Den hemliga lärans grundtankar

300 Pages·2016·2.21 MB·Swedish

G de Purucker
Den hemliga lärans
grundtankar
Originalets titel: Fundamentals of the Esoteric Philosophy
© Teosofiska Bokförlaget
ISBN 91-86154-01-X
Innehållsförteckning
Till Teosofiska Bokförlaget
Innehållsförteckning
Förord
Kapitel 1 De tre grundläggande huvudsatserna. Jaget,
människans innersta föreningslänk med det outsägbara. Den
esoteriska filosofin förkunnades i alla de forntida
religionerna.
Kapitel 2 Var finns det verkliga? Sanningen kan bli känd.
Människans sammansatta natur enligt olika system: trefaldig,
fyrfaldig, femfaldig eller sjufaldig.
Kapitel 3 Läran om maya. Objektiv idealism som moralens
grundval. Moralen har sin rot i Alltets andliga enhet, i det
gudomliga Jaget och "jagen".
Kapitel 4 Från ursprungspunkten till universum och människan.
Hur uppkommer manifestationen? Manvantara och pralaya .
Kapitel 5 De esoteriska lärorna och nebulosateorin .Gudar
bakom kosmos. Varför naturen är ofullkomlig.
Kapitel 6 Manifestationens gryning: layacentra .Ett medvetet
universum - andligen målmedvetet. Den stoiska läran om alla
varelsers införlivande i varandra. "Naturlagar". Filosofisk
polyteism och läran om hierarkier.
Kapitel 7 Hierarkier, en av den esoteriska filosofins förlorade
nycklar. Pythagoréernas heliga tetraktys.Livets stege.
Legenden om Padmapani.
Kapitel 8 Spår av den esoteriska filosofin i Genesis.
Kapitel 9 Konturteckning av den esoteriska kosmogonin. Glober,
runder och raser. Kosmiska tidsperioder.
Kapitel 10 Läran om swabhava, själv-blivande, karaktäristisk
individualitet. Människan, självevolverad, sin egen skapare.
Leibniz "monadologi " i jämförelse med den esoteriska
filosofins läror.
Kapitel 11 Den kosmiska pilgrimsfärden. Från icke
självmedveten gudagnista till fullt självmedveten gud.
Kapitel 12 Psykologi enligt den esoteriska filosofin. Odödligheten
är villkorlig. Förlust av själen.
Kapitel 13 Evolutionsförloppet. Jaget, egot och själen: "jag är" och
"jag är jag".
Kapitel 14 "Himlar" och "helveten": Den esoteriska filosofins och
de exoteriska religionernas läror.
Kapitel 15 Evolutionen av "det absoluta". Allmänt formulerad
plan för evolutionen på alla plan. Sju nycklar till visdom och
framtida invigningar.
Kapitel 16 Atma-vidya: Hur en blir många. "Förlorade själar" och
"själlösa varelser". Människan, en sammansatt varelse.Ingen
bestående princip i människan.
Kapitel 17 Den tyste väktaren.
Kapitel 18 Adepternas andliga-psykologiska hierarki.Det
underbara väsendet, buddhaer, nirmanakayer, dhyan-
chohaner.
Kapitel 19 De sju ädelstenarna och de sju initiationsstadierna.
Kapitel 20 Den mänskliga psykologins högre sida. Initiationen
och mysterierna: avatarer , buddhaer och bodhisattvaer .
Deras förhållande till glober, runder och raser.
Kapitel 21 Initiationerna och de forntida mysterierna.
Rotraserna och deras underavdelningar.
Globrunder.Planetrunder. Solkalpaer och hur dessa beräknas.
Kapitel 22 Medkänslans hierarki. Manasaputraernas
inkarnation.
Kapitel 23 Solen och planeterna. Deras roll i det evolutionära
dramat.
Kapitel 24 Tillvarons tio stadier enligt det syriska systemet.
Esoterisk undervisningsmetod: paradoxer, intuition.
Kapitel 25 Den sjufaldiga naturens mysterier. Motsvarigheter:
glober, element, människans principer. Fornfolkens sju heliga
planeter.Tidsperioder och raskatastrofer.
