Afrika på fel spår: utvecklingens och biståndets kris i ett allt fattigare Afrika PDF
Preview Afrika på fel spår: utvecklingens och biståndets kris i ett allt fattigare Afrika
på fel spår Utvecklingens och biståndets kris i ett allt fattigare Afrika Knud Vilby Afrika på fel spår Afrika på fel spår Utvecklingens och biståndets kris i ett allt fattigare Afrika Knud Vilby Nordiska afrikainstitutet, Uppsala 1984 Originalets titel: Afrika i misv~kstV, indrose, 1983 översättning från danskan: Karin Andr~ Omslagsfoto: Gustaf Eneroth Denna bok har utgivits med ekonomiskt stöd från SIDA @KnudV ilby 1984 ISBN 91-7106-230-0 Tryckt av Motala Grafiska AB, Motala 1984 Innehåll Förord 7 Mitt i Afrika står en vit elefant från Japan 11 Tanzania - kloka ord och vardagselande 21 Kenya - orättvisorna vaxer men tillväxten har avstannat 47 Zambia - ett utvecklingsmönster som drabbar de fattigaste 58 En jämförelse: oljeinkomster och u-landsbistånd - samma risk för ensidigt beroende 69 Sex påståenden med motiveringar - om bistånd som är till skada och om bistånd som ar till nytta 93 Första påståendet 94 Andra påståendet 99 Tredje påståendet 105 Fjärde påståendet 111 Femte påståendet 120 Sjätte påståendet 125 Afrika - ett uppdrag - en utmaning - ett ansvar 132 Förord I den dagliga nyhetsströmmen ser man sällan någonting om dem och mycket hoppas över av de massmedia som är mer intresserade av de dagliga sensationerna an av de utdragna katastroferna. Emellertid finns informationen. Varje vecka eller månad nya rapporter i ord och siffror om en afrikansk utveckling, så allvar- lig att man nu till och med i officiella FN-rapporter talar om en nedåtgående spiral av ekonomisk tillbakagång, fattigdom och svält. Det ar inte längre utveckling som är huvudfrågan för många afrikanska nationer, utan överlevnad, står det i en rapport från FNs generalsekreterare i april 1984. Att många svälter i Afrika vet vi. FNs jordbruksorganisation FAO talar om katastrofala förhållanden i 24 afrikanska Iander. Men det finns andra siffror som vi sällan eller aldrig hör talas om. Har några uppgifter från julimötet 1984 i FNs ekonomiska och sociala råd (ECOSOC): - Afrikas export uppgick under 1983 till 64,6 miljarder dol- lar, eller 32% mindre än 1980. - Oljelandet Nigerias export föll med 55% från 1980 till 1983. - Jordbrukslandet Tanzanias industriproduktion låg under 1982 på 56% av 1980 års nivå. - På grund av brist på importerat råmaterial och reservdelar hade kapacitetsutnyttjandet inom industrin i länder som Ghana och Tanzania i många fall sjunkit till omkring 20%. - Produktionen av spannmål sjönk både under 1982 och 1983, medan man importerade omkring 6 gånger så mycket spannmål som under 1970. - I en rad Iander motsvarade skulden omkring hälften av bruttonationalinkomsten. Medan skuldräntor och amortering- ar 1973 motsvarade ca 8% av de afrikanska ländernas exportin- takter låg den siffran på mer än 25% under 1983. I några länder var den mer an 50%. - Antalet arbetslösa och undersysselsatta utgjorde nara 50% av den samlade arbetsstyrkan i Afrika. Listan kan fortsättas nästan i det oandliga. Omvandlad till mänskliga villkor ar det har en beskrivning av en katastrof med ohyggliga omedelbara effekter och ännu allvarligare framtids- perspektiv. Det finns en Överhängande risk för ytterligare inva- lidisering av de mänskliga resurserna, som ar den ena viktiga delen av Afrikas möjligheter till en bättre framtid. Och en lika Överhängande risk finns att jordbrukspotentialen, som utgör den andra delen, kommer att Ödeläggas! En del av tillbakagången tycks oundviklig, ty alla prognoser visar att Afrikas fattigdom kommer att öka under ytterligare ett antal år. Produktionen ökar fortfarande långsammare an be- folkningen och rent generellt ar hela Afrika i missvaxt. Det ar framförallt missvaxt i jordbruket med hunger som omedelbar konsekvens, men det ar också politisk och ekonomisk missvaxt. Som journalist har jag varit intresserad av Afrika och rest omkring dar sedan 1969, men inte förrän under de allra senaste åren har jag kant mig pessimistisk. I dag kan det vara svårt att se något hopp eller några möjligheter att stoppa den förödande, nedåtgående spiralen. Ändå ar det också vår uppgift att försö- ka. Huvudansvaret ar Afrikas och Afrikas befolknings. Men medansvaret ar vårt. Det ar idag nästan hela Afrika och därmed också de sins- emellan mycket olika afrikanska länderna som har problem. Men ett av denna boks påståenden ar att det finns en likhet mellan de länder som har fått stort utvecklingsbistånd och de som har stora oljeinkomster. Olje- och biståndsinkomster har det gemensamt att de inte härrör från någon verklig produk- tion. Pengarna leder till uppbyggnad och kanske utveckling, men de leder också till att det skapas institutioner som ar kostsamma och fortsätter att kosta pengar också nar biståndet eller oljeinkomsterna upphör. Om det egna landets produktion inte kan finansiera utgifterna så blir landet mer och mer be- roende av penningströmmen utifrån. De pengar som skulle skapa oberoende skapar i stallet beroende. Bistånd spelar på gott och ont en central roll i Afrikas miss- växt, men det ar nödvändigt och denna bok argumenterar för större bistånd och för större ansvar från de rika länderna. I många situationer har biståndet emellertid åsamkat de fattigaste länderna utgifter som har skadat utvecklingen. Av- sikten var att stödja samhällen i tillvaxt till fortsatt tillvaxt och framgång, men i dag finner man varken framgång eller tillvaxt. Tvärtom. De afrikanska nationerna ar i många fall samhällen
The list of books you might like
