Är svart guldbagge, Gnorimus variabilis (Coleoptera, Scarabaeidae), ursprunglig vid sin nordgräns?

7 Pages·2000·5.6 MB·

by  Eliasson, C

Är svart guldbagge, Gnorimus variabifts (Coleoptera:
Scarabaeidae), ursprunglig vid sin nordgräns?
CLAES U. ELIASSON
Eliasson, C.: Är svart guldbagge, Gnorimus variabilis (Coleoptera: Scarabaeidae), ur-
sprunglig vid sin nordgräns7 IIs Gnorimus variabilis (Coleoptera: Scarabaeidae) native
at its northern limit?1. - Entomologisk Tidskrift 121 (4): 113-119. Lund, Sweden 2000.
ISSN 001 3-886x.
Several records were made of the endangered chafer Gnorimus vctriabilis (L. 1758) in
1996, 1998 and 2000 in its northernmost distribution area in Sweden in the province of
Västmanland. These records seem to confirm that this isolated population is native and not
the result of an introduction made in 1953, as previously suggested. At the place of intro-
duction one single specimen was found in 1957, but apart from this there are no later re-
cords from this locality, although this is one of the most thoroughly investigated sites lbr
wood-living beetles in Sweden. Furthermore the present population and the place of intro-
duction are separated by 10 kilometres of unsuitable environments including a large lake.
The first observation of G. variabilis in the presentpopulation was made in 1968. Until
1 996 this area had not been thoroughly investigated by coleopterists, in spite of the fact that
the number of old oaks is larger there than anywhere else in Sweden. Here G. variabilis has
proved to be widespread within a limited area of wooded pasture with old oaks. Field ob-
servations suggest that the adult beetles often aggregate in certain spots, not necessarily in
close proximity to the habitat of the larvae. Flying G. variabilis seem to prefer the more
sun-exposed canopy of forests, and to become unable to take off at temperatures below
+20'C, if not sun-exposed. This species is rarely caught in window traps, and a1l adult
specimens found in Västmanland were hand-picked and observed without any assistance of
traps.
Claes U. Eliasson, Bcicktorpet, Torphyttan 16, SE-71 I 9I Lindesberg
Inledning
I min gröna ungdom påträffade jag två omiss- en grov ekstubbe på Osterängen vid Strömsholm
kännliga fragment av svart guldbagge, (Gnori- i Västmanland. Då han kläckte en G. variabilis
mus variabilis (L. 1758)) i en ihålig ek (dagbok orsakade naturligtvis detta en hel del uppmärk-
12.5 1968, Fig. 1). Fyndplatsen är belägen strax samhet, och snart framkom en.något udda histo-
väster om Barkaröviken i Kungsörs kommun. Då ria om hur arten införts till Osterängen (Ehn-
G. variabilis ej upptogs för Västmanland av Lan- ström & Widenfalk pers. medd.). Amatörento-
din ( 1957) meddelade jag fyndet till entomologi- mologen Arne Möller som vid denna tid bodde i
ska sektionen vid Naturhistoriska Riksmuseet. Västerås hade 1953 påträffat en talrik population
Fyndet kom dock ej att räknas som betydelse- av G. variabills på Öland. Han fyllde en gengas-
fullt, och det var först många år senare jag fick säck till hälften med mulm och larver och tömde
klart för mig varför. Bengt Ehnström hade 1957 sedan ut innehållet i flera grova ekstubbar på Ös-
insamlat en larv av en obestämd guldbaggeart i terängen. Av denna orsak upptas arten som införd
113
Claes U. ElirLsson Ent. Tidskr. l2l (2000)
1996, 1999, Ehnström & Jansson pers. medd.).
Mina studier av arten har helt 1örlitat sig till fälr
observationer. Storleken möjliggör säker artbe-
stämning på 3-4 m avstånd vid rätt belysning-
svinkel, samt att iaktta arten på mer än 10 m håll.
