Bergsport #172 i pdf

52 Pages·2016·4.62 MB·Swedish

#172 december 2016 Pris: 50 sek.
Lavinfara vid
iskLättring

En vecka med

kajsa rosén

vinn massor av
julklappar

nytur
i tibet
På toppen av
Bergens dotter
Innehåll
december 2016
6 Bergens dotter – förstabestigarnas berättelse
12 Maratonklättring i Spanien – en annorlunda tävling
17 Lavinolycka med lyckligt slut
20 Junior – Klätterkarneval och träningstips
30 Ho, ho, ho – massor av klappar att vinna!
39 Ur en klättrares dagbok
42 Nytur på världens tak
Kajsa rosén, solna Klätterklubb,
fokuserar på kvalled 2 i lead
under multi-sm i göteborg.
Kika in i hennes dagbok på sidan 39.
Foto: mattias Hammar
2
Bergsport #172 · decemBer 2016
Pengar att hämta!
ansök om Idrottslyft senast 28 februari!
Eva, Halmstad Klätterklubb.Foto: Selfie Annika, Solna Klätterklubb. Foto: Åsa Engström sbsK•• tayliuAUmrfntbnteu blobtäli eclegmdrhngan e nsuiknd innatg igiglndala rr/ e auoit ntttårt slusldiölvsyestkfrnlatnåien no7tgg –mät2r i 5dap treåto rntu tvgtaävanlejrdec ferkö laiar tf: töv ierderrknositnatgams ihi dfeörtoreetntne isnnåg. aotct h
• Samverkan/samarbete med andra klubbar
Pjäs: De två reDaktörerna • Lokala/regionala tävlingar
• Läger
scen 15
• Prova på-verksamhet
Plats: Ett vinterkrispigt (ha, dream on!) Halmstad och
ett snötungt (ha, ha önsketänkande!) Bromma. Har du en bra idé?
Be din styrelse ansöka om pengar!
Eva //med julmusik i bakgrunden//: Tänk om Josef och
Maria varit klättrare!
Annika //släpper lussebullen//: ???! Eh?
Eva //knaprar på en pepparkaka//: Ja, alltså, då kanske
Jesus hade fötts i ett tält och de tre vise männen
hade så klart varit 9a-klättrare som kom med rep och
skruvkarbiner och skor och…
Annika //sväljer lussebullen. Tveksamt//: Okej..? Och då
hade världsläget sett annorlunda ut då, eller?
Eva //nickar ivrigt//: Precis! Alla klubbar hade haft nomInera mera!
integrationsklättring till exempel (sid. 34)! Och vi hade
kanske fått utöka sidantalet i det här numret för att vi
missa inte att nominera de du tycker förtjänar ett Bergsportpris
hade haft ännu fler nytursmakare (sid. 6 och sid. 42).
senast 20 januari till [email protected]. mer info finns
Annika: //tar en klunk av sin varma choklad//: Ja, jo, så på bergsport.se
kanske det hade varit. //funderar//: Tänk om Gud finns
då, och han var klättrare eller skidalpinist, då skulle det
kanske inte finnas några laviner //ivrigt// eller i alla fall
sE//kgvulaal lt/et//r /iö nMr gie egnnl ö btgoegmhkoötpvepane hnka/a/mn Nsnkeaej ! i ä Mnr ådegneot ?nn uK( släiädrt .td r1ea7tr e)j u!a lilntståe. sSåå. e d t i l l t o p pe n
m
många fina julklappar som han skänker bort (sid. 30)!
g
Annika//pillar bort ett russin ur sin tredje lussebulle//: Du n
menar alla snälla företag som ger bort klapparna? ä
H
Eva: //med julkola mellan tänderna//:Ja, ja. //gladare//
Och i tidningen finns det förstås en massa klättrare!
Några som gör pussel (sid. 48) och andra som typ bara
klättrar (sid. 39).
Annika //nickandes//: Absolut! Och klubbar för
klättrare som gör en massa kul (sid. 22).
Annika & Eva //med höjda glöggmuggar//:
GOD JUL!
