Det här är första numret av 4 ARK, en arkitekturtidskrift av studenter på Chalmers arkitektutbildning

56 Pages·2007·3.98 MB·Swedish

4 ARK
Det här är första numret av ,
en arkitekturtidskrift av studenter på Chalmers
arkitektutbildning. Fyra tryckark fyllda med visioner,
förhoppningar och farhågor, resultatet av arkitekt-
studenters fria tolkningar av ett gemensamt tema.
Temat för detta nummer är utopi.
Vi började studera arkitektur med en vid blick och
fyllda av tankar om vad arkitektur kunde vara. Under
hela vår utbildning har vi försökt passa in de här bil-
derna på verkligheten. En pragmatisk verklighet som
ibland varit för snäv för att rymma alla våra tankar.
Istället har de diskussioner och idéer som inte fått
plats i planer och sektioner sökt nya former. Med
en tidskrift vill vi lyfta fram dessa funderingar, höja
volymen på diskussionen och låta skiftande tan-
kar stråla samman för att slutligen ta fysisk form.
4 ARK vill vara ett forum för ett vidgat samtal om
vad arkitektur kan och bör vara. På samma sätt som
tidskriftens innehåll är spretigt skiftande och ibland
motsägelsefullt, anser vi att synen på vad arkitektur är
behöver breddas. Vi tror på en arkitektur som inte för-
nekar att den är en del av ett större sammanhang. En
arkitektur som tar färg av en uppsjö perspektiv, motstri-
diga idéer och ett ständigt ifrågasättande av etablerade
konstruktioner.
När vi valde temat utopi för det första numret möt-
tes vi av förvåning från vissa håll. Var vi inte klara med
utopier? Hade inte de stora berättelserna sedan länge
spelat ut sin roll? Kanske är det en generationsfråga;
för oss väckte temat fantasi och nyfikenhet. Vi ser
utopibegreppet som ett sätt att problematisera arki-
tekturpraktikens ideal, men också som ett svar på en
tilltagande vilja bland studenter att låta arkitekturen
göra skillnad.
Innehållet i det här första numret visar på denna
vilja och att visioner om förändring fortfarande finns.
Många av bidragen tar sin utgångspunkt i vardagen
där utopierna framträder i skarvarna snarare än som
strukturella idéer. För oss speglar de en arkitektroll
som vill förändra samtidigt som den är medveten om
sina egna begränsningar. En roll som förhåller sig kri-
tisk till såväl sin position som sina ideal, utan att för
den skull sluta försöka.
/ redaktionen, Göteborg maj 2007
2
4 ARK UTOPI
Learning from Lugnet Excuse Nature Revor i stadsväven Testopi
s 10 s 16 s 35 s 52
(cid:73)2 18 34 48
Bolivia A diagram only! Utav skägg och idéer Drömfabriken
Kajsa Kuronen Anna Nilsson äro utopier vävda Text: Björn Ehrlemark
Solmaz Beik Bild: ROG
4 20
Den förbjudna staden Bitterfeld 35 50
Text: Björn Ehrlemark David Kemmler Revor i stadsväven First World Harmony
Bild: Sanna Johnels Text: Martin Nordahl Anna-Maria Blixt
22 Bild: Aron Davidsson
6 Den föreliggande verkligheten 51
Tvättstugan Text: Erik Berg 38 Innerstadens trygghet säkrad,
Solmaz Beik Bild: Lina Lindgren Storgatan 42 medborgarna nöjda
Johanna Landin August Orrling
8 26
Som mögel på en ostbit Måndag, morgon 40 52
Johan Fjellström Solmaz Beik Ensamhetens NASA-program Testopi
Johanna Landin Text: Frans Magnusson Katarina Björling
10 Bild: Filip Strebeyko Moa Rundlöf
Learning from Lugnet 28
Text: Jacob Seidal Historien om den osynliga ön 43 55
Bild: Pella Kågerman Rikard Pettersson Programmet lever Mormor, maja & mexitegel
Johan Dehlin Martin Nordahl
13 31
En badhusutopi En värld av utoper 46 BAKSIDAN
Fredrik Metso Johanna Karlsson CAD Art Vik en utopi!