Kapitel 26 Mikrokosmen, en spegel för makrokosmen. Element
och principer, manifestationer av det enhetliga livet.
Relativitet, ett av den uråldriga visdomens grundläggande
begrepp.
Kapitel 27 De två fundamentala kosmiska hierarkierna: materia
och ande-medvetande. Chaos-theos-kosmos: gudar-monader-
atomer.
Kapitel 28 En atoms äventyr. Layacentra: sol, kometer och
planeter. Själ och monad.Ockultismens grundton.
Kapitel 29 Rummet, det gränslösa Alltet. Uppfyllt av med
varandra sammanflätade och varandra genomträngande
universa. En verksamhet, en hierarkisk intelligens, en
aktivitetsplan överallt i naturen. En organism, ett
alltomfattande liv.
Kapitel 30 Det inbördes förhållandet mellan gudar, monader och
atomer - en nyckel till evolutionsläran.Successiva
emanationer: höljen. Högre varelser som emanerar och
ikläder sig skaror av lägre varelser. Moralen grundar sig på
universums konstruktion.
Kapitel 31 Uppbyggandet av kosmos.Samma fundamentala lag
överallt i livet och tillvaron: En ändlös utvecklingsstege.
Analoga förlopp vid kosmisk och psykologisk utveckling.
Livets flod.
Kapitel 32 Ut ur det osynliga och in i det synliga.Från det synliga
in i det osynliga.Det förnämsta verket.
Kapitel 33 Livsvågen och de sju elementen. Den esoteriska
filosofin, sådan den förkunnades av stoikerna.
Kapitel 34 Rummets rymder. Den hemliga läran förenar:
Allmängiltiga nycklar. Lärorna om tomheten och fullheten i
jämförelse med varandra.
Kapitel 35 Ockultismen och mysterieskolorna. Sju grader av
initiation: Människan blir en gud. Sju kosmiska plan.Vår
planetkedja av sju glober på de fyra lägre planen - livsvågens
färd genom dem.
Kapitel 36 Varandra genomträngande tillvarosfärer.Lokaer och
talaer, tvåpoliga kosmiska principer och
element."Avskildhetens irrlära".
Kapitel 37 Den kosmiska byggnaden.Lokaer och talaer: Principer
och element är världar - inte bara tillstånd. Rummet, den
yttersta verkligheten.
Kapitel 38 Mysterieskolornas urartning och
stängning.Nypythagoréiska och nyplatonska system är den
kristna teologins huvudkällor. Esoteriska och exoteriska läror:
Symbolik.
Kapitel 39 Teosofi och ockultism.Ockultism: Sanningens och
verklighetens kärna, en fullständig helhet.Ockultism och
moraliskt ansvar.Vårt solsystem: en kosmisk atom, Brahmas
ägg.
Kapitel 40 Definitioner på gudomen.Ateism, panteism. Finns det
en allenarådande personlig gud? Kosmiska arkitekter och
byggmästare. För att verkligen veta, måste man bli.
Kapitel 41 Läran om sfärerna. Det universella solsystemet och
vårt solsystem. De sju heliga planeterna: Varför "heliga"?
Kapitel 42 Läran om sfärerna i dess fyra aspekter.De sju heliga
planeterna och deras styresmän.Deras förhållande till vår
jordkedja. Cirkulationerna i kosmos: Yttre runder och inre
runder. Shishtaer . En enda universell grundlag: Som där
uppe, så här nere. Ögats lära och hjärtats lära.
Kapitel 43 Analogi mellan människans och en planetkedjas liv.
Ockultism och etik: "Lev livet om du vill förstå läran."
Kapitel 44 Principer för tänkande och studium. Kan undervisning
i ockultism meddelas? Forntida astrologi, en sann
vetenskap.Vår jordkedja av glober, de sju heliga planeterna
och zodiakens tolv tecken. Livsatomerna, universums
byggstenar.
Kapitel 45 Universums fysiologi, psykologi och pneumatologi.
Det universella solsystemets tio och tolv plan. Mellanliggande
kritiska plan. All manifesterad tillvaro är en graderad
oavbruten följd av med varandra förbundna och
sammanflätade hierarkier, var och en med sin egen början
och sitt eget slut. Shishtaer och överskottet av liv.
