släppts i vattenkanten aktivt dykt och för- HMaunsdeli. ,Z oSoe1r.. BA vzdl (. 11).0 9G).öteborg (Medd. Göteborgs
sökt att undkomma springade längs botten. De Lindroth, C.H. 1949. Die Fennoskandischen Carab-
flesta andra strandlevande jordlöpare beter sig idae, III. - Göteborgs Kgl. Vet. Vitterh. Samh.
på ett helt annat sätt när de hamnar i vattnet, och Handl., Ser. B 4 (3). Göteborg (Medd. Göteborgs
lörsöker i stället ta sig i land "simmande" på yt- Musei Zool. Avd. 122).
spänningen. Det finns observationer som tyder Thiele. H.-U. 19'17. Carabtd Beetles in Their Envi-
på att också C. quadrisulcatus och C. sulcicollis ronments. Springer-Verlag. Berlin.
hör till de arter som till stor del är aktiva under Thomson, C.G. 1859. Skandinaviens Coleoptera,
synoptiskt bearbetade. T. Lund.
vattenytan. Det första uppländska exemplaret av
Wallin, H., Lindelöw A., Roos, P, Holmer, M. 1999.
C. qu ad r i s u L c at u s p äträff ades v i d vattenhåvnin g Strimmiga sammetslöparen (.ChlaeniLts quadri-
efter dykare (M. Jonsell, muntl.), och på Gus- sulccttus (Paykull))(Coleoptera: Carabidae) i
tavsmyren påträffades det första exemplaret av norra Uppland aktivitet, käkslitage och ålder. -
-
C. sulcicollis simmande/krypande över botten Ent. Tidskr. 120 (3): 101-110.
på ca 5 cmentimeters vattendjup (U. Nylander Wallin, H., Lindelöw, Å., Nylander, U. 2000. Tr'äsk-
och egen obs.). Kanske tillbringar våra stora sammetslöparen (.C hlae niu s s ul c i c o I li s (Paykull ))
sammetslöpare baret en bråkdel av sin aktiva tid (Coleoptera: Carabidae) i södra Gästrikland -
på torra land, något som också skulle kunna aktivitet, käkslitage och ålder. - Ent. Tidskr. 121
(4): l6l-170.
59