Aron Davidsson Axel Freij
16 32
Excuse Nature Bio 47
Petter Frid Kristin Borg Arkitektur utan proportion
Frans Magnusson
REDAKTION UTGIVARE HEMSIDA 4 ARK består av bidrag från
Solmaz Beik 4 ARK ges ut av den ideella www.0ark.se arkitektstudenter på Chalmers.
Kristin Borg föreningen Studenternas E-POST Bidragslämnarnas åsikter är
Johan Dehlin Arkitekturtidskrift. [email protected] deras egna.
Björn Ehrlemark ADRESS TRYCKERI 4 ARK utkommer två gånger per
Axel Freij Tidskriften ARK Elanders AB år. Citera oss gärna, men ange
Johanna Landin c/o Chalmers Arkitektur källan.
Anna Nilsson Sven Hultins gata 6 För ej beställt insänt
Martin Nordahl 412 96 GÖTEBORG material ansvaras ej. ISBN 978-91-976913-0-7
TEXT: BJÖRN EHRLEMARK
BILD: SANNA JOHNELS
Den
förbjudna
staden
Långt inne i Stadsbyggnadskontorets dammiga arkiv ligger idéer som aldrig blev
verklighet, ansökningar om bygglov som inte riktigt är som alla andra. Kanske
är de visioner, kanske är de galenskaper. Eller kanske stämmer de bara inte med
Byggnadsnämndens drömmar.
Att få bygga och bo i ett eget hus är nog bland moskéer, golfbanor, vindkraftverk, jättevillor med
de vanligaste framtidsdrömmar som finns, men sjöutsikt och överdimensionerade uteserveringar?
alla drömmar får inte förverkligas. Vilka är dessa I år väntas drygt fyra tusen byggvilliga göte-
byggvisioner som aldrig får bli verklighet? Vilka borgare lämna in bygglovsansökningar till Stads-
är människorna bakom dem? Finns det ens några byggnadskontoret. En hög med ungefär 85 av dem
spektakulära, ofullbordade planer eller är det bara ligger just nu på bygglovsarkitekt Martin Norvenius
carportar lite för nära grannens tomt som stoppas av skrivbord. Den verkliga makten över vad man får
myndigheterna? Om inga bestämmelser fanns, skulle (och inte får) bygga finns dock hos politikerna i
då våra städer svämma över av alla de nybyggnader Byggnadsnämnden, men Martin ska se till att deras
och tillbyggnader som väcker debatt och skepsis? bestämmelser följs. Helst ska nämnden inte behöva
Skulle våra gator och torg fyllas igen av mobilmaster, besluta i ett ärende och det är hans jobb att ge folk råd
4
4 ARK UTOPI
och hjälp att förändra det ursprungliga, ej godkända, om det inte direkt strider mot allmänintresset eller
förslaget så det följer de planer som gäller. lagstiftningen, säger Martin. Det vi oftast får problem
– Det är ett kreativt jobb. Jag ritar inte många streck på med är villor i populära områden. Stora anspråk på
ett år men att prata, övertyga och skriva till folk kräver små tomter… och skrivkunniga grannar.
fantasi. Jag jobbar med humor, säger han. Det finns många exempel på notoriska överklagare
Går det inte längre att argumentera får man ta till med en aldrig sinande ström av argument och
juridisk praxis. infallsvinklar. Men också de som envisas med att
försöka få igenom sin egen vision, även om det råkar
vara en utslagsplats för golfare på Klippan med
”Jag kan tycka att något är fult, men har jag
passerande båtar som trolig nedslagsplats (olägenhet
rätt att säga nåt om det eller stoppa det?” för annan verksamhet…). Trots upprepade avslag
från alla instanser tog de varje beslut som ”inte riktigt
nej”. Det förekommer även att folk försöker stjäla eller
– I brist på sunt förnuft, använd Plan- och Bygglagen. ändra ritningar, hota anställda eller att i extrema fall
De alldagliga avvikelserna är ändå de vanligaste. med rullator och järnspett ge sig på poliseskorterade
Byggivriga medborgare brukar drömma för stort, för handläggare. Kanske är det framtidsdrömmen om
högt, för långt, för nära, för utstickande, i vägen för en helt oförändrad värld som har de mest hängivna
någon grannes fina utsikt. Eller helt enkelt för otydligt. anhängarna.