Den rådande väderleken under en enskild sorn-
mar kan skapa speciellt gynnsamma omständig-
heter för observationer. Om tidpunkten 1ör fält-
studierna är flexibel och kan anpassas till soliga
perioder omedelbart efter längre perioder med
regn och mulet väder ger detta möjlighet till lät-
tare observationer av arten. Ett väderomslag av
denna typ stimulerar sannolikt fler individer att
under kort tid vara mer rörliga än under en läng-
GFi.g .v a1 .r iDaebnil iJsö rpsåttttr ähfårlaedkeens i1 K9u6n8g, smöer nd ädrä Jri adgemne nntu aevj re period med konstant gynnsamt väder. Samtli-
längre reproducerar sig. Skogsmyror har ntL övertagit ga centralt belägna ekhagar inom Kungsörs
hålet. Foto: Clae,s U. El.iasson. kommuns ekområde har besökts och samtliga
hålträd och lågor vars mulm varit tillgänglig för
HoLlow oak in which G, variabilis previously was en ytlig genomsökning efter fiagment har under-
reproducing, now inhabited by Form.ica spp. sökts. Vid undersökningen användes ej stegar,
varför endast relativt marknära hål kunnat un-
i Västmanland i Catalogus (Lundberg 1995). dersökas. Antalet lättundersökta lågor är gene-
Rune Widenfalk påpekar dock fbljande: "om rellt högre än antalet lättundersökta hålträd.
man bortser från Ehnströms fynd av arten så är Samtliga lättåtkomliga hålträd och lågor har be-
det egendomligt att ingen annan entomolog an- sökts vid ett par tillfällen både dagtid och natte-
mält fynd av arten efter denna tidpunkt. Det är tid. De substrat som befllnnits hysa G. variabilis
också anmärkningsvzirt med tanke på att ett stort har besökts vid upprepade tillfällen under sam-
antal entomologer från hela Sverige besökt ma dygn. Fältstudierna i Kungsör genomfördes
Strömsholm under årens lopp och bedrivit 25-21.1 1998 och 6-9.1 2000.
forskning i fbrm av sållning av mulm i ihåliga Ytterligare iakttagelser av arten har gjorts av
träd med flera metoder". Ekhagarna i Kungsörs förfättaren i Småland, Ålem och Mönsterås 12-
kommun tillhör de sämst undersökta av Sveri- 14.1 1998 samt på Öland, Ekerum 5.8 1993. Re-
ges ekområden trots att antalet fridlysta gamme- sultaten lrån Småland och Öland bidrar till en
lekar hiir är högre än på någon annan plats i lan- ökad förståelse av artens uppträdande under
det (Jansson & Hedin 1996, Jansson & Lund- imagostadiet. Vidare styrker resultaten den här
berg 2000). Förekomsten av G. variabilis i givna definitionen av artens habitatkrav. Ytterli-
Kungsörs kommun är den nordligaste i Skandi- gare studier bör genomföras innan en definitiv
navien. Arten förekommer nzirmast i Söderman- bild av artens habitatkrav kan presenteras.
lands skärgård. östra delen av Östergötlands
ekområden samt vid Hunneberg i Västergötland
(Lindquist 1995, Jansson & Hedin 1996, Ehn- Uppträdande
ström & Jansson pers. medd.). Svart guldbagge (.G. variabilis) zir en utpräglad
högsommarart som främst påträffas under juli
månad (Fig. 2). Som fullbildad skalbagge är den
Metodik avgjort värmeälskande. Den är endast aktivt fly-
Svart guldbagge (G. variabilis) påträffas mer gande i solsken och vid svag vind. När lufttem-
sällan i de fönsterfällor och fallfällor som bl.a. peraturen sjunker under +20oC och arten inte
använts vid senare års inventeringar av skydds- har möjlighet att uppsöka solexponerade platser
vzirda ekområden i Mellansverige (Jansson blir den mycket trög och helt oförmögen att f1y-
t'74
Ent. Tidskr. l2l (2000) Svart guLdbagge, Gnorimu,s variabilis, vid sin nttrdgräns
snart högstubben flygande utan att upprepa den
tidigare iakttagna svärmningstlykten. Om detta
berodde på ändrade vindförhållanden eller på
frånvaron av honor är okänt. Inga andra flygan-
de exernplar har tidigare eller senare påträftats
så långt från de träd som besöks av honor i ägg-
läggningssyfte.
