Det är inte förrän man gör det som man förstår”: Om kommunikativa hinder vid en teaterhögskola

274 Pages·2009·1.33 MB·Swedish

ACTA UNIVERSITATIS STOCKHOLMIENSIS
Stockholm Studies in Scandinavian Philology
New Series 48

”Det är inte förrän man gör det som
man förstår”
Om kommunikativa hinder vid en teaterhögskola
Milda Rönn
”Det är inte förrän man gör det som man förstår”
Om kommunikativa hinder vid en teaterhögskola

Akademisk avhandling för filosofie doktorsexamen
Institutionen för nordiska språk
Stockholms universitet

© Milda Rönn, Stockholm 2009
Foto omslaget: Milda Rönn

ISSN 0562-1097
ISBN 978-91-86071-12-7

Tryckeri: 08Tryck, Stockholm 2009
Distributör: eddy.se ab
Abstract
Rönn, Milda. 2009. ”Det är inte förrän man gör det som man förstår.” Om
kommunikativa hinder vid en teaterhögskola. (”You can’t understand until
you do it.” On Communicative Obstacles at a Drama College.) Acta Univer-
sitatis Stockholmiensis. Stockholm Studies in Scandinavian Philology. New
Series 48. 270 pp.
The first aim of the dissertation is to shed light on how communication at a
drama college may obstruct the students’ involvement. There are three
studies on this subject in the dissertation. The first study deals with the
students’ involvement in their education in general. The second study deals
with the applicants’ involvement in the entrance examination to the college.
The third study deals with the students’ involvement in a basic acting course
at the college. The main theoretical framework is Etienne Wenger’s theories
on social practices and social configurations, Per Linell’s activity type
theory, and Herbert Clark’s theories on joint projects. The studies reveal a
number of potential communicative obstacles, due to different basic com-
municative circumstances, communicative procedures and normative formu-
lations.
The second aim of the dissertation is to offer analytical tools which
drama colleges and similar organizations can use to shed light on their own
communication. The analytical concepts and the method used in the studies
have the potential to be useful for such organizations: the concepts are rela-
tively comprehensible and do not require a specific type of data, and the
method offers steps in which to conduct an analysis.
The third aim is to develop forms for what in the dissertation is called a
practice-oriented communication analysis, in order to contribute to the dis-
cussion on how to study language use as part of broader communicative and
social contexts, and how to collaborate with those whose communication is
studied. The dissertation offers an orderly way to handle such questions, by
formulating guidelines for the selection of theories, methods, and data, and
by arguing for certain theories, methods, and data in regard to the guidelines.
Key words: activity type, actors’ education, communicative procedure, com-
municative project, community of practice, constellation of practices, norma-
tive formulation, practice-oriented, series of contacts, Swedish.

