Det enda könet : varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur detta faktum förstör ditt liv och världsekonomin

159 Pages·2013·0.64 MB·Swedish

by  Katrine Kielos

KATRINE KIELOS
Det enda könet
Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och
hur det förstör ditt liv och världsekonomin
ALBERT BONNIERS FÖRLAG
»Ekonomi handlar om pengar och varför de är bra.«
Woody Allen
ANSVARSFRISKRIVNING
Huvudpersonen i denna bok är fiktiv och uppvisar ingen större likhet med vare
sig levande eller döda personer. Den verklighet som skildras, existerar inte i
verkligheten. De ekonomiska teorier som huvudpersonen kan härledas ur har
väldigt lite med verkligheten att göra. Varje likhet som kan återfinnas mellan
läsaren och bokens huvudperson är slumpmässig.
Den beror på att du vill vara som han. Inte att du är det.
FÖRSTA KAPITLET
I vilket vi kliver in i ekonomins universum och
frågar oss vem Adam Smiths mamma var

Hur får du din middag? Så lyder ekonomins grundläggande fråga. Den kan
tyckas enkel, men är i själva verket ytterst komplicerad.
De flesta av oss producerar bara en liten andel av allt vi konsumerar varje
dag. Resten köper vi. Brödet ligger på hyllan i affären och strömmen rusar
genom ledningarna när vi tänder lampan. Men för två limpor bröd och en
kilowatt elektricitet krävs tusentals människors koordinerade aktivitet över hela
världen.
Bonden som odlar vete som säljs till brödfabriken. Företaget som säljer påsar
att paketera brödet i. Brödfabriken som säljer bröd till stormarknaden och
stormarknaden som säljer bröd till dig. För att brödet ska kunna ligga där på
hyllan en vanlig tisdagsmorgon krävs allt detta och dessutom att det finns folk
som säljer verktyg till bönderna, transporterar livsmedel till affären, underhåller
bilarna, städar stormarknaderna och packar upp varorna.
Hela den här processen måste ske i ungefär rätt tid, i ungefär rätt ordning och
tillräckligt många gånger för att hyllorna i brödbutiken inte ska gapa tomma.
Detta måste ske inte bara för varje brödbit utan för varje bok, barbiedocka,
bomb, ballong och allt annat som vi kan hitta på att köpa och sälja. Moderna
ekonomier är invecklade saker.
Alltså funderar ekonomerna: vad är det som håller samman alltihop?
Ekonomi har beskrivits som vetenskapen om hur man konserverar kärlek.
Grundidén lyder: kärleken är knapp. Det är besvärligt att älska sin nästa, för att
inte tala om sin näst nästa. Därför måste vi spara på kärleken och inte använda
upp den i onödan. Utnyttjar vi den för att driva våra samhällen kommer det inte
att bli något kvar till våra privatliv. Kärlek är svårt att finna – och ännu svårare
att upprätthålla. Därför tänkte sig ekonomerna att vi behövde organisera vårt
samhälle runt något annat.
Varför inte försöka använda egoismen istället? Den tycks ju finnas i ett sådant
överflöd.
Adam Smith, nationalekonomins fader, skrev 1776 orden som skapade vår
moderna syn på ekonomi:
»Vi får vår middag från slaktaren, bryggaren och bagaren och andra
förnödenheter till exempel från ljusstöparen. Men det beror inte på att de tycker
om oss utan på att de tjänar sina egna intressen genom byteshandel.«
Smiths idé var att slaktaren sköter sitt arbete för att få nöjda kunder och
därmed pengar. Inte för att vara snäll. Bagaren bakar, bryggaren brygger och
ljusstöparen stöper, inte för att de vill göra folk glada utan för att kunna göra
ekonomisk vinst. Är brödet, ölen och ljusen bra, då kommer folk att köpa dem.
Det är därför bagare, bryggare och ljusstöpare producerar sina varor. Inte för att
de egentligen bryr sig om att folk får bra bröd, gott öl och raka ljus. Det är inte
det som är drivkraften. Drivkraften är egenintresset.
Egenintresset kan man nämligen lita på. Egenintresset är oändligt.