Samma dags eftermiddag påträftades en hona
som uppsökt en skorstensek med djupt mulmla-
ger. Under kvällens lopp försvann hon ned i yt-
terkanten av mulmansamlingen och påträffades
pånytt först nästa dags förmiddag. Under denna
fjärde dag anlände ytterligare ett exemplar (san-
nolikt en hona) och landade på de övre solexpo-
Fig. 2. Honan av G. variabilis kan påtrr)ffas in i rLu-
gusti månad. Vstm Kungsör 27. VII 1998. Foto: Claes nerade delarna av samma skorstensek. Denna
U. Eliasson. dag påträffades sent på eftermiddagen för första
gången en hona på mulmen i en låga som varit
The.female of G. variabilis has a longer life than the känd som föryngringsplats sedan 1996 (Jansson
male and can be Jound until AugtLst. & Hedin 1996, Ehnström & Nilsson pers.
medd.). Nu påträffades här även resterna av en
fågelhackad individ som inte funnits här under
ga. Solexponering för uppvärmning av kroppen de föregående dagarna.
före en flygtur ftirefaller därför mycket viktigt. Ytterligare ett fynd av G. variabilis (Sohlstad
Under ett par dagar i juli 2000 följdes en pers. medd.) indikerar att arten kan attraheras av
grupp av (sannolikt endast) hanar (n = 4) i doften från fzirska vedbrott. En hona påträffades
Kungsör. Mellan kl. 14-16 svärmade de runt på en nyligen kapad jätteek i Kungsör i början
krontaket av de lägre fiämsta träden mot en
vindskyddad glänta som bildades i vinkeln mel-
lan en ekdunge och en skogbevuxen ås. Centralt
i vinkeln står en grov ek som knäckts i en storm
tidigare under sommaren (Fig. 3). Den ca l0 m
höga stubben, med en ca 4 m hög brottyta med
exponerad fiisk ved och ett par långa sprickor,
var skalbaggarnas natthärbärge. Här iakttogs
även en hona. Hanarna flög mycket skickligt
och kunde exempelvis snabbt bromsa upp en ho-
risontal flykt mot högstubben och skifta till
långsam, ibland s.k. hovrande flykt, vertikalt
längs stammen. Tillfälle gavs att jämf'öra flykten
på plats med guldbaggearterna i släktet Cetonia
vilka flyger utan att lyfta täckvingarna. Dessa
arter förefaller ha längre bromssträcka, och flyk-
ten är mycket ljudligare än den hos både ädel-
guldbagge (Gnorimus nobilis') och svart guld-
bagge (G. variabilis). Efter en dag med mulet Fig. 3. Försommarens stambrott på en ek i Kungsör
i bckade tilL sig en liten grupp hanar och en hona av
väder 1änns hanarna ännu kvar högstubben.
