Erfarande och synvändor PDF
Preview Erfarande och synvändor
Nr 2006:03 Erfarande och synvändor En artikelsamling om de samhällsorienterande ämnenas didaktik Tore Almius, Bo Andersson, Per-Olof Hansson, Elisabeth Hesslefors-Arktoft, Siv Karlström, Vilgot Oscarsson, Roland Severin, Bengt Tedeborg Göteborgs universitet Institutionen för pedagogik och didaktik ERFARANDE OCH SYNVÄNDOR en artikelsamling om de samhällsorienterande ämnenas didaktik Författarna och SODIK, - kollegiet för de samhällsorienterande ämnenas didaktik vid Institutionen för Pedagogik och Didaktik, Göteborgs universitet Förord Det finns flera olika anledningar till att vi ger ut en artikelsamling om So- didaktiska frågor. En är att det inte finns så mycket specifik litteratur om So- didaktikens teori och praktik. En annan är, att vi som bidragit med artiklarna, och som har flera decenniers erfarenheter som lärarutbildare på So-området, vill dela med oss av våra erfarenheter. Ett tredje skäl är att vi anser att den samhälleliga medborgarfostran bör förstärkas i skolan. Grundskolan tenderar att bli en treämnesskola där fokus är på svenska, matematik och engelska, dvs de ämnen som har nationella prov och som är behörighetsgivande för gymnasiestudier. Men vi anser, att So-ämnena är skolans viktigaste ämnen, därför att de skall ge eleverna de kunskaper och de attityder som behövs för att befästa och fördjupa demokratin. Då behöver lärare, och blivande lärare, ha bra verktyg för att stimuleras att fördjupa skolans medborgarfostran. Vi menar att vår artikelsamling fyller ett sådant syfte. Artikelsamlingen har vi gett rubriken ”erfarande och synvändor”. ”Erfarande” står för att vi anser att lärande innefattar att elevers erfarenheter står i centrum men också att undervisningen skall ge eleverna erfarenheter. Elevers lärande är en process, som innebär att ge det erfarna en mening och struktur i ett socialt och samhälleligt sammanhang. Kunskap innefattar meningsfulla erfarenheter. ”Synvändor” står för att vi anser att lärande också innebär att möta det okända, att få nya perspektiv som utmanar och berör. Erfarenheter i form av upplevelser och intryck skapar frågor och ger synvändor, som genom reflektion och bearbetning främjar lärande och utvecklar ny kunskap. Det är i skärningspunkten mellan elevers erfarenheter och andras, mellan det kända och det okända, mellan olika perspektiv, som vi lär. Vi som skrivit artiklarna är alla verksamma, eller har varit verksamma, vid enheten för ämnesdidaktik, So-gruppen, vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet. Vi har under alla våra yrkesverksamma år sett som vårt viktigaste uppdrag, att förmedla att So-undervisningen skall hjälpa eleverna att förstå sig själva och sin omvärld och att den skall lära eleverna att handla för att påverka sin omvärld. So-undervisningen skall utveckla goda demokrater som kan, vill och vågar göra sin röst hörd! Ansvariga för redigeringen av denna artikelsamling har varit Elisabeth Hesslefors- Arktoft och Vilgot Oscarsson. Mölndal i juni 2006 Författarna 3 4 Innehåll Förord 3 Inledning 5 Att utgå från erfarenheter, utmana och skapa nya erfarenheter 7 Elisabeth Hesslefors-Arktoft Elever och lärare tycker om So 19 Vilgot Oscarsson Det lärande samtalet 63 Roland Severin Utmaningen 99 Siv Karlström Fältstudier ett sätt att lära genom möten, upplevelser och erfarenheter 125 Tore Almius Globaldidaktik 153 Per-Olof Hansson Upptäcka och erfara vidare Variationer i undervisningen i historia 179 Bo Andersson Att resa med ”Nebraska” På fri fot med Springsteen i klassrummet 203 Bengt Tedeborg 5 6 Elisabeth Hesslefors-Arktoft Att utgå från erfarenheter, utmana och skapa nya erfarenheter Elisabeth Hesslefors-Arktoft Elisabeth Hesslefors-Arktoft, universitetslektor vid Institutionen för Pedagogik och Didaktik (IPD), vid Göteborgs universitet, problematiserar och diskuterar i denna artikel begreppen ”erfarenheter” och ”intresse”. Vad innebär det egentligen att utgå från elevernas erfarenheter och intressen i undervisningen? Vad står begreppen för? I artikeln ges också synpunkter på hur teori och