Kärleken däremot. Kärleken är knapp. Den räcker inte åt samhället utan bör
konserveras i en burk avsedd för det privata. Annars blir allt dåligt.
– Vad är det som är hundra meter långt, rör sig i snigelfart och bara lever på kål?
Svar: Kön till brödbutiken i Sovjet.
Vi vill inte ha det som i Sovjet.
Adam Smith berättade historien om varför fria marknader var den bästa vägen
till att skapa en effektiv ekonomi. Det var revolutionerande och radikala idéer
om frihet och autonomi. Bort med tullar och regleringar. När marknaden tillåts
verka fritt kommer ekonomin att snurra som ett urverk med egenintresset som
aldrig sinande drivmedel, resonerade han. Genom att var och en jobbar för sitt
eget bästa kan allmänheten få tillgång till de varor den behöver. Brödet ligger
där på hyllan, strömmen rusar genom ledningarna. Och du får din middag.
Egenintresset hos var och en gör att helheten går ihop. Utan att någon
egentligen behöver tänka på helheten. Det är magi. Och det blev en av vår tids
mest berömda berättelser.
För den tidiga nationalekonomin var det uppenbart att det var egennyttan som
fick världen att snurra. »Ekonomins första princip är att varje person enbart
handlar utifrån egenintresse«, skrev ekonomerna i slutet av artonhundratalet.
Den moderna ekonomin var uppförd på »egenintressets granit« och vi borde alla
beundra den.
Ekonomi handlade inte om pengar utan redan från början om en syn på
människan. Historien om att vi i grund och botten agerade för att själva vinna på
en situation. I varje situation. Och alla de antaganden som följde av det.
Det är fortfarande utgångspunkten i ekonomernas standardteorier. När vi i
dagligt tal pratar om att »tänka som en ekonom« är det vad vi menar: människor
gör som de gör, eftersom de tjänar på det. Det kanske inte är den mest
smickrande bilden av människan. Men det är den mest korrekta. Och vill man få
något gjort är det lika bra att utgå från verkligheten. Moralen talar om för oss hur
vi vill att världen ska fungera, ekonomerna talar om för oss hur den verkligen
fungerar. Så uttrycker de det i alla fall ofta själva.
Och så mycket mer behöver vi inte veta. På detta sätt går vi genom livet. Och
tack vare detta kan samhället hålla ihop. Som genom en osynlig hand. Det är den
stora paradoxen.
Och som vi alla vet talar Gud alltid till oss i paradoxer.
»Den osynliga handen« är det mest kända uttrycket inom ekonomin. Adam
Smith formulerade begreppet men det var ekonomerna som kom efter honom
som började använda det i vid bemärkelse. Den osynliga handen rör allt, styr allt,
finns i allt, bestämmer allt – men du kan varken se eller känna den. Den ingriper
inte ovanifrån, utifrån, petar och flyttar runt saker. Den uppstår i och mellan
individers handlingar och val. Det är handen som vrider systemet – inifrån.
Tankegången har blivit mycket mer central för senare tids ekonomer än vad den
var för Adam Smith själv. Nationalekonomins fader nämner begreppet bara en
enda gång i Nationernas välstånd men nuförtiden räknas det ofta som grunden
för den moderna nationalekonomin och dess alldeles speciella universum.
Ett århundrade innan Adam Smith berättade om denna osynliga hand hade
engelsmannen Isaac Newton publicerat sitt verk Philosophiæ Naturalis Principia
Mathematica.
Astronomen, matematikern, naturvetaren och alkemisten Newton förklarade
kraften som höll månen i sin bana. Räknade fram himlakropparnas rörelser,
gravitationens dragning och varför äpplen rusar mot marken – styrda av samma
gravitation som bär himlakropparna i sin famn.
Newton gav oss den moderna vetenskapen och en helt ny syn på tillvaron.
På den här tiden ansågs matematiken vara ett gudomligt språk, det var genom
matematiken som Gud hade gjort »naturens bok« tillgänglig för människan. Gud
gav oss matematiken så att vi skulle kunna förstå hans skapelse. Isaac Newtons
upptäckter berusade en hel värld.
Kanske framförallt Adam Smith och den framväxande nationalekonomin.