G. variabilis. Foto: Cktes U. Eliasson.
Under denna tredje dag blev de inte aktiva för-
rän den västvända brottytan på högstubben sol- This oak which broke in the early summer attracted
exponerades. De kröp nu fram och lämnade several mtLles and a.female of G. variabilis.
t't5
Claes U. Eliasson Ent. Tidskr. l2l (2000)
av augusti 1998. En annan hona hade tidigare lan under I m (Tab. 1, nästa uppslag). I detta av-
(21.1 1998) påträffats endast cirka 30 m fiån seende överensstämmer habitatkravet med flera
samma kraftigt doftande ansamling av kapade andra mulmlevande skalbaggar, t.ex. brun guld-
stam- och grendelar. Om detta är afitypiskt skul- bagge (Liocola marmorata) och läderbagge
le det kunna vara en motsvarighet till det mer (Osmoderma eremita'). De två senare arterna
välkända fenomenet "hilltopping" hos individ- kan dock hålla tillgodo med tidigare stadier av
svaga populationer av dagfjärilsarter. (Hilltop- ett hålträds bildande där mängden mulm är min-
ping innebzir att oparade individer söker sig mot dre (Ranius & Jansson 2000, Jansson pers.
toppen av en hög höjd, eller i plan terräng mot medd.). G. variabilis förekommer såvitt känt
i
ett väl synligt högre träd, för att hitta en partner.) endast stammar med en större mängd fuktig
Ansamlingar av G. variabllis har i Småland mulm (Jansson & Hedin 1996). Mina iakttagel-
påträffats i samma lågor där föryngring sker. ser tyder på att arten föredrar lågor eller hålekar
Under en osedvanligt blåsig period 1998 påtraf- där mulmen endast delvis dr exponerad för ne-
fadejag 12hanar och 3 honor i tre lågor. En av derbörd och en varierande fuktighetsgrad hos
honorna var fågelhackad och hälften av hanarna mulmen uppstår inom ett begränsat avsnitt. Lå-
var nyligen självdöda men ännu ej stadda i för- gor är ofta skorstensekar vars undersida ej
ruttnelse. De honor som sökt sig hit blev ofta spruckit i fallet och där den öppna trågliknande
uppvaktade av parningsvilliga hanar. En hona delen av stammen, genom rätt lutning, leder in
i
valde att befria sig från sin kavaljer genom att vatten den regnskyddade skorstenen. Artens
tränga sig in i en springa. Endast en ensam indi- larver förekommer hdr sannolikt främst i relativt
vid, en hona på en skorstensek, påträffades un- fuktig, men ej våt mulm, ofta i själva övergång-
der samma period. Samma lågor (Strömsrum) en mellan exponerad och skyddad mulm. I hål-
besöktes vid ett flertal tillfällen under de föregå- träd förekommer den möjligen endast i mulm
ende två åren utan att arten kunde påträffas här som har markkontakt och mer sällan torkar ut.
(Ryrholm pers. medd.). Sannolikt dr artens Om så är fallet begränsar det avsevärt artens
könskvot jämn, men ett större antal honor befin- möjligheter att hitta 1ämpliga substrat, vilket kan
ner sig troligen dolda under äggläggningen. De vara förklaringen till att den påträfTats mer säl-
lägger troligtvis ägg i flera olika träd om möjlig- lan än läderbaggen vid inventeringar (Jansson &
het finns. Mina fältobservationer samt observa- Hedin 1996). På Öland har en hona iakttagits
tioner av ett par individer hållna i bur tyder på att försvinna in i ett utgångshål av stor ekbock (Ce-
livslängden normalt är kortare hos hanen. Den rambyx cerdo) pä en ek utan större hålrum under
successiva förändringen i andelen honor av G. tre meters höjd. G. variabilis besöker uppenbar-
nobilis påträffade på blommor under juni-juli (n ligen varken blommor eller sav på träd. I det
= 14) tyder på att förhållandet rir likartat hos kustnära området Slitere i Lettland har G. varia-
dennå nära släkting. bilis fällfängats i en miljö som gör det mer san-
nolikt att arten utvecklats i mulm i ihåliga grova
klibbalar (Jansson 1999). Livscykeln för arten är
Habitat och hot sannolikt minst tre år (Ehnström pers. medd.).
