Den ensamma sjöjungfrun

215 Pages·2015·1.39 MB·Swedish

by  Tamara Andersson

Den ensamma sjöjungfrun
Om Carina Rydbergs jagberättande ur ett
genreperspektiv
Tamara Andersson
Institutionen för kultur- och medievetenskaper
Genusforskarskolan
Umeå 2015
Responsible publisher under Swedish law: the Dean of the Faculty of Humanities
Copyright ©Tamara Andersson. This work is protected by the Swedish Copyright
Legislation (Act 1960:729)
ISBN: 978-91-7601-378-6
Elektronisk version tillgänglig på http://umu.diva-portal.org/
Tryck: Print & Media Umeå
Umeå, Sverige 2015
Till min mamma, Annelie, för orden och berättelserna.
Till min dotter, Amaltea, för glädjen i att återupptäcka dem.

Innehållsförteckning

Innehåll i
Tack iii
Abstract v
Inledning 1
Utblickar från startpunkten 2
Syfte, frågeställningar och relevans 8
Material och tidigare forskning 10
För avhandlingen centrala begrepp 14
Begriplighet 14
Identitet 16
Genre 17
Paratext, kontrakt och strategi 21
Rättssalen och labyrinten som analysverktyg 23
Disposition 24
Del 1. Som om sann 27
Kapitel 1 – På tröskeln 30
Paratext – förpackningar och förhoppningar 30
Pakter och kontrakt 33
Att berätta sig själv 38
Jagberättandets många genrer 44
Dubbla kontrakt? 50
Att läsa ”som om” 53
Kapitel 2 - Carina i rättssalen 57
Att hålla ett försvarstal 57
Att berätta och bli trodd 61
Det kluvna subjektet 69
Det opålitliga vittnet 75
Läsarens roll 80
Författarstrategi och läsarstrategi 82
Del 2. Som om gotik 87
Kapitel 3 – I labyrinten 90
Det gotiska arvet 90
Att bygga en textuell labyrint 93
Tvångsmässig upprepning 100
Könet som trauma 104
Tvillingar och dubbelgångare 108
Triangeldramat 116
Tankarnas allmakt 121
Kapitel 4 – På gränsen 127
i
Kvinna, ängel, monster, sjöjungfru 127
Ett våldsamt begär 133
Den gränsöverskridande kroppen 142
Berättelsens sönderfall 147
Avslutning 155
Sammanfattning 157
Gemensamma frågor 160
O/begriplighet 160
Kentaurer, ankharar och andra genrehybrider 162
Subjektet och ensamheten 167
Att vara levande död 168
En begriplig obegriplighet: Kvinnlighet och författarskap i en litteraturhistorisk
kontext 171
Att vara kvinna 172
Att vara författare 179
Summary 186
Källförteckning 191
Person- och sakregister i urval 200

ii
Tack

Mitt första och största tack går självklart till mina handledare: Maria
Jönsson, vars vetenskapliga och språkliga skärpa inspirerat och
entusiasmerat mig, som hjälpt mig förstå att den raka vägen oftast är den
bästa och att man faktiskt får följa sin magkänsla. Elisabeth Hästbacka,
vars förmåga att nyfiket lyssna, läsa och reflektera varit en ledstjärna ända
från A-kursen. Slutligen också den oefterhärmliga Annelie (”Burnpower”)
Bränström Öhman, en förebild för alla akademiker som strävar efter att
förena högklassig humanistiskt vetenskap med ett framställningssätt som
inte ger avkall på vare sig liv eller stil. Utan er tre hade den här
avhandlingen aldrig blivit färdig.

Mitt andra tack går till övriga kolleger i litteraturvetenskap i Umeå samt
andra deltagare vid det litteraturvetenskapliga högre seminariet, för den
skolning ni givit mig i det konstruktiva akademiska samtalets konst.

Mitt tredje tack går till alla som, oavsett befattning, är eller varit
verksamma vid Genusforskarskolan vid Umeå universitet under min
forskarutbildning. Utan Ann-Louise Silver och Linda Berg skulle
avhandlingen inte bara vara sämre – jag skulle vara en sämre forskare,
lärare och kollega. Hildur Kalman lärde mig om tvärvetenskaplighetens
möjligheter och utmaningar med aldrig sinande engagemang. Ett särskilt
tack till alla doktorander som varit en del av seminariegrupp 1 under årens
lopp (ni vet vilka ni är!), liksom till vår briljanta seminarieledare Erika
Sörensson. Erika, du brukar säga att avhandlingsprocessen minsann inte
är en resa, men om den var det så skulle du vara den mest kompetenta
reseledare en vilsen doktorand kunde önska sig.