30 mars
Bergsport utges av svensKa KlätterFörBundet
redaKtIonsadress Bergsport, c/o Olsson, stenvinkelsgatan 8, 302 95 Halmstad –2 april
e-post [email protected]
redaKtörer eva Olsson och annika ringstedt
layout Lotta Bernhed, 031-86 55 09, Billes tryckeri
prepress Billes tryckeri
annonsBoKnIng Thomas Molin, 031-86 55 55 Den 30 mars–2 april bjuder
[email protected] Östersunds Klätterklubb in till den n
produceras av Billes tryckeri, 031-86 55 00 årliga Klätter- och topptursträffen i sylarna. so
tarnyscvKa rIg utgIvare BIsialbleesl tjarynctkzeerr,i ,s Gveöntsekbao krglätterförbundet Kom och upplev en härlig helg med roliga erics
BerGsPOrt kommer ut med fyra nummer per år. redaktionen ansvarar ej för icke beställt äventyr i sol och storm, uppför och nedför. an
material. texter redigeras och kortas efter behov. Bilder kan komma att beskäras. åsikter i mer info finns på Östersunds KK:s facebooksida åk
artiklar och debatti nlägg är författarens och inte redaktionens eller klätterklubbens. H
och ostersundskk.se o:
omslagsBIld: Charlie French på toppen av shailaputri, Bergens dotter. ot
Foto: anette kinde. Läs om deras nytur i Himalaya på sid 6–9. F
3
Bergsport #172 · decemBer 2016
mikaeL knutsson
– Utbildningskommitténs nya ordförande
Vad händer just nu i
Utbildningskommittén?
För mitt eget vidkommande håller
Hallå där jag på att sätta mig in i allt arbete
som redan pågår och lära känna
Mikael alla kommittémedlemmar och alla
andra parter med beröringspunkter.
Knutsson I utbildningskommittén jobbar vi
med planerna inför kommande
år och hur vi ska kunna förbättra
och effektivisera samarbetet
inom kommittén nu när vi utökats
med ytterligare två spännande
utbildningsområden: tävling och
träning. vi arbetar löpande med normer och utveckling av
instruktörsutbildningarna.
Vad har ni för mål?
vi har våra uttalade mål inför mandatperioden där vi ska
arbeta för:
1. omorganisation av den idag tredelade utbildnings-
kommittén till en samverkande paraplyorganisation som
hanterar förbundets alla utbildningar.
2. Att förenkla utbildningstrappan/stegen för
mikael Knutsson är vår nye ordförande i utbildningskommittén.
instruktörsutbildningen.
Foto: robert Kärrlander
3. att öka antalet utbildningstillfällen inom alla kategorier.
4. att öka antalet säkra instruktörer.
Hur ska ni jobba för att nå dit?
vi har precis påbörjat detta arbete i kommittén och trots Mikael knutsson
att inget står klart ännu så har vi kommit fram till flera bra
idéer kring hur dessa mål ska kunna uppfyllas.
Hemmaklubb: eskilstuna Klätterklubb även om jag
Det finns idag olika inriktningar i kommittén – hur sedan drygt ett år tillbaka bor utanför nyköping.
kommer ni att jobba tillsammans?
vi arbetar för närvarande på att hitta en röd tråd genom de Klätterbakgrund: Jag fick testa på en av eskilstunas
olika benen i kommittén. vad vi kan lära oss av varandra gamla väggar 1994 och kände då att det var ”min grej”,
för att skapa en effektivitet och bra kunskapsöverföring men det tog ända fram till 2006 innan jag satte igång
i utbildningarna. varför är det viktigt med en fungerande på allvar. Helst av allt klättrar jag utomhus och gärna i
utbildningskommitté? Hur kommer det klättrarna till lite större berg året runt. Jag klättrar hellre riktigt fina
gagn? en viktig sak är att vi ska erbjuda utbildningar turer än att hela tiden ligga på gränsen även om det är
av hög kvalitet till de som vill bli instruktörer, tränare, kul att få kämpa ibland. Jag gillar att vara ute på turer
tävlingsfunktionärer eller ledbyggare samtidigt som det ska där allt inte är så självklart och uppstyrt utan där vägval,
vara möjligt i alla klubbar i hela landet. det är också viktigt kreativitet och bred kunskap blir viktigt. det sociala med
att det finns en kommitté med en oerhörd mängd samlad goda vänner är en viktig del med mycket gofika och
kunskap och erfarenhet kring utbildning på ett och samma många skratt.
ställe. det är ju detta som gör att den enskilde klättraren
kan förkovra sig i sin egen klättring via utbildningar och Roligast med klättring: det roligaste med klättringen
kurser eller ta steget vidare och bidra till andras utveckling i är att det ger så mycket mer än bara fysisk och mental
ett instruktörsskap. träning. tack vare klättringen och resorna har jag
upptäckt massor med andra saker: människor, kultur,
Vad ser du mest fram emot med detta arbete? mat och att det verkligen går att vara aktiv klättrare
Jag ser fram emot att vara en del i att vidareutveckla en genom hela livet. en annan bonus är att det inte spelar
redan mycket hög säkerhet och kvalitet i utbildningar inom så stor roll vem en är och vad en gör i övrigt.
svensk klättring.
Bästa klätterminnet: mycket svårt att svara på då alla
Vad tror du blir den största utmaningen? upplevelser är så olika. men en 15-dagars rundresa i
en utmaning är att hinna hålla jämn takt med efterfrågan transylvanien i fina vänners lag för ett par år sen var en
på utbildningar från det starkt ökande antalet klättrare i höjdare.
sverige.