Svarl guldbagge (G. variabilis) upptas i rödlis- Soluppvärmnin g av utvecklingssubstrat före-
tan som starkt hotad (EN). Den har kraftigt frag- faller vara mycket betydelsefullt för G. variabi-
menterad utbredning, minskande förekomstarea /ls. Två av lågorna i Småland och en i Västman-
och ett minskande antal lokaler i Sverige (Gärd- land är exponerade för soluppvärmning hela da-
enfors 2000). Den främsta hotorsaken är bristan- gen. Övriga 1ågor och hålträd i Småland (n = 1/
de kontinuitet i ålderssammansättning av värd- 1) och Västmanland (n = 012) är i huvudsak ex-
träd. Sannolikt är arten i Sverige helt knuten till ponerade för eftermiddags- och kvällssol. De
ek och lever endast i grova ihåliga ekar och lå- två hålträd i Östergötland som konstaterats hysa
gor där mulmen behåller en mer eller mindre populationer av arten är solexponerade under
konstant fuktighet. Värdträdens ålder understi- hela dagen (Niklas Jansson pers. medd.). Enligt
ger sannolikt sällan 300 år och diametern är säl- data från termografblad infaller dygnets varmas-
t76
Ent. Tidskr. 121 (2000) Svart guldbagge, Gnorimus variabilis, vid sin nordgräns
te timmar vanligen mellan den sena eftermidda- Jag har varit i tillfälle att iaktta en hona av C'
gen och kvällen under våren. Under sommar- aurata som mycket målmedvetet uppsökte en
kvartalet är förskjutningen av dygnets värme- mindre stack av skogsmyror mellan rotbenen på
maximum fbrtfarande avsevärd i fiirhållande till en ek. Efter att honan landat på trädets bark, cir-
zenit (Eliasson opubl.). För fristående spärrgre- ka 0,5 m från myrornas ingång till ekens hålrum,
niga jätteekar, där det egna bladverket skuggar närmade hon sig ingången mycket långsamt.
stammen, utgör sannolikt kvällssol den fiämsta Vid varje konfiontation med en myra förblev
källan till uppvärmning av håligheternas mulm hon inaktiv tills myran efter 2-5 sekunder läm-
(Ehnström pers. medd.). Endast ett av de fyra nade henne. Jag plockade senare upp honan och
påträft ade utvecklingssubstraten i Västmanland placerade tillbaka henne framför ingången i ett
befinner sig i en halvskuggig miljö. Denna skor- stressat tillstånd. Nu giorde inte längre honan
stensek växer på ett åskrön och omges av block halt vid konfiontationen med myrorna, och efter
och ursvallad morän. Den uppstigande solupp- 10 sekunder hade ett antal aggressiva myror bitit
värmda luften gör sannolikt detta habitat mer el- sig fast i hennes ben och förhindrade hennes rö-
ler mindre likvärdigt med de direkt soluppvärm- relser. Andra mulmlevande skalbaggsarter före-
da. Nicklas Jansson poängterar att hålträden i faller sakna denna förmåga att undvika skogs-
vilka han (i fallfällor) fångat G. variabilis samti- myrornas lättväckta aggressivitet. Jag har exem-
digt befinner sig i kvalitetstoppen, vid en jämfö- pelvis påträffat en hona av G. variabills och en
relse av antalet insamlade rödlistade arter. Totalt hona av liten noshornsbagge (.Sinodendron cy-
har drygt 200 ekar inventerats (pers. medd.). En lindricum) som båda sannolikt varit ute i ägg-
alternativ förklaring till varför arten ej utvecklas läggningsärende och blivit fullständigt över-
i beskuggade 1ågor kan vara imagines oförmåga mannade av skogsmyror. Endast ett av åtta på-
att flyga vid låg kroppstemperatur. Skorstens- träffade utvecklingssubstrat med G. variabilis
ekar erb.iuder ofta en säkrare och kortare väg var vid tidpunkten för fynden bebott av skogs-
mellan platsen för äggläggningen i hålträdens myror. Myrornas etablering i rotänden av en av
botten och en soluppvärmd plats där flygförmå- dessa lågor hade skett till synes relativt nyligen.