I arkiven finns många exempel på minst sagt svårtydda Men om inga bygglov behövde sökas, om var och
ansökningar där det till och med kan vara svårt att veta en helt fritt fick använda sin egen mark, vad skulle
vad som är upp och ner på ritningen, om man ens ser hända då? Skulle det släppa lös fantasi och frihet eller
att det är ett hus. bara girighet och själviskhet? Och skulle något av det
Bygglovsansökningarna ska inte gå emot allmän- i så fall vara fel? Det är ju vad folk vill ha, åtminstone
hetens intresse. Vad det innebär kan skilja sig rejält åt sig själva. Martin Norvenius tror att avskaffandet av
mellan stadskärnans kulturellt värdefulla miljöer och hans egen arbetsuppgift skulle leda till byggd anarki.
ett nybygge i en villaförort. Där kan det mesta faktiskt – Framförallt skulle det få konsekvenser för den
godkännas, bara det har rätt höjd- och breddmått. fortsatta planeringen av samhället. Hur många hus
–Jag kan tycka att något är fult, men har jag rätt att får stå på en tomt? Hur många familjer bor där? Hur
säga nåt om det eller stoppa det? Inte egentligen, inte många skolor, vägar och affärer behövs? Behovet av
om det följer gällande plan för området. infrastruktur, lokaltrafik, säkerhet - inget av det skulle
Ändå medger han att det händer att ansökningar gå att förutse.
får arbetas om av estetiska skäl. Smurfinspirerade Alla håller uppenbarligen inte med. Svartbyggen
takkupor eller stora, underliga, omotiverade finns det många av och både amatörer och proffs letar
bågfönster skulle bli konstiga avvikelser i exempelvis ständigt efter kryphål och genvägar. Ett sätt att försöka
skärgårdens landskapbild. Men det klotformade lura lagen är att bygga något annat än det man ansökte
”Globhuset” i Krokslätt kanske var spiken i kistan för om. Som den lilla ladan på Brännö som skulle bli
den sortens bedömningar. Husets konstruktör Garry verkstad men slutade som fullt utrustat bostadshus.
Söderholm fick, efter överklagande, Regeringsrätten Förutom avgifter och straff blir du för något sådant
med sig för några år sedan och nu står jättebollen där i skyldig att återställa byggnaden i ursprungligt skick.
villaområdet, trots grannarnas klagomål. Din framtidsdröm måste helt enkelt vara densamma
– Principen är ändå att folk ska få bygga det de vill, som Byggnadsnämndens.
5
TVÄTTSTUGAN
SOLMAZ BEIK
När
jag var fem kom jag för första man skrev till evighet och jag ristade in den konstiga
gången in i en tvättstuga. Jag tyckte det var fantastiskt. åttan i snön med tummen. Så tittade jag på den lite
På något sätt hade jag då slutat vara som den jag var och funderade ett tag. Ungefär så måste det vara att
innan, då jag fortfarande var så där porös och smidig. bo här. Lika elegant som den magiska krumeluren och
Då när jag kunde absorbera allt nytt och formas smidigt lika mystiskt obekant. Det obekanta fick mig att rysa
därefter. Nu duggade nya erfarenheter så tätt att jag och vilja titta bort trots att det brann så fasligt i mig av
slutade förundras över dem och tog skydd istället. nyfikenhet att isen skulle ha gömt sig om den kunde.
På den tiden pratade jag inte så ofta. I ärlighetens Allt det nya, kalla, inbjöd till en början. Sen frös jag
namn blev jag inte tilltalad så ofta heller. Man nöjde sig mig mätt på det. Då vägrade jag och drog mig undan
med att jag lärt mig dricka mjölken, fortfarande rörde från lekarna när de andra glömt att komma ihåg mig.
jag förstås inte det sockersöta brödet. Jag vägrade Det var då jag hittade det ljusa, välluktande rummet
ganska mycket på den tiden. För det mesta sådant de med det rytmiska dunkandet. Egentligen hade jag ju
valt åt mig och min plats här hade de valt åt mig. hela tiden vetat att det skulle finnas en sådan plats, jag
Antagligen trodde man att jag inte märkt så mycket. hade hållit noga utkik.