Ett stort tack också till mina inofficiella mentorer och kära vänner: Maria
Lindgren Leavenworth och Malin Isaksson, litteraturvetare vid
institutionen för språkstudier vid Umeå universitet. Ni har båda bidragit
långt mer än ni förmodligen tror, inte bara till färdigställandet av
avhandlingen utan också genom att förbereda mig för tillvaron E.D. – efter
disputationen. Varmt tack också till professor Heidi Hansson, som alltid
fått mig att känna mig välkommen vid det engelska litteraturseminariet.

Under min tid vid Umeå universitet i allmänhet, och institutionen för
kultur- och medievetenskaper i synnerhet, har jag haft förmånen att dela
forskarutbildningens glädje och vedermödor med en mängd engagerade,
kunniga och trevliga doktorander. Tack till er alla. Ett särskilt varmt tack
till vännerna Josefine Wälivaara, Jenny Jarlsdotter Wikström och Johan
iii
Hallqvist – ni gjorde det värsta uthärdligt och det roliga ännu roligare.
Snart är det er tur!

Ett innerligt tack också till institutionens administratörer: Gunilla, Lena
och Peter. Särskilt tack till Kristina Hellman som har ansvar för de flesta
doktorandfrågor. Jag har kommit till dig med tusen frågor och du har
besvarat dem alla med osviklig tålmodighet, kunnighet och värme.

Tack från hjärtat till hela min stora, brokiga och kärleksfulla familj, i
synnerhet min mamma och mina systrar Alissa och Leeloo som hjälpt mig
att förvandla tanke till bok. Tack Simon, för att du är den bäste ex-man och
medförälder jag kunde önska mig. Tack Ewelina, Idha, Isak, Sara och
Viveka för vänskap genom allt.

Med kärlek skriver jag ett sista tack, till Niklas för alla dagar tillsammans.

Umeå, oktober 2015

iv
Abstract

_____________________________________

The focus of this study is the two autobiographical novels Den högsta
kasten (1997) and Djävulsformeln (2000) by Swedish author Carina
Rydberg. Both novels generated lively public debate regarding how they
ought to be read and understood, what genre they belonged to, and the
ontological status of the narrating “I”. The aim is to investigate why the
protagonist, Carina, is perceived as unintelligible by many readers and
explore how she can be understood in relation to what constitutes an
intelligible identity from a literary and cultural perspective.
The novels, as well as their protagonist, are approached from the
perspective of genre theory, the argument being that Carina’s
unintelligibility is directly dependent on what genre she is read in relation
to. In the first part of the thesis the ambiguities of autobiographical texts
are discussed, and the narrative and protagonist are analyzed in relation to
the autobiographical genre. In the second part of the thesis the
consequences of reading the texts as examples of the Gothic with emphasis
on monstrosity, the uncanny and sexual transgression are examined. The
two readings demonstrate how interpretations of text and character are
highly influenced by the reader's expectations connected to genre.
Rydberg’s transgression of the norms of genre, gender, and identity leaves
the reader with a contradictory set of genre-specific expectations, which in
turn makes it difficult to understand and accept the protagonist.
The main theme of both novels is Carina’s unsuccessful attempts to
reconcile what she sees as two separate, essentially incompatible identities:
woman and author. The final chapter includes a comparative study in
which Rydberg’s novels are linked to works by other Swedish female
writers, both past and contemporary, to demonstrate that the conflict of
woman versus author is a common problem for female writers. The thesis
closes with a discussion about the possibility of placing Rydberg in a
specifically female literary tradition and demonstrate how a feminist
analysis can make the unintelligible intelligible.

Keywords
Carina Rydberg, autofiction, autobiography, identity narrative, the Gothic,
female Gothic, genre, Swedish literature, identity, gender, femininity,
monstrosity, female authors, transgression, the uncanny, intelligibility.

v
vi