gan är under full kontroll. Undersökningarna i Västmanland och Små-
Svärmande G. variabilis angrips ej av små- land gav vid handen att endast en mer eller min-
fåglar, t.ex. grå flugsnappare som hela tiden up- dre obruten, relativt hård beteshävd hållit skogs-
pehöll sig och jagade mindre insekter där svärm- myrorna borta från ekhagarna, även då dessa låg
ande hanar av G. variabllls i Kungsör iakttogs isolerade likt öar i odlingslandskapet. Aterupp-
under flera timmar. I Västergötland har stora tagen beteshävd i ekhagar som under 20-30 år
mängder fragment (ett 30-tal täckvingar) av G. förbuskats syntes närmast ha förvärrat situa-
variabilis påträffats i hålträd med kajbon (Lind- tionen eftersom buskröjningarna giort hela mil-
quist 1995). Det är sannolikt att kajor kan utöva jön, och inte som tidigare endast kantzonerna,
ett betydande predationstryck på vuxna skalbag- tillräckligt solexponerade för skogsmyrornas
gar, speciellt som hålträd vanligen är en förut- etablering (Hedin pers. medd.). Rikligare före-
sättning för kajornas häckning i områden utan- komst av enbuskar förefäller gynna myrsam-
för tätortsbebyggelse. hällenas tillväxt, åtminstone delvis på grund av
Solexponerade hålträd och 1ågor har ofta enbarrens gynnsamma kvaliteter som byggma-
stark attraktion på samhällen av skogsmyror terial. Ekholmar utan banträd har i Kungsör ge-
(F ormica ruJa- grtppen). Detta förhållande an- nomgående mindre individrika samhällen av
ses allmänt vara negativt för etableringen av skogsmyroq men myrorna etablerar sig lika ofta
många av de mulmlevande skalbaggsarterna i hålträd och lågor. Störning från betesdjur ge-
(Ehnström pers. medd.). De två guldbaggearter- nom tramp och urin kan försvåra skogsmyrornas
na Cetonia cuprea och C. aurata, som åtminsto- etablering i mer oskyddade lägen. Tidigare erfa-
ne delvis uppsöker myrsamhällen 1ör ägg1ägg- renheter har visat att skogsmyror skyr urin och
ning, förefaller ha ett nedärvt beteende som för- med hjälp av urin kan förmås att byta boplats
orsakar mindre aggressivitet hos skogsmyrorna. (Eliasson opubl.).
w
Claes U. ELiasson Ent. Tidskr. 121 (2000)
De åtta påträffade utvecklingssubstraten för Ett åtgärdsförslag värt att pröva
G. variabilis befann sig för övrigt i mycket skil- Då grövre eklågor utplaceras i naturvårdssyfte
da omgivande miljöer. I Småland både i hårt kan det vara fördelaktigare att välja ett så fuktigt
nötbetad frisk ängsvegetation (med begynnande markunderlag att skogsmyror finner miljön oac-
kolonisering av skogsmyror), på fuktig mark ceptabel. Eklågornas placering behöver inte om-
med högörtsvegetation, samt i kantzonen till tor- ges av skog, men bör nog befinna sig på ett rim-
rare skogsmark gränsande till väg och betes- ligt avstånd från levande ekar.
mark (n = 2).I Västmanland på hårt hästbetad
liisUfuktig ängsvegetation, på ohävdad före
detta betesmark i kantzonen till torrare skog och Tack
åker (n = 2), samt i skog på ursvallat åskrön. Ett varmt tack till Bengt Ehnström, ArtDatabanken,
Områdena närmast omgivande de obetade habi- SLU, Uppsata, Pekka Hedin, Kungsörs kommun,
taten för G. variabilis i Kungsörs kommun har Nicklas Jansson. Län\styrellen i Ösrergötlands län.