Det var nog för att man så lätt förväxlade mig med Först upptäckte jag njutningen med att tina
den jag var innan. Det var ingen som verkade förstå fingrarna under kranen så det stacks och brändes av
att mina ögon numera låg lite som ovanpå huvudet på det ljumma vattnet. Sen fann jag fröjden med att glida
något sätt. Kanske hade min kropp inte riktigt hunnit mellan kroppar, alla så hemskt upptagna, smälta in i
växa ifatt dem än. I varje fall var det ungefär nu som massan och låtsas ingå. Jag älskade att få känna mig
jag började se allt. delaktig i detta maskineri. Här gjordes viktiga saker,
Jag tyckte att allting var lika överallt, fast det var det kunde jag förstå.
olikt mig. När jag försökte fånga det svällde det och Jag kände mig obehindrad att ta befäl över
blev så stort att jag bara kände mig ynklig. Jag visste hur mullrande torktumlare och skrikande klädvagnar.
6
4 ARK UTOPI
Fältet var mitt. Jag lärde känna maskinernas surr. Lite
grinigt brummade de i början, men fann sig så snart i
ett skummande som tröstade bra. I tyst samförstånd
med rummet tillät jag de andras närvaro på nåder och
tillsammans spejade vi efter faror. För till och med
där inne hände det att faran lirkade sig in. Jag var inte
säker, men kanske kröp de in från dörrspringorna. Till
och med här, där jag kunde det dunkande språket,
kunde det främmande ibland överraska. Säkrast
var det då att omsluta sig av skåpets varma inälvor,
i bästa fall fladdrande sköna och i värsta fall stickigt
trassliga. Duktigt inredde jag mitt näste, lät kläder och
stövlar torka och satt halvnaken på huk för att bevaka
ordningen genom dörrgluggen.
Det språk som jag inte förstod smälte passande
ihop med maskinernas slag och då uppfattade jag
lagom mycket för att det skulle få lov att beblanda sig
med detta mitt. Jag tyckte det var naturligt hur allt
hängde ihop. Att pratet lät som slasket i snön; schlöp,
schlep, schlop. Ännu hade jag inte bestämt mig för om
också det här var något jag kunde vägra. Än så länge
höll jag kvar min plats i tvättstugan.
7
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: Johan Fjellstrom [mailto:[email protected]]
Skickat: den 15 mars 2007 23:36
Till: [email protected]
Ämne: entropi mm
Hej!
Jag heter Johan Fjellström och läser till arkitekt på Chalmers i Göteborg.
Jag ska skriva en artikel i en tidskrift vi gör på skolan (www.0ark.se) och
skulle behöva din hjälp angående ämnet entropi.
Då jag inte läst mycket fysik men är intresserad av det känns det extra viktigt
att använda begreppet rätt då jag förstår att det ofta slarvas med det.
(cid:62)(cid:41)(cid:42)(cid:29)(cid:85)(cid:64)(cid:3)(cid:45)(cid:68)(cid:83)(cid:83)(cid:17)(cid:3)(cid:40)(cid:81)(cid:87)(cid:85)(cid:82)(cid:83)(cid:76)(cid:3)(cid:108)(cid:85)(cid:3)(cid:69)(cid:68)(cid:85)(cid:68)(cid:3)(cid:71)(cid:72)(cid:191)(cid:81)(cid:76)(cid:72)(cid:85)(cid:68)(cid:87)(cid:3)(cid:81)(cid:108)(cid:85)(cid:68)(cid:3)(cid:87)(cid:72)(cid:85)(cid:80)(cid:82)(cid:71)(cid:92)(cid:81)(cid:68)(cid:80)(cid:76)(cid:86)(cid:78)(cid:3)
jämvikt(=aska). Glöm bort ordet. Använd dig av exergibegreppet
(cid:76)(cid:86)(cid:87)(cid:108)(cid:79)(cid:79)(cid:72)(cid:87)(cid:17)(cid:3)(cid:39)(cid:72)(cid:87)(cid:3)(cid:108)(cid:85)(cid:3)(cid:89)(cid:108)(cid:79)(cid:71)(cid:72)(cid:191)(cid:81)(cid:76)(cid:72)(cid:85)(cid:68)(cid:87)(cid:3)(cid:82)(cid:70)(cid:75)(cid:3)(cid:78)(cid:68)(cid:81)(cid:3)(cid:69)(cid:72)(cid:86)(cid:78)(cid:85)(cid:76)(cid:89)(cid:68)(cid:3)(cid:86)(cid:68)(cid:80)(cid:80)(cid:68)(cid:3)(cid:86)(cid:68)(cid:78)(cid:72)(cid:85)(cid:17)
Jag vill undersöka förhållandet mellan människa - stad - natur.