Kapitel 46 Chelalivet .Sju och tio livsvågor : Monadernas bana
runt de sju globerna. Lagen om acceleration på den fallande
bågen och retardation på den stigande bågen. Femte- och
sjätterundsmänniskor. Det heliga ordet.
Kapitel 47 Lärare och lärjunge. Villkoren för chelaskap.
Kapitel 48 Universums hjärta. Vägen till frid, sällhet och
förståelse finns inom oss. Det stora sökandet - känn dig själv -
initiationens hela hemlighet. Vårt ansvar. Etiska normer och
universums lagar. Harmoni.
Till Titelsidan
Förord

År 1924 organiserade Katherine Tingley inom Teosofiska
Samfundets esoteriska sektion ett studium av H P Blavatskys bok
Den Hemliga Läran , med Gottfried de Purucker som föreläsare.
Trots att de Purucker i motsats till flera av de övriga deltagarna
inte själv hade studerat under H P Blavatsky, fann hon honom
vara den mest kvalificerade att tolka Den Hemliga Läran ur
esoterisk synvinkel. Hon kände sig också övertygad om att han
skulle finnas till hands och fortsätta föreläsningarna när hon inte
längre var i livet. Föreläsningarna avsågs bli publicerade för
senare generationers bruk.
När den första av sammankomsterna hölls den 4 januari, slog
Katherine Tingley an dessas grundton genom att be de
närvarande lägga allt personligt och begränsande åt sidan. "Låt
oss försöka komma i bättre harmoni med vårt högre jag", sade
hon, "med den del av oss som är evig och som försöker öppna
vägen för oss". Hon ville att deltagarna skulle studera i en anda av
opersonlighet, glömmande sig själva, så som forna tiders neofyter
hade gjort. De skulle ha i minnet att sammankomsterna inte i
första hand anordnades för att vidga deras intellektuella
förståelse, utan snarare skulle ses som en allvarlig andlig
ansträngning att öppna deras hjärtan för det högre medvetandet
och stimulera deras intuition att verka i det dagliga livet. Efter
föreläsningarna brukade hon själv tala i några minuter, bad olika
deltagare om synpunkter och gav som avslutning sina egna
kommentarer. Deltagarna lämnade sedan lokalen som de
kommit, under tystnad, något som hon ansåg i hög grad stimulera
den inre tillväxten.
Det var i denna atmosfär av vördnad för sanningen och för
mänsklighetens ljusbringare, som G de Purucker belyste de
andliga grundsatser på vilka tidsåldrarnas "hemliga lära" vilar.
Den Hemliga Lärans Grundtankar är resultatet av de
stenografiska referaten från hans föreläsningar, vilka hölls 1924-
1927 med tillfälliga avbrott då Katherine Tingley befann sig på
föreläsningsturnéer i USA och Europa. 1931 överlämnades
utskriften till A Trevor Barker för redigering. Därefter
publicerades boken i London. Citaten i början av kapitlen har
valts av Joseph H Fussell, en vän och medarbetare till författaren.

Vad är det då som gör just denna bok så betydelsefull bland de
många utläggningar över Den Hemliga Läran som presenterats
sedan 1888? Kanske är det framför allt den inspirerade
behandlingen av det väldiga utvecklingsförloppet, i vilket världar
och människor och alla andra levande varelser rytmiskt återföds
för att till fullo bringa i dagen sin inneboende gudomlighet.
Drivna av urgammal vana följer också vi, vid våra periodiska
nedstiganden till jordiskt liv, samma kosmiska färdvägar som alla
andra monader. Längs dessa färdas vi till dess vi tillägnat oss de
erfarenheter som livet i planetsystemet ger, och vi kan framträda
som självutvecklade gudomligheter. De gamla lärorna om hur en
blir många och hur det andliga genomstrålar varje
materiapartikel läggs nu åter fram med en påtaglig klarhet.