Solsystemets lagar som tidigare bara Gud hade känt, kunde plötsligt läsas
med vetenskaplig metod. Bilden av världen förändrades. Från en där Gud lade
sig i, hade synpunkter, straffade, delade hav, flyttade berg och personligen
öppnade miljoner blommor varje dag. Till en där Gud var frånvarande och
universum en klocka som han skapat och vridit upp, men som nu tickade av sig
själv.
Världen blev en apparatliknande enhet, en stor jäkla pjäs, ett gigantiskt
framförande där olika delar snurrade likt ett maskineri. Intellektuella började i
allt högre grad tro att på samma sätt som Newton hade förklarat planeternas
rörelser skulle man på sikt kunna förklara allt annat. Isaac Newton hade avslöjat
naturlagarna – och därmed Guds riktiga plan för världen.
Samma angreppssätt borde kunna avslöja samhällets naturlagar, tänkte Adam
Smith, och därmed Guds riktiga plan för samhället.
Om det fanns en mekanik i naturen, borde det finnas en mekanik i det sociala
systemet.
Om det fanns lagar som himlakropparna rörde sig till, borde det finnas lagar
som människokropparna rörde sig till.
Och de borde gå att formulera vetenskapligt. Kunde vi bara förstå dem, kunde
vi anpassa samhället till att flyta med dem. Vi skulle kunna leva i samklang med
den riktiga planen. Simma med krafterna, inte mot dem, och dessutom förstå
alltihop. Samhället skulle kunna bli ett friktionslöst urverk, tickande precis på
det sätt som var bäst för oss.
Det var den här uppgiften som Adam Smith och den ekonomiska vetenskapen
tog på sig. Och den var knappast liten. Hur uppnår vi naturlig harmoni?
Den kraft som antogs fylla samma funktion i samhällssystemet som
gravitationen gjorde i solsystemet – det var egenintresset.
»Jag kan räkna på himlakropparnas rörelser men inte människans
galenskaper«, hävdade visserligen Newton själv. Men ingen brydde sig. Adam
Smith tycktes ha avslöjat Guds sanna plan för världen: ett system av naturlig
frihet porträtterat som en naturlig spegelbild till Newtons fysik.
Om du vill förstå något – plocka isär det. I korthet var det den vetenskapliga
metod som Newton använde. Dela upp en helhet i mindre bitar. Förstår du den
fortfarande inte – plocka isär bitarna igen. I ännu mindre delar. Och det är bara
att fortsätta. Slutligen kommer du fram till den minsta möjliga del som det går att
dela upp helheten i. Den grundläggande legobiten som allt annat är byggt av.
Elementarpartikeln. Atomen. Den minsta beståndsdelen. Sedan kan du studera
den. Förstår du den – förstår du nämligen allt.
Varje förändring av helheten beror inte på att partiklarna har förändrats, de är
alltid oberörda av vad de är med om. Varje skifte är bara ett nytt mönster som de
har organiserat sig i. Deras rörelser styrs av naturlagar. Och världen är logisk
som ett urverk. Ekonomerna försökte göra om det här tricket. Om du vill förstå
ekonomin – plocka isär den. Dela upp alla de komplexa koordinerade processer
som krävs för att steken ska kunna ligga där hos slaktaren en vanlig tisdag.
Förstår du det fortfarande inte, plocka isär det igen. I ännu mindre bitar. När
delarna blev mindre och mindre kom ekonomerna slutligen fram till den minsta
möjliga del som de trodde att helheten gick att delas upp i. Och de kallade den
för »individ«.
Förstår man individen förstår man allt, tänkte de. På samma sätt som dåtidens
fysik ägnade sig åt odelbara atomer ägnade sig den framväxande
nationalekonomin åt oberoende individer. Samhället är bara en summa av dessa
individer. Förändras ekonomin beror det inte på att individen har förändrats –
hans identitet är alltid oberörd av andra. Däremot träffar han val. Varje
förändring är bara ett nytt mönster som han har organiserat sig i. Nya val som
han har träffat i relation till andra. De möts aldrig, men de interagerar. Som
biljardbollar. Individens medvetande, som ingen annan än han själv kan säga
något om förblir alltid oförändrat.
Och resten är tystnad.
Adam Smiths stora prestation låg i att han redan från början lyckades pressa in