[FG:r] Du inser väl att detta är tre holarkiska begrepp.
Människorna är en del av staden (vad det nu är, har du någon
(cid:71)(cid:72)(cid:191)(cid:81)(cid:76)(cid:87)(cid:76)(cid:82)(cid:81)(cid:34)(cid:12)(cid:15)(cid:3)(cid:86)(cid:82)(cid:80)(cid:3)(cid:108)(cid:85)(cid:3)(cid:72)(cid:81)(cid:3)(cid:71)(cid:72)(cid:79)(cid:3)(cid:68)(cid:89)(cid:3)(cid:81)(cid:68)(cid:87)(cid:88)(cid:85)(cid:72)(cid:81)(cid:17)(cid:3)
Mina tankar kretsar kring att vi människor projicerar oss själva på staden, dess
fysiska innehåll, behandlar den på liknande sätt som våra egna kroppar. Staden
(byggnader, infrastruktur etc) bör rimligtvis betraktas som ett slutet system
eller har jag kanske fel här?
[FG:r] Absolut! Både människan, staden och jorden är öppna
system. Man kan visserligen säga att jorden har rätt litet
(cid:80)(cid:68)(cid:87)(cid:72)(cid:85)(cid:76)(cid:72)(cid:79)(cid:79)(cid:87)(cid:3)(cid:88)(cid:87)(cid:69)(cid:92)(cid:87)(cid:72)(cid:3)(cid:80)(cid:72)(cid:71)(cid:3)(cid:88)(cid:81)(cid:76)(cid:89)(cid:72)(cid:85)(cid:86)(cid:88)(cid:80)(cid:15)(cid:3)(cid:80)(cid:72)(cid:81)(cid:3)(cid:71)(cid:72)(cid:87)(cid:3)(cid:191)(cid:81)(cid:81)(cid:86)(cid:3)(cid:71)(cid:108)(cid:85)(cid:3)(cid:108)(cid:81)(cid:71)(cid:110)(cid:17)(cid:3)
Jag vill ge intrycket av att vi försöker ge staden liv genom att hålla den i
schack och motverka att naturen tar över med ogräs, rost och allmänt förfall.
Det påminner oss om döden och det vill vi inte ha då staden representerar oss
(livet), vi håller staden ren och upprätthåller ordningen.
(cid:45)(cid:68)(cid:74)(cid:3)(cid:89)(cid:76)(cid:79)(cid:79)(cid:3)(cid:69)(cid:72)(cid:86)(cid:78)(cid:85)(cid:76)(cid:89)(cid:68)(cid:3)(cid:86)(cid:87)(cid:68)(cid:71)(cid:72)(cid:81)(cid:3)(cid:86)(cid:82)(cid:80)(cid:3)(cid:72)(cid:81)(cid:3)(cid:68)(cid:89)(cid:3)(cid:82)(cid:86)(cid:86)(cid:3)(cid:73)(cid:68)(cid:69)(cid:85)(cid:76)(cid:70)(cid:72)(cid:85)(cid:68)(cid:71)(cid:3)(cid:82)(cid:70)(cid:75)(cid:3)(cid:86)(cid:89)(cid:110)(cid:85)(cid:71)(cid:72)(cid:191)(cid:81)(cid:76)(cid:72)(cid:85)(cid:68)(cid:71)(cid:3)(cid:72)(cid:81)(cid:75)(cid:72)(cid:87)(cid:3)
placerad mellan oss och naturen.
[FG:r] Som jag sade ovan så är både staden och du själv en del av
naturen. Sen får man fundera på om den är en nyttig del eller inte.
Men både ’stads-’system och ekonomiska system får nog betraktas som
komplexa, självorganiserande system.
Vad jag kan förstå är entropi också tillståndet av maximal
ordning, som hos en kristall. Finns det ett tillstånd av noll
entropi?