Drömklätterdestination: Just nu drömmer jag mest om
Något mer du vill lägga till...? kommande sommars resa till lofoten.
Jag vill önska alla ett trevligt avslut på detta klätterår och att
det blir ett nytt minst lika bra kommande år!
4
Bergsport #172 · decemBer 2016
skidaLpinisterna
Laddar!
Med uppladdning i franska alperna är siktet inställt på världscupspremiären i januari och VM i Italien
i februari. det närmar sig tävlingssäsong för skidalpinisterna!
November är månaden då världens alla elit- prestigefyllda tävlingen Trofeo Kim i Sky run- ning. André tog en paus från internationellt
tävlande skidalpinister lägger grunden inför ning Extreme series där hon vann. Träningen tävlande under vintersäsongen 2015–2016
vinterns tävlingar, så även våra svenska skid- har fortsatt i rätt riktning och förra året tog för att kunna fokusera på löpningen. Ett klokt
alpinister. I mitten av november tränade delar Emelie sin första världscupseger och målet är beslut visade det sig efter flera framskjutna
av det svenska landslaget i Tignes, Frankrike. att stå överst på pallen i år igen. placeringar under Sky running world se-
På plats var Emelie Forsberg, Ida Nilsson, Ett av säsongens stora mål är VM i Trans- ries i somras, med en 4:e plats på Ultra Sky
Fanny Borgström och Erika Borgström. cavallo i Italien i slutet av februari. Emelie marathon Madeira som bästa resultat. Vi på
Fokus på lägret var att slipa på tekniken och Forsberg och Ida Nilsson kommer att tävla Bergsport önskar honom stort lycka till med
få in många träningstimmar som en bra bas i par och målet är att ta medalj. Ida Nilsson framtida pallplatser inom trailrunning!
inför vinterns säsong. Första världscuptävlin- hade en mycket stark fjolårssäsong med flera
gen går av stapeln i Font Blanca, Andorra den topp tio-placeringar i världscupen och 8:e Räkna med få ser mer av våra duktiga skidal-
21 januari. plats på Vertikalen under EM. Så det finns pinister, både högt upp på pallen och i media.
Förra året blev Emelie på-åkt och skadade flera goda chanser till medaljer på damsidan. Följ lagets framfart på facebook, Sweden Ski
främre korsbandet under EM i Les Maré- Sveriges bästa skidalpinist på herrsidan, mountaineering Team och #skimosweden.
cottes, Schweiz. Rehaben har gått bra och i André Jonsson, lägger ner sin internationella
augusti gjorde Emelie comeback i löpning på satsning för att istället satsa fullt ut på trailrun- Text: Anton Olofsson
Full fart uppåt för från vänster erika,
Fanny och Ida. Foto: emelie Forsberg
andré Jonsson som nu ställer
undan skidorna för att i stället
satsa på trailrunning.
Foto: emelie Forsberg
Från vänster erika, Fanny, emelie, Ida. Foto: emelie Forsbergs kamera
5
Bergsport #172 · decemBer 2016
som seden bjuder ger förstabestigarna ett
förslag på namn på berget. godkänns anette
Kindes och charlie French förslag av ImF kom-
mer det att heta shailaputri – bergens dotter.
Shailaputri
– bergens dotter
I förra numret berättade klättrarna anette Kinde och Charlie French
om sitt kommande äventyr: en förstabestigning i Himalaya. Här
kan du läsa hur det gick!
Text: Anette Kinde. Foto: Anette Kinde och Charlie French
”Charlie, we have to go down!” gjorde oss sällskap och de tog med stort intresse del av våra bergsbestigar-
Det svåra beslutet var taget. Jag hörde en lång svordom från Charlie i planer på Ipads och kartor och gav uppmuntrande tillrop.
andra änden på 60-metersrepet innan han vände och försiktigt började
klättra neråt och jag kunde göra detsamma. Klockan var tre på efter- Nästa dag började äntligen vandringen till baslägret. Martins indiska
middagen och i söder byggde ett hotande oväder upp, så egentligen var kontakt Mr Pandey hade ordnat med hästar för att bära upp all utrust-
det självklart att vi var tvungna att gå ner. Men uppdriften är stark då ning. Vårt basläger låg bara några timmar upp i dalen, lite för nära
man har en livsdröm, en obestigen bergstopp i Himalaya, 150 meter tyckte vi först, men det skulle visa sig att vi skulle vara lika ensamma
ovanför sig! som de andra fyra som gick betydligt längre upp i dalen: två respektive
fyra mil. Även de siktade på att göra nyturer till obestigna toppar, men
Början på detta äventyr kunde läsas om i förra numret av Bergsport och mycket hårdare turer än oss. Vi var gängets mesar (ja, allt är relativt…)!
allt hade gått enligt planerna, so far… Baslägret låg verkligen vackert på 3700 m ö.h. med fantastisk
utsikt, bra sol både morgon och kväll och små bäckar alldeles bredvid.