inte buskröjts och hålekarna ingår inte i naturre- Sven G. Nilsson, Ekologiska institutionen Lunds
servat. Flertalet ekhagar omfattas dock av reser- Universitet, Nils Ryrholm, Institutionen för evolu-
vatbildningen och de större ekhagarna har tionsbiologi, Uppsala och Rune Widenfalk, Västerås,
buskröjts först under den senaste tjugoårsperio- f-ör värdefulla uppiysningar och diskussioner.
den, efter mer än 30 år av bruten beteshävd (Jo-
hansson & Hedin 1991, Hedin pers. medd.).
Litteratur
Gärdenfors, U. (ed.) 2000. Rödlistade arter i Sverige
Diskussion 2000. ArtDatabanken, SLU. Uppsala.
Min uppfattning är att det står utom allt tvivel att Jansson, N. 1999. Studies of the Beetle launa in Slite-
G. variabilis verkligen har en livskraftig popula- re State Nature Reserve in Latvia. Länsstyrelsen i
tion i Kungsörs kommun. Träden och lågorna Östergötlands Iän 1999: 2.
Jansson, N. & Hedin, P 1996. Vedskalbaggsfaunan i
som utgör artens utvecklingsmiljö zir utspridda några ekhagar vid Kungsör. Länsstyrelsen i Väst-
över hela ekområdet. Frågan om arten inte i själ- manlands län.
va verket är ursprunglig här har fått ny aktuali- Jansson, N. & Lundberg, S. 2000. Skalbaggar i ihåli-
tet. Min erf'arenhet är att även hanarna, som inte ga ädellövträd - Två nya after för Sverige jämte
gräver ner sig i mulmen, vistas i den miljö som återfynd av kortvingarna Hypnogyra glabra
uppsöks av äggläggande honor och ofta dör diir. (Nordmann) och Meliceria tragardhi (Palm).
Fragment av arten bör således vara lätta att på- Ent. Tidskr. 121 (3): 93-91.
träffa. Några fynd av fragment har dock ej rap- Johansson, O. & Hedin, P. 1991. Restaurering av
porterats från Strömsholmsområdet. Det finns ängs- och hagmarker. Naturvårdsverkets serie:
Skötsel av naturtyper. SNV.
således anledning att misstänka att Möllers ut-
Landin, B.-O. 1957. Bladhorningar (Lamellicornia:
sättning endast överlevde ett par generationer.
Scarabaeidae). - Svensk Insektfauna 9.
Mot bakgrund av vad som nämnts i inledningen Lindquist, J. 1995. Intressanta fynd av skalbaggar
om Strömsholmsområdet förefaller det osanno- 1994. -Aromia 1995: 1. Göteborg.
likt att en tillräckligt stor population dels kunnat Lundberg, S. 1995. Catalogus Coleopterorum Sueci-
framleva obemärkt hzir och samtidigt kunnat ge ae. Stockholm (Entomologiska föreningen &
upphov till en lyckad kolonisering l0 km bort. Naturhistoriska Riksmuseet).
Speciellt som det mellanliggande området sak- Ranius, T. & Jansson, N. 2000. The influence of lbrest
nar gynnsamma miljöer för arlens reproduktion. regrowth, original canopy cover and tree size on
saproxylic beetles associated with old oaks. -
Exempel på framgångsrika utsättningar av röd-
Biological Conservation 95: 85-94.
listade insektsarter är sparsamma, och såvitt
känt har ingen sådan lyckats norr om en arts na-
turliga nordgräns.