Läsaren upptäcker här de nyckelläror som sätter honom i stånd
att själv pröva om ett religiöst eller filosofiskt begrepp, forntida
eller nutida, harmonierar med den ursprungliga kunskap om
ande och materia som gavs åt de första tänkande människorna på
jorden. Han förnimmer också samhörigheten mellan
mänsklighetens andliga arvedel och dess gudomliga ursprung och
mål. Det skall vidare nämnas att boken bjuder på humanistisk
lärdom i rikt mått. Termer från sanskritspråket, hebreiskan och
andra forntida språk förklaras inte bara rent etymologiskt, utan
ges också en vidare tolkning i ljuset av dr de Puruckers kunskap
om mänsklighetens tidiga historia och hans bekantskap med
såväl Österlandets som Västerlandets heliga urkunder och
folkliga traditioner.
Många läsare torde dock främst uppskatta honom för det sätt på
vilket han återupprättar tron på människans värdighet och
ädelhet. Vi är verkligen evighetens vandrande riddare, sökande
efter kunskap som vi vet existerar, men som alltid tycks gäcka
oss. När vi blir påminda om detta sökande, framkallas inom oss
en hängivenhet för sanningen och för raden av medkännande
lärare. Och det är en hängivenhet som har kraft att sätta själen i
rörelse, att liv efter liv leda oss till de drabbningar som renar och
stärker karaktären och gör oss bättre skickade att tjäna
mänsklighetens sak.
Reviderandet av denna andra upplaga har företagits med största
försiktighet. Ett par ställen som berör sammankomsternas
esoteriska natur har strukits, liksom några av de upprepningar
som är oundvikliga när en serie föreläsningar publiceras nästan
ordagrant. I övrigt har texten lämnats praktiskt taget oförändrad.

Att dra samman och systematisera presentationen av materialet
skulle vara att omintetgöra en av författarens avsikter. Han
bygger nämligen steg för steg upp en atmosfär när han först går
in på en lära och börjar utveckla den för att så vända sig till en
annan, vars sammanhang med den första kan vara svårt att se
men som ändå är väsentlig för den större bild han tecknar. I
senare kapitel kan han återvända till de tidigare ämnena,
utveckla dessa ett stycke, för att så övergå till andra läror igen. Dr
de Purucker påpekar mer än en gång att han på så sätt avsiktligt
följer den forntida esoteriska metoden att meddela heliga
sanningar. Denna går ut på att upprepa den bärande tanken, men
alltid med lämpliga variationer och utblickar för att driva på den
studerande, så att dennes sinne inte fastnar i vissa mönster. Det
sinne som förblir rörligt är mer mottagligt för intuition och för
det ljusflöde som spontant kan illuminera själen då denna är i
samklang med den inre naturen.
Det skall framhållas att originalupplagan av denna bok, som
utgavs 1932, inte innehöll de två första föreläsningarna utan
började med den tredje. Detta berodde förmodligen på ett
förbiseende, men lyckligtvis återfann Teosofiska Samfundets
arkivarie, Kirby van Mater, några år efter författarens död de
saknade föreläsningarna. Han fann dem bland en del papper som
förmodligen returnerats till huvudkvarteret från europeiska
centra, till vilka Katherine Tingley hade sänt dem 1924 för att
"uppskattande själar" skulle få ta del av dem. De väsentliga
partierna av dessa föreläsningar är nu infogade i första kapitlet
som avsnitt I och II, och föregår där avsnitt III som i 1932 års
upplaga ensamt utgjorde det första kapitlet. Boken har blivit
värdefullare genom det här tillägget, ty det vidgar och fördjupar
dr de Puruckers tolkning av de tre grundläggande huvudsatser
med vilka H P Blavatsky inleder sitt förnämsta verk, och vilka
genomsyrar hela det tankesystem hon sedan tecknar konturerna
av.
Ett varmt tack riktas till alla de medarbetare vid Teosofiska
Samfundets huvudkvarter som med skickliga arbetsinsatser
bidragit till bokens redaktionella och tekniska framställning. Ett
särskilt tack förtjänar därvid Raymond Rugland för sin ytterst
noggranna nysättning av hela texten i ett mer lättläst typsnitt,
James T Belderis för alla illustrationerna och William T S
Thackara för utmärkta tekniska insatser i varje fas av bokens
produktion. Korrekturläsningen har utförts av Elsa-Brita
Titchenell, Manuel Oderberg, Ingrid van Mater, A Studley Hart