Nära 100 kilo utrustning flög med oss till New Delhi och skeppades Perfekt! Kocken Naveen och ”helper” Kedar samt Gajjo satte upp mat-
vidare, tillsammans med oss två och de fyra andra co-expeditions- och toa(!)-tälten och vi hittade en plan och bra yta för vårt baslägertält
medlemmarna + baslägergänget och vår Liason Officer, Gajjo, i två som vi hyrt av Mr Pandi. Nyfikna som vi var gick vi upp till 4000
proppfulla minibussar till Miyar Valley i Himachal Pradesh. Resan tog m ö.h. lite senare på eftermiddagen och kom ner lagom till middagen
tre dagar och tre nätter. Den startade med trafikstockning i flera timmar serverad så fint som det gick på en packlåda med två vikpallar. Det blev
innan vi tog oss ur huvudstaden, sedan norrut på bra vägar. Dag två, trerätters med mycket söt chai (te) både före och efter. Och så fortsatte
då vi började klättra upp i bergen, blev vägarna allt mindre, krokigare baslägerlivet: full uppassning morgon, lunch och kväll – inte direkt min
och farligare. Efter andra natten i den trevliga turiststaden Manali, och stil i bergen där man vill leva enkelt, sunt och ensamt… Bäst att min-
speciellt efter att ha passerat Rothang-passet på 4000 m ö.h. gick resan imera tiden här, var min slutsats.
på otroligt, skakiga och dammiga serpentinvägar. Vi var lättade då vi Sagt och gjort, vi började genast planera för att lämna baslägret och
nådde byn Uidapur vid foten av Miyar Valley och steg av för att bli väl- nästa dag gick vi på rekognoseringstur med ett lass utrustning upp i
signade i det lokala templet samt för lunch i ett lokalt ”hak”. Båda lika dalen Uldhampu och dagen därpå packade vi de stora ryggsäckarna och
intressanta erfarenheter! Sista natten i ”civilisationen” sov vi i en så kal- gick med viss möda upp 1000 m ö.h. till nästa läger. Det fanns förstås
lad ”homestead”, lokal B&B (typ) där vi åt den delikata standardmaten inga stigar och eftersom det var en glaciärdal gick en stor del av vand-
dahl, ris och chapati sittandes på golvet i köket. Tre gamla gummor ringen över morän med branta fält med stora stenar – himla jobbigt!
6
Bergsport #172 · decemBer 2016
”Uppdriften är stark då
man har en livsdröm, en
obestigen bergstopp i Himalaya,
150 meter ovanför sig”
den lilla byn sukto vid vägens
ände i miyar valley.
Stavarna var oumbärliga! Vi hittade en jättebra plats på 4700 m ö.h. solen gick ner vid 19-tiden. Gajjo ville följa med till toppen och vi
med både tjusig utsikt över två obestigna 6000-meters berg och en gla- välkomnade den extra bärhjälpen liksom förstås hans erfarna och trev-
ciärfors alldeles bredvid. Natten blev tuff för det började snöa så vi fick liga sällskap.
slå bort snö från tältet många gånger och det var rejält kallt. Den nya Klockan 5 väckte mobilen oss och det var kallt och mörkt! Snabb
superdun-sovsäcken höll nog egentligen vad den lovade men var för stor frukost och iväg då det ljusnade, allt enligt plan. Upp till glaciären, en
för mig så det blev kallt ändå. andra frukost där och uppför en brant rasbrant med stora lösa stenar.
Vi fortsatte vår strategi att stega oss uppåt, rekognosera första dagen Gajjo klättrade långsamt och då det brantade till sig ytterligare svarade
och sedan flytta uppåt nästa dag. Min storebror och kompisen Karin han ”ja” på min fråga om säkring. Han var inte alls van vid denna slags
matade med väderprognoser via satellit-sms. Det såg bra ut framöver. klättring, trots bestigningar av 7000-meters berg, och det sinkade oss
rejält. Väl uppe i toppen av rasbranten vid 5300 m ö.h. hittade vi rela-
Nästa dag gick vi upp till nästan 5000 m ö.h. via branta åsar. Nu såg tivt lättklättrade hyllsystem som tog oss upp till en platå. Vi klättrade
vi äntligen hela vägen upp till ”vårt” berg – men det var mulet så vi satt löpande med Gajjo i mitten – och det tog tid…
och väntade länge innan molnen lättade och vi kunde se en skymt av
toppen. Den såg fantastisk ut och vår förväntan bara växte! Det var redan mitt på dagen då vi kom upp på platån och där startade
High Camp etablerades nästa dag på en platå med en fors och tre en lång rygg som skulle ta oss högt upp på berget. Den i vanliga fall så
perfekta boulderstenar. Här kom vi att stanna i tio dagar. Gajjo hjälpte toleranta Charlie var denna gång mycket tydlig: Detta går för långsamt.