178
Ent. Tidskr. l2l (2OOO) Svart guLdbagge, Gnorimus variabilis, vid sin nordgrdns
Cd
o 'o U4Kr. ,F*A-"o9 aKXU ,\€
tr oo -d JoI :oo € ir3 !.9 ..aI.s c: rr .Cf-E9t a> ;9=q. 1 q9.::t
Eo E .-6d -ooo: rod3 od tr boI E do iv:s*f-;Ei5i -: E'Eo sI i\BJb'ö; or - xFt,6 =o+i o-?dg
oö .tos ,>orödoPäii{ >o&o vnod>oatä;o.i:r':A zo"aöö Joooxoe4 -:toddd oöIO Eobl ."Coocxo(O€l -€<(oodbddl boI e,äJdOddrI !oie+-sol'ög=:9 :-ooNSEiro:*al.a = ' €=E=:= = c;ä- . H LoY-'*öci'l-EJi Eo-=f**=o:! .2EEEi ea+ !oj9EÄ .5cäl
cc scc -ooo '6' o -ooo oO poo otr oc oc -ooo 00a ;^E**E€ b: TE åF ä3r€: i
äEr::å?"H. :å E b o I ö
öobo0 j4baI -bv{ ä( 'qö.0 Ed JEu4 Eq bF eo oo oeo 'd. d .:.Hd==H i:-iö -i 'l |"6ä >:, €s, =izoXöcadoz =t:._J,:1;c=ds ?1g3- ;2E.
x E 'I - ö EåöH fiE!i!
,Edo -Eoä ;o *o EoE :dF!o Eko Eo rEtcEdr cdd d(d .ddcn äE 'äo -*( L'Jg .E! aO^taro: e-. {Oi'-Q Cxa -äX;io 1-! -Z liEaofFr?C l-ö:_o ,,-L;h ,!'e-i
zx ? a a a a €:o s ,o ,=ö; uö.öf iE E,9 #a :i rr oä
ood F E E gE c\ E tr \Fo \Eo \tor röEE!lä2: -l .g^;!å*>-, *-e, h =*.Odå öic \E EF3: t ;iisÄ ;rE:CrE c o E6v.EFH>.t .J E"då =;P ö €,-x3di) d />GX!!r
o (E\ o EÅ €ct.rl m\Eo o o -=4EEE v-r^) ;å.o.1- ÅsE-f o1rf :69t r ,>FEi.*-J än-e8 !.e-Fi6.i!= ä$ 6Es.!= 9j .ooo
bI öI dp o ,o3 fl t4 dd Ch E?gö€ :?le'{5
d E o(d JvoI 6 -o JoI E E o oEc€ F ;€E-- å e El" =Ee: €;3;-- qc O
-o hl bl = ?7,>dä A;€c>,?
E E ll -do c U\ E E qåä'*R 6;,i äil
ffi;,Eä ö 3å e-s= !
o d f öoi-d .. r 5 dd )
Joöddo?0 FoEod .gFodä .?ctoäcbdrl ob0 o6bI :CodödI "!odbnl "oöbNl odä EcGb todö:l s?tUä(är stoäcärl +{Ä.,sb>:^o ^ frY=<i-4=-o:'--- 9rUkiF4;E!^ :åon:=gr=a € : -=.g^c'ar "*ia;!Io{ 9 Z9Eoi' C.r.;.--r3Er9!P - ,-"Eeo>,3 }sc
qsY-)=,86= -o o NFU-r;' de o e+.E)
POboo tDOrl tar0l oz0 tOrl a FD(-.)l FO;).l tpU! rFO! tDCr.)l IFU! LLr tDOrl .hS-84E;FEEI öS-UE".H:ä:=OE;
€\o \o r oqo € O oo O o; o ,\äfJll4 o)>r-!, e=b oEn +go=AozuEEL aE'öähc =
öi Fz.i-i zF- Fzi F\oi tzsj Föi @ Foi\ F6i Oi Foi. fFå ;a5Eå b A &i^ ?-E4- 3.i!.E I c=a ;-
öl . ,.å da . o 92 d --
- o o c co. o b c o co. o -.g.d,agS-xg :to', -+å3i .-fi" 359 €'äglb oEo =:
d E ä
119