Förord
Arbetet med den här avhandlingen har framförallt varit möjligt tack vare
studenter och personal på Teaterhögskolan i Stockholm vid tiden för min
undersökning. Graden av anonymisering har varierat beroende på deras del i
skolan som myndighet. Jag har helt anonymiserat enskilda studenter (enda
undantaget är vid offentliga texter där studenter varit författare eller med-
författare). Lärare och övrig personal har jag endast anonymiserat i den ut-
sträckning som varit möjlig utan att behöva kompromissa alltför mycket med
undersökningen.
Genom att använda fingerade namn eller endast beteckningar, såsom
”student”, ”lärare” och ”rektor”, så hoppas jag att det inte blir fokus på de
faktiska personerna, även i de fall då läsaren kan identifiera dem. Syftet med
avhandlingens analyser är att synliggöra olika kommunikativa sammanhang
vid den typ av organisation som en teaterhögskola utgör, inte faktiska en-
skilda individers agerande på just Teaterhögskolan i Stockholm. De analyser
jag gör av faktiska personers agerande för att synliggöra dessa sammanhang
är för övrigt endast tolkningar utifrån vissa begränsade perspektiv. Då av-
handlingen är problemorienterad ger den överhuvudtaget en begränsad bild
av kommunikationen på Teaterhögskolan. Den visar till exempel inte mycket
av det som studenter och personal uppskattade med skolan eller det som
både personal och studenter gjorde för att utveckla den.
Men även om jag försöker anonymisera personer och använder fingerade
namn eller endast beteckningar, och framhåller att det är analysen av de
kommunikativa sammanhangen som är poängen, går det inte att komma
ifrån det faktum att jag använder mig av faktiska personers handlingar och
yttranden för mina analyser. Detta är en av anledningarna till att jag särskilt
vill tacka den som var rektor på skolan under min undersökningsperiod. Om
jag hade anonymiserat honom i samma grad som övriga på skolan hade jag
aldrig kunnat visa på de sammanhang som jag anser är avgörande i min
avhandling. Jag vill också tacka honom för att han var med om att initiera
det forskningsprojekt som min undersökning var en del av och att han under
undersökningens gång såg till att jag kunde följa olika aktiviteter på skolan,
inte minst hans egen undervisning. Han ställde också upp på flera samtal om
såväl sin undervisning och skolan i stort som en del av mina analyser. Våra
samtal har bidragit både till den praxisorienterade inriktning som avhand-
lingen fått och till avhandlingens syfte, material, metoder och analysredskap.
Jag vill även tacka alla de lärare vars lektioner jag fått följa, ställa frågor
om och ibland även spela in, och de övriga i personalen vars aktiviteter jag
fått närvara vid och som hjälpt mig att samla in olika texter från Teater-
högskolan. Jag vill också tacka den person som arbetade som utvecklings-
chef för att han även hjälpte till att upprätthålla kontakten med skolan och
för den respons han gav på avhandlingen i slutfasen.
Ett extra stort tack vill jag rikta till alla de studenter som stått ut med att
ha mig med på sina lektioner, redovisningar, möten, fester, raster, luncher
etc. och som svarat på frågor, ställt upp på diskussioner och låtit mig spela in
dem i olika sammanhang. Jag vill särskilt tacka de studenter som ingick i det
jag i min avhandling kallar min ”referensgrupp”, vilka ställde upp på ett
flertal diskussioner om min undersökning och mina analyser, och de enskilda
studenter som jag diskuterade vissa specifika analyser med. Dessa samtal har
varit mycket betydelsefulla för den praxisorienterade inriktning som avhand-
lingen fått, liksom för avhandlingens syfte, material, metoder och analys-
redskap. Det var också flera studenter som läste delar av avhandlingen i slut-
fasen och ett par studenter som läste hela. Den respons jag fick var både en
viktig hjälp och ett viktigt stöd inför publiceringen av avhandlingen. Flera av
de som gick på skolan har jag också fått lära känna privat. De har hjälpt och
stöttat mig på många olika sätt under undersökningens gång. Många varma
tack!
Andra personer som varit oumbärliga i mitt avhandlingsarbete och som
jag vill tacka är de handledare jag haft under arbetets gång. Till att börja med
vill jag tacka Staffan Hellberg, Anna-Malin Karlsson och Per Ledin. För-
utom att de bidragit med en oundgänglig respons på en mängd avhandlings-
texter under åren, så har de visat förståelse och intresse för min ambition
med avhandlingen, haft ett fantastiskt tålamod med alla mina ändringar och
svårlästa versioner och ställt upp på en del alternativa sätt att handleda. I
slutskedet fick jag också förmånen att ha Anna-Malin Karlsson, Per Ledin
och Ulla Moberg som handledningsgrupp vid tre tillfällen (i stället för ett
slutseminarium). Deras kommentarer var en mycket viktig hjälp för att få
styr på den slutliga avhandlingstexten. Cecilia Falk gav mig många värde-
fulla kommentarer på ett antal versioner av mitt slutmanus och hjälpte till
med det praktiska kring disputationen. I slutskedet hjälpte även Staffan Hell-
berg till med det praktiska och gav många goda råd beträffande sådant som
kapitelindelning, tabeller, titel, abstract, baksidestext m.m. Stort tack!
Vidare har jag fått värdefull respons under avhandlingsarbetet från del-
tagare vid olika seminarier, framförallt högre seminariet på Institutionen för
nordiska språk, IIS vid Stockholms universitet och seminarier vid Tema
Kommunikation vid Linköpings universitet. I slutfasen läste några kollegor
vid Nordiska språk olika delar av avhandlingen: Annika Johansson, Maria
Lim Falk, Mona Blåsjö, Gunlög Sundberg, Ulrika Djärv, Karin Milles och
Gustav Westberg. Deras respons var både en viktig hjälp och ett viktigt stöd
i sluttampen. Ett stort varmt tack! Jag är också mycket tacksam för Pia
Nordins hjälp med slutredigeringen av avhandlingen (layout m.m.) och för
Johan Asplunds hjälp med redigeringen av omslagsbilden.
Jag vill även tacka Vetenskapsrådet (genom stöd till projektet ”Kön på
scen”) och Institutionen för nordiska språk för att de gjort avhandlingsarbetet
ekonomiskt möjligt. Mina kollegor vid Institutionen för nordiska språk bi-
drog till att underlätta avhandlingsarbetet mentalt. Tack för allt stöd, all upp-
muntran, alla intressanta samtal och allt gott samarbete! Jag kan inte nämna
alla som jag vill tacka och vill inte nämna bara vissa, utan hoppas att jag har
visat dem min uppskattning under min tid på institutionen. Jag vill också
tacka alla dem på Tema Kommunikation som fick mig att känna mig väl-
kommen där, inte minst Per Linell, som även är den forskare jag inspirerats
mest av teoretiskt. Ulrika von Schantz, den doktorand från Teatervetenskap-
liga institutionen som undersökte skolan parallellt med mig, var ett viktigt
stöd inte minst under själva undersökningen.
Tack även till dem på SU Innovation som trodde på min idé om att starta
ett företag utifrån avhandlingsarbetet och antog mig till sitt inkubator-
program. Förutom en inspirerande arbetsplats i slutet av avhandlingstiden
fick jag idéer till avhandlingen genom många givande samtal om företags-
idén. Jag fick också respons på en del texter i avhandlingen av David Lund-
borg, Mona Wilcke, Ulf Eriksson och Christina Bendz.
Slutligen vill jag tacka familjemedlemmar som på olika sätt hjälpt till med
avhandlingen. Min bror Patrik Strömdahl gjorde det tekniskt möjligt för mig
att göra ljudinspelningarna. Min mamma Maria Rönn och pappa Jan Ström-
dahl gav värdefull respons på slutmanuset. Mina bröder Teo Strömdahl-
Östberg och Adam Strömdahl-Östberg hjälper till med det mesta med dis-
putationsfesten. Tack kära ni!
Och så den som jag inte vet hur jag tacka: min älskade Jens Lundgren.
Han har hjälpt, stöttat och inspirerat mig på alla sätt som det går under de här
åren med avhandlingen. Jag vet inte hur det hade gått utan honom. Han har
också i hög grad bidragit till mitt intresse för och idéer om en praxis-
orienterad kommunikationsanalys genom våra samtal om hans arbete som
jurist. Han var dessutom helt oumbärlig i slutfasen, genom sin respons på
flera delar av avhandlingen – ända in i det sista.

Stockholm, januari 2009
Milda Rönn