(cid:62)(cid:41)(cid:42)(cid:29)(cid:85)(cid:64)(cid:3)(cid:49)(cid:72)(cid:77)(cid:17)(cid:80)(cid:72)(cid:81)(cid:3)(cid:71)(cid:72)(cid:87)(cid:3)(cid:191)(cid:81)(cid:81)(cid:86)(cid:3)(cid:82)(cid:79)(cid:76)(cid:78)(cid:68)(cid:3)(cid:74)(cid:85)(cid:68)(cid:71)(cid:72)(cid:85)(cid:3)(cid:68)(cid:89)(cid:3)(cid:182)(cid:72)(cid:81)(cid:87)(cid:85)(cid:82)(cid:83)(cid:76)(cid:182)(cid:17)(cid:3)
Självorganiserande, exergislukande, system har lägst
’entropi’.
Försök att tänka igenom begreppen lite till innan du sätter
igång. Jag hjälper dig gärna.
Hdb
FG
8
www.holon.se/folke/kurs/Distans/Ekofys/fysbas/exergy/exergybasics.shtml
-----Ursprungligt meddelande----- 4 ARK UTOPI
Från: Johan Fjellstrom [mailto:[email protected]]
Skickat: den 20 mars 2007 16:29
Till: Folke Günther
Ämne: Hej igen!
(cid:55)(cid:76)(cid:71)(cid:86)(cid:78)(cid:85)(cid:76)(cid:73)(cid:87)(cid:72)(cid:81)(cid:3)(cid:89)(cid:76)(cid:3)(cid:74)(cid:124)(cid:85)(cid:3)(cid:75)(cid:68)(cid:81)(cid:71)(cid:79)(cid:68)(cid:85)(cid:3)(cid:82)(cid:80)(cid:3)(cid:88)(cid:87)(cid:82)(cid:83)(cid:76)(cid:72)(cid:85)(cid:17)(cid:3)(cid:45)(cid:68)(cid:74)(cid:3)(cid:75)(cid:68)(cid:85)(cid:3)(cid:76)(cid:81)(cid:74)(cid:72)(cid:81)(cid:3)(cid:69)(cid:85)(cid:68)(cid:3)(cid:71)(cid:72)(cid:191)(cid:81)(cid:76)(cid:87)(cid:76)(cid:82)(cid:81)(cid:3)(cid:68)(cid:89)
staden, men jag tänker mig att våra ambitioner, vad vi vill att den ska
vara, är en inneboende utopi.
[FG:r] Inse skillnaden mellan en utopi och en
vision. Ruraliseringsmodellen är en vision, medan
’den hållbara staden’ är en utopi.
Människorna och staden är delar av naturen. OK. Människor vill leva och
(cid:89)(cid:76)(cid:79)(cid:79)(cid:3)(cid:68)(cid:87)(cid:87)(cid:3)(cid:86)(cid:87)(cid:68)(cid:71)(cid:72)(cid:81)(cid:3)(cid:86)(cid:78)(cid:68)(cid:3)(cid:78)(cid:108)(cid:81)(cid:81)(cid:68)(cid:86)(cid:3)(cid:79)(cid:72)(cid:89)(cid:68)(cid:81)(cid:71)(cid:72)(cid:15)(cid:3)(cid:80)(cid:72)(cid:81)(cid:3)(cid:71)(cid:72)(cid:87)(cid:3)(cid:191)(cid:81)(cid:81)(cid:86)(cid:3)(cid:124)(cid:89)(cid:72)(cid:85)(cid:74)(cid:76)(cid:89)(cid:81)(cid:68)(cid:3)(cid:83)(cid:79)(cid:68)(cid:87)(cid:86)(cid:72)(cid:85)(cid:3)(cid:86)(cid:82)(cid:80)
växer igen, bilar som rostar. Hus som vittrar sönder om de inte
underhålls.
Är tillståndet närmare termodynamisk jämvikt på dessa platser? Det var så
min ursprungliga tanke föddes iallafall.
[FG:r] Tjaa.. tittar du på ett allopoietiskt system, t ex ett hus, så är
dess naturliga färdriktning, i likhet med alla icke-självorganiserande
system, mer eller mindre snabbt i riktning mot termodynamisk jämvikt.
Ogräset, å andra sidan utgör en systemförändring i riktning från
termodynamisk jämvikt.
Ekosystemet mognar faktisk, om än i ganska liten utsträckning.
Jag upplever att vi ständigt försöker kontrollera en process hos oss
själva, och att vi återspeglar det på staden, men inte på det som ligger
utanför samhället, det får växa eller förfalla som det vill.