oss att bära upp en ryggsäck först till Abc och sen till High Camp. Han Gajjo fick stanna här och vi fortsätter själva. Gajjo förstod det själv och
gjorde oss sedan sällskap där och berikade vistelsen med intressanta sam- accepterade utan diskussion. Vi packade snabbt om, åt lite och jag bör-
tal om världspolitik, miljö, indisk historia, religion, berg (förstås) – och jade leda uppför den 50–60-gradiga ryggen. Det var otroligt löst och
allt möjligt. både jag och repet rev ner en hel del stenar. Vi gick först löpande men
Vår ursprungliga plan var att klättra längs en lång rygg som startade insåg att det faktiskt var säkrare att knyta ur oss och soloklättra paral-
nära High Camp och sedan västerut till toppen, men då vi var på plats lellt. Tur att man har ”Dollan”-erfarenhet tänkte jag och var noga med
och kollade omgivningarna såg vi att det var mycket smartare att gå så att kolla alla grepp samt alltid ha en hand säker. Det gick sådär för det
högt vi kunde på bergets sydsida och ta den kortast möjliga klättervägen var otroligt löst – och egentligen rejält farligt. Och sedan vet ni hur det
på själva berget. gick: Vi kom till ryggens topp och Charlie började leda upp den sista
50-gradiga snö/is-branten med våra två (!) isskruvar. De fem ”snösta-
Dagen D närmade sig och vi packade och lade oss, som vanligt, då varna” vi släpat på gick inte att använda. Vi visste att vi var sena – och
7
Bergsport #172 · decemBer 2016
vi visste inte heller hur vi skulle ta oss ner från där Gajjo väntade. Det tur att leda för andra gången och jajamensan, efter bara 30 meter fick
skulle gå, men inte vara speciellt bra att göra det i mörkret. Sedan såg jag jag syn på den runda snötäckta toppen.
de mörka molnen i söder… Det var en fantastisk känsla att komma upp och ännu bättre då
”Vi försöker igen, vi har tid till det”, var det första jag sa då en Charlie kom efter. Mörkblå klar himmel, nästan helt stilla och hund-
besviken Charlie kom ner till mig. För att spara vikt och för att visa ratals enormt vackra berg så långt ögat nådde i alla riktningar. Miyar
vårt allvar för oss själva lämnade vi stegjärn och snöspett vid ryggens Valley sträckte ut sig norrut. Det var värt all möda! Klockan var tre
topp. Vi klättrade försiktigt nerför den lösa ryggen till Gajjo och medan på eftermiddagen och höjdmätaren stannade på 6025 meter – Yes,
solen gick ner lyckades vi hitta tre väldigt bra 60-metersfirningar som en 6000-meters topp! Kul! Det sjönk också in att vi faktiskt var
långsamt tog oss ända ner till rasbranten. De var till och med skyddade de alldeles första människorna som sett denna vy. En stor känsla!
från det oundvikliga stenraset. Vi lämnade karbiner och kilar i firnings-
punkterna på vägen ner och tillbaka nere vid glaciären lämnade vi en Sms:ade grattis till storebrorsan som fyllde 60 denna dag, slog ner en
ryggsäck med klätterutrustning och rep. Charlie och jag hittade inte i snöstav som bevis och tog en hel del bilder innan vi började klättra
mörkret på vägen ner men Gajjo, som gått före var alert med pannlam- neråt. Halva vägen kvar…
pan och vi såg honom till slut. Sista krafterna gick åt till att göra en sen Även denna gång gick solen ner då vi nådde platån vid ryggens slut
och som vanligt inte speciellt god torrmat-middag. och kunde börja fira. Det var kolsvart då jag hittills helt utan problem
med stelslag tog mark och pustade ut vid rasbrantens topp. Men det var
Det tog två dagar att ladda om. Charlie ville gå ner till baslägret och för tidigt! Repet hade fastnat lite längre upp och då jag drog ner det kom
vila men jag tyckte att det tog för mycket tid och kraft. Gajjo gick dock en knytnävesstor sten och träffade mig på hjälmen mitt på pannlampan.
ner med sina grejor och kom nästa dag upp med mer mat och isskruvar. Allt blev svart runt mig, men den sprillans nya hjälmen hade gjort ett
Den 1 oktober var det dags igen. Vi hade samma grundplan och gott jobb. Jag insåg direkt vad som hade hänt och ropade till Charlie
den här gången visste vi ju hur vi skulle göra nästan hela vägen upp, högre upp att jag var okej. Han blev räddare än jag av att först höra mig
till och med hur vi skulle ta oss ner. Det gick mycket lättare nu – nåja, hojta till och sedan försvinna, men lugnades då jag ropade.