praktik kan förenas i ett erfarenhetsbaserat lärande. Vad innebär ”erfarenhet”? Begreppet erfarenhet används ofta i vardagliga sammanhang utan att problematiseras eller att man avkräver en definition av den som använder det. Det blir däremot nödvändigt att definiera begreppet för att förstå frågan om ”att utgå från elevers erfarenheter”. Det svenska ordet erfarenhet kommer från det tyska erfahren. I den tyska språkkonstruktionen är prefixet "er" en förstärkning och bestämning av nyttan av det som stammen i ordet säger. Fara-erfara, (jämför känsla-erkänsla). Er-prefixet bestämmer och ger en positiv förstärkning av ordet fara. "Det är en erfaren man", ett vardagligt uttalande som är berömmande. Det ligger en bedömning i detta som avser att mannen därmed vet mycket och har varit med om mycket. Om vi tittar på ordet fara så innebär detta att man förflyttar sig på något sätt. Er- prefixet ger detta förflyttande en positiv riktning mot att förflyttandet har inneburit något för den som förflyttat sig som man kan tänka på som en utveckling. Ett förflyttande som inte bara gått spårlöst förbi utan som har inneburit någonting för människan. Man erfar som process och något blir en erfarenhet, ett förflyttande med en innebörd. Ett ord som i vardaglig mening används som synonym till erfarenhet är upplevelser. I engelska språket finns ingen skillnad mellan dessa. De översätts med samma ord: experience. På svenska är ordet upplevelse förknippat med händelser, tillfällen som är förknippade med emotioner. "Det var en upplevelse!" eller "jag upplevde att mötet gick väldigt bra". Det är inte sakliga bedömningar av tillfällen utan ett sätt att lägga vikt vid den känsla man haft av tillfället. Likheten med erfarenhet är att händelser (som både kan vara förflyttanden och tillfällen) ger 7 Att utgå från erfarenheter människan något, innebär något. Skillnaden är den att när det gäller erfarenhet går inte tankarna bara till känslomässiga ting utan ger en riktning mot innebörder av alla slag. I erfarenhet finns en tydligare process inbyggd i språkkonstruktionen som inte finns i ordet upplevelser. Josefsson (1985) menar att erfarenhet med ett vardagsspråkligt synsätt innebär ”en fond av i livet förvärvade kunskaper”. Hon refererar till filosofer som Gadamer för att visa att förvärvandet av nya erfarenheter är en omvälvande process. En föreläsare kan inte bara ge deltagarna igenkänningstecken utan där måste finnas en utmaning, något nytt. Två synvinklar har Josefsson pekat på: den tidigare erfarenheten och det nya som utmanar erfarenheten. Dessa två synvinklar av erfarenheter kan jämföras med John Deweys två kriterier för hur man skall betrakta erfarenheter i samband med utbildning. Begreppet erfarenhet är centralt för Dewey och därmed för den progressiva utbildningsfilsosofin. Deweys erfarenhetsbegrepp Deweys (1938) teori om erfarenhetsbegreppet så som det kan beaktas i utbildningssammanhang för att det skall leda till "sann kunskap" beskrivs i boken Experience and Education. Ur denna framställning tar jag fasta på de två kriterierna: kontinuitet och interaktion. Det är när dessa kriterier är uppfyllda som den rätta och utvecklande vägen kan stakas ut för en progressiv undervisning enligt Dewey. Kontinuitetskritieriet Varje erfarenhet måste kopplas till de tidigare och ändrar på något sätt de erfarenheter som kommer därefter. För att förstå riktningen i detta pekar Dewey på växandets princip. Med växande menar han utveckling på alla plan. Därmed måste man också bestämma riktningen på växandet. Växandet måste ske mot mål som ger möjlighet att växa på nytt inom det samhälleliga sammanhanget. Som exempel på erfarenheter som inte ger något vidare växande i det samhälleliga sammanhanget tar Dewey de erfarenheter en inbrottstjuv eller korrupt politiker har. Det är alltså viktigt att beakta erfarenhetens kvalitet för att kunna se om kriteriet kontinuitet är uppfyllt. Kvaliteten kan man endast bedöma utifrån den riktning dessa erfarenheter har, vart de leder. Personlighetsutvecklingen, mognaden bildar den mall som kan bestämma kvaliteten. Vissa erfarenheter