[FG:r] Du själv utgör ett självorganiserande system, annars
skulle du inte växa och minnas och göra erfarenheter. Därför är
det nog egentligen svårt att projicera dig på staden, om man
skall vara rättvis. ’Staden’ som företeelse, alltså inte de
enskilda prylarna, kan nog beskrivas som ett självorganiserande
system baserat på exergipotentialen mellan olja/kol och
koldioxid och vatten. Som mögel på en ostbit ungefär.
Artikeln kommer inte att bli lång. Jag är sugen på att använda det förra
mailet och kanske det här som struktur för artikeln, med dina hänvisningar
som fotnoter. (om jag får använda förklaringar från hemsidan förstås)
[FG:r] Visst
Hdb
FG
9
TEXT: JAKOB SEIDAL
BILD: PELLA KÅGERMAN
Där Hammarbysjöstads vita nyfunkis idag står fanns tidigare en av Sveriges sista
kåkstäder, Lugnet. Dess historia handlar om undantag och kompromisser. Den handlar
om människor och verksamheter som inte hittat någon plats i det planerade samhället
(cid:88)(cid:87)(cid:68)(cid:81)(cid:3)(cid:76)(cid:86)(cid:87)(cid:108)(cid:79)(cid:79)(cid:72)(cid:87)(cid:3)(cid:72)(cid:87)(cid:68)(cid:69)(cid:79)(cid:72)(cid:85)(cid:68)(cid:87)(cid:3)(cid:86)(cid:76)(cid:74)(cid:3)(cid:76)(cid:3)(cid:85)(cid:72)(cid:86)(cid:87)(cid:72)(cid:85)(cid:81)(cid:68)(cid:3)(cid:86)(cid:87)(cid:68)(cid:71)(cid:72)(cid:81)(cid:3)(cid:79)(cid:108)(cid:80)(cid:81)(cid:68)(cid:87)(cid:17)(cid:3)(cid:57)(cid:68)(cid:85)(cid:3)(cid:47)(cid:88)(cid:74)(cid:81)(cid:72)(cid:87)(cid:3)(cid:72)(cid:81)(cid:71)(cid:68)(cid:86)(cid:87)(cid:3)(cid:72)(cid:81)(cid:3)(cid:86)(cid:78)(cid:68)(cid:80)(cid:193)(cid:108)(cid:70)(cid:78)(cid:3)(cid:83)(cid:110)(cid:3)
välfärdssamhället eller fanns där en möjlighet att låta livet styra över arkitekturen och
inte tvärt om?
Om samhället består av en mängd olika strukturer, flyttat från hembygdens trygghet hamnade utanför
ekonomiska, sociala, politiska och fysiska, hur ser samhällets sociala sammanhang. Utrymme och behov
då metastrukturen, strukturernas förhållanden till av ett komplement till de traditionella systemen
varandra, ut? Det är komplicerat och kanske en väl och bebyggelsen uppstod: kåkstaden. Allt eftersom
stor fråga att diskutera här men de flesta skulle nog samhällsstrukturen etablerades och utvecklingstakten
mena att samhällets fysiska struktur, byggnader och sjönk hann den fysiska miljön ikapp och kåkstäderna
vägar, i första hand är verktyg för mer fundamentala sanerades. Samma sak händer i stora delar av världen
strukturer som sociala och kulturella för att etablera idag. Kåkstaden används som en övergångsfas då
vad samhället är. I och med sin beständighet och samhällets ekonomiska och politiska system förändras
långsamhet tillåts dock den fysiska strukturen ofta styra allt snabbare och den fysiska strukturen inte förmår
de mer grundläggande i allt för stor utsträckning. anpassa sig.
Staden som vi känner den idag är i många delar Berättelsen om Lugnet tar sin början under slutet
ett resultat av industrialiseringen och de behov som av 1800-talet. Området var då ett enkelt bostads-
den nya ekonomin uppvisade för hundrafemtio år område med i huvudsak träkåkar och boende från
sedan. I och med fattigdomen på landsbygden under de mindre bemedlade klasserna. Då man sänkte
artonhundratalet och den inflyttning till städerna vattennivån i Hammarbysjön frigjordes ytterligare
som det innebar uppstod behov som samhället markområden. Mellan 1918-25 upplät Stockholms
inte förmådde uppfylla. Bostadsbehovet blev det Stad området som ett provisoriskt småindustriområde
kanske mest påtagliga och många människor som i väntan på andra planer. Under 30-talet gjordes de
10