mindre jobbigt är nog en bättre beskrivning. De extra dagarnas acklima- Resten av nedstigningen till glaciären och vidare till lägret blev
tisering hjälpte en hel del. långsam och besvärlig med bara en pannlampa. Vid tiotiden var vi i alla
Upp och iväg klockan sex, till och uppför glaciären, hittade fall vid tältet och åt mycket trötta och mycket nöjda den äckliga mid-
ryggsäcken med klätterracket, uppför rasbranten och nu hyfsat snabb dagen.
löpande klättring i välkommen varm sol tills vi nådde platån. Vädret Vi lämnade vår fina High Camp nästa dag och då vi nådde baslägret
var fantastiskt: inte ett enda moln på himlen och nästan ingen vind! var alla väldigt glada över att expeditionen varit lyckosam. Champagnen
Ryggen klättrades som förut, löst och jäkligt men utan problem. På med vi släpat med oss korkades upp och nu njöt vi av lite större tält, uppass-
stegjärnen, fram med de lätta isyxorna och upp på det 50-gradiga isfältet ning och god lagad mat. Glädjen grumlades dock av att Naveen fått veta
med precis lagom täcke med is för att få bra fäste. Med fem isskruvar att en kanadensiska dött längre upp i dalen. Vi hade inga detaljer och
och en och annan säkring i stenpartier vi passerade kunde vi gå långt var beredda att genast gå upp för att hjälpa till men det var redan både
löpande mellan standplatserna. Vi anade att vi var nära då det var min räddningsteam och polis på väg visste Naveen.
charlie halvvägs uppför den lösa bergsryggen. anette och charlie i martin och Ians läger
tillsammans med gajjo och martins kock Heera.
solnedgång över obestigna
6000-metersberg. ”Det tog två dagar att ladda om.
Charlie ville gå ner till baslägret
och vila men jag tyckte att det tog
för mycket tid och kraft”
8
Bergsport #172 · decemBer 2016
Efter en skön vilodag beslöt vi att gå upp till Martin och Ian i det andra
lägret. Det blev vackra men jobbiga 25 kilometer. Det var ganska ku- Förstabestigning av
perat trots att vi ”bara” gick i dalen. Vi mötte oförglömligt den kanaden-
siska expeditionen, både Anna och Alison, poliser, räddare och basläger- shailaputri, Miyar valley,
folk. Den imponerande stabila Alison berättade att hennes kumpan
hiMachal pradesh
Anna, en mycket erfaren klättrare, dött i sitt tält av då okänd anledning.
Nu var hennes största problem den indiska administrationen… Mer
finns att läsa på webben: Anna Smith. Så sorgligt och en skarp påmin- Expeditionsdatum: 16 september – 10 oktober 2016.
nelse om vilka risker vi utsätter oss för. Vi fortsatte ganska skärrade och Toppen nådd 1 oktober klockan 15:00 av anette Kinde och
väldigt ödmjuka vandringen till Martin & co. Charles French.
När vi anlände framåt kvällen hade det tredje klätterparet Dave och Höjd enligt GPS: 6025m +/- 3 meter. Bestigningsled via
John, också oplanerat kommit till Martin och Ians basläger strax innan sydvästra väggen.
oss. Alla tre teamen hade uppnått sina mål – den 1 oktober! Vi åt im- Grad: Fransk ad, 50–60 graders glaciäris.
proviserad middag (pizza!), firade och delade klätterhistorier i det trånga
Saker vi inte kunde vara utan:
mattältet.
✓ Satellit-kommunikator för sms
Nästa dag konfererade vi med Gajjo om namn på berget. Det skulle
(OBS! Illegal i Indien…)
vara indiskt förstås. Det blev dock lättare än väntat för den dag vi besteg
✓ Solcellsladdaren + laddningsbatteri – för kamera, mobil,
berget var första dagen på den hinduiska festivalen Navratri och guden
klockor/höjdmätare
Shailaputri firades just den dagen. Och ännu bättre: namnet betyder
✓ Foppatofflor – i baslägret och vadande över forsar
”bergens dotter” och hon är skyddsgud över Himalaya! Shailaputri fick
✓ lätta, små, varma och bekväma uppblåsbara liggunderlag
det bli!