kan begränsa växandet. Här ger Dewey exemplet med att skämma bort ett barn. 8 Elisabeth Hesslefors-Arktoft Interaktionskritieriet. Erfarenheten sker alltid i ett samhälleligt sammanhang och inte enbart inom människan. Den sker i en interaktion mellan individen och omgivningen. Omgivningen består av alla förutsättningar och faktiska omständigheter som interagerar med personers önskemål, behov, intressen, syften och kapacitet. Dessa båda kriterier; kontinuitet och interaktion vill Dewey betrakta som det samtida respektive det tidigare och framåtriktade. De påverkar också varandra. Det man tar med sig från sina tidigare erfarenheter till nästa gör att världen utvidgas eller begränsas. Vad man lärt sig av en erfarenhet ger oss ett sätt att förstå och hantera nästa. De olika erfarenheterna man gör i livet hänger på så sätt samman i en ständigt pågående process. Om detta inte är fallet så betraktar vi människan som sjuk, t ex personlighetskluven. Erfarenhetsaspekterna bildar ett komplex av relationer mellan oss själva och omvärlden och i relation till tidigare erfarenheter av den omgivning som då gavs. För Dewey är det dessa relationer som är de viktiga att peka ut i utbildningssammanhang. Erfarenheterna skapar en process inne i människan som alltid har en relation till omvärlden, så att världen ständigt förändras i människans ögon. Erfarenhet är en process Deweys bestämning av begreppet erfarenhet innebär en process trots att ordet på engelska inte har samma språkliga ursprung. Det är den ena punkten att ta fasta på. Den andra är att Dewey visar att det inte är alla erfarenheter som uppfyller kraven så att växande och mognad sker och att de båda typerna av erfarenheter måste samverka för att utveckling och utvidgning av perspektiv skall ske. Alla erfarenheter ger inte sann kunskap. Kunskap innebär meningsfulla erfarenheter. Ur läroplanstexten både för gymnasiet och grundskolan läser vi att läraren har ett uppdrag att utgå från elevernas erfarenheter. "Läraren skall utgå från varje, enskild elevs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande," (Lpo,94 s 12, Figuren nedan kan illustrera relationen mellan elevernas erfarenheter och undervisningen. 9 Att utgå från erfarenheter Figur 1 Elevernas erfarenheter och undervisningen. I figuren har elevernas erfarenheter illustrerats med en rad olikformade och olikmönstrade bitar som förts samman. Bilden skall enbart ge föreställningen om att en grupp elevers erfarenheter kan vara vitt skilda men att de har i samlats ihop till ett och samma sammanhang i skolans form. Tanken är att dessa erfarenheter skall påverka undervisningen. I rubriken har jag riktat pilen åt båda håll då undervisningen också skall påverka elevernas erfarenheter. Man skall utgå från elevernas erfarenheter i undervisningen men också ge eleverna erfarenheter. Erfarenhetsbaserat lärande innebär alltså att lärandet måste stödjas genom olika formar av planerade och strukturerade utbildningsinsatser. "Barnet eller ämnet" Den progressiva rörelsen och den pedagogiska diskussionen kring rörelsen pendlar mellan å ena sidan en "barnet i centrum-inställning” d v s att utgå från barns behov, erfarenheter och intresse och å andra sidan en "ämnet i centrum" där lärokurs, ämne och att ha utstakade mål för utbildningen står i fokus (Svingby, 1985). Konkret uttryckt gäller debatten: skall barnet själv, dess intresse och inställning styra eller skall ett bestämt innehåll, bestämda uppgifter, styra barnet. Betyder "att anknyta till elevernas erfarenheter" att undervisningen i varje stund skall ta hänsyn till vad barnet har av erfarenheter, skall den finnas med som en övergripande princip för planeringen eller som motiv för lämpliga uppgifter som barnet behöver fostras in i? Diskussionen har pekat ut de två polerna som en motsättning. I läroplanskommittens betänkande (SOU 92:94 s 74), som låg till grund för dagens läroplan (Lpo 94) belyses problemet. Dels säger man att elevens erfarenheter utgör viktigt innehåll och att undervisningen skall knyta an till dessa. "Individens 10
Description:The list of books you might like