✓ Ullunderställ – varma, lätta och luftiga
Vi tog två dagar på oss att gå tillbaka till vårt basläger och vi såg
✓ Sol- och hudsalva
Shailaputri i änden av Miyar Valley nästan hela tiden. Nästa dag var det
✓ Blåbärssoppa
dags att packa ihop baslägret och åka hemåt. Sju hästar kom och häm-
tade grejorna och vi vandrade ner till vägen och civilisationen med blan-
Saker vi saknade:
dade känslor. Vi färdades längs samma kassa vägar hela dagen, en kort ✓ lagom stor sovsäck
men mycket lyxig natt i Manali (dusch, toalett och en säng – wow!), ✓ Extra pannlampa
ytterligare nio timmar i minibussen nästa dag och avslutningsvis tåg de ✓ Bra kudde
sista fyra timmarna från Changridah till New Delhi som sparade in en ✓ Godare torrmat
natt. Minibussen och Naveen fortsatte med våra grejor till New Delhi.
Sista natten tog vi tillfället i akt och bodde på ett (relativt) billigt
lyxhotell vid New Delhis flygplats istället för det sunkiga YMCA. Vi
på toppen!
skippade både sightseeing och shopping sista dagen och njöt istället av
solen och värmen vid poolen – det tyckte vi att vi var förtjänta av!
Summa summarum uppfylldes alla våra förväntningar på vår expe-
dition! Inget var egentligen svårt och krävde exceptionella förmågor.
Vi hade dock stor nytta av våra noggranna förberedelser och vår rela-
tivt stora erfarenhet i alla de val som gjorde bestigningen säkrare och
framgångsrik. Planerna justerades hela tiden allteftersom vi pejlade den
faktiska situationen. Till exempel så chansade vi och använde bara lätt
glaciärutrustning och kängor samt ett litet klätterkit under bestigningen
– vilket visade sig vara helt rätt.
Vi rekommenderar alla att välja er egen obestigna Himalayatopp och
göra ett försök – det finns tusentals och det är verkligen värt det!
Vägen upp (röd)
och Vägen ner (gult)
platån är nådd, för andra gången, och
vädret är perfekt.
9
Bergsport #172 · decemBer 2016
aLLemansrätt
och klättervett
En ny broschyr från accesskommittén rätar ut flera fråge-
tecken om både markägares och klättrares ansvar ute på
klipporna.
Alla som klättrar utomhus är beroende av gar som finns och hur vi ser på klättringens
att ha tillgång till klipporna. Det säger sig plats i naturen som en del av allemansrätten.
självt. klipporna ligger oftast på privat ägd I de allra flesta fall sker detta på ett kamratligt
mark. Det vill säga, någon äger klippan. sätt mellan markägaren och klätterklubben.
Både klubbar och förbundet jobbar hela ti- Det största hotet som anders ser mot
den med accessfrågor och har för det mesta klättring generellt idag är att allemansrät-
en konstruktiv dialog med markägare. Det ten ändras eller omtolkas så att klättrare inte
är inte märkligt att markägare kan känna längre får klättra utan tillåtelse från mark-
oro för vad det innebär att ha klättrare på sin ägaren.
mark och därför är det viktigt att förbundet – jag känner av vibbar bland klättrare
är tydliga med hur de jobbar. Har mark- som vill använda allemansrätten som slag-
ägaren något ansvar om något skulle hända? trä mot markägare för att slippa segdragna
Denna fråga, och många fler, besvaras i dialoger. eller att man inte kan tänka sig att
anders i Fontan. Foto: cajsa Björkén
accesskommitténs broschyr ”klättring – en låta markägaren jaga ifred på sin mark ens
informationsbroschyr till markägare, verk- tio dagar, med argumentet att ”vi har rätt
samhetsutövare och myndighetspersoner”. att klättra här”. Om vi ska ha allemansrätten
kvar som den ser ut så måste vi fortsätta att
Broschyren är framtagen för att informera samsas om marken och visa markägaren att bultar. Det tas även upp vad som gäller för
markägare och myndighetspersoner om vad vi är glada över att vara på hens mark och vi kommersiella aktörer och hur klättring kan
klättring är, vilka problem som kan uppstå måste kunna sätta oss in i markägarens situa- påverka naturen. Läsaren bjuds dessutom på
och hur förbundet jobbar med att informera tion och gå denne till mötes. en presentation av de olika klätterstilarna,
klättrare om hur man ska bete sig när man är klättringens historia samt hur klätterförbun-
ute och klättrar. vi tror att de som är med- I broschyren ges en tydlig bild av utom- det fungerar.
vetna om vad klättrarna gör ute på klipporna husklättring och hur klättrare och mark-
är mer vänligt inställda till sporten, berättar ägare tillsammans kan lösa praktiska detaljer Broschyren kan beställas från kansliet till
anders Björkén, ordförande i accesskommit- kring en specifik klippa och nå ut med den exempel om man vid utveckling av en klippa
tén. informationen till hela klättersamfundet. eller boulderområde vill lämna broschyren
Dialogen med markägare och andra är Markägaren får veta att förbundet har re- till markägare eller liknande. Men broschyr-
viktig för vår fortsatta access till klipporna. kommendationer för hur klättrare ska bete en har ett bredare användningsområde än så:
– Det är skillnad på att ha en bra dialog sig vid klipporna och att klättring alltid sker – Den kan användas i all kontakt med
och att ha en trevlig dialog. allra viktigast är på klättrarens eget ansvar och att en mark- människor som inte vet så mycket om klätt-
att man kan kommunicera de regler och la- ägare aldrig kan bli skyldig att underhålla ring, säger anders.
Klättring Markägarens roll och klättrarens ansvar - Klättring på egen risk beställ
Emonca hirnk mfäogyrmanrdaeit,g iovhenerstksbspraoemrsschohenyters rutitllö vare broschyren
till din
kMläatrtkräagreanres nasn srovallr och klubb!
sDrEdbkSihseaDmsnrvafvkkmtatyögsii u –Apei erå trrhr mgökfinättå lKrpä tnt rgåa estnm ptnaaKåp hgfiealkl td snätr glk .nsaia entroaeu ke lestaelMä dä räntcsstänkr laär d p lie keshotpl tveigensaariähtb nkout eni ragingortkatglganrl. rnro aamaat seitt eiesrgepMrd.rnsav intnn on aperoe pkvkalPd hnh åg eennrr baiprrls äåaeånekdetä eääi fko rtrr rgjle lusrtrpopbpuielr i ata onspangcbpläniuerdotmk iån h ltneaåptik sllcrio fgä d icfiarsihea a tacdagtteerfyneaenntkrti lesgör tttlrtlrl amtkna tr ne ag it .ne htde r mleronfieiaeänseneeå eå rcrdnno osnta tgh l asntfeammhonsl n ot eo sn hirbmöspahn fgrkma osa arabrlt ka e frev ol iädrilr pötxbålkrbrsalbc uiittrå elnläkplgrrtumdeskaakl m yggpåa tnrepnnhfoaetåattraiö p lvdrdie stn lonrar tfe a ottr k erl ttdmvi uml kyeneaå aslf s kaplntcnoael nmnåoa ikrabåtnll omsg mraiaeknalane ct ghkpon dlh eu j äetkcäämesspld dnrakput tlgtmåsmrmoääe etdtåaatau sircdrtlardee knranleahtnetä rredaerksifrrnk oa ktrlo s at teultlmns ufa ä eroå rsao ötnosmsap gsnatnic. rtim nls ioraphlga okglgaiPe mia r a n lv.sgttmghangåtitlivtai apatnieaoe adpsåad pntennrdbk djanr.tbu naes eo ra bepsgDykoo.na- hm. -lp a mcdgias oee-h -g e vtr lt domPmacdssoöamhepsiebkocaFBvndrsk rrtackhogenke. eönoo uhrg r lsrrbPe rbElanrknä mäi mia ksrrlågp lalvnvteaibäonö i antlas empdaätctura o vsg ntkrthpe arcnlkid .a k t l bssa neh ottaiäik hdOlssitnaaneun äcrtlaaeotfarlm .e tpatöh tlo i imhrsrt hlrp tnO mgkb aeri ås vbme gå galkosresmtliuamio sae ä kciktpraegrtcnpth igrrtty.pirolkhveeåtd åill eklco g etläe n tdes ohäträreletragkt eklca r gvtt aremgönkai btlfibae lrräaör stslaeekn raes dtrttoåk hvkeäent rtt em lsälnueoöi knksiästnikxrsvg erä knetgtbotnlaegtöltgreaeäalemieerseånttal t r s krrlb prdbbtrrs åokm t oersåeyeåläiitomroarhin l gdeattkifl.cegrotvttgl tsenrkantsr ea vPåteatto söeen aå rd nrfacpid.r k esn r ohmedlamhlhaänaIrodam te un.atämk aft c vttörenovybGaena ä. rnamscrrdsv l gme uNka aavåa baen n l n e deatäsnrpäoabbä tddekjerk mnat siosn vg fyfttarpsmtrsöåi l dkatnriåkerme mugydaben gr snat rkeanrau.a öe a eeixpldna rlblrnnnälplteoa els raoag tflamti e asöttncnrsedornie prh pp ndtkmedr afe blett ektifösad r iailöaartrlgelmvtåerlauärte slåoid t lrn-abseågr aae rt -s t nt O-mttg ieN nk bkvesårl euaoiä nmrpind nrk bperoe:enab rnoclrMnaalut arh :g lk änsn tpPlslanää äältoåartnnrrt t l cätfit.evhrsöadeainoksr re i ansap lansynar åt.sk s tm io eet-r-at tn 7
6
10
Bergsport #172 · decemBer 2016